Promenader i natten

by Lina Wolff

”Du måste bli helt ensam. För att bli helt ensam måste du riskera att bränna alla skepp. Alla förhoppningar om att höra till, vilket du ju vet någonstans längst in i dig själv att du aldrig gjort. Författare ska inte höra till något. Promenader i natten kommer att lämna dig ensam med guden. Skrivguden.”

I fyrtioen korta prosatexter skildrar Lina Wolff skapandets frånsida, det omedvetna nattliv som ligger bakom all konst. Texterna i Promenader i natten är drömska, dråpliga, ironiska och självironiska, surrealistiska, men framför allt ger de oss unik och ofiltrerad insyn i den kreativa smältdegel som formar det vi kallar litteratur

Genres: Sweden

Audiobook

Published January 10, 2025

About the author

Lina Wolff is a Swede who has lived and worked in Italy and Spain. During her years in Valencia and Madrid, she began to write her short story collection Many People Die Like You. Her novel, Bret Easton Ellis and the Other Dogs, was awarded the prestigious Vi magazine literature prize, given to writers to watch out for, and was shortlisted for the 2013 Swedish Radio award for Best Novel of the Year. She now lives with her family in Sweden.

Reviews

[Elin Persson · Rating 2 out of 5]

inget personligt mot lina det finns ingen levande eller död ja vill läsa 40 drömmar av

[Mina Widding · Rating 4 out of 5]

Drömmar, essäer, skrivövningar förklädda till drömmar - det spelar ingen roll vad de är egentligen. Effekten är att jag känner mig närmare författarjaget, förstår eller får bekräftat en del om tidigare böcker utan att jag känner att jag klivit in i ett privat rum, och också får en lust att själv bli besökt av en inre skrivpeppare - vem skulle det vara tro? Kan vara en intressant övning att prova. Lättläst men givande, lekfullt och allvarligt, och med samma ton som i tidigare böcker (men jag lovar att jag vill ha nya böcker av författaren, inte bara upprepningar av De polyglotta älskarna).
Min tvåhundrade bok för i år!

[Sophie – on semi-hiatus✌ · Rating 2 out of 5]

The concept here was more interesting than the book itself.

Struggling with writer's block and self-doubt the author is tasked with writing down her dreams for 40 nights, and the book is made up of 40 prose texts of varying length, each beginning with 'I dreamt that...'. Most of the texts circle around the task of writing and creating, the life of an author, creativity and creative doubts.

Interesting in theory, but the idea - and the content - very quickly becomes very repetitive and though it's a short book, it really starts to drag!

It's probably only a few people who have dreams that are so interesting you'd want to read descriptions of 40 of them.

[David Karlsson · Rating 4 out of 5]

Återberättande av drömmar är för det mesta enbart intressant för berättaren, åtminstone jag zonar som åhörare ut väldigt snabbt. Samma sak med drömsekvenser i litteraturen som jag har en tendens att skumma mig igenom.

Premissen för Lina Wolffs senaste bok är alltså vansklig: i ett infall av självtvivel bestämmer hon sig för att sluta skriva men får då besök av Marcus Aurelius(!) som uppmanar henne att i fyrtio nätter vandra genom sina drömmar och sedan skriva ner dem, för att på så vis renas som författare och återfå kontakten med skrivguden.

Vad som följer är fyrtio kortare texter som inleds med orden "jag drömde att ..." men som är så långt från ointressanta drömsekvenser man kan komma. Istället är det roliga, tankeväckande och underfundiga texter som inte sällan handlar om just skrivandet och skapandet och som blandar högt med lågt: tidigare nämnda Aurelius sida vid sida med LeBron James, belägringen av Stalingrad med att nätdejta paddor.

Kanske är det jämfört med Wolffs senaste böcker lite av en parentes, men en otroligt underhållande och välskriven sådan. Jag njuter från början till slut! Eventuellt får jag börja omvärdera att ta till mig andras drömmar men mer troligt är nog att få andra svenska författare skulle lyckas ro en sån här bok i hamn.

