Neiti Marple ja Hercule Poirot selvittävät rikoksen kuin rikoksen, mutta kuinka on omien hoksottimiesi laita?
Syyllisen jäljillä -kirjassa ratkotaan kimurantteja rikostapauksia ja murhamysteereitä brittidekkareiden leppoisassa cosy crime -hengessä. Selvitettävät tapaukset haastavat päättelykykyä, muistia ja luovan ongelmanratkaisun taitoja. Mukana on myös mm. erilaisia sanapulmia ja paljon muuta mielenkiintoista pähkäiltävää jokaiselle kotietsivälle.
Kaiva siis esiin kukkahattusi tai kiillota monokkelisi ja saata inhat rikolliset satimeen - Syyllisen jäljillä tarjoaa monipuolista aivojumppaa parhaimmillaan! Mukana myös tapausten ratkaisut.
Gareth Moore on tunnettu aivokuntoa treenaavista, muisti- ja päättelytehtäviä sisältävistä teoksistaan, joita on myyty yli 5 miljoonaa kappaletta ja julkaistu yli 30 kielellä. Laura Jayne Ayres on julkaissut useita teoksia Gareth Mooren kanssa.
This is what Murdle should have been. It has a fun, cozy mystery style story narrative running through it and a vast array of unique puzzles across it's ten cases.
Rolig idé men dåligt utförande. Läste den svenska översättningen "Deckargåtor du kan lösa hemma" och måste säga att översättningen var urusel, jag vet att det inte har något med den engelska utgåvan att göra, men den svenska utgåvan finns inte på goodreads.
För att ge ett exempel på den dåliga översättningen: I ett pussel kallar de först någonting för "nivåövergångar", "Nivåövergång" verkar inte vara ett riktigt svenskt ord eftersom när jag googlar på det får jag bara upp en patenterad produkt. De kallar senare de här "nivåövergångarna" för "Järnvägsövergång", vilket jag såklart vet vad det är och det är ett rimligt ord, men problemet är att det finns ingen förklaring för att "nivåövergångar" och "järnvägsövergångar" refererar till samma sak, vilket gör att gåtan blir förvirrande.
Ett annat problem är att flera gåtor är felaktigt konstruerade, jag vet inte om detta är översättarens fel eller om det är de ursprungliga författarna som är bovarna i dramat. Oavsett gör dessa fel att gåtorna blir omöjliga att lösa. Till exempel ett mordfall där man ska lista ut vilken av de två möjliga gärningsmännen som hade begått ett brott. Man måste då först lista ut när de hade chansen att begå brottet. Jag listade ut att brottet måste ha begåtts mellan 16 och 17 eller mellan 18 och 19. Och enligt facit stämmer detta. Problemet är att enligt boken har den ena gärningsmannen alibi mellan klockan 15.00 och 20.45 och den andra har alibi mellan 12.05 och 01.45, alltså kunde ingen ha begått brottet. Givetvis är detta antingen ett tryckfel eller något annat, men det här slarvet gör att gåtan är omöjlig att lösa. Boken är full av sånt här.
Synd, för jag tycker annars det här är en jättebra idé, de pussel som faktiskt går att lösa är ofta roliga och givande, men det faktum att läsaren ibland helt enkelt inte kan lyckas gör den extremt opedagogisk då den snarare gör att läsaren känner sig dum och misslyckad när själva boken faktiskt är felkonstruerad.
Opgaverne er som sådan fine nok, men de er mere matematiske end hjernevridende. Derudover er historierne ret ligegyldige og jeg synes personligt hoveddetektiven er meget irriterende og arrogant.
Desuden har den danske oversættelse flere fejl i både oversættelsen og opgaverne som gør dem uløselige
Lubisz rozwiązywać zagadki? A może marzy Ci się chwila wytchnienia z filiżanką herbaty i… morderstwem na papierze do rozwikłania?
Jeśli tak jak ja nie potrafisz przejść obojętnie obok tajemniczej śmierci w spokojnym miasteczku i czujesz wewnętrzne zew detektywa, to „Kto to zrobił? Łamigłówki kryminalne” Laury Jayne Ayres i Garetha Moore’a może okazać się Twoją ulubioną rozrywką na długie wieczory.
„Kto to zrobił? Łamigłówki kryminalne” to interaktywna przygoda, w której to Ty wcielasz się w rolę detektywa i podejmujesz się rozwikłania różnych spraw kryminalnych. Każda z nich to osobna historia rozgrywająca się w małym, z pozoru sennym miasteczku Bishop’s End. Ale uwaga - pozory potrafią mylić.
Wszystkie zagadki łączy jedno: błyskotliwa Pani Whitstable, która po przeprowadzce planowała wieść spokojne życie. Cóż… Szybko okazało się, że jej detektywistyczne zdolności będą tu bardziej przydatne niż parasol na angielską pogodę. Zamiast leniwych poranków, dostaje morderstwa, kradzieże, oszustwa i lawinę absurdalnie trudnych do rozwikłania przypadków.
