En man lever ensam i sin lägenhet. En dag beslutar han sig plötsligt för att inte längre gå till jobbet. Kraven har blivit för höga och han måste samla sina tankar, drabbad av ett gnagande självtvivel. I takt med att han blir allt mer isolerad börjar snart också pengarna tryta. Så en dag får han besked om att en avlägsen släkting dött och att ett stort arv väntar. Äntligen ska han få veta hur det känns att vara rik.
Johan Klings debutfilm Darling (2007) valdes till bästa film av Kritikerförbundet. Romandebuten Människor helt utan betydelse (2009) belönades med Borås Tidnings debutantpris och blev en av tio i Stockholms stadsbiblioteks omröstning 2010 om den bästa litterära Stockholmsskildringen.
This book is a work of fiction. But it is one that makes me think. About how very far away humanity is from creating a decent, fair, humane society. Indeed, it seems the more advanced we become, the more primitive we become. The community of man was probably more humane in the Stone Age than it is now. In many ways we are further away from becoming a genuine community now than ever before in our collective history. This is a story not just about loneliness, but about being alone. I can recommend it highly. Read it. And think. (Sadly, and surprisingly, it seems that it hasn't yet been translated to any other languages.)