Pizzeria Roma

by Elin Persson

Genom åren har de fallit ifrån, männen på verkstan. En efter en åker de in på sjukan för lungorna eller ryggen eller knäna. Till och med de som varit starka som oxar, de som lärde Magnus att svetsa. Nu är Magnus sjukskriven, gubbarna säger att det är viktigt med rutiner, som att ses på Roma, ta en kaffe eller en pizza, snacka lite. När värken far genom kroppen, Försäkringskassan bråkar, och väntetiden för operation av utslitna kotor känns lika lång som den strömmande forsen utanför huset, är det tur att Kenneth finns där. Kenneth - som håller Magnus under armarna när det känns som om han faller.

En roman om vänskap och gemenskap, om småstadsliv och jobbet på verkstan, och om den kärlek som kommit och gått och den som består. "Pizzeria Roma" av Elin Persson är en hyllning till en by och dess invånare, till landskapet med de linblå bergen som skymtar i fjärran, de mossgröna skogarna och de svarta, spegelblanka tjärnarna.

Genres: Roman, Audiobook, Fiction, Swedish Literature, Novels

406 pages, Hardcover

Published March 4, 2025

About the author

Elin Persson (född 1992) är socialantropolog och har gått skrivarlinjen på Jakobsbergs folkhögskola. När hon inte skriver jobbar hon med socialt arbete. Hennes debutroman "De afghanska sönerna" är en brännande text som inte vill släppa taget. Den är också en hyllning till alla som jobbar på HVB-hem.

Reviews

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 3 out of 5]

Genom Magnus 60+ sjukskriven svetsare skildrar Persson ett avfolkat samhälle där pizzerian utgör knytpunkt för en grupp manliga vänner. Magnus är en mjuk och vettig man som motsäger den gängse bilden. Berättelsen påminner om Tranorna flyger söderut men utan det tillrättalagda. Jag är djupt imponerad av författaren som lyckats skriva vardagsnära och oerhört realistiskt.

[Sara Kelemit · Rating 4 out of 5]

Stillsamt och vackert om män. Arbetsgemenskap i verkstan och kroppar som slits ut och går sönder. Yrkesstolthet. Om kärlekslängtan. Men framförallt om manlig vänskap. Så betydelsefull och samtidigt så svår. Hur ska de kunna bära varandra när de inte har orden för det som gör ont i själen. De kan ju knappt prata om den fysiska smärtan. Man fiskar och går på pizzerian och man hummar och nickar och drar en historia. Det är fin vänskap, men räcker den egentligen till?

[Mina Widding · Rating 4 out of 5]

Det händer inte mycket, och Magnus liv är ganska enkelt, men det är just det som är rätt skönt att kliva in i alltså. Enkelheten har ju sin nemesis, slitningsskadan som ställer allt på ända, och han har sina saker som han tänker på, om det ändå inte vore fint att vara två igen. Men det är rätt underbart att flyta med i någons perspektiv, som också är såpass bra på att vardagsnjuta. Sånt de flesta kan behöva bli lite bättre på, sådär. Vänskapen med Kenneth är det finaste, men jag blir lite frustrerad över att han inte går över barriären och faktiskt frågar hur han mår, när han ser att Kenneth drar sig undan. Författarsamtal med mina alumnis på Holadagen imorgon, och vi ska prata om boken ikväll, så jag kanske återkommer med ytterligare tankar och perspektiv efter det.

[Mattias Timander · Rating 5 out of 5]

Ljuvlig rakt igenom

[Julia Eriksson · Rating 4 out of 5]

En fin skildring av det enkla lilla livet. Porträttet av Magnus och hans närmaste cirkel är varmt och innerligt, så mycket som pågår mellan raderna, som aldrig blir sagt, men som syns i handling.

