Den första hämnden sker i skogen. Ett överfall på en noggrant utvald kille. Klädda i mörka kläder och halsduken virad upp till ögonen agerar de som en flock. Efteråt känns det inte så bra. Eller gör det det?
Vera, Jasse och Minna ska alltid hålla ihop, speciellt nu i sjuan. När allt äntligen är nytt nytt nytt. Första skoldagen ser de några äldre tjejer som står lutade mot väggen, Dr Martens, uttråkade blickar. Det dröjer inte länge innan de tar kontakt med Jasse. Tjejerna kallar sig för Bunny och Bunny kräver hämnd. På killar som skriker hora och beter sig som svin, utan att det ger konsekvenser. Och Jasse och Vera ska bli deras lakejer.
Under hösten kommer Vera och Jasse längre och längre ifrån Minna. Hon vet inget om mötena, kvällarna, skogen. Tror de. Mitt i allt träffar Vera en kille, Isak. Han är den första och den största. Men Bunny skonar ingen.
Årets argaste och vassaste ungdomsbok. Ingen jävla Bullererbyn... Ge den till nån tonårstjej i er närhet. Hon kommer älska den. Nära på en garanterad August-nominering till hösten
Vill man ha en musikinspirerad hisspitch för den här boken skulle det kunna vara att den är en mix av Säkert!-låtarna "Grottorna" och "Allt som är ditt". Den handlar nämligen om den press som vänskaper utsätts för i övergången från barndom till tonår, och om lockelsen i hämnden som svar på kvinnoförtryck.
De tre vännerna det handlar om har precis börjat högstadiet med allt vad det innebär. Det blir delvis en chockartad upplevelse med både verbala och fysiska trakasserier i såväl korridorer som klassrum, och två av vännerna lockas in i ett sammanhang där man vill vända på rollerna och slå tillbaka mot killarna. Det väcker moraliska frågor om vad som är rätt och fel, och sätter den tidigare stabila trion i gungning.
Det är en bra premiss och en medryckande läsning, precis som en ungdomsbok bör vara. Perspektivet är rakt igenom tjejernas och det är med deras ögon man ska läsa bilden av de coola äldre tjejerna (som bara går i 9:an), den vuxenvärld som blundar för allt och de killar som nästan uteslutande beter sig vidrigt. Men för mig blir det ändå något som skaver med trovärdigheten i den uppskruvade skildringen, och att boken på sina håll är väl förutsägbar hjälper inte heller.
Kanske hade jag väl höga förväntningar efter vad jag hört från andra. Som ungdomsroman håller den helt klart måttet, men för egen del hade jag nog hoppats på att bli mer berörd och påverkad.
Otroligt bra bok, Det går enkelt att förstå hur Jasse och Vera kunde bli indragna i Bunny så lätt, sättet Linda Jones skriver om killar på högstadiet är så sjukt verkligt, jag kunde ofta medan jag läste känna vreden börjar bubbla upp inom mig. Och inte bara när jag läste om hur äckligt killar kan bete sig, men även om hur både Jasse och Vera behandla Minna, speciellt Vera som har gått igenom liknande saker. både sättet karaktärerna beter sig mot varandra och hur dom behandlar varandra känns så verkligt, speciellt när det kommer till killarna, Vera, Jasse och Minna
Väldigt bra skriven! Men tycker att den spårade ut lite i slutet. Huvudpersonerna har precis börjat sjuan, men skulle inte rekommendera till en 13-åring. För grov.
Lejon sviker aldrig. Tjejerna på skolan tar saken i egna händer. För Ingen står upp för dem när de utsetts för dagliga kränkningar och känner händer på deras kroppar som de inte gett samtycke till. Så himla bra bok där våra karaktärer hamnar i situationer som inte är svart eller vit. Gör hämnden dig fri eller förgör den dig? En riktigt bra och intressant ungdomsroman.
- steget från barn till ungdom och vad som händer i en kompisrelation när den ena vill stanna kvar i det och den andra vill prova nytt - den starka rädslan för utanförskap är fruktansvärd - det vuxna sveket och okunskapen är inget som ens reflekteras över bland ungdomarna, det är normalt
Denna boken fick mig inte att längta tillbaka till tonårstiden direkt. Vilken tuff tid det är i livet... och denna boken sammanfattar det på ett bra sätt. Gillade språket samt temat med ilska och hämnd. Absolut läsvärd.
The book follows a really interesting premise of a group of girls who take revenge on boys who sexually harass and assault the girls in their area, which is an echo chamber of extreme misogyny and harassment to the point where adults don’t act and girls learn to give up on justice.
As most people, many books intended for middle school students kind of fall into the ”down with the kids” trap that make the book unbearable even for the kids reading it sometimes because it’s just so unrealistic- but Jones wrote the dialogue really well and made it actually feel like you were in the headspace of someone just entering puberty and dealing with the trials that affect all women at that time in their life.
