Tjugotreåriga Jossan har flytt sitt trassliga förflutna för att leva livet i Stockholm. När sparpengarna sinar tar hon tillfälligt jobb som servitris på ett turisthak, men månaderna går och hon blir kvar, utan planer för framtiden. En dag blir hon kallad till Tage Hallbergs begravningsbyrå – enslingen Henry, restaurangens märkligaste gäst, har testamenterat sin kvarlåtenskap till henne. Jossan får ett tjockt kuvert, vars innehåll förmodas förklara varför just hon fått ärva honom.
Redan i brevets första mening påstår sig Henry vara en nära släkting, mycket mer hinner Jossan inte läsa förrän brevet kommer på avvägar. Helst vill hon avfärda mannens grundlösa påståenden, men det är omöjligt. Hon bara måste få veta hur det ligger till. Till sin hjälp får hon Tage, men också Dante, killen i antikvariatet som hon sökt upp för att sälja några av de dammiga, gamla böcker hon ärvt.
Sökandet efter sanningen leder Jossan ut på en vindlande upptäcktsfärd och ju mer hon får veta om Henry och hans liv, desto mer omvälvande blir historien. Är allt hon trott om sig själv och sin bakgrund en lögn? Och är hon beredd att betala priset för att få fram sanningen?
Boksamlaren är en roman om oväntad vänskap och om att det alltid är möjligt att vända det som varit ryggen och välja en ny, ljusare morgondag.
”Boksamlaren” av Camilla Davidsson är en helt ljuvlig roman om oväntade besked, familjehemligheter, nya upptäckter, livsval, vänskap och en massa böcker. Och som bokfantast älskar man ju att läsa böcker om böcker. Det här är en väldigt fin historia som griper tag i en och stannar kvar. En hjärtevärmande historia som är tänkvärd, berör och bjuder på många oväntade överraskningar.
Jag tycker verkligen om karaktären Jossan. Hon är en ensam, vilsen och godhjärtad tjugotreårig tjej. Vi förstår snart hur det kom sig att hon flydde från sitt trassliga förflutna. Jag tycker om kombinationen av de sorliga stråken och det ljusa. Hoppet som finns där om man vågar öppna upp och ta emot gåvor och händer som sträcks ut, men samtidigt stå upp för sig själv. Camilla Davidsson har än en gång skrivit en fantastisk relationsroman med fina karaktärer som man genast tar till sitt hjärta, som berör och som man får följa. Jag tycker så mycket om sättet hon berättar historien på och det här är en berättelse som stannar kvar. Om att det alltid är möjligt att släppa det förflutna och välja en ny, ljusare väg framåt. Jag kan varmt rekommendera dig att läsa.
En berättelse som är så full av allt att den tillslut blir svårtuggad. Att väva ihop så många olika trådar gör inte väven bättre, i alla fall inte när trådarna utgörs av ämnen som adoption, mental ohälsa, incest, och våld i nära relation. Det känns som om varje nytt kapitel är starten på ett nytt sidospår. Har också svårt för de återkommande moralpredikningarna om att allt blir bättre bara man kan förlåta.
Wow! Un regalo apprezzatissimo che ho divorato. La storia di una ragazza che si ritrova in mezzo ad un bel mistero: un cliente del ristorante in cui lavora le rileva di essere suo padre ed erede di una casa piena di libri. Da qui partono un po di ricerche per scoprire il suo passato. Non mancano episodi di violenza (Tomas e Mickie li avrei uccisi io) e di soccorso tra donne. Dal titolo non mi sarei aspettata tutto questo!
This entire review has been hidden because of spoilers.
Ni behöver inte lägga er tid på att läsa den här. Visst att det är en feelgood, men det finns bra sådana och så finns det… Den här. Besviken, faktiskt. Platta karaktärer och platta dialoger. Trist.
Much better reviews on Storytel (4 stars) than here on GR (3,5 stars). Will trust, hope and try. ~ “The Book Collector” is supposed to be a nice heartwarming feelgood novel with added family secrets. Sounds like the right book choice for me today 🩵🩷💚
Family, fear, loss, sad experiences and tough secrets … and books, lots of dusty old books. Very important topics boiled down to both a sincerely nice and also cozy cute story. Include a lovely happy ending for everyone. Thank you! - Who wouldn’t like that? I fell head over heels, tears in my eyes and at last a silly grin on my face.