[Pernilla (ett_eget_rum) · Rating 3 out of 5]

3.5
Fint om en redig, vettig och praktisk karl, men kanske är han lite självgod (enda flaw?, samt att han verkar vara typen av man som säger att han älskar sin kvinna en gång och det gäller tills han säger annat)?
Fläskkött är godare än nöt, speciellt om man grillar det ordentligt, men det är det inte många som vet, och så vidare. Men jag uppskattar att läsa om en typ av man/manlig vänskap som kanske inte får så mkt plats i litteraturen annars. I den sista fjärdedelen tar det däremot fart i Magnus liv, men kanske inte så mkt i honom som utanför honom.

[Linda · Rating 5 out of 5]

En finstämd, vacker och drabbande bok. Man vill stanna i lugnet. Bästa jag läst på länge. Kan det bli en nominering till Året bok kanske....?

[Annika Kronberg · Rating 5 out of 5]

Vad vet Elin Persson om åldrande och manlig vänskap? Vet inte, men vad vet jag? Känns trovärdigt, otroligt fint skrivet

[Hjortronhyllan · Rating 2 out of 5]

Det var min mor som slog in den i papper med blommor och sa något i stil med "den här verkar vara något för dig". Och ja, visst, på pappret är Pizzeria Roma just det en stillsam berättelse om män (host, gubbar) i periferins skuggor. Gubbar som minns bättre tider, svetsare med ont i ryggen och inte riktigt vill ha det nya som kommer med allt.

Elin Persson skriver med säker hand. Det är vackert, rentav vemodigt stiligt i vissa passager och det finns något tryggt i hur hon låter samtalen glida fram i långsam takt likt en traktorn i uppförsbacke. Språket bär även när själva handlingen inte gör det. För det gör den inte alltid. Tempot är långsamt, ibland så pass att jag flera gånger fick lägga ifrån mig boken, inte för att den var dålig, utan för att världen utanför ropade efter mig med mer fart.

Relationerna mellan männen, de där gubbiga vänskaperna, är romanens kärna. Och här gnisslar det, inte för att det är dåligt skrivet, utan för att det skaver i trovärdigheten. Det är fint, ja, kanske för fint. Det gemytliga bandet dem emellan känns snarare idealiserat än förankrat i verkligheten. Jag har spenderat åtskilliga timmar i fikarum med äldre herrar som gått i träskor sedan 1983, måste jag protestera lite. Jo, gubbar kan vara känsliga, men de är sällan så här öppet finstämda i sitt sätt att förmedla känslor. Det känns mer som en spegling av hur man önskar att de vore, snarare än hur de faktiskt är. Här försöker Pizzeria Roma sparka in en dörr om manlighet som det sekulariserade Sverige redan stått och ryckt i under årtionden. Men jag sitter kvar med armarna i kors, inte i protest, utan för att min verklighet helt enkelt ser annorlunda ut. Det sägs ofta att män inte ska skriva kvinnor, vilket jag ofta håller med om. Kanske är det tid att lägga ett mynt i den andra vågskålen? kvinnor ska inte skriva gubbar.

Pizzeria Roma är ändå en bra roman för den vanlige läsaren, en bok man kan ge bort i present från en mor till en son. Men för oss som sitter på högre krav med det kritiska ögat får nog titta vidare. Pizzeria Roma värmer, men mättar inte riktigt som en napolitansk pizza.

[angudang · Rating 4 out of 5]

mysig jäkel, vill ännu mer flytta ut på vischan och bo ensam efter denna. Magnus lever fan ett idylliskt liv.

[Farbror the Guru · Rating 4 out of 5]

En fin bok! Författaren lyckas använda den ton av schablon som krävs för att det skall bli trovärdigt. Samtidigt lyckas berättelsen innerligt beskriva vidden av det som finns i det enkla utan att behöva söka effekterna av att tänja på gränser.

Stilen utnyttjar det dialektala förtjänstfullt som en diskret garnering.

Fin läsning.

