Fyrtio år har gått sedan en försommarfest vid sjön förvandlades till ett inferno av poliser och nyfikna lokalbor. En tragedi som kom att påverka alla på orten, inte minst Anna.
När Annas mor går bort tvingas hon återvända till sitt föräldrahem för att städa ur det inför en försäljning. De välbekanta gatorna och närheten till sjön kastar henne tillbaka i tiden. Olustiga känslor av skuld och skam tränger upp ur det undermedvetna och hon erinrar sig varför hon kände sig tvungen att flytta därifrån.
Så stöter Anna ihop med Beatrice som en gång var hennes bästa vän. Efter ett uppslitande första möte bestämmer hon sig. Hon vill försöka förstå vad som hände den där kvällen och berätta för Beatrice vad hon burit på i alla år.
ANNE LILJEROTH är född 1963 i Skara men bor sedan länge i Stockholm. Hon debuterade som författare 2013 och har sedan dess gett ut åtta romaner. Vi var vänner är hennes nionde.
På något vis fastnade jag för mysteriet i berättelsen och ville veta vad de skulle komma fram till. Ni vet kanske hur det här är: ju fler sidor man läst desto mer känns det som om man väl måste läsa ut boken också när man orkat så här långt. Men kära nån så många ord Liljeroth använde för att framföra den här berättelsen. Mängder av text, och så lite mellan raderna för mig att utforska. Det fanns ett och annat aningen psykologiskt intressant spår i den här romanen, men helheten gör att jag ska se till att hålla mig undan Liljeroths romaner framöver.
Det gick inte att sluta läsa; perfekt fångat ungdomens vånda/feghet, småstadens krav och förväntningar, oro/ångest över åldrade föräldrar mm. Mycket bra!