Pearl Harbor 7 december 1941. Vattnet ligger blankt som en spegel mot den röda morgonhimlen. Klockan närmar sig sju. Flottbasen i Pearl Harbor vaknar sakta till liv. Plötligt hörs ett välbekant oljud. Men det är något som inte stämmer. Han hör kulsprutor. Och skrik. Då förstår han.
Det här är berättelsen om en ung sjöman som upplevde alla de stora slagen mot Japan i Stilla havet under andra världskriget. Han såg hangarfartyg sjunka och marinsoldater storma stränder. Han såg anfallande bombplan i skyn och ubåtars torpeder närma sig. Han såg uppsvällda och brända kroppar flyta i havet. Han såg sina kamrater dö.
Vardagen på ett krigsfartyg är ofta långsam och en evig väntan på nya order, men på ett ögonblick befinner man sig mitt i kriget och de 150 männen på jagaren Monaghan prövas till det yttersta.
Många dog i striderna. Ett fåtal överlevde. En av dem är svenskamerikanen Emery "Swede" Lundquist och han lever fortfarande. Hans familj emigrerade från Roslagen i början av 1900-talet, i skuggan av första världskriget. Efter en besvärlig uppväxt på bland annat ett barnhem sökte han sig till den amerikanska flottan.
Många böcker har skrivits och filmer har gjorts om andra världskriget men det är få som kan berätta hur det var att befinna sig på plats. En av dem är Swede. Det här är hans berättelse.
Excellent book, fascinating story, well told and extra interesting if you´re from Sweden and are interested in WW2 storys. What also is a big bonus in this story is that you get to know the battles that aren´t that popular in movies, in my opinion a bit darker sometimes which really shows the uggliest scenarios in the war. You really get a good idea of how it was, living and working on the warships throughout the most dangerous campaigns in war-history that was fought on water. Epic in my opinion!
Emerys barn- och ungdom var hård. Han och hans äldre syster blev lämnade på barnhem och när de kom upp i tonåren fick först systern, sedan Emery själv, komma till sin moster och morbror. Dock inte dom familjemedlem, utan som obetald arbetskraft. När kriget började i Europa tyckte mostern att han skulle gå in i armén som frivillig, men han hamnade istället i flottan. Och befann sig således i Pearl Harbor den 7:e december 1941. De får egentligen inte skriva dagbok, ifall den kommer i fel händer, men Emery - som fått smeknamnet "Swede" pga sina svenska föräldrar - bestämmer sig för att göra det ändå eftersom han inser att han nu kommer att uppleva något väldigt annorlunda. Och dagboken kommer att innehålla noteringar om tråkiga dagar, så väl som om blodiga slag i alla delar av Stilla Havet - från norr till söder och från öster till väster. *** Det är en intressant berättelse om en del av andra världskriget som inte ofta nämns. Jag hade lite koll på en del av händelserna runt Midway (tack, Cherry Ames!), men att det var slag även uppe vid Alaska visste jag inte. Det märks att boken bygger på dagboksanteckningar och intervjuer, så det blev lite platt ibland, men i det stora hela en intressant och läsvärd bok.