Każdy rozdział to osobna sprawa i to właśnie Ty musisz przeanalizować notatki detektyw Whitstable, wziąć pod lupę dowody i na podstawie logicznego myślenia, spostrzegawczości i umiejętności łączenia faktów wskazać winnego. A jeśli coś Ci umknie? Spokojnie. Na końcu książki znajdziesz rozwiązania każdej zagadki, ale gwarantuję - satysfakcja z dojścia do prawdy samodzielnie jest nieporównywalnie większa.
Muszę przyznać, że autorzy świetnie wyważyli poziom trudności - z jednej strony to przyjemna zabawa, z drugiej: wymaga pełnego skupienia i zaangażowania. Czasem zaskakiwała mnie forma - zagadki logiczne, łamigłówki tekstowe i graficzne, a czasem bardzo klasyczne dedukcyjne śledztwa, które mogłyby spokojnie trafić na łamy „The Times”. To taki miks kryminału retro, logicznego escape roomu i detektywistycznego dziennika.
To, co urzekło mnie najbardziej, to klimat. Jest coś tak przyjemnego w zaszyciu się pod kocem z herbatą i ołówkiem, żeby rozgryźć, kto miał motyw, kto mógł zabić, a kto tu jest niewinny, że tak naprawdę książka mogłaby mieć i 300 stron więcej. Miasteczko Bishop’s End żyje na kartach tej książki – mieszkańcy mają charakter, sprawy mają drugie dno, a język, jakim są napisane, przypomina mi najlepsze czasy Agathy Christie.
Jeśli cenisz sobie książki, które angażują intelektualnie to „Kto to zrobił? Łamigłówki kryminalne” będzie strzał w dziesiątkę. Ale ostrzegam - trudno się od niej oderwać. Po prostu: kto raz zamieszka w Bishop’s End, ten już zawsze będzie chciał rozwiązywać tam sprawy.
„Kto to zrobił? Łamigłówki kryminalne” kolejna super propozycja z zagadkami 🔎
W środku znajdziemy osiemdziesiąt przeróżnych zagadek. Poznajemy również panią Whistable, detektyw amator, która rozwiązała już kilka zagadek. Książka ma klimat retro, a pani detektyw coś z pani Marple.
W tym zbiorze znajdziemy aż dziesięć spraw, które musimy rozwikłać z małą pomocą pani detektyw. Mamy morderstwa, kradzieże, oszustwa oraz napady. Każda sprawa nosi osobny tytuł i posiada zarys fabuły, coś na kształt opowiadań. Należy w skupieniu zapoznać się z tekstem, a także ze wskazówkami pani Whistable i rozwiązać zagadki, by udzielić odpowiedzi na kluczowe pytania dotyczące każdej sprawy. Dobrej zabawy tu nie brakuje!
Wszystko będzie potrzebne do rozwikłania sprawy, każdy najmniejszy tekst, każda wskazówka i dowody zebrane przez panią Whistable. Znajdziemy zagadki słowne, liczbowe oraz logiczne, większość jest w formie graficznej, trzeba coś znaleźć, dopasować, połączyć lub pogłówkować, by odkryć właściwy przebieg wydarzeń. Zagadki też mają zróżnicowany poziom, jedne rozwiązuje się bardzo szybko, a nad innymi trzeba chwilę pomyśleć 🕵️♂️ Postaci i miejsca pojawiają się kilka razy, także uważnie trzeba śledzić tekst i zapamiętać ważniejsze tropy oraz informacje. Jeśli będziecie się bawić tak dobrze jak ja, na końcu czekają dodatkowe pytania do każdej ze spraw 😍
Jak zwykle bawiłam się świetnie, po ćwiczyłam szare komórki, a także logiczne myślenie jak i spostrzegawczość. Ciągle nie mam dość 🤭 A Wy, jesteście gotowi na kolejną porcję zagadek?
Kui seda raamatut nägin, siis tekkis kohe isu see kaasa haarata. Lapsepõlvest tulid mingid taolised meelde, sai nende kallal usinasti pusitud. Konkreetne raamat tundus eriliselt hea just selle tõttu, et tegemist oli krimiuurimistega. Soovitati lahti päästa oma sisemine miss Marple.
Raamatu idee oli minu meelest väga hea, aga minuga kuidagi ei haakunud. Kes, kus ja millal oli, läks meelest kohe, sest pole harjunud välismaiseid nimesid meeles pidama.
Seda enam, et tegemist pole pikema jutuga, kus tegelastel mingi lugu ka taga on. Täpselt samuti kadusid kohanimed, sest seoseid lihtsalt ei tekkinud. Ega ma muidugi väga ei viitsinud pingutada ka, aga ütleme kui oleks põnev olnud, küll siis oleks rohkem vaeva näinud.
Nö. piltülesanded olid, kas suhteliselt lihtsad, tüütud, mida ei viitsinud lahendada või siis sellised, millest midagi aru ei saanud- isegi siis kui lahendust vaatasin (selline, tegelikult oli vist küll ainult üks.)
