De är en helt vanlig, ovanlig småländsk familj. Pappa Lars gör karriär från mentalskötargolvet ända upp till vårdbranschens topp medan mamma Inger sjunker allt djupare ner i sjuktillvarons mörker. Efter tjänstgöringen i Afghanistan landar sonen Rickard ett topphemligt jobb i säkerhetsbranschen medan dottern Rebecka sadlar om från hårdför vänsteraktivist till hajpad restaurangkock.
År läggs till år medan tystnaden breder ut sig. Tråd för tråd vävs väven av hemligheter och lögner. Så händer saker som kommer ställa allt på ända och hota att spränga hela jävla skiten inifrån.
De närmaste är en brett anlagd familjeroman om frihetskamp och sekterism, om engagemang och entreprenörskap, om åldrande och desperation. Det är en berättelse från Jönköping om ett Sverige då nu och sedan.
Brommander 2.0 med alla inslag från Brommander 1.0 som man älskar. Vissa miljöer och karaktärer har mer djup än andra men detta förtar inte helhetsupplevelsen som är en sann bladvändare 🥳
Hopplöst & nattsvart, ångestridet, kroppsligt äckelpäckel, men skrattade också högt många gånger. Skriver man som Bromander fortsätter man läsa helt enkelt. Såhär beskriver han resultatet av en första dejt:
”Ett kilo skivad gul lök, ett par nävar lagrad ost och några klickar smör förvandlades så sakteliga till kvävgas i deras tarmpaket och skänkte en inte helt romantisk inramning av flatulens till deras andra samlag i Lars spartanskt möblerade en och halva där de levande ljusen sken över nakna väggar. I efterhand blev det något de kunde skoja om, skratta åt - i ett moln av fis blev det vi två.”
Den första boken jag skrev om på mitt Instagram-konto davkarl_laser (som jag började med en tid innan Goodreads) var Bromanders förra bok, novellsamlingen ”Medborgarna”, som jag tyckte väldigt mycket om och som bland annat innehåller en novell som hör till de bästa jag läst på senare år (”Döda hund”).
Utöver den har jag missat många av Bromanders romaner, med undantag för ”Skymingstid”. Hans serier har jag däremot alltid läst och älskat och ”De närmaste” bär också vissa likheter men hans bästa serieroman, ”Smålands mörker”. De delar temat politisk extremism (om än på olika sidor av det politiska spektret), en fängelsevistelse, en tydlig koppling till en geografisk plats samt ett episkt anslag och tegelstensformat.
I den här boken får vi följa en familj under ett halvsekel, på sätt och vis deras uppgång och fall. Att det kommer sluta illa är tydligt redan i inledningen och borde kanske inte heller komma som någon överraskning när det handlar om Bromander. De fyra karaktärerna får alla visa olika sidor av Sverige under den här perioden – psykiatrireformen, den autonoma vänstern, frikyrklighet, Corona, Estonia, hipsterrestauranger, Rojavafrivilliga, den svenska insatsen i Afghanistan för att nämna några – och det är sprängfyllt med fakta och markörer, ibland kanske på gränsen till för mycket.
Det är skickligt berättat och i princip hela tiden intressant, men det blir ganska tidigt tydligt varåt det barkar och mot slutet finns också ett par inslag som jag inte köper fullt ut. Jag är också lite osäker på om jag tycker att upplägget med såväl första-, andra- och tredjepersonsberättande funkar. Det skapar en bra variation, men öppnar också för frågan om inte Rickard (bokens ”jag”) är den som berättar även de andra personernas delar, särskilt Rebeckas (bokens ”du”) vilket jag inte tror är tanken. Eller så är det så, men då blir annat svårförklarat. Jaja, jag uppskattar ambitionen och det är god underhållning från början till slut.
Titeln på boken är också intressant, för det är just bristen på närhet som blir familjens fall. Kanske finns här en kommentar till vårt allt mer individualiserade samhälle, en förändring som blir väldigt tydlig om man drar ut linjen femtio år tillbaka till bokens början.