[Rut Olsson · Rating 5 out of 5]

Älskade denna!! Så ledsen att den är slut vill veta meeer om hur det går för Magnus o alla grabbar!! Ett otroligt språk och dialog och så perfekt skrivna karaktärer att jag glömmer bort att de inte finns på riktigt. Har en känsla av att det kan vara 2026 bästa läsning för mig och då är vi bara 6 dagar in…

[olivia · Rating 5 out of 5]

10/10

[Britt-Marie Kullin · Rating 4 out of 5]

Betyg: 4,5 av 5.
.
Jag har läst en bok av författaren Elin Persson tidigare, och det var kortromanen Sommaren, och jag tyckte att den var bra.
.
Nu har jag läst hennes senaste roman, Pizzeria Roma, och den tyckte jag riktigt mycket om. Boken är mycket välskriven och berörande. En långsam och fin berättelse som gick in i hjärtat. Så jag kan varmt rekommendera boken.
.
Som vanligt så varvade jag e-boksläsning med ljudbokslyssning, i 1,25 hastighet, fantastiskt bra inläst av Lennart Jähkel. Hade jag bara läst boken så hade den nog fått 4,0 i betyg. Men den underbara uppläsningen gjorde att den fick 4,5 i betyg.
.

[Anna Björklund · Rating 3 out of 5]

Ovanligt med arbetarlitteratur dessa dagar, men den här får nog räknas dit. Hur viktigt jobbet kan vara för ens identitet, men också om grupptillhörighet, plikttrogenhet och gemenskap. Den är varm och fin. Imponerande av en kvinnlig författare att berätta ur en mans perspektiv på ett så bra sätt, det lite kantiga, känslosam men ändå inte så nära sina känslor. Mycket läsvärd!

[Lotten · Rating 4 out of 5]

https://lottensbokblogg.wordpress.com...

Pizzeria Roma började dyka upp i mitt Instagramflöde, och vad som skrevs om den gjorde mig nyfiken. Tillräckligt för att låna den på biblioteket.

Pizzeria Roma är en lågmäld vardagsbetraktelse. Jag tycker om Elin Perssons ton och sätt att berätta om en grupp män med yrkesstolthet och lojalitet. I centrum för berättelsen står Magnus, en svetsare som har problem med ryggen efter att länge ha haft en statisk arbetsställning och inte funderat så mycket på vad det gör. För jobba ska man ju, och man får inte svika arbetsgivaren. Så sjukskrivningen har han svårt att förlika sig med till att börja med. Han bor ensam i en liten by, med dottern i Stockholm, men har sina vänner. Det är män i samma ålder, många av dem utslitna, som sammanstrålar på den lokala pizzerian, Pizzeria Roma. Jag har inte funderat så mycket över yrket svetsare och vad det innebär, men det gör jag efter att ha läst Pizzeria Roma.

Jag tycker om karaktärerna i Pizzeria Roma, och hur de tecknas varsamt. Här är det vänskap män emellan, en vänskap man kan lita på. Men samtidigt en vänskap som innebär att man inte pratar öppet om hur man mår eller vad som händer i livet. Man bara är tillsammans och framförallt ställer man upp för varandra. Karaktärerna blir levande, och det känns som om jag träffat Magnus, Kenneth och de andra. Egentligen ”händer” det inte så mycket i Pizzeria Roma, det är en vardag och stark vänskap som tecknas. Men när jag läst klart så inser jag att det händer en hel del.

Jag hade intrycket att Pizzeria Roma utspelar sig i Gästrikland, men eftersom de bl.a. åker till Bollnäs som ”storort” så googlade jag. Elin Persson är uppvuxen i Lingbo i Hälsingland och vad jag förstår är det förlagan. Det stämmer också med andra geografiska markörer. Jag log lite extra när väg 272 dyker upp, den vägen bodde jag nära under uppväxten, fast i Uppland.

Jag kommer att hålla utkik efter fler böcker av Elin Persson.