Võibola oleks seda raamatut huvitavam, kellegiga koos lehitseda ja võtta seda kui mängu. Praegu jäi kuidagi kesiseks. Natuke nagu kahju oli, et iga uue loo alguses tundus, et sealt võiks midagi tulla ja põnevaks minna, aga no ei läinud. Samas kindlasti on neid, kellele see raamat võiks väga meeldida ja sobida.
This is a good book if you want an introduction into puzzle books like Murdle. It’s definitely the cheaper version. A lot of the puzzles were quite simple so you didn’t need to spend too long on them. However, after 2-3 chapters you notice quite a few of them are repetitive within different “mystery” contexts. The book overall was fun to solve albeit too easy. The main character was very annoying so I ended up skipping the story texts. It felt like she was trying too hard to be cool and quirky. I also didn’t consider the perception exercises to be an actual puzzles. Just felt like I was preparing for my Cambridge English exam again so I skipped them. Additionally there are some new puzzles added towards the end that are absolutely ridiculous. Maybe it’s my lack of general knowledge that made it harder but I don’t think some of these puzzles should require knowing all one worded titles of Shakespeare’s works or deadly plants. This felt like the author ran out of ideas so they decided to pop quiz the reader. It didn’t feel like an actual puzzle.
This entire review has been hidden because of spoilers.
“Quem Foi?” apresenta-nos uma proposta diferente em formato de livro. Pela imaginação de Gareth Moore, temos aqui um livro de enigmas, que precisam de ser resolvidos para concluir a história.
Este livro é composto por 10 histórias e achei este pormenor de enquadramento do desafio muito interessante, porque deixa de ser resolver um quebra-cabeças apenas como passatempo, mas sim com um objectivo.
Desde sempre que faço e gosto deste tipo de desafios. Talvez por isso, achei os que aqui nos são apresentados simples, tornando-se pouco desafiadores, ainda assim divertidos e muito interessados para, de facto, passar o tempo. Será também um excelente livro para os mais pequenos começarem a entrar no tema, primeiro com alguma ajuda, depois autonomamente.
Quer seja individualmente, quer em grupo, julgo que este livro (e outros do género) são um excelente exercício para as férias de Verão.
Lido/resolvido ao ritmo de um dos dez mistérios por dia. Posso dizer que me diverti a fazê-lo. Para mim o livro foi tão desfrutável porque conseguiu concretizar dois pontos.
Primeiro ter variedade no tipo de mistérios. Há assassinatos, roubos, enganos, etc. sempre com resoluções e comprimentos/complexidades diferentes. Não há aborrecimentos causados por repetições.
E em segundo lugar ter o nível de dificuldade certo. Os puzzles não são dão difíceis que levem a "rage quitting nem tão fáceis que sejam aborrecidos. Atingir esse equilíbrio ao longo de um livro inteiro não deve ser nada fácil.
A quem estiver interessado em resolver os extras das Habilidades de Detetive, sugeria resolver cada um em seguimento direto do mistério principal e não no fim de tudo como o livro sugere. Fora isso, bom livro :).
Nota: Como mencionei num dos updates li/resolvi a edição portuguesa publicada pela Arte Plural Edições (ISBN: 9789896922320) a qual ainda existir no Goodreads, daí acrescentar a edição original em sua substituição (até porque têm o mesmo número de páginas). Hei de trocar as edições e eliminar a nota quando isso estiver tratado.
The puzzles were enjoyable, but I began to find the stories annoying.
It's quite easy and fairly childish in terms of how the stories are written.
It could have been improved by being more forensically orientated with a more serious approach to the story and detective skills.
I didn't like the case closed and detective skills questions. They felt like pointless scanning of text with no reward. I would rather test my memory by doing a focused memory puzzle rather than scanning a story for keywords (lIt felt like an English comprehension exam).
I found the first puzzle good and then they were wained a little after that for me. I didn't do the detective section at the end as it felt too much like a school comprehension test. Still, an enjoyable way to spend a few hours
It was ok, some of the puzzles were good and interesting to solve, the rest were fairly basic puzzles and there are two sections (case closes and a separate detective skills) in each crime that essentially is a school reading comprehension type questions. (Also no idea why these two sections weren’t merged into one)
Generally enjoyable. I got through it pretty quickly, as some of the puzzles were quite easy. Wasn't a fan of the questions at the end though, felt very school comprehension test.
Not exactly what I expected. I thought I would be collecting clues to solve the cases, but the riddles consisted of finding eight differences between two pictures and pairing identical shapes.
An interesting concept but got very repetitive even when completing it over many weeks. Puzzles were very simplistic in their connection to the story but challenging enough to keep me engaged.
Beaucoup d'erreurs de traduction (anglais -> français) rendent la résolution des énigmes incohérentes, c'est dommage. Erreurs de mise en page également. Les énigmes sont également un peu trop faciles à mon goût. J'ai bien aimé la diversité des différents jeux.