Fjärde delen i deckarduon Engman och Selåkers serie Skymningsland. Vattenfestivalen 1997. Polisen Tomas Wolf har tagit sina barn på en båttävling i Stockholm när ett lik flyter upp framför åskådarnas ögon. På den döde upptäcks en halvt bortskrapad tatuering som Tomas vagt känner igen från sin tid som FN-soldat på Balkan.
Samtidigt tar journalisten Vera Berg emot en automatkarbin på en ödslig parkeringsplats i Malmö. Hon ska visa för läsarna hur lätt det är att köpa vapen. Affären för henne vidare till de kriminella MC-gäng hon tidigare haft kontakt med.
Från varsitt håll nystar Tomas och Vera i en härva som leder mot ett uppblossande krig mellan juggemaffian och MC-gängen. Och innan sommaren övergått i höst blåser det upp till full storm.
Pascal Engman is a former journalist. Affected by the increasingly threatening rhetorics towards journalists in Sweden, he took some time off and travelled to Chile, where he wrote Patrioterna: a dark thriller about what can happen when people begin to act after their vitriolic words on social media.
Fjärde delen i serien. En man hittas död i vattnet under ”vattenfestivalen”. Snart därefter sprängs en bil utanför mc-klubben. Har dessa mord en koppling, och isåfall hur? - tyckte den här boken va mer trög, tog lång tid innan jag kom in i den (notera, fortfarande en kanonbra bok, men inte helt som de andra, därav 4/5) - fler röda trådar som inte kändes lika tydliga, men man fick ändå svaren på slutet - annat koncept med tillbakablickar, oklart vad jag tyckte om det
Starkt slut men boken var alldeles för långdragen och saknade spänning. Tyckte verkligen om första och andra boken i serien men denna och Nomaden levde inte upp till mina förväntningar tyvärr.
Excellent 4th book, perhaps the final one, in the series by Engman and Selåker. I love how the setting of Sweden in the 1990s is woven into the story. The thrilling storyline made it difficult to put the book down.
Detta är den fjärde delen i serien Skymningsland. De tidigare delarna heter Till minne av en mördare, Skammens väg och Nomaden.
Jag rekommenderar starkt att man läser böckerna i rätt ordning för att hänga med handlingen när det kommer till karaktärernas bakgrund och deras relation till varandra och hur det förändras under resans gång.
Serien utspelar sig tillbaka i tiden, den första boken utspelade sig 1994 och nu i fjärde boken är vi framme vid 1997. Internet och mobiltelefoner är nymodigheter men det förekommer, tänker att den yngre generationen som är uppvuxen med detta har nog svårt att föreställa sig en värld utan eller i alla fall begränsat när det kommer till tekniker. Jag tycker att författarna får till en bra bild om hur det såg ut då och levde man på den tiden så kommer man att känna igen sig med saker som de nämner.
Likt de tidigare delarna så är det ett högt tempo och det händer något hela tiden. När det kommer till handlingen så ligger den dokumentärt rätt i tiden för 1997. MC-krig och juggemaffian ligger i centrum av handlingen. Just i denna så blir det en rätt så personlig händelse för Tomas Wolf och saker ställer sig på sin spets för honom och han har svåra val att göra.
Samtidigt så följer vi Vera och hennes kamp inom tidningsvärlden, som är mansdominerande som inte gillar att kvinnor visar sina framfötter. Men hon ger sig inte så lätt och är beredd att gå långt för att få fram sina scoop. Detta leder henne till farligheter.
Det är spännande och underhållande historia som målas upp här, men det är även en slags dokumentär om tiden den utspelar sig. Författarna har smart och smidigt vävt in riktiga händelser som gör att hela handlingen förankrar sig i tiden som den utspelar sig. Det kan vara att någon av karaktärerna befann sig i närheten av en brand eller en explosion som verkligen har hänt. Ibland är det något som bara nämns i förbifarten och ibland har de en lite större roll. Detta gör att i alla fall jag fick en känsla av att hela boken kan ha hänt.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en riktigt spännande bok som även återspeglar en försvunnen tid, för även om vi pratar om knappa trettio år så har det hänt mycket i världen. Välskriven och underhållande och lika bra som de tidigare i serien.
I fjärde delen av serien Skymningsland så är vi framme vid 1997 och Vattenfestivalen. Tomas är där och tittar på en båttävling med barnen när ett lik upphittas i vattnet. Tomas blir involverad i arbetet och när liket ska besiktigas upptäcks en tatuering med anknytning till kriget i forna Jugoslavien. Vi som läst tidigare delar vet att Tomas har ett antal jobbiga erfarenheter av detta krig.
Hans journalistvän Vera håller samtidigt på att undersöka hur lätt det är att köpa vapen illegalt, och än en gång korsas Tomas och hennes vägar....
