Stinas bästa vän: En hundägares glädje, sorg och förundran

by Göran Greider

Göran Greider var ingen hundmänniska. Sedan kom Stina in i hans liv. De blev oskiljaktiga vänner - där Göran var, var Stina. Det är alltså en självklarhet att hunden inte bara är människans bästa vän, utan att också människan är hundens. De som har haft förmånen att träffa Stina och Göran tillsammans vet att det stämmer, en trognare kompis än honom kunde inte Stina skaffa sig.

Detta syntes också när hon dog och Göran skrev om sin förlust. Här framkom vad Stina betytt som promenadsällskap, vän och nyfiken betraktare av världen, hur hennes blick och vaksamhet också blev hans. Boken, som är en djupdykning i denna kärlek och hur den trevande tog sin start, med Görans misstänksamhet och Stinas förbehållslösa kärlek. Men detta är inte bara en bok om dessa två varelser, det är också ett försök att förstå varför hunden är så viktig för människan, vad det är människan ser i hunden, vilka behov denna domesticerade varg fyller för oss och på vilket sätt vi har nytta av den.

Göran Greider går i Stinas bästa vän: En hundägares glädje, sorg och förundran tillbaka i historien och ser hur mänskligheten har vuxit ihop med hunden, han läser filosofen Martha Nussbaums Rättvisa åt djuren och Homeros Odyssén och förstår djupet av förbindelsen mellan hund och människa - men han ser också klassproblem, orättvisor och dyra veterinärfakturor.

Göran Greider har i denna lilla kärleksskrift kommit otroligt nära sin egen hund, Stina, men därmed också funnit ett slags gemensamt svar på frågan: Varför älskar vi våra hundar?

Genres: Nonfiction

149 pages, Hardcover

Published December 3, 2024

Reviews

[Lale Svensson · Rating 3 out of 5]

En sån fin skildring av relationen mellan människan och hunden.

[Jenny, havens skräck · Rating 4 out of 5]

Trösterikt och fint om hundens historia och närvaro i människans liv.

[Sophia · Rating 3 out of 5]

jag har aldrig haft en hund så denna talade inte till mig så mycket. kan tänka mig att nån annan känner sig berörd dock.

[Udo · Rating 3 out of 5]

Småtrevlig och personlig berättelse om Greiders år som hundägare. Drar åt essähållet med många utvikningar kring forskning, litteratur etc. Stilgrepp med mycket ojämnt utfall: att låta nästan varje kapitel innehålla ett stycke som berättas ur hundens perspektiv.

[Marija Irena · Rating 3 out of 5]

Det är berättelsen om hur Göran Greider blev med hund, hunden Stina, en engelsk Springer spaniel. Han som aldrig gillade hundar och än mindre tänkte skaffa någon. Det var frun och dottern som övertalade om ett hundköp.
De hade redan katter som författaren kände sig mer bekväm med. Men Stina vände på allt och blev en älskad vän i 14 år.
Vi får lära oss en hel del om hundens ursprung, skillnad mellan katter och hundar. Han relaterar till Martha C Nussbaum, amerikansk filosof som bl a skrivit om djurens rättigheter. Nämner flertalet andra filosofer, tar upp hunden i mytologin mm.

Intressant att han skriver om Hitler och kärleken till sina hundar speciellt till hunden Blondi som följde med till slutet
i bunkern 1945.

Det är också en fin text om sorg, att mista sin hund eller katt, hur nära de kan stå människan.

Det jag tyckte var sämre med texten är att Göran Greider måste profilera sin politiska ståndpunkt som ”…Från pandemins dagar vet vi hur galet allt blev när medelklassen plötsligt kunde arbeta hemma alltmer, medan arbetarklassen tvangs ta bussen till jobbet på sjukhuset eller bygget”

Eller ”Jag vet inte hur många gånger jag fått höra ilskna utrop från någon förbifarande cyklist, en sån där med en svindyr racercykel, träningsdräkt, hjälm, vattenflaska på ramen och en digital klocka på armen som rushar förbi på en gång och cykelstig ’Koppla hunden! Jag ska fram här’

[Davidlnn · Rating 3 out of 5]

Trots att boken kändes lite trögläst ibland, så är det en hjärtevärmande läsning för de flesta som skulle kalla sig hund- älskare. Det mest intressanta som nämndes tycker jag var kopplingen som finns mellan människor med Williams syndrom och hundar, vilken kan förklara hundars ofta ovillkorliga kärlek till det mesta.

[Katrin Sjöström · Rating 4 out of 5]

Vacker bok som jag fick läsa i etapper. Relationen till en hund är speciell. Sorgen efter vår fina vovve känns förkroppsligad. Han finns i mitt nervsystem och jag påminns om honom hela tiden i min vardag. Göran Greider beskriver denna relation på ett fint sätt. En fin läsning.

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 3 out of 5]

Bitvis fint och finurligt.

[Eva Vikman · Rating 4 out of 5]

Trevligt få en annan hundägares tankar och känslor kring hundägande och intressant med lite historiska fakta kring hunden

[Hjortronhyllan · Rating 2 out of 5]

Stinas bästa vän är Göran Greiders försök att skriva fram den ordlösa relationen, det som händer mellan en människa och en hund, detta nästa outtömliga lager av kärlek. Springer spanieln Stina blir hans följeslagare, hans tröst, hans centrum och nu har deras historia lett hela vägen till en Augustnominering. Det är lätt att förstå varför. Boken charmar snabbt, särskilt för oss som någon gång delat vardag med en hund eller åtminstone utsatts för det ännu ej FHM-klassade ”passivt hundägande”. Du vet, när en fyrbent filur smittar ned en med kärlek mot ens vilja.

Greider är här bäst när han fångar det lilla. Promenader som bygger nya stigar, platser som blir heliga bara för att Stina bestämt att det är hennes. Särskilt drabbar stunden efter Greiders covidinfektion, när Stina inte känner igen honom. Hur han dröjer vid den sorgen, hur han försöker förstå den med förklaringar om varför. Det vrider sig i det bepansrade kritikerhjärtat.

Samtidigt drar han trådarna långt, kanske för långt. Anekdoter om historiska hundar samsas med berättelser om jakthundars arv, spaningar och en del rent magkänslobaserade utsvävningar och till slut börjar man undra vad som är fakta och vad som endast är Greiders känsla i stunden. Greppet att låta Stina själv bidra med tankar är lite charmigt men också en skvätt märkligt, som om soppan behövde ytterligare en krydda?

Det är en fin bok. Den kommer att tala till många hundägare och alla som burit den där ordlösa gemenskapen nära kroppen. Men om jag kommer minnas mer än det ”vardagar” inspirerade omslaget och känslan av bandet mellan hund och människa om några veckor, det är jag mindre säker på.