Den sista kastraten

by Ellika Lagerlöf

En pojke har klippt av sitt kön med en sax för att vara barn för alltid, på ett kollo odlas pärlor i barnens munnar och bakom väggen i en villa har en byggarbetare levt i flera år. I sina noveller skriver Ellika Lagerlöf om gränserna mellan djur och människa, barn och vuxen, våld och omsorg, man och kvinna. Den sista kastraten handlar om vakuumförpackad mat, om människor i väskor och om hur man uppfostrar barn.

Genres: Short Stories, Swedish Literature

166 pages, Hardcover

Published January 8, 2025

Reviews

[Lovisa · Rating 3 out of 5]

En svag 3a. Idén med hela novellsamlingen är väldigt intressant men det känns som det inte nådde hela vägen. Det va lite upp och ner i läsningen. Vissa noveller va verkligen fina, äckliga och berörde mig, men några kunde faktiskt strukits helt (typ den om bageriet och ”barnkören” intresserade mig inte alls). Dagboken tycker jag kunde blivit en helt egen historia som längre bok, den va helt klart min favorit! Gillade också verkligen Gun och Erotika! Lättläst pga mycket korta noveller, men kände aldrig riktigt nåt sug att plocka upp den. Fastnade kanske inte helt i läsningen då typ varannan novell va lite sådär hehe. Men jag är ändå glad att jag läste den! Mycket intressant att diskutera och har tänkt på en del av novellerna mycket efteråt.

[Elin Isaksson · Rating 2 out of 5]

Jag måste säga att jag är lite besviken. Kände mig supertaggad av premisserna och den fantastiska formgivningen när den cirkulerat på Instagram i början av det här året. Men det blir liksom inget mer av det än de sjuka premisserna. Jag tror det hade varit lika intressant om någon återberättat de olika novellerna som det var att läsa dem. Vi får aldrig reda på varför saker är på det sätt de är och vad karaktärerna egentligen känner för dem. Boken är extremt äcklig och det uppsakattade jag - ideerna var mycket bra men det tände inte till.

[Valeria · Rating 3 out of 5]

Svag trea! Vissa noveller har jag tänkt på varje dag sen jag läste dem och vissa kan jag inte minnas överhuvudtaget.

Dopet var min favorit men önskar det hade varit mer. Är det en kritik av surrogatmödraskap? Vilka frågor ställs om föräldraskap och moderskap? Eller är det en kommentar om hur man kan bli distanserad från sin egna kropp?

[Augusta A Feldtman · Rating 4 out of 5]

Att döma av alla böcker som bara ligger och skvalpar i min ”currently reading”-listan på gr så är jag ganska kass på att läsa ut novellsamlingar. Det blir så hackigt och känslan av flyt infinner sig sällan. Den här däremot 😀 Att bli trollbunden av pricksäkra beskrivningar av äckel av olika slag hade jag inte förutspått att jag skulle bli men det blev jag. Bland det märkligaste jag läst men inte på nåt dåligt sätt. Lämnas av en stark wtf-känsla.

[Clara · Rating 3 out of 5]

Upp och ner; ibland mycket bra, ibland mindre bra. Äcklig men också ibland inte äcklig nog. Några favoriter: Gun, Memoaren, Hjälpen och Dagbok

[Ebba - HardcoverPocket · Rating 4 out of 5]

Det här är absurda, kreativa och ibland lite obehagliga noveller - precis i min stil. Jättekul att läsa och jag rekommenderar den varmt.

Författaren har spännande idéer som fängslar och överraskar. Jag tror att språket kommer att förfinas till hennes nästa bok – jag kommer hålla utkik efter vad hon skriver härnäst.

Mina favoriter i samlingen måste vara Hjälpen och Erotika.

[Minna Höggren · Rating 4 out of 5]

Man kan läsa min recension på aftonbladet punkt se slash kultur :-)))))

[Astrid Hedenström · Rating 3 out of 5]

Flera av novellerna var bra och tog oväntade vändningar, men efter ett tag kändes det som att de flöt ihop i varandra i något sorts sjukt äckeluniversum. Fick pausa flera gånger i läsningen eller skumläsa de mest grafiska bitarna. Men helt klart en unik diktsamling, med några riktiga guldklimpar.

[Sanna Sjölund · Rating 5 out of 5]

Jag kanske inte är en novellsamlingshatare längre.... mycket att tänka på.

