Smarta, modiga och oemotståndliga. En grupp kvinnor i Stockholm bestämmer sig för att utmana mansväldet. De rör sig mellan hetsiga tidningsredaktioner, kungamiddagar och krigszoner. Det blir början på deras banbrytande stordåd och svindlande resa genom svenskt 1900-tal. Men det handlar lika mycket om livslånga vänskapsband. Om att bära varandras hjärtan genom sjukdomar, otrohet, förbjuden kärlek och missbruk. Det här är historien om Ligan – Klarakvarterens blodsystrar.
Efter den Augustprisbelönade ”Ett jävla solsken” är Fatima Bremmer tillbaka med en gripande kollektivbiografi om ett radikalt kompisgäng som banade väg för en genomgripande förändring av samhället.
Och så hamnade jag i en tid då feminismen var nödvändig och något som (svenska) kvinnor kunde vinna på. Fatima Bremmer tar mig med till 1900-talets början i en kollektivbiografi som hyllar de åtskilliga pennskaft som utmanade det journalistiska gubbväldet. Även om det tyvärr är en rörig text och jag har svårt att få rätsida på vilken ligamedlem som är vilken smittar författarens upprymdhet över dessa superhjältar. Boken är full med ligans problem men ändå är den ett litet lyckopiller.
När jag läser om den ideala kvinnliga vänskap som författaren skriver fram slår det mig att jag tror att vänskap är plan B. Alltså efter plan A som är KÄRLEKEN. En heterosexuell kvinna vänder sig till en vän när kärleken inte levererar det hon önskar.
Jag sugs snabbt in i Bremmers berättelse om Ligan, dessa 10 banbrytande kvinnor och pionjärer inom en rad olika områden med journalistiken som det främsta. Parallellt med historierna om deras framtåg berättas historien om Sverige och världen under den första halvan av 1990-talet.
Allra mest intressant är det att läsa om på vilka sätt Ligans medlemmar bidragit till organisationer som existerar än idag, som exempelvis Rädda barnen. Att läsa om hur Gerda Marcus, med hjälp av flera medlemmar i Ligan, trots Sveriges regerings ovilja, räddar mängder med barn under Andra världskriget får mig osökt att tänka på att ränderna sällan (aldrig?) går ur eftersom jag nu bevittnar Sveriges regerings ovilja att hjälpa den svältande befolkningen i Gaza.
Men, och det här är en av anledningarna till att det inte blir full pott för den här boken, kvinnorna, och tyvärr även deras landvinningar, glider ofta in i varandra. Jag har helt enkelt svårt att hålla reda på vem som är vem, särskilt som ett par av dem delar förnamn, och alla har flera olika namn som de skriver under plus smeknamn. På ett ställe i boken tror jag att även Bremmer själv blandar ihop vem det är hon skriver om.
Den andra anledningen till att det inte blir högsta betyg är att jag hittar ett antal mindre korrfel. Bokstäver som saknas eller ibland ord som saknas. Det händer inte så ofta att det irriterar mig, men tillräckligt ofta för att jag ska notera att det händer flera gånger.
Sammanfattningsvis är det här en viktig bit (kvinno)historia som jag är glad att jag har läst och som har lärt mig ännu mer om kvinnors roller och förutsättningar i Sverige. Som vanligt lyfts sällan kvinnors bedrifter fram och jag känner stor glädje över att Bremmer är en av dem som försöker råda bot på det.
Wow! Vilken bok! Jag fängslas, inspireras och lär mig mycket. Bremmers upprymdhet över dessa hjältinnor smittar, och då gör det inte så mycket att det ibland är lite snårigt att hålla reda på vilket pennskaft som gör vad. Trots alla motstånd, bekymmer och tunga livsöden som ligamedlemmarna möter läser jag stora delar av boken med ett leende på läpparna. Vänskapen, solidariteten och tron på förändringen är bara några av orsakerna.
