Det var knappast en slump att metoo-uppropen inleddes bland kvinnor verksamma på scen – just de har i alla tider betraktats som särskilt lössläppta och syndiga. De aktriser som verkade vid Kungliga Operan och Teatern i Stockholm för 200–250 år sedan skulle säkert ha känt igen sig i sina nutida kollegers berättelser.
I denna bok får vi följa ett nätverk av aktriser från de kungliga scenernas äldsta tid. Vi får också följa de uppburna män – kungligheter, författare, hovmän – som satt med kikare i hand i publiken för att välja ut sina nya älskarinnor. Att de betraktade aktriserna som ”förbrukningsvaror” säger det mesta om utsattheten.
Denna pionjärstudie är en kollektivbiografi över en krets yrkesarbetande kvinnor som pendlade drastiskt mellan djupaste armod och största lyx, mellan sexuell fångenskap och sällsynt frihet, mellan somligas förakt och andras dyrkan.
Musikvetaren Ingela Tägil har nu skrivit ytterligare en populärvetenskaplig bok om hur livet, utbildningen och yrkesvillkoren var för några kvinnor som under tidigt 1800-tal blev kända för att de framträdde som skådespelerskor och sångsolister på huvudstadens scener. I den första boken, Näktergalen, handlade det helt om den änglalika och världsberömda Jenny Lind. I denna uppföljare beskrivs en krets av stockholmska berömdheter vars rykte inte var lika fläckfritt som mamsell Linds. Detta betyder att mycket i texten måste diskuteras kring ämnet prostituerade och deras kunder. Aktriserna levde inte bara på lönen från teatern, utan ingick i en kultur där de förväntades underhålla med att spela andra roller och få betalt privat för att iscensätta andra typer av föreställningar på sin lediga tid.