All in all probably a tiny bit better than expected. Add a great narrator in Charlotta Jonsson.
BookLover“𝐈 𝐦𝐢𝐫𝐚𝐜𝐨𝐥𝐢 𝐝𝐢 𝐨𝐠𝐧𝐢 𝐠𝐢𝐨𝐫𝐧𝐨 ” è uno di quei romanzi che entrano in punta di piedi e poi, senza che te ne accorga, iniziano a smuovere qualcosa.
Parte da una quotidianità semplice, quasi stanca, e poi arriva quell’elemento inatteso che cambia tutto e costringe a guardarsi dentro.
Quello che mi ha colpita è la delicatezza con cui vengono affrontati temi profondi: le radici, l’identità, le verità taciute. Tutto si costruisce poco alla volta, come se ogni pezzo dovesse trovare il suo posto al momento giusto. E mentre la protagonista cerca risposte, ti ritrovi a fare lo stesso, a chiederti quanto davvero conosci la tua storia.
C’è un’idea di amore che va oltre le definizioni più immediate: un amore silenzioso, costante, che esiste anche a distanza, anche quando non viene dichiarato apertamente. Ed è proprio questo a rendere la storia così intensa senza mai essere eccessiva.
Bellissimo anche il ruolo dei libri: non solo oggetti, ma strumenti, messaggi, legami. Ogni pagina diventa un passo in più verso qualcosa di più grande, come se la lettura stessa fosse una forma di scoperta.
La protagonista è imperfetta, vera, a tratti fragile ma mai ferma. È facile entrare in sintonia con lei, seguire il suo percorso e lasciarsi trasportare da quello che prova.
Una lettura che scorre con naturalezza ma che lascia il segno, soprattutto per quella capacità rara di parlare al cuore senza forzature.
A volte basta poco per cambiare prospettiva. E a volte quel poco arriva proprio quando meno te lo aspetti.
Ambientato tra Stoccolma e la campagna svedese. Il sottotitolo “la vita semina piccole sorprese” del tutto fuorviante, dato che la sorpresa del romanzo porta a riconsiderare e reimpostare l’intera esistenza della protagonista. Ti incuriosisce e ti tiene legato fino alla fine e contemporaneamente vorrebbe trattare argomenti profondi come l’autodeterminazione della donna, le violenze in famiglia, il perdono suggerendone le soluzioni … troppo? Simpatica la caccia al tesoro con i libri.
Boksamlaren är en fin feelgood som berör mig. Den handlar om Jossan som får ärva en gammal man, Henry, som hon bara träffat några gånger. Men det visar sig att det finns starka kopplingar mellan Jossan och Henry som hon inte visste om. Bitvis så tycker jag nästan inte den är feelgood då det är mycket svärta. Jossan råkar verkligen illa ut på många sätt. Hon är riktigt tilltufsad, och männen i hennes liv – ja, den ena är värre än den andra. Samtidigt handlar de mest berörande styckena för mig om när hon börjar träffa vänliga och vettiga människor, inte minst för att hon har svårt att släppa in dem.
Karaktärsteckningarna i Boksamlaren är bra, såväl de vettiga personerna som de riktiga skitstövlarna. Dante, killen som Jossan träffar på ett antikvariat och som obett ställer upp för henne, är min klara favorit. En verklig kompis. Hans mamma skulle jag också vilja ha i mitt liv. Advokaten Tage är en person som går utanför sin yrkesroll på ett fint sätt. Jossan/Josefine irriterar mig bitvis i början, men historien innehåller en fin utveckling av henne som person, där jag som läsare får mer förståelse för henne.
