What do you think?
Rate this book
Besatt
Ofelia känner sig utfryst både i skolan och hemma. Ingen förstår hur hon mår, varken lärarna, läkarna eller hennes mamma. Men det är inte bara skolstress och fysisk smärta som plågar henne; något okänt väntar på andra sidan gatan, något som bara hon kan se.
När ett Instagramkonto börjar imitera hennes liv och en fruktansvärd varelse från ett övergivet torp uppenbarar sig, inser Ofelia att något mörkt och uråldrigt förföljer henne. Med hjälp av sin klasskamrat och rival Rosario börjar hon gräva i gamla rumänska myter - men vad hon finner är mer skrämmande än hon kunnat ana.
Besatt är en psykologisk skräckroman om kärlek, identitet och de saker som förföljer oss i skuggorna.
När ett Instagramkonto börjar imitera hennes liv och en fruktansvärd varelse från ett övergivet torp uppenbarar sig, inser Ofelia att något mörkt och uråldrigt förföljer henne. Med hjälp av sin klasskamrat och rival Rosario börjar hon gräva i gamla rumänska myter - men vad hon finner är mer skrämmande än hon kunnat ana.
Besatt är en psykologisk skräckroman om kärlek, identitet och de saker som förföljer oss i skuggorna.
288 pages, Paperback
Published December 21, 2024
2 people are currently reading
4 people want to read
About the author
Isabelle Törnqvist
5 books43 followersChaotic Author TM
Isabelle Törnqvist grew up on Sweden’s windswept west coast. By day, she’s a software developer; by night, a fantasy writer conjuring strange worlds and stranger gods. She lives in a countryside cottage with her parrot, Ava, who insists on being part of the creative process.
Isabelle is the author of four acclaimed books in Swedish, spanning fantasy and horror. Her latest book, Beasts of Bearing, marks her English-language debut. Like all her stories, it features LGBTQ+ themes and complex characters navigating power, identity, and real-life struggles in richly built worlds.
Isabelle Törnqvist grew up on Sweden’s windswept west coast. By day, she’s a software developer; by night, a fantasy writer conjuring strange worlds and stranger gods. She lives in a countryside cottage with her parrot, Ava, who insists on being part of the creative process.
Isabelle is the author of four acclaimed books in Swedish, spanning fantasy and horror. Her latest book, Beasts of Bearing, marks her English-language debut. Like all her stories, it features LGBTQ+ themes and complex characters navigating power, identity, and real-life struggles in richly built worlds.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 3 of 3 reviews
October 20, 2025
Fast från första sidan.
Hade jag inte varit och hälsat på min bästa väns föräldrar hade jag sträckläst den här boken från början till slut. Eftersom jag villhövde vara social också tog det mig säkert tre dagar att bli klar.
Ofelia gjorde misstaget att titta, verkligen titta, på varelsen i ödetorpet mittemot hennes sovrum. Ett försök att med systemkamera föreviga det omöjliga resulterar i att hon blir hemsökt. En galen kvinnogestalt försöker ta sig in i genom ytterdörren och förkunnar: "Du kommer ljuga, jag kommer att ta över alla som hör!"
Moroi.
En varelse från rumänska myter.
Hennes mor vet om dem från barndomssagor. Ofelias mormor vet än mer.
En gruppuppgift i skolan ger Ofelia en förevändning att djupdyka i mytologin kring det som förföljer henne. Ödets nyck placerar henne med den felfria och populära klasskamraten Rosario som kan slänga spydiga kommentarer med militärisk precision. Rosario är allt Ofelia inte är. Omtyckt av lärare och klasskamrater. Populär på sociala medier. Snygg och självsäker. Förvånande nog går Rosario med på att undersöka ödetorpet och förvisa det som finns däri.
Genom hela berättelsen får man känslan av att vara jagad. Som att tid är av största vikt. För hur länge kan man egentligen fly innan den som följer efter en hinner i kapp?
Ofelia försöker visa sin bror, Adrian, bilderna på moroinen på systemkameran. Resultatet blir att han istället blir besatt.Vem kan hon då vända sig till utan att riskera även dem? Inte hennes bästa vän Jade i alla fall. Och absolut inte Rosario som nu hjälper henne.
Familjedynamiken är superb. Jag älskar att hata den, som uttrycket går.
