Göteborgssyndromet är en serieroman om att glömma bort hela sitt liv till förmån för en fantasi. Med stor humor och underbart svängiga 70-talsdoftande bilder tecknar debuterande Sanna Kullin både en bild av Göteborg och av att famla omkring i livet som 20-någonting.
Göteborg, 2020. Anna läser på psykologprogrammet i samma klass som sin pojkvän. Där går även den tio år äldre och mystiska familjefadern Jack. När coronapandemin bryter ut kommer regler om att hålla avstånd, men samtidigt börjar Anna och Jack närma sig varandra på nya sätt. Hon blir blixtförälskad och helt förvirrad. Hon söker svar hos sin stela och alltmer irriterade egenterapeut Mats. Jack däremot undrar ingenting. Jack vet nämligen att allt prima.
Årets första Galagobok är även en debutroman. Psykologstudenten Anna pluggar i Göteborg och verkar leva ett ganska sorglöst liv, åtminstone fram till att hon börjar fatta tycke för den tio år äldre klasskamraten Jack. Han har relation och barn men visar ändå intresse tillbaka, och ganska snart uppstår en ojämn romans där Jack tar den klassiska rollen av mannen som inte förmår vara tydlig med vad han vill och tänker utan håller Anna (som själv dumpar sin kille) på halster.
Så långt en ganska klassisk berättelse alltså, men här finns även en annan man. Som psykologstudent måste nämligen Anna gå i egenterapi och lotten faller på psykologen Mats. Vid deras första session har Anna knappt något att prata om, men det hela utvecklar sig mot något som liknar ett triangeldrama där Anna har svårt att bestämma sig för vem av de två männen hon ska lyssna på.
Terapi i serieform har gjorts flera gånger förr, bland annat av Alison Bechdel och Emma Grove, och funkar här som hos dem oväntat bra. Det är något med att addera de möjligheter seriemediet ger till den ofta redan intressanta situation som en terapisituation är som åtminstone för mig blir en mycket lyckad kombination.
Teckningsmässigt är boken dessutom en fröjd att läsa. Kullins bilder har ibland något nästan Per Åhlinskt över sig, där armar, ben och fingrar plötsligt kan växa sig långa och där mimik och ansiktsuttryck får ta mycket plats. Mycket av berättelsens humor finns just i bilderna, och för den som har någon koppling till Göteborg bjuds det även på en hel del igenkänning.
En bra seriedebut med andra ord, klart värd att spana in.
Gillade starkt. När hon på slutet sitter och lyssnar på en spellista han gjorde till henne och fortfarande hoppas fast man som läsare redan från början fattat att han aldrig kommer att lämna sin sambo för henne, det är så hjärtskärande fullt av igenkänning. Hela kärlekshistorien, författaren fångar så bra hela vägen från de där första trevande messen till hur han ghostar på slutet. Sen ger ju inslaget med terapeuten historien en extra dimension som är väldigt intressant. Vad är egentligen terapeutens intention och kan egentligen en terapeut alls hjälpa någon med kärleksproblem? Och bildspråket, gillade det inte alls först, men sen blev jag helt såld. Nästan en femma faktiskt.
Sanna Kullins debutserieroman Göteborgssyndromet är 2025 års första seriebok från Galago där vi får stifta bekantskap med den 23-åriga psykologstudenten Anna och hennes omtumlande vardag under pandemins första år. Livet kan vara nog så komplicerat och förvirrande när man ständigt måste hålla avstånd och föreläsningar förflyttas till digitala Zoom-möten och inte blir det bättre när man måste gå i egenterapi med en mystisk och stel psykolog och dessutom blir hejdlöst förälskad i en äldre narcissistisk kurskamrat som har både sambo och barn och briljerar när det gäller dubbla budskap.
Titelns ordlek med Stockholmssyndromet syftar här på att Anna känner sig känslomässigt kidnappad i två för henne osunda relationer – en terapeutisk med psykologen Mats och en romantisk med kurskamraten Jack – och hennes smärtsamma uppvaknande till den krassa verkligheten efter att ha levt i en fluffig fantasibubbla av förnekelse och självbedrägeri. Själva staden Göteborg spelar en central roll för hela berättelsen i allt ifrån gnisslande spårvagnar, Masthugget, Götaplatsens Poseidon, Sjömanshustrun, Sveriges rövhål (Nordstan) till raplåtar av A36 eller Sarettii.
Det som driver och dominerar hela berättelsen är Kullins härligt psykedeliska bildspråk, som både för tankarna till Per Åhlin och Robert Crumb men som helt klart står på egna stadiga ben. Kroppsdelar som får eget oformligt liv, versalfyllda pratbubblar som tränger ut ur serierutorna och Annas leende som allt mer förvandlas till ett groteskt clowngrin ju längre ner hon famlar i den känslomässiga skiten som är hennes förvirrade vardag.
Vår huvudkaraktär Anna läser psykologprogrammet i Göteborg. Det är 2020 och pandemin ska snart slå till och göra all undervisning digital. Jack, den tio år äldre småbarnspappan går i samma klass och de börjar spendera föreläsningstimmarna i Annas lilla etta. Under utbildningen ska alla elever gå i egenterapi, där träffar hon Mats - en typisk Freudian med egen mottagning i Vasastan. I en tid av osäkra regler gällande avstånd till andra människor ger Anna sina mest intima tankar till dessa två äldre män, som inte ger särskilt mycket tillbaka. Anna blir minst sagt förvirrad.
Tecknarstilen är både kraftig och detaljerad, med tjocka konturer och enkel färgsättning. Det är fint att se vart i Göteborg karaktärerna rör sig. Det är lite en blandning av flanör- och relationsroman. Stilen och storyn påminner något om Moa Romanova, så gillade du hennes Alltid fucka upp är det här definitivt något för dig.
stått i kö på malmö bibliotek för denna sedan den kom ut, lol. Tyckte mkt om! Dock är det som jag generellt ofta känner med serieromaner att de liksom tar andra halvan av berättelsen alldeles för snabbt? Men det är kanske mer en fel förväntan från min sida. Hade lätt läst 50 sidor till. Blir också bara lycklig av att se så mkt göteborgska i text, GUD
Gillade! väldigt underbart att se så många platser jag kände igen. perfekt ritat av psykologiska institutionen. gillade det långsamma i storyn men den lämnade en med lite frågor eller liksom en önskan att det var MER.
Skitsnygg, rolig och fängslande. Igenkännbar omöjlig kärlek, där den spännande, läckra killen i klassen träffats av Annas Amors pilar. Vänner som är the main character och präktiga klasskamrater som irriterar. Ploten känner vi igen, betryggande men likväl fängslande. I förening med bildens och det visuella berättandet blir boken komplett. Sannas sätt att berätta så mycket mer genom bild är brilliant och en fröjd för ögat. Läs den, den är skitbra!
Lite tommare än jag trodde. Enligt mor fångar den känslan av tiden man är i tjugoårsåldern, pluggar och faller för en idiotsnubbe (i Göteborg). Det var roligt att försöka lista ut var de är hela tiden.
Helcool och helkul i episoder och detaljer och i generellt ljuvligt vildsint, uttrycksfull teckningsstil. Fast historien som helhet var nog allt ganska vag/klen?
En grafisk roman med mycket känslor - förälskelse, osäkerhet blandat med universitetsstudier, grupparbeten, psykologsamtal och fikastunder - allt i en salig blandning. Läsvärd!