[Pernilla (ett_eget_rum) · Rating 4 out of 5]

4.5
underbar! när det kommer till riktigt bra författare spelar det ingen roll vad hon skriver om utan hur hon skriver det.

[Augusta A Feldtman · Rating 4 out of 5]

Lina är så rolig!!! Tokig i henne

[Ebba Tornérhielm · Rating 3 out of 5]

Dock guldstjärna för alla gästspel av Bolaño! ”Jag stod med ryggen mot publiken och förväntades göra en baklängesvolt ner mot vattnet. Roberto Bolaño satt på läktaren och såg på mig genom sina glasögon. Han hade en rynka mellan ögonbrynen, som om han visste att något fruktansvärt skulle hända.”

[Sara Kelemit · Rating 3 out of 5]

Skulle egentlig vilja ge den mer än tre, för jag älskade att spegla mig i hennes galenskap! Men jag blev lite mätt mot slutet. Men ändå helt genialiskt. Mmm. Kanske en fyra ändå?

["Robert Ekberg" · Rating 3 out of 5]

Bra, men skulle vara bättre om den inte vore så lustig inom genren puts och kategorin spex.

“Jag drömde att Gunnar, min före detta förläggare, bodde på ett berg som hade en port rakt ner i helvetet” (s. 71).

[Lena]

Att den tog så lång tid har inget med boken att göra.
Suverän i mitt tycke. Rolig, lättläst och så Bolaño
och Christensen. Vad kan man mer begära?

[Sabina Svahn · Rating 5 out of 5]

Fantastisk

[Maja Svensson · Rating 5 out of 5]

Har svårt att ge en objektiv recension av den här då den råkade komma till mig vid rätt tillfälle. Den talade till mig på ett sätt som jag var redo på att ta emot just nu. Så ja, kanske inte boken för alla men boken för mig.

[Clara · Rating 4 out of 5]

Mycket rolig bok! Gillade verkligen Wolffs skrivsätt och blir sugen på att läsa mer av henne. Så bra början på bokåret 2025!!

[Anders Demitz-Helin · Rating 1 out of 5]

Dreams? Rather making up dreamscenarios? By God, its boring

[Amanda · Rating 1 out of 5]

Nej.

[Viktor · Rating 4 out of 5]

Hatar ju egentligen drömmar men här har vi något

[Sofia · Rating 1 out of 5]

Jättetråkig

[Sandra Johansson · Rating 3 out of 5]

Jag älskar allt med Lina Wolff men denna är lite svår alltså. Plus för språk och vissa av texterna, minus för att det är en bok om drömmar.

[Ulf Boman · Rating 5 out of 5]

Underbara korta drömmar. Finurliga. Härligt språk

[Torbjörn Nilsson · Rating 4 out of 5]

Jag lyssnade på Lina Wolff på Pilgatan i våras, där hon gjorde ett oförglömligt framträdande och bl a läste Den dansande apan, som ingår i Promenaderna, och dessutom en om ett monster i natten, som inte finns med.
Hon är verkligen rolig, vilket kommer fram i de flesta av hennes 40 drömmar i boken. Dessa måste läsas pö om pö, och inte i ett sträck, annars blir det för för mycket.
Boken är också väldigt personlig (och samtidigt undflyende). Hon är både skoningslös och självutplånande.
Jag tycker att de sista drömmarna blir lite intetsägande och att hon inte lyckas "knyta ihop säcken" därför en fyra.

[Emma Lasses · Rating 1 out of 5]

Små delar av boken är LYSANDE bra, det mesta för intetsägande. Inte i min smak.



”Jo, sa jag. Men det hindrar inte att mycket i livet handlar om överlevnad, och det första varje människa måste överleva är den egna familjen.”