Betyg: 4

[Anton · Rating 4 out of 5]

Riktigt bra. I bokens teman som landsbygd, vänskap, natur och jantelag är det nog språket som främst gör att jag gillar boken så mycket. Det känns väldigt levande och jag skrattar till flera gånger i min läsning. Många relationer som nämns i förbifarten och som man själv får gissa sig fram till hur dom är och fortsätter efter slutet. Det väldigt pragmatiska förhållningssättet till sitt barn som huvudkaraktären har framgår ibland som befängt, samtidigt som det inte går att ta miste på den närvarande ömheten. Naturen och det enkla livet krockar med Kenneth och hans öde. Magnus fick tjata sig till en snabbare tid på sjukan, vilket hans vän inte orkade med. Man lever eller så dör man, inget mer med det.

[Signe Svorén · Rating 4 out of 5]

Ett riktigt litet liv som är min mardröm men som huvudkaraktären verkar trivas i. Det gör mig lugn på nåt sätt, annars går man runt och tycker synd om de som lever annorlunda än man själv gör. Tror att de är olyckliga och missnöjda med sina liv. Men så går de säkert och tänker likadant. Otroligt imponerad över hur genuint och äkta språket känns, man är i huvudet på Magnus 60+ men det är Elin Persson 34 som skrivit? Stundtals fnissigt roligt och stundtals sorgset och rått. Väldigt trevlig läsning!

[Anna H · Rating 4 out of 5]

Fantastisk, nästan en femma hos mig. Vardag och vänskap och lära gamla hundar föra sig med nya (och gamla) känslor. Den är vackert långsam, jag vet inte om det händer så mycket, men egentligen så händer allt.

[Prince Mendax · Rating 4 out of 5]

så jävla fin bok.
tror sara lidman hade tyckt om den här <3

[Matilda Malmberg · Rating 4 out of 5]

Hittade denna, gillade MYCKET. Sträckläste författarens andra böcker efter denna. Älskar allt. Sättet hon beskriver vardagliga situationer på är helt galet bra. Man vill bara ha mer!!!

[Lydia Milles Gedin · Rating 5 out of 5]

Grinade!!!

[Fia · Rating 4 out of 5]

Nästan 4 ⭐️⭐️⭐️⭐️ (om det inte vore för att göken inte hörs på vintern och att jag har svårt att tro att det fanns skivspelare i bilen 1982). Stillsamt men storslaget i det lilla. Otrolig gestaltning av vänskap och sorg. Fingertoppskänsla i karaktärerna, det känns liksom ibland som att det är min pappa som dyker upp i dem.
Och så såklart ljuvligt med hälsingemålet!

[Emmy Stiernblad · Rating 5 out of 5]

En jättefin bok som känns unik just för att det handlar om en gubbe utanför Bollnäs. Det känns som när man tjuvlyssnar på gubbarna på Biltema, får se in i en värld som annars är så långt bort. Ge den till dig själv och sen din far

[Nora Jonsson · Rating 4 out of 5]

En STARK 4,5.

[Rebecca Fexby · Rating 4 out of 5]

Så himla mysig bok. En fin historia om ett par män i 60-årsåldern.

[Matilda · Rating 5 out of 5]

4,5. Skulle blivit en renodlad fempoängare om inte slutet tagit en sån tragisk vändning.

Det här är en bok om min far. Kommer antagligen läsa om den som sorgebearbetning när den dagen kommer.

Det är sällan man läser om maskulina relationer på det här sättet. Det grova får samsas med det ömtåliga. Mycket vackert, lågmält och lugnt.

[Hanna Törnquist · Rating 4 out of 5]

Den var lite seg i starten, men när jag kom in i det lugna tempot och de metodiska beskrivningarna lossnade det. Fin skildring av manlig vänskap och vardagen.

[Lina Jonsson · Rating 5 out of 5]

Helt underbar bok! Så rolig och fin o grov igenkänning på alla gubbar i ens närhet

[Miranda · Rating 4 out of 5]

Så hjärtevärmande och tankfull.