Nu när man är död : En roman om Cornelis Vreeswijk

by Göran Greider

Han blev Cornelis – och ibland även Cornelius – med hela svenska folket. Men vem var han? I Göran Greiders dokumentärroman får vi följa pojken som växer upp i krigets Holland och kommer till Sverige och slår igenom som visartist men tidvis går ner sig i droger, sprit, svartsjuka. Fram växer en ny bild av den evige outsidern Cornelis – bortom de yttre skandalerna, skattebråken och löpsedlarna – och hans sånger som paradoxalt nog talade och talar till oss alla.

320 pages, ebook

Published August 9, 2024

Reviews

[Erika]

Den här funkade inte för mig. Nu när man är död är en fiktiv självbiografi som kallas en roman. Det finns kursiverade partier som är berättade i behaglig stil, men merparten av berättelsen svajar ideligen från tid till tid och ämne till ämne. Det är mycket möjligt att Greider använder den här stilen för att fånga Cornelis Vreeswijks sätt att uttrycka sig. Jag är inte en tillräckligt stor kännare av Vreeswijk för att kunna avgöra om så är fallet, men kan bara konstatera att texten inte fångar mig. Jag gav den här boken några kvällar och 78 sidor och konstaterade sedan att jag har för lite lästid och för dåligt läsflow för att anse det värt att kämpa vidare.

[Arvid Laveno Ling · Rating 3 out of 5]

La först ned boken efter ca 150 sidor därför att den helt enkelt inte var så bra. Formatet är intressant men, vilket jag förutsätter är motiverat av hur perspektivet ska ske utifrån Cornelis eget, blir rörigt. Jag förstår att han ska få möjligheten att utvärdera det liv han levt och detta sker också, dessutom i kronologisk följd. Men jag fattar inte vad vardera kapitel summerar när jag läser. Ofta känns det som att vi börjar i en enda och slutar i en annan, vilket i sig inte är rörigt, men har tagit oss dit genom att ständigt pendla mellan start och slut. Det leder till en känsla av att Chekovs gevär presenteras men att man missar när det smäller av.

Av olika skäl läste jag ändå ut boken. Kan inte säkert säga om jag faktiskt tycker om den eller om det är något slags stockholmssyndrom som håller fast mig vid tanken om att boken kanske ändå var rätt bra.

P.S. jag gillade verkligen det här citatet:
"Läser böcker gör man ju så att säga officiellt för att vidga sina vyer och bilda sig. Visst, bra. Men mycket oftare läser man alla de romanerna för att hitta sig själv i dem och när man plötsligt gör det är det som om man sugs in i en labyrint."

[Lena Samuelsson · Rating 3 out of 5]

Intressant, men att underrubriken är "roman" känns missvisande. Den är istället en fiktiv biografi.
Jag förväntade mig en bok i samma stil som "Hon vars hjärta var som mitt", och blev således besviken. Så är det med förutfattade meningar.
Den är ändå läsvärd och ger en känsla av vem Cornelis var.
Inser att jag var på Cornelis sista framträdande i Konserthuset i Stockholm september 1986, vilket jag är tacksam för.

[Johan · Rating 2 out of 5]

Blir inte riktigt klok på varför Greider skrivit denna märkliga, jag-formiga berättelse. För mig hjälper den enbart till att cementera bilden av Cornelis som en svartsjuk, homofobisk kvinnomisshandlare och en riktigt usel farsa till sin son. I nedskriven form känns flera av hans texter dessutom rätt platta.
Artistbiografier brukar göra mig sugen på att lyssna på den musik som avhandlas; i detta fall blir jag mest sugen på att aldrig mer lyssna på Cornelis.

["Robert Ekberg" · Rating 3 out of 5]

Det är skillnad på kunna och vilja. Loffe snakker ju om det där, typ, att det heter kunst och inte viljst. Brobergskt. I Greiders fall kan det kallas det orkst. Han kan, bevisligen. Han vill, uppenbarligen. Men att han pallar fattar jag inte.

I övrigt ligger det något perverst över sånt här. Och perversioner har väl knappast nånsin harmat nån.

[Tea Unnebäck · Rating 5 out of 5]

Känslig, finstämd. Personlig, vacker.
Mycket bra grepp att berätta ur det inlevda perspektivet av Cornelis själv.