Med titeln hade jag förväntat mig ännu mer om böcker i början, men det tar ett tag innan de kommer in i handlingen på riktigt. Jossan läser inte böcker och förhåller sig väldigt tveksam till att Henry samlat böcker. I själva verket vill hon bara göra sig av med alla, på ett sätt som nästan gör ont. Det är tur att hon träffar Dante som både blir en vän och hjälper henne med böckerna. De får allt mer betydelse, och jag blir riktigt sugen på att läsa Unga kvinnor.
Jag vill läsa mer av Camilla Davidsson och har spanat in att det kommer en uppföljare till Boksamlaren senare i år.
Detta är en tänkvärd och fin relationsroman om familjehemligheter, förlåtelse, hur livet ibland tar oväntade svängar och —såklart—böcker.
Utifrån baksidestexten hade jag kanske inte förväntat mig riktigt så mycket svärta men det gör på intet sätt boken sämre, snarare tvärtom. Den väckte verkligen känslor. Och Jossans sökande efter svar är nästan lika spännande som en deckarhistoria.
Mysig roman! Som bokhandlardotter kan man inte annat än älska en bok där böcker får vara en stor del. "Böcker är drömmar på papper som tar oss dit vi behöver komma." Precis så!
Lite långsam i mitten men vid 2/3 och därefter hände allt. Jag tyckte inte storyn flöt riktigt men ja ja. Jag läste boken på några dagar så nog får den godkänt allt. Kanske t.o.m. 3.5 om jag ska vara generös.
Rörig och inte alls vad jag sett fram emot att läsa. Omständigheter som inte fyllde någon nytta. Nä, väntade på att den skulle bli bra men just nu mest missnöjd med att ha läst klart den. Ser dock i recensioner att andra tyckt annat så åter igen den där smak-saken som styr ;)
Bokrecension och recensionsexemplar: Boksamlaren av Camilla Davidsson
Handling: Jossan, 23, försöker lämna sitt förflutna bakom sig. När hon oväntat ärver en ensam restauranggäst dras hon in i ett mysterium som förändrar hennes liv och avslöjar dolda sanningar om hennes bakgrund.
Recension: Boksamlaren är en roman som lyckas vara både lättsam och känslosam, samtidigt som den bär på ett djup som överraskar. Det som griper tag mest är hur ärligt berättelsen skildras – Davidsson väjer inte för det svåra, men låter heller aldrig mörkret ta över helt. Den balansen uppskattar jag verkligen. Huvudpersonen Jossan blev snabbt en karaktär jag tyckte om. Hon är ung, osäker och försöker hitta sin plats i världen, och hennes väg mot att förstå sitt förflutna är både sårig och hoppfull. Jag tycker om hur boken pendlar mellan det tunga och det ljusa: att våga ta emot stöd, men också att våga stå upp för sig själv. Det finns en ärlighet i skildringen som gör att man dras in och faktiskt bryr sig. Romanen tar sig an många teman – ibland kanske lite väl många – och emellanåt märks det att berättelsen brottas med sina många trådar. Några partier känns långsammare och jag tappade lite av flytet i mitten. Men mot slutet växlar tempot upp rejält, och då är det svårt att sluta läsa. Miljöbeskrivningarna är en av bokens stora styrkor. Särskilt skildringen av lägenheten, fylld av böcker och hemligheter, är så levande att man nästan känner dammet på fingertopparna. Det är en plats som både andas historia och ny början, och den ger hela berättelsen ett nästan magiskt skimmer. Relationerna är fint tecknade och känns genuina. De små stunderna mellan karaktärerna bidrar lika mycket till berättelsen som de större händelserna. Och alla bokreferenserna är ett extra plus – det gör läsningen ännu roligare för oss som älskar litteratur. Varm, ärlig, berörande.
I was promised “feel good”, “slow burn”, “small town romance” and I got nothing of those sorts. • I understand that “feel good” stories and romances does not have to be sunshine at all times, but there was so much NON feel good that it felt like false advertisement. There was too many themes I don’t connect with “feel good”. • “Slow burn” indicates that there is a love story. Where was it? Where was the supposed romantic story I was supposed to root for? It was barely there and seeing the story was set to be around three weeks, it was not slow burn enough — at least not in my eyes. ALSO, I thought for a long time she was supposed to end up with another man at first until I understood what Davidsson was “hinting” at. • I think what “small town romance” meant, was the fact that the so called love story was set in a very small town. But I would not call it a “small town romance” when the story was mostly set in Stockholm — Sweden’s capitol. Like… what???