”Det viktiga är inte att man har en lycklig historia, det viktiga är att man får ihop den.”

”I tacksamhetens återvändsgränd slutar alla rationella argument att gälla. All förtret måste sväljas eftersom man är skyldig tacksamhet och den som är satt i skuld är, som alla vet, inte fri.”

[Eva Wennås · Rating 4 out of 5]

Jag tror inte för ett ögonblick att detta är drömmar. Möjligen finns fragment av en dröm med. Men för en som läst nästan alla hennes böcker är denna lite som ett sånt där bakom-kulisserna tv-program. Får lite information, ser kopplingar, får tillgång till Lina. Får ta del av makabra historier

[Hans Richter · Rating 5 out of 5]

Lina Wolf så inspirerad av spanskspråkig litteratur, dråplig, kreativ, associativ, pikaresk! En gåva till svensk litteratur!

[David Fridell · Rating 4 out of 5]

Älskar att få kika in i Lina Wolffs universum och hjärna. Vacker, beläst, klokt, roligt, mystiskt.

Små korta drömveskrivningar om kött, författarskap, livet och dess våndor. Fint.

[Hjortronhyllan · Rating 3 out of 5]

Det har blivit en ful sedvänja att avfärda drömmar som något innehållslöst, som en sorts intellektuell motsvarighet till drevet mot ananas på pizza. Och ändå, precis som att Hawaiin trots allt ligger kvar på menyn, dyker dessa nedtecknade drömrapporter upp igen och jag spetsar snabbt mina öron. Lina Wolff tar sig an detta bespottade fenomen i sin "drömdagbok à la 40 nätter". Fallhöjden är hög men vad gör man när självaste Marcus Aurelius, romersk kejsare och filosof, sitter på sängkanten och manar till skrivövning?

Premissen är enkel, fyrtio nätter av drömmar skall dokumenteras, nakna och ovässade, som en metod som enligt tidig nämnda vålnad ska råda bot på skrivkramp och hantera de hjärnspöken som blockerar vägen till nästa stora roman. Inledningsvis känns tonen ovan, det är trevande och avsaknad av den sedvanliga skärpan, och bekymmersrynkan i min panna växer sig allt djupare. Men så avslöjar sig texten, sakta men säkert, som något mer än bara ett drömloggbok. Wolff använder sina “drömmar” som ett sätt att brottas med sitt inre kaos och, inte minst, sin egen relation till bekräftelse.

Wolff deklarerar att hon vill sluta "dansa som en apa" för sina läsare, strunta i kritiska recensenter, och istället siktar hon mot ett högre erkännande, från förläggare, kollegor, och kanske till och med självaste stoicismens husfader Aurelius. Det hela ter sig som ett intressant meta-plan, en författare som navigerar mellan konstnärligt sökande och existentiellt ifrågasättande. Samtidigt får detta höga syfte mig att undra om det inte också finns en smula tillgjordhet här, att vi förväntas nöja oss med drömmar om paddor när jag törstar efter en ny “Djävulsgreppet” eller “De polyglotta älskarna.”
Men så händer det. I kapitlet “I drömmen” öppnas plötsligt en annan värld. Texten förvandlas till inledning av en roman och den känns både fräsch och bekant. Här släpper bekymmersrynkan i pannan, och ersätts av en girig blick som glider över sexton intensivt fängslande sidor. En kvinna klyver sin grisiga man med en yxa och funderar över vilken brunn som bäst kan gömma kroppen.
Prosan är filmisk, intensiv och mättad med sinnesintryck, det är som om varje mening projicerar en ny, levande scen på min inre bioduk. Det ger en törst efter mer, bättre än vad någon Hollywoodtrailer lyckats åstadkomma på åratal. Och precis när törsten är som starkast tar det slut.

