I alla fall

by Marianne Lindberg De Geer

“I alla fall” är den femte boken som samlar Marianne Lindberg De Geers tankar, från september 2023 till augusti 2024. Här blandas högt och lågt precis som vanligt: vånda och eufori inför det egna skapandet och den snåriga relationen till barn och barnbarn. Hon ger oss en osminkad skildring av livet som 78-åring. Hon skriver om relationer, konsten och karriären.

Marianne Lindberg De Geer (f. 1946) är konstnär, dramatiker och författare.

360 pages, Hardcover

Published November 7, 2024

Reviews

["Robert Ekberg" · Rating 3 out of 5]

Efter en stark inledning blev det vardag. Sen helg. Sen vardag igen. Ja. Det är nog som de säger, livet är det som pågår mellan CJ De Geers tuppisar och Kaunitz-Olssons korrmissar. En heimlichmanöver från en fyra.

[Janeilund · Rating 4 out of 5]

Jag älskar Marianne Lindberg De Geers dagböcker. Jag tycker om att hon blandar högt och lågt och stort och smått. Jag tycker om när hon skriver om kärleken till Maken och barnen.
Men den här gången är betyget 4 lite svagare än vanligt. Jag tycker boken är lite slarvigt redigerad, lider av lite upprepningar. Jag behöver inte läsa gång på gång i samma bok om hennes pappas musikerdrömmar, så dåligt är inte mitt minne. Detsamma gäller berättelsen om hur hon som ensamstående mamma lämnar över sina barn till deras pappor, samma historia berättas flera gånger - bara för att ta ett par exempel.

Däremot skulle jag vilja att hon reflekterade ännu mer över sig själv, inte minst när det gäller sitt förhållande till pengar.
En röd tråd genom alla hennes dagböcker är oron över ekonomin, bitterheten över att pensionen är så låg. Samtidigt… hon och maken äter otroligt mycket dyr färdigmat, de bor i en svindyr hyresrätt mitt i smeten och de kan bo i Visby veckor i sträck på sommaren. De har dessutom var sin ateljé - Marianne använder inte ens sin. Och hon shoppar. Herregud vad hon shoppar och det är inte på HM precis. Den som kan spontanköpa en skinnjacka för nästan 3 000 kronor kan inte betraktas som fattig precis.

Missförstå mig inte. Jag unnar hennes både märkeskläderna och den goda maten från Gamla stans fiskaffär. Jag skulle bara vilja läsa lite mer resonerande kring det här, lite mer självinsikt som hon är så otroligt bra på annars.

[Heidi · Rating 4 out of 5]

Jag älskar MLDG:s dagböcker och ser alltid fram emot när en ny ges ut. Just nu kan jag inte sluta tänka på hur hon sitter i sin skrivarstol i lägenheten vid Slussen och skriver varje dag och att jag kanske, vid årets slut, får läsa vad hon skrev just idag i slutet av april 2025. Det finns en så stor värme och känsla av kontinuitet i hennes iakttagelser: vernissagerna, bokreleaser varvat med deckarserierna och fotbollsmatcherna på tv, kommentarerna kring samtidens händelser, särskilt inom kulturdebatten och hennes relation till maken CJDG.

Det enda jag verkligen har svårt för är hennes syn på transkvinnor. Hon beskriver dem (hennes ord, inte mina) som att de förolämpar kvinnosläktet genom att klä sig och sminka sig "som prostituerade", och det gör mig upprörd. Det är den stela binära synen som skaver här: föreställningen om att man måste "vara kvinna på rätt sätt", att enda vägen till acceptans som transkvinna är att utplåna varje spår av något "manligt" (tänk stereotypen "ladyboy"). Det gör mig så ledsen. Jag önskar att fler kunde vara som JVG eller Conchita leka med flytande könsroller utan skam och att det också fick vara helt okej att uttrycka sig hyperfeminint (eller maskulint eller blandat för den delen) om man känner för det.

Jag tror att det här handlar mycket om en generationsfråga och en gammaldags feministisk syn där "män" (alltså transpersoner) anses sakna en naturlig plats i kvinnorummet. Det gör mig verkligen sorgsen. Det är svårt nog som det är redan.