Där jag växte upp kallas sådana som jag för hafu, efter engelskans half. Och tro mig, ofta har jag känt mig halv - som i ofullkomlig, oäkta, beblandad - och förföljts av en förväntan att välja: Vilka håller du på i fotbolls-VM? Vilket språk drömmer du på? Ser du dig som svensk eller japan? Som barn blev jag därför skicklig på att imitera. Svensk, när det passade, japan, när det behövdes. Men aldrig svenskjapan, för jag visste lika lite som alla andra hur en sådan skulle bete sig.
Efter nästan tre decennier återvänder japanske Emil Honda till sin mammas hemland Sverige. Han vill få svar på vad som hände med Hanna som han lärde känna under sitt utbytesår och som försvann spårlöst. För att bringa ordning i händelserna tar Emil vid skrivandet av den text han påbörjade som student i Sverige. I sin jakt på Hanna får han syn på inte bara sig själv, utan också ett land som rört sig i en mer intolerant riktning där man antingen är svensk eller inte. Och vad som utgör ett hem.
Erik Masao Eriksson, född 1977 i Vadstena, romandebuterade med Hāfu (LB Förlag) i januari 2025. Han bor på Öckerö med sin familj och har tidigare varit bosatt i bland annat London, Osaka och Tokyo. Till vardags arbetar han som docent vid Högskolan i Borås.
Med en japansk pappa och svensk mamma känner sig Emil varken hemma i Japan eller Sverige. Han benämns som hafu, halv, och det är så han betraktar sig själv. Var är hemma när man blir betraktad som en utländsk överallt? Hans utseende väcker ständigt frågor om hans ursprung. Det är den biten av boken, vilken också dominerar texten, som jag tycker är det intressanta. Berättelsen om vännen Hanna som försvinner känns sekundär för mig. Kanske blir det extra intressant när man precis som Emil har föräldrar av olika nationalitet, det skulle vara intressant att ta den diskussionen vidare. Förövrigt är boken stillsam läsning, men fångar mig. Intressant oxå de bitar som handlar om det japanska samhället, så väsensskilt från vårt.
Háfu är en bok om att vara halv, att tillhöra två platser eller kanske ingen av dem. Emils mamma är svensk och hans pappa japansk och i gränslandet mellan länderna finns han. Kultur, historia och språk - att vara två men också inget. Det är en bok jag verkligen föll för. Med finstämd precision och på ett stundtals poetiskt språk mejslas historien om Emils liv fram.
Emil är till stor del uppvuxen i Japan men boken präglas av hans upplevelser i Sverige och den kompisen han fick där - Hanna. Hon som försvann när han var där på ett utbytesår, hon som han ca 20 år senare åker tillbaka för att försöka hitta. Boken berättar också om könsroller, rasism och utanförskap, både i Sverige och Japan. Rasismen tar uttryck på olika sätt i länderna men det som förenar är hur den lyckas komma åt en person och nästla sig in, hur den skapar ett avstånd och får en person som Emil att påverkas av den, att känna sig fel i båda sina hemländer.
Mycket fin läsupplevelse! Om en kille med en svensk mamma och en japansk pappa som, i vuxen ålder, reser tillbaka till Sverige för att ta reda på vad som hände med en tjej som han träffade som ung utbytesstudent. Om utanförskap, könsroller, stereotyper & rasism. Underhållande och reflekterande samtidigt som jakten på Hanna driver berättelsen framåt.
Jag började läsa Hāfu för ett par dagar sedan, och fångades upp av prologen. Likt huvudkaraktären, Emil, är jag etniskt blandad och jag relaterade så starkt till hans upplevelser av att ha en fot i båda världar. Erik Masao Eriksson sätter ord på något som jag aldrig själv lyckats beskriva. Jag rekommenderar starkt att läsa den här boken.