[Natassa · Rating 3 out of 5]

Jag medger att jag inte är mycket för noveller då jag har svårt för det korta formatet, men när förlaget hörde av sig angående recensionsexemplar kände jag att det skulle vara en bra anledning att få prova på att gå utanför min läs-komfortzon. Och vad glad jag är att jag sa ja! Jag gillade verkligen hur de flesta noveller började alldagligt och sen skedde något helt absurt som för karaktärerna inte alls var konstigt. Det skapade liksom både ett obehag samtidigt som själva läsupplevelsen var behaglig. Kanske var det författarens stil, som var lätt att följa och som målade upp scenerna och situationerna på ett engagerande sätt. Noveller har ju för vana att kasta in läsaren i en situation direkt, och trots att vi oftast fick ta del av något lite mer vardagligt, som att ett par har relationsproblem eller att två karaktärer börjar träffas eller att ett bageri förbereder inför dagen, kände jag ändå att jag ville fortsätta läsa. Både för att se vad som ska hända, men också för att Ellika Lagerlöf skriver på ett väldigt trevligt sätt, om man nu kan kalla skrivstilar för trevliga.

3.5 i betyg mest för att jag som sagt inte är mycket för noveller eller äckliga saker, samtidigt som jag ser att det är ett välgjort verk.

Tack Albert Bonnier för recensionsexemplaret!

[Ja, naturligtvis]

Läbbigt och fascinerande! Som att läsa Karin Smirnoff och låta henne möta SAW och japansk skräck (j-horror). Något nästintill suggestivt över allt det kroppsliga, förtvinande och förmultnande. Svår balansgång mellan effektsökande ”gore” och kroppslig abjektion kontra när det faktiskt har ett gestaltande syfte eller en mening med större efterklang. Äldrevården skildras såklart spot on i ”Gun”. Kanske vårt samhälles största baksida. Äldre som lider och plågas av mat, kroppsliga besvär och ensamhet är bland det mest obehagliga som finns. Hjälplösheten i en hjärna som blivit ett russin och en gestalt som övergivits av samhället. I österländsk mytologi lämnas den gamle för att dö ensam på berget. I vad vi får anta är Sverige lämnas man på institution eller för att dö bland micrade måltider och avlagringar i ett hem med tunga gardiner. Vad händer med läsaren när de äldre så ofta skildras som selektivt stumma och annorlunda på ett sätt som nästan rimmar av den Andre? (I avseendet den dementa, obstinata, ätstörda och infantila?) Har man själv arbetat med vissa av de grupper som skildras i novellerna blir det obönhörligen något som färgar hur man tar till sig texten.

De andra novellerna har lite mer inslag av skräcktonad magisk realism som jag personligen inte är jättestor på. Men det är en imponerande novellsamling!! Kan ej sätta betyg! Men läs!

[HeWhoWalksBehindTheRows · Rating 3 out of 5]

Trots att de sexton novellerna endast landar på strax över hundrasextio sidor så är Den Sista Kastraten en mastig upplevelse. Det är motbjudande, besynnerligt, groteskt, bisarrt och fascinerande. Lite som om David Cronenberg och Yorgos Lanthimos skrev en novellsamling ihop. Det är ett bra betyg förstås. Många känns dock som fragment till något som skulle kunna utvecklats ytterligare, medans andra känns alldeles lagom som t.ex Dopet, Avkopplingen, Dagbok och Boet. Avslutande novellens textrad: ”Vi tänkte nog alla tre på pappa när vi gjorde sådant som han borde ha fått vara med och uppleva, men som egentligen gick lika bra utan honom.” är en sorgsen och klockren summering av att sakna en förälder som inte längre finns.

[Algot Jennhag · Rating 3 out of 5]

babyäcklig, absurd, konstig och citerar ur boken,
”Glansperioden är förklarligt nog ganska kort…”, blir som en ”nätt och jämt drickbar smoothie”.

[Eva Gustafsson · Rating 3 out of 5]

3+

[Frida Isaksson · Rating 5 out of 5]

Bland det konstigaste och sjukaste jag läst men jag ÄLSKAR det. Satt som på nålar och kunde inte sluta läsa eftersom jag hela tiden blev överraskad och inte kunde förutspå vad som skulle hända för det var så absurt och otänkbart. Trots detta gör det enkla och raka språket att det hela på nåt sätt känns trovärdigt och begripligt. OTROLIG.

[Matilda · Rating 2 out of 5]

Jag tror att den var för äcklig för mig. Den har säkert mer att säga. För jag börjar tänka och fundera. Men tyvärr tar det äckliga över.