Pappan är värdelös. Han bor på annan ort och har ingen koll på vad hans barn har för sig. Storebror Adrian är en dryg kille som aldrig kan göra fel och är van att få allt serverat. Mamman säkerställer detta genom att bry sig mer om sin egen stress och bli arg på den som stör hennes sköra frid än den som faktiskt gjort fel. Gång efter annan försöker Ofelia stå upp för sig och säga ifrån när Adrian är taskig mot henne bara för att själv få skäll. Hon har ju skrikit. Eller haft attityd. Kan de inte bara komma överens istället?
Jag tror vi är många som kan känna igen den dynamiken. Själv ville jag vrida nacken av Adrian redan efter första kapitlet. Det är då man vet som författare att man gjort ett riktigt bra jobb.
Samtidigt som Ofelia försöker hantera att bo tillsammans med en besatt storebror som vill henne illa, bibehålla den gamla vänskapen med Jade och den begynnande med Rosario kämpar Ofelia med att navigera sjukvården för sin endometrios.
Efter att ha läst kapitlet där Ofelia äntligen får träffa en gynekolog sa jag direkt till min partner som är svensklärare på gymnasiet att detta är en bok han borde ha med i sin undervisning. Jag fick en klump i magen allteftersom jag läste vidare. Dessvärre tror jag många kvinnor och kvinnopresenterande läsare kan känna igen sig i bemötandet Ofelia får. Min gissning är också att jag inte behöver uttrycka mig klarare än så för att de som vet, vet hur gynekologbesöket gick.
Titta på omslaget på boken. Titta igen. Det tog mig ett bra tag innan jag insåg att det inte bara var vacker ornamentering. Det är en livmoder och äggstockar. Det är också, om jag inte är helt fel ute, tistlar. Här ska Elin Sandström som skapat omslaget ha en eloge.
Författaren skapar en så bra känsla av isolering att jag bara vill ta hand om huvudpersonen och viska att allting kommer att bli bra.
Doften av rutten mat föregår moroien vars närvaro blir mer påtaglig.
Och det finns ingen Ofelia kan vända sig till. De som vill höra henne vågar hon inte riskera att skada, och de som hon försöker närma sig ignorerar hennes rop på hjälp.
Tvisten i slutet är superb. Jag hade många gissningar, ingen av dem helt i mål. Detta är en bok man, likt Fight Club, behöver uppleva två gånger.
Jag har läst författarens fantastiktrilogi Enigma sedan innan och Törnqvists skicklighet har bara blivit bätte. Språket är suveränt. I jag-form och med realistisk dialog hjälper den till att cementera att det är en ungdom vi följer. Betyder det att boken bara är till för unga vuxna? Absolut inte. Jag närmar mig fyra decennier och hade så stor behållning av Besatt att jag kastade mig över Instagram så fort jag läst klart och skickade ett PM till författaren med beröm.
Törnqvist är som en skicklig komiker som kan injicera olika känslor i sin publik. Frustration, skräck, hopp, nervositet och romantik. Jag lade märke till att jag många gånger höll andan när jag läste de obehagligaste delarna av boken och såsom denna recension gjort klart blev jag så medryckt att jag ville ta ett rejält samtal med fiktiva karaktärer. Det är precis så en riktigt bra bok ska påverka en.
Det enda jag saknade var mer utrymme för Ofelias bästa vän Jade. Det tror jag hade gjort konklusionen än bättre. Rosarios reaktion över hennes hunds öde var också fort överspelat, och där drogs jag ur berättelsen lite. Det kändes inte lika naturligt som många andra reaktioner i boken.
Besatt är en riktigt bra bok.
Passa på att läsa den nu i höst för extra stämning i mörkret. Om du törs vill säga.
Hade jag inte varit och hälsat på min bästa väns föräldrar hade jag sträckläst den här boken från början till slut. Eftersom jag villhövde vara social också tog det mig säkert tre dagar att bli klar.
Ofelia gjorde misstaget att titta, verkligen titta, på varelsen i ödetorpet mittemot hennes sovrum. Ett försök att med systemkamera föreviga det omöjliga resulterar i att hon blir hemsökt. En galen kvinnogestalt försöker ta sig in i genom ytterdörren och förkunnar: "Du kommer ljuga, jag kommer att ta över alla som hör!"