Jag minns att jag förra gången tyckte att det fortfarande var spännande men att jag störde mig på att det blev för överlastat och för mycket actionfilm över hela historien. Den här boken är tyvärr inte ens spännande. Snarare förutsägbar. Personporträtten fördjupas inte utan tuggas snarare om och om med saker vi redan visste.
Jag klagade också på att de historiska parallellerna fungerade dåligt förra gången, och den här gången är det ännu sämre. Nu har jag visserligen norsk och svensk Black / Death Metal som specialintresse sedan 90-talet så jag kanske är petig här, men här är alla försök att beskriva den och eventuella händelser anknutna till detta (mordet i Keillers Park i detta fall) rena skämtet. Tidslinjer stämmer inte, och beskrivningen av hur den scenen fungerade kontra musikbranschen är skrattretande dåligt underbyggd.
Det är få saker som blivit så väldokumenterade och återberättade – framför allt på senare tid – som svensk och norsk Death och Black Metal och allt drama runt de scenerna. Att det går att göra trovärdiga fiktiva skildringar av dessa bevisade Sara Bergmark Elfgren med ”Grim” för några år sedan. Även några deckarförfattare (exempelvis Erik Axl Sund och Christoffer Carlsson) har berört temat med gott resultat.
Men herrar Engman & Selåker bevisar bara här att de har gjort bristfällig research. Denna gång finns inte ens förbehållet om att författarna ”tar sig friheter vad gäller tidslinjer för existerande händelser” med.
Betyg: 4 av 5. . Den här boken, Albinon, är den fjärde boken i serien Skymningsland, av författarna Pascal Engman och Johannes Selåker. Jag har läst dom tre tidigare böckerna i serien, och tyckt om dom allihopa. . Och den här fjärde delen var även den bra. Den utspelar sig 1997, och det är roligt och nostalgiskt att läsa om nittiotalet. (Jag var 36 år 1997). Jag gillar också att verkliga händelser blandas in i berättelsen. . Jag kommer absolut att följa serien vidare, för jag vill veta vad som händer journalisten Vera Berg och polisen Tomas Wolf i framtiden. Och jag kan verkligen rekommendera boken. Men läs allra helst serien från början. . Jag varvade e-boksläsning med ljudbokslyssning, i 1,25 hastighet, mycket bra inläst av Jonas Malmsjö. .
Fjärde delen i serien, och det känns som varje bok blir lite sämre än vad föregående varit. Den här boken utspelar sig 1997. Det börjar med att ett lik flyter upp under vattenfestivalen i Stockholm. Därefter sker en sprängning utanför en MC-klubb i Skåne. Hänger de här morden ihop? Och i så fall hur. Vi följer fortsatt polisen Tomas och journalisten Vera och deras väger korsas ännu en gång. Boken är ganska spännande, men ofta segdragen och sen är det lite för många ingredienser i samma kaka. Det är jugoslavisk maffia, MC-gäng och en satanist? Lite för många trådar som inte riktigt hänger ihop även om man gör ett försök att få ihop det. Slutet känns delvis forcerat, och jag vet inte om vi har sett sista delen i serien här?
Den här boken är rörig. Det händer mycket men det saknas något som håller ihop det hela. Jag gillar delen med Tomas och hans bror men jag tycker att Tomas har tappat det. Han är polis men agerar som värsta gangstern, det blir fånigt. Det är inte första gången jag tycker en series polishuvudkaraktär spårar ur, det verkar som många författare förlorar fantasin att hitta på nya händelser där polisen kan få vara god, det är lättare att hitta på saker där hen gör onda saker och gömmer sig bakom det godas fasad. Tråkigt. Vera är inte heller någon jätterolig karaktär nu, även om jag tycker hon är något bättre i denna bok jämfört med i den förra. Nä, det är Kristian som är den här bokens behållning.
Skymningslands-serien, bok nummer fyra. Den gjorde mig inte besviken. Karaktärerna minns jag från tidigare böcker och det innebär att de är minnesvärda och då gör det mig motiverad att läsa boken. Jag rekommenderar att ni läser bokserien i kronologisk ordning även om böckerna kan läsas var för sig. Spännande thriller. Tidigare böckerna var mer thriller blandat med en känsla av dokumentär. Denna bok hade en aura av Beck-stil över sig och det är inte min smak helt och hållet därav en stjärna från full pott. Föredrar som sagt thrillers med en känsla av dokumentär. Läsvärd är boken oavsett.
Precis som övriga serien utspelar sig boken i slutet av 90-talet, i en värd som är rätt annorlunda från dagens. Här lyckas man få in satanister, mc-gäng och juggar i samma väv. Lite nostalgiskt kontext i boken men egentligen en rätt slätstruken historia.
En spännande uppföljare till de tidigare böckerna. Hade jag kunnat ge boken 3,5/5 hade jag gjort det. handlingen var spännande men inte fängslande. Jag ser dock fram emot att följa karaktärerna i kommande uppföljare.