”Fred på jorden och fred med jorden, ska det vara för mycket begärt av människorna? Elin Wägner tycker inte det.”
Vissa saker är lika aktuella idag som på 1940-talet.
Vilket otroligt verk!! En sån gripande bladvändare utan att ens vara skönlitterär. Jag tycker Bremmer gör ett utomordentligt jobb i att varva distans med närhet. Inte en enda gång kände jag att hon korsade gränsen så att det skulle kännas fake. Jag lärde mig jättemycket från den här boken, om svenska kvinnors historia, vänskap och relationer. Jag hade nog inte plockat upp boken själv ifall det inte var för min bokklubbs skull - och shit vad glad jag är att ha läst denna pärla.
2.5 stjärnor får denna. Jag trodde detta skulle va typ som ”fruntimren på Grand Hotel” och att man fick följa karaktärerna. Inte att det skulle va återberättande om personer, i som ”Célie gjorde så, och sa så” det drog absolut ner betyget för min del. Däremot var jag glad över att jag lyssnade klart på den då Epilogen va väldigt fin och jag blev äntligen berörd utav boken. Detta va vår bokklubbsbok i augusti. 📚
En välskriven bok med en epilog som berör och lämnar kvar många tankar.
Jag hade förväntat mig en mer romanlik berättelse, men istället möttes jag av en mer faktabaserad skildring – något som tog en stund att vänja sig vid, men som gav en annan tyngd åt historien.
“… deras totala lojalitet och vackra vänskap, hur de bar varandras hjärtan genom livet.”
Je ne sais pas alltså. Köpte boken direkt när jag läste om den då den kändes helt rätt. Förväntade mig en femma, men kanske bodde det i den femman totalt orimliga förväntningar. Jag blandade hela tiden ihop personerna i början vilket gjorde att jag drog mig för att läsa boken. Men totalt utförliga biografier av runt 10 personer hade ju inte varit rimligt. På något vis hade jag velat ha allt, både den övergripande historien och mer ingående personporträtt. Kanske skulle jag behöva läsa den igen med anteckningar i marginalerna, totalt fokus och egen research vid sidan av.
Att skriva en gruppbiografi om 10 personer, utan att det blir rörigt, är nog en omöjlig uppgift. Tyvärr blev det det mest bestående intrycket av boken att den var just rörig. Den var förvisso full av spännande och intressanta livsöden, men alltför mycket energi gick åt till att försöka hålla reda på vem som var vem. Kanske kunde det underlättats om man fått lite matnyttigare information i porträttgalleriet än fullständigt meningslösa karaktärsdrag (var inte alla energiska, intelligenta och drivna?). Trots det är jag glad att dessa enastående föregångskvinnor lyfts fram i ljuset och att jag har fått möjlighet att lära känna dem något. Det är närmast skandalöst att de flesta är så okända och att jag inte visste särskilt mycket ens om de som var bekanta namn för mig. Det var fint att läsa om deras vänskap, kamp, svårigheter engagemang och viljestyrka och om hur många av dem verkligen lyckades uträtta stordåd trots att de inte hade det lätt i livet.
Lite torr i början, men sedan tar den sig! Det torra består av Bremmers strösslande med detaljer och datum. Det kan till exempel låta så här: ”På andra sidan Vasagatan ligger landets logistiska kronjuvel – Stockholms centralstation. Sedan den påkostade byggnaden invigdes 1871 har de flyttat hit, en efter en, till området som blivit länken ut i Sverige – och Sveriges viktigaste länk till resten av världen.” Det är som att Bremmer vill visa att hon kan sin historia. Men när Ligan börjar formaliseras och vänskapen växer sig stark blir boken också mer fängslande. Kvinnliga journalister, systerskap, vänskap, feminism, Europa, lycka och olycka. 10 kvinnor i 1900-talets början. En historia så väl värd att lära sig mer om! Så tack Fatima Bremmer!