De närmaste är en utmärkt släktkrönika över Sverige från 70-talet och framåt men med tonvikt på 2000-talet. Vi följer en familj som på olika sätt engagerar sig i och utmanas av framväxten av det post-socialdemokratiska Sverige. Vi får se hur vården omvandlas både som arbetsplats och till en privat marknad hur vänsterradikaler radikaliseras för att sedan tämjas, vi får följa de stora händelserna i Sverige genom människors öden. För mig som engagerad i den radikala vänstern är det en viktig bok då den belyser hur den autonoma rörelsen såg ut före mig. Rent estetiskt är den välskriven men utan extravaganser, den är rak och subtext varken finns eller behövs. Det gör också att jag inte kan ge den ett högre betyg än tre stjärnor, det vill säga bra. Det är inget mästerverk det är bara gott hantverk. Boken rekommenderas!
Henrik Bromanders “De närmaste” känns i sin ambition som en roman från en svunnen litterär era samtidigt som den står fast förankrad i vår samtid. En krönika med sitt huvudsakliga säte i Smålands Jerusalem - a.k.a. “Jönnet” - berättar den om en familjs uppgång och fall, om spirande förhoppningar, om att gå sönder och slutligen om någon typ av nåd. En rejäl jävla historia framhamrad med uppkavlade ärmar och utan onödiga krusiduller men med gehör och ett anslag som gör att boken bör tala till både gymnasisten och ålderspensionären. Årets julklapp för alla med intresse för landet vi levde och lever i.
Henrik Bromander, du är en fantastisk författare. Och boken borde kanske få en fyra. För intrigen är bra och intressant. Personerna är hyfsat trovärdiga och komplexa. Miljöbeskrivningen sparsmakad men okej. Spännande dessutom på slutet när man anar precis hur illa det kommer att gå. Så varför bara en trea från mig. Ja men, det blir lite för många komplexa karaktärer och intrikata relationer och petrifiera händelser. Önskar att du hade kapat bort lite, sparat till en annan roman. Liksom slipat till historien. Så en trea!
En generationsroman/spänningsroman som utspelar sig i Jönköping. Väl researchad som alla HBs böcker. Lite för många spår som han går för ytligt på, undrar vad som skulle hända om boken var dubbelt så lång eller om alla karaktärer fick var sin bok eller liknande. Vill höra mer om livet i frikyrkosekten eller hur det var att arbeta i psykiatrin på 80-talet. Tycker t.ex. Högspänning är mycket mer välbalanserad och finkänslig. Men rekommenderar alla att läsa.
Tyvärr för mycket svärta, våld och kropp för mig. Den är sjukt skickligt skriven, och jag vill egentligen gärna läsa mer än 120 sidor. Men får ångest av såhär mörka böcker… om någon läst klart och vill berätta slutet så säg till!!
Jag tror jag har läst alla Bromanders romander, och älskat dem alla, men den här var extra speciell. Vilket fantastiskt familje-epos! All research som måste gått in i den här boken gjorde mig så himla imponerad när jag läste den, fick romanen att ha känslan av en dokumentär. Älskade den.
Mycket är bra. Bromander skriver bättre än någonsin. En lågmäld prosa där det mesta får ta tid och jag skulle ljuga om jag sade någonting annat än att jag tyckte om att läsa den från start och (nästan) in i mål.
Tyvärr känns det samtidigt som att han vill säga för mycket. Jag förstår att det behöver hända en del när man vill beskriva en familjs historia och en tid. Men jag har svårt att köpa att så många stora händelser i Sverige och världen ska påverka just de här personerna. Ibland känns det mest som att de finns där och utvecklas som tidsmarkörer.
Otroligt imponerad över med vilken konsekvens Bromander skildrar det svenska samhället och förändringen av det. Vacklar mellan 3 och 4 stjärnor - jag tycker att det blir lite överdrivet ibland. Men landar ändå i att jag faltiskt bär den med mig, plus A for effort! Så alltså en 4:a.
Mycket läsvärd och bra även om det kändes som många upprepningar från tidigare böcker. Älskar de delar som utspelar sig i Malmö och saker man varit med om själv. Det är en bladvändare av rang och även om jag inte fastnade för Ingers historia så var de andras desto intressantare.
Bromander blir bara bättre och bättre för varje alster. Allt stoff han samlar och samlat genom åren kan blandas ihop till en sådan här delikatess. Läs!
Fantastisk bok skriven från flera olika personers synvinklar. Man är på helspänn och undrar hela tiden hur säcken ska knytas ihop och det blir verkligen ett slags inferno med bara några sidor kvar i romanen. Väldigt givande att läsa om Jönköpingsområdet,måste vara den första boken jag läser som utspelar sig i Småland. Uppskattar även att man fått in flera generationsberättelser.