Moroi.
En varelse från rumänska myter.
Hennes mor vet om dem från barndomssagor. Ofelias mormor vet än mer.
En gruppuppgift i skolan ger Ofelia en förevändning att djupdyka i mytologin kring det som förföljer henne. Ödets nyck placerar henne med den felfria och populära klasskamraten Rosario som kan slänga spydiga kommentarer med militärisk precision. Rosario är allt Ofelia inte är. Omtyckt av lärare och klasskamrater. Populär på sociala medier. Snygg och självsäker. Förvånande nog går Rosario med på att undersöka ödetorpet och förvisa det som finns däri.
Genom hela berättelsen får man känslan av att vara jagad. Som att tid är av största vikt. För hur länge kan man egentligen fly innan den som följer efter en hinner i kapp?
Ofelia försöker visa sin bror, Adrian, bilderna på moroinen på systemkameran. Resultatet blir att han istället blir besatt.Vem kan hon då vända sig till utan att riskera även dem? Inte hennes bästa vän Jade i alla fall. Och absolut inte Rosario som nu hjälper henne.
Familjedynamiken är superb. Jag älskar att hata den, som uttrycket går.
Pappan är värdelös. Han bor på annan ort och har ingen koll på vad hans barn har för sig. Storebror Adrian är en dryg kille som aldrig kan göra fel och är van att få allt serverat. Mamman säkerställer detta genom att bry sig mer om sin egen stress och bli arg på den som stör hennes sköra frid än den som faktiskt gjort fel. Gång efter annan försöker Ofelia stå upp för sig och säga ifrån när Adrian är taskig mot henne bara för att själv få skäll. Hon har ju skrikit. Eller haft attityd. Kan de inte bara komma överens istället?
Jag tror vi är många som kan känna igen den dynamiken. Själv ville jag vrida nacken av Adrian redan efter första kapitlet. Det är då man vet som författare att man gjort ett riktigt bra jobb.
Samtidigt som Ofelia försöker hantera att bo tillsammans med en besatt storebror som vill henne illa, bibehålla den gamla vänskapen med Jade och den begynnande med Rosario kämpar Ofelia med att navigera sjukvården för sin endometrios.
Efter att ha läst kapitlet där Ofelia äntligen får träffa en gynekolog sa jag direkt till min partner som är svensklärare på gymnasiet att detta är en bok han borde ha med i sin undervisning. Jag fick en klump i magen allteftersom jag läste vidare. Dessvärre tror jag många kvinnor och kvinnopresenterande läsare kan känna igen sig i bemötandet Ofelia får. Min gissning är också att jag inte behöver uttrycka mig klarare än så för att de som vet, vet hur gynekologbesöket gick.
Titta på omslaget på boken. Titta igen. Det tog mig ett bra tag innan jag insåg att det inte bara var vacker ornamentering. Det är en livmoder och äggstockar. Det är också, om jag inte är helt fel ute, tistlar. Här ska Elin Sandström som skapat omslaget ha en eloge.
Författaren skapar en så bra känsla av isolering att jag bara vill ta hand om huvudpersonen och viska att allting kommer att bli bra.
Doften av rutten mat föregår moroien vars närvaro blir mer påtaglig.
Och det finns ingen Ofelia kan vända sig till. De som vill höra henne vågar hon inte riskera att skada, och de som hon försöker närma sig ignorerar hennes rop på hjälp.
Tvisten i slutet är superb. Jag hade många gissningar, ingen av dem helt i mål. Detta är en bok man, likt Fight Club, behöver uppleva två gånger.
Jag har läst författarens fantastiktrilogi Enigma sedan innan och Törnqvists skicklighet har bara blivit bätte. Språket är suveränt. I jag-form och med realistisk dialog hjälper den till att cementera att det är en ungdom vi följer. Betyder det att boken bara är till för unga vuxna? Absolut inte. Jag närmar mig fyra decennier och hade så stor behållning av Besatt att jag kastade mig över Instagram så fort jag läst klart och skickade ett PM till författaren med beröm.
Törnqvist är som en skicklig komiker som kan injicera olika känslor i sin publik. Frustration, skräck, hopp, nervositet och romantik. Jag lade märke till att jag många gånger höll andan när jag läste de obehagligaste delarna av boken och såsom denna recension gjort klart blev jag så medryckt att jag ville ta ett rejält samtal med fiktiva karaktärer. Det är precis så en riktigt bra bok ska påverka en.