Vilka tuffa brudar i en tid då kvinnor inte fick finnas på gatorna eller arbetslivet, inte heller höras eller tyckas. Men här är unga kvinnor som vill något och som håller ihop!
I början av boken tyckte jag det blev lite för mkt hjältefloria, jag blev matt av den aldrig sinande energin, jag kände mig bara tjock och lat i jämförelse med dessa men sen förstod jag att de var vanliga människor! Som kämpade, ibland hade fel men ville mer och ville gott.
Jag blev mest fascinerad av Gerda Marcus som jag för övrigt aldrig hört talas om, så mkt gott hon gjorde, i hemlighet!
Det här är bra, fast jag är vimsig nog att inte alltid hålla isär alla dessa pennskaft.
Jag är så glad att jag läste denna biografi om de formidabla föregångare och förebilder som de starka kvinnor i Ligan var/är! De påverkade Sverige, och Europa!, på ett sätt som jag innan jag läste boken tyvärr inte hade någon aning om. Att de hade en enorm betydelse för mycket av det jag kommer i kontakt med i mitt jobb och att de rörde sig i samma kvarter där jag rör mig dagligen ger berättelsen en extra dimension.
Grym bok! Spännande att låsa om de första kvinnliga journalisterna i Stockholm – som banade väg för oss alla – och deras starka vänskap och livshistorier.
En historielektion från sekelskiftet i Sverige om några av de första kvinnliga journalisterna. Legendariska, banbrytande och vilda. Romantiskt om tjejer i grupp at it’s finest.
4.5 *. I liked this book a lot it was so interesting reading about these Swedish women who were pioneers. They were truly incredible and I loved learning about them.
Det blev sträckläsning om dessa fantastiska kvinnors liv och lever. så viktigt och inspirerande arbete så mycket som jag inte visste om. Så bra det lyfts fram.
Ligan är en historisk skildring som är som en fristående uppföljare till Fatima Bremmers ”Ett jävla solsken”.
Liksom sin föregångare handlar den om svenska kvinnliga journalistiska pionjärer. Men i stället för att göra ett enda personporträtt, skildrar den närmare ett dussintal.
Som för att visa att ingen anmärkningsvärd person uppstår i ett vacuum. Utan att det krävs, ja en liga av likasinnade. Ligan har två tilläggsrubriker, som befäster det: ”Klarakvarterens blodsystrar” eller ”En märklig explosion av intelligens”.
Gerda Marcus, Cèlie Brunius och Elin Wägner för att nämna några som satt stora avtryck i svensk historia.
Det är i Klarakvarteren i Stockholm banden binds. Redan från början inser de få kvinnliga journalisterna som börjar få plats på progressiva redaktioner att de behöver hålla samman för att lyckas.
Förra sekelskiftet är en avgörande period i synen på kvinnans roll i samhället. Samtidigt som kvinnorna framgångsrikt driver kvinnosaken, är de också offer för de omständigheter som de vill bryta sig ut från. Det finns hela tiden denna dubbelhet. Frihet eller trygghet? Karriär eller familj? Och hela tiden detta driv. Att förändra.
Det är många namn och detaljer, men boken ska inte läsas för den enskilde, utan det är de samlade upplevelserna som är de viktiga. Det ger en bild av viktiga kvinnor som förändrade Sverige i början av förra sekelskiftet, vars arv vi alla lever på avkastningen av idag.
”Ligan” påminner om varför historieskildringar är så viktiga. De hjälper oss förstå varför vi är där vi är idag.
Otroligt intressant - men tyvärr ganska dåligt skriven? Dels är hela premissen ett naturligt problem - karaktärerna är lite för många, och på många sätt lite för lika. De blir svåra att hålla isär. Och det är synd, för det är fantastiska resor som görs, historiska handlingar som varje individ förtjänar att ha vid sitt namn.