[Max Edgren · Rating 2 out of 5]

Blev inte alls lika äcklad som jag väntade mig. Och det är väl inte bokens fel, även om det äckliga ofta är poängen. Bäst fungerar det i novellen Dagbok. Vi läser en ung tjejs dagboksanteckningar från ett sommarläger. Hon skriver vad hon tycker om de andra barnen och om en ledare hon kanske är kär i och sen hur ledarna fyller deras munnar med sand och tejpar igen. Allt skildras lika naturligt. Det äckliga är en händelse bland andra i hennes värld. När det äckliga istället förmedlas genom ett vuxet perspektiv som blickar tillbaka blir det inte lika övertygande. En av novellerna har som enda syfte att göra iakttagelsen att simma i en ljummen pool är lite som att simma i sitt eget saliv. I en annan börjar det jättebra om en knackig parrelation på väg att ta slut, och det hade gärna fått stanna där, i deras vardagsrealism, för den skriver Lagerlöf om både underhållande och originellt. Istället måste det sluta i något ovanligt äckligt. För mig blir det fegt, äcklet som krycka — men också som litterärt formhinder. Det kan jag respektera. Mycket bra vaskas fram på vägen, särskilt visar sig en stark närvaro i detaljerna, t.ex. det tunna papperet som prasslar när man lägger sig på en brits, eller hur hallonens röda svagt färgar av sig i grädden på en tårta. Och väntan på det äckliga och hur det ska utvecklas är nästan alltid spännande. Ojämn, men läsvärd och lättläst. 2.5

[Antonia · Rating 4 out of 5]

Åh. Fick denna rekommenderad av en kollega och jag är så glad för det! Inser att jag älskar skumma, läskiga, äckliga och absurd novellsamlingar. Det började nog när mamma sa att jag borde läsa "Den förunderliga kameleonten" av Inger Edelfeldt när jag gick i högstadiet tror jag. Det var kärlek, det var förundran. Nära besläktat är Samantha Schweblin, Mariana Enriquez och även ljuvliga Karin Tidbeck även om hon mer sysslar med magi än äckel.

Här finnes korta noveller med ibland magstarkt och underligt innehåll. De är berättade på ett avmätt sett som gör att allting som sker i viss mån verkar normalt och inte särskilt uppseendeväckande. Trots avklippta penisar, pappor gjorda av hår, syskon som gnager på sig själva så man måste tejpa dem och så vidare.
Det är roligt, äckligt och jag älskar det!

[Ida · Rating 3 out of 5]

Imponerad över hur författaren har kommit på alla dessa speciella noveller. Att läsa noveller är speciellt då de alltid tar slut när man kanske egentligen vill veta mer, så var det iallafall på vissa av dessa. Efter jag läst några av novellerna kände jag ett litet obehag och kunde tänka på hur äckliga dem var ett tag efter. Men ja cred till Ellika Lagerlöf som skrivit dessa välskrivna noveller och hennes påhitt.

[Tim Englén · Rating 4 out of 5]

Detta var en intressant läsning. Författaren tog vardagliga situationer och verkligen utmanade våra normer. Inga av novellerna var normala och jag fann mig ifrågasätta varför inte det hon skrev skulle kunna vara det normala... i vissa i varje fall.

Kanske inte min genre men ändå glad att jag läste den! 3,5 stjärnor!

[Nora Afifi · Rating 2 out of 5]

Roande lite här och var men löjlig på det stora hela.

[Jessica Haglund · Rating 4 out of 5]

Absurda, äckliga, roliga och kreativa noveller som jag älskade att läsa! Rekommenderar.

[Amanda Göransson · Rating 4 out of 5]

Äckligt!

[Lena]

Äckelvarning på den...
Kände att något fattades.

[Andrea Booklover · Rating 5 out of 5]

Roligaste, mest kreativa och annorlunda jag läst på länge. Rekommenderar starkt!

[Ulrika Lindqvist · Rating 4 out of 5]

Galen, äcklig och totalt beroendeframkallande läsning!

[Zack]

Inte tillräckligt äckliga eller ängsliga noveller

[noor · Rating 3 out of 5]

en av de bättre novellsamlingar jag läst

[Desireé Duvringe · Rating 5 out of 5]

Otrolig på alla sätt. Ellika har ett unikt språk och en säregen berättarröst som verkligen gör avtryck på läsaren. För den som söker finns det många dimensioner och för den som inte vill göra det finns det fascinerande berättande.

[Ellafribyter · Rating 3 out of 5]

3,5 I betyg. Mkt blandad kvalité på noveller och ett språk som inte engagerade mig alls. Den bästa novellen var lätt den med dagboken! Å uppskattade alla absurda teman å situationer men ibland kändes det inte som det absurda fyllde något syfte