Promenader i natten är som en ensam pusselbit i bilden av författaren Wolff. Det är fascinerande, men också frustrerande. Kanske är det just detta som gör Wolffs drömdagbok till en provokation snarare än en produkt. För även om den aldrig överträffar hennes tidigare verk, skapar den en ny dimension för Wolff som författare, och en hunger efter mer.

Egot i mig, den otålige läsaren, kan dock inte låta bli att längta efter fortsättningen. Att få veta exakt hur grannens vita singel färgas rosa av en mördad kropp, det vill säga om Wolff tillåter oss.

[Tarredion · Rating 1 out of 5]

1.5 Kommer vara så himla kritisk hädanefter men jag bryr mig inte. Jag kan iallafall säga att jag är glad att Wolff äntligen använder talstreck… men utöver det var varken berättelsen, idéerna eller språket särskilt inspirerande. Den får bara en halva eftersom den är ”bättre” än köttets tid.

Utöver allt annat jag var neutral till låg ett helt kapitel o skorrade … Jag är helt enkelt trött på författare i medelåldern som bestämmer sig för att skriva konstiga, nedlåtande inslag om hur dåliga de tycker aktivister och åsikter är gentemot författare osv. Utan någon som helst riktig diskussion, självkritik, eller riktig argumentation heller. Bara ”ni förstår inte mig!!” ”jag vill bara va ifred” ”bara för att jag inte berättar betyder inte att jag tycker” Bullshit. ((Hjälpte väl inte att hon senare inte använde ordet inuit för den ursprungsbefolkning, i en utöver det ganska konstig liknelse..))

Jag tycker inte man kan böja sig för whataboutism, och inte heller engagera sig aktivt i varenda liten fråga. Men. Från en författare till en annan. Om du har tid att skriva en text om det, i denna stil, redigera, lägga in, få den att passa i ett kortprosa-blandverk, pitcha, ge ut ... Då har du tiden. Och har du tiden och gör det klagar du nog inte om det. Alltså ursäkta mig. Förutom då att det var otroligt torftigt inslag, som många andra, också så smaklöst och oinspirerat. Det är minst fjärde gången jag sett något liknande, av en svensk författare i medelåldern, jag ger upp alltså.

Om hon inte tycker så egentligen förstår jag inte vad inslaget gör där. Det tillför absolut ingenting förutom att klaga. Verkar inte det minsta ironiskt eller någonting.

Enda som var lite kul i denna kortprosa-blandningen var de om dejterna och paddkillen. Men så minimalt att det inte förändrar min åsikt. Det roliga och någorlunda innovativa drunknade alltså i allt annat.

[Helena]

Tyckte om.
Udda. Osammanhängande på många vis.
Som en novellsamling med delvis ofärdiga noveller.

Stundvis små juveler såsom denna från sidan tolv:
’utan mysterium blir vår existens lika intetsägande och grå som en parkering i Eslövs industriområde i november månad.’

Alla som nånsin varit i Eslöv vet precis vad Lina avser.

[Frida Lindgärde · Rating 3 out of 5]

Läste samtidigt som Lydia Sandgren och det blir taskigt att jämföra för där ramlar bara orden in i hjärnan och smälter ihop till något fantastiskt. Men jag tyckte om den här efter ungefär halva boken. Då tog drömmarna lite mer fart och fick ett sammanhang och språket fastnade. Men jag tror Wolff har gjort bättre böcker än den här. Spänd på att läsa något annat också!

[Alva Bäcklund · Rating 4 out of 5]

Väntade mig otrolig eller fruktansvärd, inget däremellan. Lutade åt det senare i 30 sidor. Sedan tvärvände det. Det har gråtits, stirrats tomt, skickats citat till vänner. Sidor har lästs om och utdrag har sparats.

[Litteraturisten · Rating 4 out of 5]

Wolff sviker aldrig! Den här boken var överraskande så kul. Jag lyssnade på den som ljudbok med Lina Wolff själv som uppläsare. Det kanske gjorde boken mycket bättre än om jag läst den själv men vem vet🤷‍♀️