En sen vinterkväll hittas en ung man i Biskopsgården i Göteborg, iskallt avrättad med ett välriktat skott. Brottet utreds som gängrelaterat, på grund av hans kopplingar till kriminella nätverk som för en blodig maktkamp om herraväldet.
Snart avrättas fler unga män på samma sätt. Erika och kollegorna börjar gräva i fallet och hittar en gemensam nämnare: Samtliga har suttit i fängelse och nyligen kommit ut. Och samtliga är dömda för våldtäkt. Vem eller vilka avrättar en efter en? Och varför?
Samtidigt har Erika och Per påbörjat bygget av sitt drömhus ute vid havet. Men snart inser de att alla inte är lika förtjusta över att få nya grannar. Vem är det som lägger gravkransar och voodoo-dockor vid deras husbygge?
Det här är en intressant story, dock är det lite för lätt att räkna ut hur det kommer sluta. Jag gillar dock att rätt personer hämnas. Visst, man ska inte hämnas men det som de unga männen gjorde gör att de, enligt mig, förlorar sitt människovärde. Något som stör en hel del i början är att författaren verkar ha kommit över de gängkriminellas interna ordlista, jisses vad den typen av ord överanvänds! Det lugnar sig dock efter ett tag, det uppskattas. Att Erika och Per inte skulle vilja bo där hennes exmake dog kändes rätt självklart, jag har hela tiden haft svårt att förstå att de valde att bygga där. Det känns totalt ologiskt i min värld. Att de sedan väntade barn kunde ju vem som helst räkna ut, det var en logisk fortsättning på deras story och tecknen i handlingen var mer än övertydliga.