Sen kände jag att språket blev lite för personligt, och hade lite för många halvdana cliffhangers. Men punkten om personligt språk är intressant, eftersom jag vill minnas att Ett Jävla Solsken var skriven ganska lika - och då gillade jag det skarpt! Någon mer analytiskt lagd person får gärna komma med teorier om vad skillnaden kan vara.
Jag var länge benägen att ge boken 2/5, mycket på grund utav att den var så rörig. Vilket kändes väldigt surt, varken författaren eller Ligans medlemmar förtjänar det egentligen. Tack och lov kom den igång not slutet. Tyvärr var det nazism och död som gav boken mer hjärta, sorg och djup som i större utsträckning resonerade med mig.
Men jag är i slutändan tacksam för boken, den har lärt mig mycket.
En kultur- och historiegärning att samla alla dessa kvinnliga journalister i en och samma bok. Fatima Bremmer gör precis som med ”Ett jävla solsken” dessa kvinnor levande, och med helt olika personligheter. Bladvändare bitvis, medan andra delar av boken blir torrare. Jo, det ÄR många namn att hålla reda på, och för den som redan läst ovan nämnda ”…solsken”, så blir det för mig för mycket upprepning av Ester Blenda Nordström. För egen del var det finast att ta del av Gerda Marcus historia, som för mig var helt okänd. Liksom fina tidningsbeskrivningar förstås. Möjligen spretig, men jag låter betyget vara högt pga vikten av att det faktiskt skrivs såna här böcker om kvinnorna i historien som nästan inte finns dokumenterade - trots deras gärningar. När kommer filmen?
Otroliga kvinnor som verkade under samma tidsperiod. Så olika men ändå lika. Man känner igen Fatima Bremmers stil från Ett jävla solsken - hon har en fin balans mellan dokumentär och ändå en skönlitterär känsla så att man vänder bladen. Hon blir inte för privat, och fabulerar absolut ingenting vilket känns skönt. Ligans svaghet är att det är 10 personer som man följer under hela deras liv. Det är såklart en omöjlighet att få det att flyta helt, utan att sammanblandningar sker. Jag tycker dock hon gör det så bra som möjligt och även om jag inte kan särskilja alla än så är jag glad över att ha få tagit del av historien. Blev rörd många gånger men också stolt, och inspirerad! Sådana pionjärer på många sätt.
Fatima Bremmer levererar som vanligt. Jätteintressant att få läsa och lära sig mer om de kvinnliga journalisterna i Ligan som varit otroligt betydande för Sveriges historia och framtid. Gerda och hur hon ägnade en stor del av sitt liv till att rädda judiska barn under andra världskriget var det mest intressanta och jag hoppas någon skriver en bok som handlar enkom om hennes liv för det behövs mer om henne. Elin Wägner och Ester Blenda Nordström är alltid intressanta, och de jag redan kunde mest om, men kul att lära sig mer om dem i relation till andra. Och Ellen Rydelius som skrev en massa guideböcker, så fascinerande.
Spännande kring kvinnlig journalism i Sverige kring sekelskiftet framåt. Inspirerande! Eftersom den gäller samtliga personer i ligan blir det ibland dock lite splittrat, svårt att hålla reda på alla och vissa hamnar i skymundan (av bitvis naturliga skäl såklart). Skulle uppskattat fler bilder!
Ibland lite irriterande grepp att det liksom står en ”cliffhanger” (i stil med: men något är fel och hon skulle snart få reda på vad) och sen ett citat som inte alls svarar på vad som hände utan det får man först reda på i nästa kapitel.
Det är verkligen intressant att få djupare insikt i dessa pionjärers liv. Kvinnor, som ville jobba som journalister, men som samtidigt tvingades sköta både hem och barn, ibland också en make, i många fall. Författaren har helt klart gjort en omfattande research på medlemmarna i Ligan. Att få följa med på deras resor, i deras kärleksliv och vänskapsrelationer är så spännande. Läs hela mitt inlägg om boken https://tofflandel2.com/2025/12/21/li...