I also enjoyed the multiple double meanings Jones wrote in where the boys victimise themselves and in turn it sheds light on the real lived reality for most girls What kind of made me unhappy about it was of course how the story shifts to and kind of brings in the argument of false accusations-immediate eyeroll. I understand that that conversation is relevant and goes together with a piece on sexual assault, but like many many women I think it is used as an argument against women and realising what is and what isn’t sexual harassment, and more importantly- against women feeling like they can band together and push back after being assaulted or raped. I’m just tired of it and I think this would be so much better if it could just be an exaggerated example of the frustration and rage all women feel against men
All in all, I do think this is a really excellent book for reading in class with six- and seven graders, you HAVE to handle it with care and properly discuss the themes though.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Först känns den här högstadieskildringen lite överdriven. Sen pratar jag med min niondeklassare och hon övertygar mig om att den inte är det... tyvärr! Jag står fast vid att vuxenskildringarna är lite skeva; JAG är inte en sån lärare!! (hoppas jag...) Och föräldrarna agerar faktiskt konstigt och känns mer som pappfigurer. Men kanske främst för att ungdomarna är ovanligt bra framskrivna...? För mig tog ju det här med tjejsymbios slut tidigare än högstadiet (Tack killkompisarna - som inte alls var som killarna i den här boken <3), men jag köper Jones version (vilket jag inte brukar i genren). Det är snyggt hur huvudpersonen har en "mörk hemlighet" som inte är supermörk, men ändå påverkar och ger klanggrund. Historien i sig är redan gjord, men kanske inte med så här unga personer...? Och definitivt inte på norrländska. (Ja, alla "vars" o.s.v. kan ha puttat över boken från en trea till en fyra... men språk är viktigt, så det så). Long story short: tyckte mycket mer om än vad jag hade förväntat mig. (Och är glad att min bebis börjar gymnasiet i höst.)
Vilken våghalsig bok om högstadieflickor, men också pojkar, om hela vardagen i högstadiet och de olika roller var och en spelar. Om utsatthet. Men mer än något om hämnd och om att få nog som tjej i det hela, där ingen vuxen tar ett steg i rätt riktning. Allt som gäller är att alltid bara acceptera som ung kvinna. Till den dagen då gränsen nås och oskyldiga sjundeklassister, huvudpersonerna, dras med i hämnden. Jag rusade verkligen igenom boken, så hårt höll väl spänningen mig i sitt grepp med en oro om hur allt skulle lösa sig rätt - för sist och slutligen förnimmar inte de som borde gränsen mellan rätt och fel. Bra och är utmärkt för högstadieelever.
Väldigt bra ungdomsbok som passar från högstadieåldern uppåt.
Det handlar om hämnd, det handlar om vänskap, det handlar om rättvisa, det handlar om att gå över gränser, det handlar om pirr i kroppen, det handlar om att hitta sitt ursinnesvrål, det handlar om systerskap samtidigt som tjejerna hatar allt tjejigt. DET ÄR OKEJ ATT VARA TJEJIG vill jag ropa, men det är något de kommer lära sig längre fram.
Vi rör oss i moraliska gråzoner, vi går för långt och vi behöver egentligen inte ta konsekvenser. Det här är litteratur som utmanar.
Språket flyter på som en fröjd, men som finlandssvensk låter det så grovt att frångå dativet henne eller honom och använda hon och han i talspråk.
Jag vet inte, det kändes lite kitschigt och dumt ibland... kanske är det bara för att det är "ungdomsläsning". Jag menar jag kunde gissa vad skulle hända och så vidare. Men jag är 26 och jag skulle ha slukat den här när jag var 12-13, så det är inte mycket jag kan säga egentligen. Den är cool om att ifrågasätta hämnd och när man kan hämnas och om det faktiskt är värt det eller inte. Det verkar som att Linda Jones har en grej med att representera våldsamma tjejer eller att ge ett annat perspektiv till de kvinnliga karaktärerna och det är viktigt, men jag vet inte om jag köper det... något känns inte rätt med hennes berättelser. Jag gillade "De tar allt ifrån mig" mer.
Om att börja högstadiet, försöka hålla ihop, men samtidigt som tjej uppleva att flera av killarna blivit sexistiska rovdjur! Och då kommer de där niorna som bjuder in en i en sluten gemenskap, som läst Awads ”Bunny” och som bestämt sig för att hämnas på en kille i taget som utsatt en tjej för något som inte är okej…
Bunny-vibbarna finns här, och boken känns trovärdig - för några tjejer skulle absolut kunna få nog! Kunna drivas på av starka känslor och ta till det extrema.
En fantastisk bok som verkligen hör till en av årets bästa ungdomsböcker, den borde läsas av alla högstadiebarn/gymnasiebarn både tjejer och killar. Tipsar verkligen!
@lindajones___ ungdomsroman ”Lejonflock” blev jag nyfiken på efter att ha läst om den på @vr_bibliotekens konto. Den handlar om en ohållbar situation i en högstadieskola där killarna på skolan trakasserar tjejerna som till slut får nog och bestämmer sig för att hämnas.
Den här romanen tar upp viktiga teman som utanförskap, våld och jämställdhet och är så tänkvärd. Något jag verkligen uppskattar är Jones fina språk och trovärdiga skildring av hur ungdomar pratar och resonerar, det är nämligen inte något som alla ungdomsböcker levererar. Rekommenderar!