Det enda jag saknade var mer utrymme för Ofelias bästa vän Jade. Det tror jag hade gjort konklusionen än bättre. Rosarios reaktion över hennes hunds öde var också fort överspelat, och där drogs jag ur berättelsen lite. Det kändes inte lika naturligt som många andra reaktioner i boken.
Besatt är en riktigt bra bok.
Passa på att läsa den nu i höst för extra stämning i mörkret. Om du törs vill säga.
February 10, 2025
Jag har läst Besatt av Isabelle Törnqvist, utgiven av Grens Bokskog.
Vilken liten pärla det här är! En lagom otäck skräckis med fokus på vänskap, utanförskap och skolans dynamik - med allt vad det innebär. Om att tvivla på sig själv, att passa in, att bara vara.
Storyn är riktigt spännande, mindfucking rent av. Love it!
Förutom ovanstående teman löper ett annat tema, inte sida vid sida, utan insnärjt i berättelsen, i protagonisten Ofelias hela existens - kroppsligt och mentalt. Något som får mig att gnissla tänder och både vilja gråta, skrika och ruska om på samma gång. Inte Ofelia, utan sjukvården som inte lyssnar, inte tar Ofelias smärta på allvar utan gång på gång avfärdar den som vanlig mensvärk. Deras "ta en Ipren så går det över"- mentalitet gör mig galen. Liksom att hon tvingas att gå igenom den ena förnedrande undersökningen efter den andra när allt redan står i hennes journal. Att ingen expert sätts in, att läkarna inte söker vidare, att de följer gamla nertrampade hjulspår för att det är enklast så ... Jag skulle kunna gå på i evigheter här, istället säger jag: Läs boken! Den är bra, sjukt bra. Och viktig. Och spännande. Och välskriven.
Läs den!
Vilken liten pärla det här är! En lagom otäck skräckis med fokus på vänskap, utanförskap och skolans dynamik - med allt vad det innebär. Om att tvivla på sig själv, att passa in, att bara vara.
Storyn är riktigt spännande, mindfucking rent av. Love it!
Förutom ovanstående teman löper ett annat tema, inte sida vid sida, utan insnärjt i berättelsen, i protagonisten Ofelias hela existens - kroppsligt och mentalt. Något som får mig att gnissla tänder och både vilja gråta, skrika och ruska om på samma gång. Inte Ofelia, utan sjukvården som inte lyssnar, inte tar Ofelias smärta på allvar utan gång på gång avfärdar den som vanlig mensvärk. Deras "ta en Ipren så går det över"- mentalitet gör mig galen. Liksom att hon tvingas att gå igenom den ena förnedrande undersökningen efter den andra när allt redan står i hennes journal. Att ingen expert sätts in, att läkarna inte söker vidare, att de följer gamla nertrampade hjulspår för att det är enklast så ... Jag skulle kunna gå på i evigheter här, istället säger jag: Läs boken! Den är bra, sjukt bra. Och viktig. Och spännande. Och välskriven.
Läs den!
February 9, 2025
Oh my god jag såg inte det där komma.
Jag hade lite svårt att komma in i boken, var ett tag sedan jag läste ungdomsböcker på svenska. Och de väldigt moderna referenserna tog mig ur berättelsen ibland. Men när jag väl kommit in i den var det som jag var… besatt (badum tss). Läste hela boken i ett svep.
Kanske inte mitt smartaste drag att läsa skräck innan jag ska sova. Men men.
Blev så arg och frustrerad över alla elakheter och motsättningar, fick lägga ner boken och pausa flera gånger.
Jag hade lite svårt att komma in i boken, var ett tag sedan jag läste ungdomsböcker på svenska. Och de väldigt moderna referenserna tog mig ur berättelsen ibland. Men när jag väl kommit in i den var det som jag var… besatt (badum tss). Läste hela boken i ett svep.
Kanske inte mitt smartaste drag att läsa skräck innan jag ska sova. Men men.
Blev så arg och frustrerad över alla elakheter och motsättningar, fick lägga ner boken och pausa flera gånger.
Displaying 1 - 3 of 3 reviews