I didn’t like reading this story. Not on bit. I wished through out the whole book that Josefine/Jossan would get some women as friends. It never happened. It would have suited her. I loved for Jossan that she found some profound friendships and dived into her family history and thereby found herself. But this book should just have been focused on her family ties — not the romance.
Also: What was that part about forgiving your rapist? What?! I understand the part about not letting anger, guilt, and emptiness guide your life but really??? Forgive your rapist? No thanks.
Jossan har lämnat sin trasiga barndom och flyttat till Stockholm. Hon jobbar som servitris och festar runt. På jobbet serverar hon regelbundet en ensam man och tänker inte så mycket på det, förrän han plötsligt slutar att komma.
En dag blir Jossan kallad till en familjejurist som meddelar att mannen som besökt restaurangen har gått bort och att hon nu har ärvt honom. Hon fattar ingenting, men får ett tjockt brev där mannen som påstår sig vara en släkting, kommer att förklara allt.
Det visar sig att mannen älskade böcker och i arvet ingår en hiskelig massa av den varan. Samtidigt som hon röjer bland bokhyllor söker hon sanningen om sig själv och sin bakgrund.
”Boksamlaren” är ännu en lysande bok av Camilla Davidsson, en roman med mycket skav i bagaget. Jag påverkas av Jossans berättelse. Blir arg, frustrerad och ledsen. Flera härliga sidokaraktärer får mig att le. Detta är inte på något sätt en glättig feelgood, utan en relationsroman som verkligen berör.
Tack för att jag fick följa med Jossan på hennes resa, och jag läser gärna vidare i en fortsättning!
En helt utrolig dyb historie, om den uimodståelige Jossan. Livet har været hårdt for hende, men hun er en fighter. Der er en del trigger punkter i bogen, så kan du ikke læse om kæreste vold, dårlige familieforhold og overgreb, så er den ikke noget for dig. Jeg var ikke klar over det var med i bogen, men det var en meget bevægende læseoplevelse trods alt. Den er barsk ja, men også uden det er dominerende.
Derudover er det en feelgood, smalltown og slowburn romance med twist og håb.
Den handler om overraskelser, nye venskaber, dybe hemmeligheder, vold, oprejsning, kærlighed, familie og nye muligheder. At vælge sin egen vej og vælge det usunde fra om at turde og stå fast. Den rørte mig dybt den sidste 1/3 del, så er du let til tårer som mig, så husk kleenex. Og en bog der rammer så dybt fortjener at få disse stjerner, trods den stille start.
Un libro intenso, che mi ha preso fin dalle prime pagine (letto in 5 giorni!). È una storia di segreti, ricordi e legami nascosti, dove anche i libri fanno da collegamento tra passato e presente. A tratti è una lettura triste, ma lascia un messaggio forte: non bisogna mai smettere di sperare e vale sempre la pena lottare per la propria felicità. Una storia delicata, piena di emozioni, che fa riflettere sul valore dei piccoli “miracoli” quotidiani.
En feelgood-bok om Jossan som visar sig ha levt i en lögn.plötsligt ärver hon allt från en man som hävdar sig vara hennes biologiska pappa. Mycket i boken är fint, och Dantes mammas story var hemsk och gripande. Däremot känns boken som helhet lite väl tillrättalagd vilket tyvärr drar ner helhetsintrycket.
Startar lite segt, men snart nog kommer berättelsen igång och den är både smart och hjärtvärmande, spännande och engagerande. Kanske inte riktigt lika speciell som jag hade förväntat mig och mycket mindre fokus på böcker än vad jag hade hoppats på, men samtidigt gjorde den mig sugen på att läsa om vissa klassiker.
Här blev det bara för mycket: en huvudperson som bär på ett trauma, ett arv med många frågetecken, kärlek förstås, m a o en massa trådar att nysta i, skrivet med ett ganska enkelt språk och banala dialoger. Inte min favorit…