Annika har sett fram emot ett lugnare liv efter femtio. Att hon ska bli mormor igen tar hon med ro. Det gick ju bra första gången!
Läkarlivet ger inte heller många överraskningar. Men när en gammal klasskamrat till hennes dotter kommer in på akuten, svårt misshandlad av sin sambo, berörs Annika på djupet. Hon inser att hon måste agera. Den unga kvinnan får flytta in i Annikas lägenhet medan Annika själv tar en paus från sin hektiska tillvaro.
Livet är skört, och likaså relationen med Rikard. Tillsammans ger de sig ut på en efterlängtad resa för att upptäcka världen och lära känna varandra på nytt. Men när dottern plötsligt föder alldeles för tidigt blir inget som hon tänkt sig. Med nya äventyr, prövningar och relationer, fortsätter Annikas dagbok att fyllas med både skratt och tårar.
När jag såg att det skulle komma en tredje del i Jessika Deverts ”dagboksserie” så blev jag glad. Så snart jag visste att jag skulle en sväng till Göteborg i september så visste jag vilken bok jag skulle läsa under den resan.
Tredje dagboken gillt är en vardagssskildring i fin ton. Jag gillar karaktärerna i den här serien, och såklart miljön som är Göteborg. Huvudpersonen, Annika, är en 50+ läkare som har en vuxen dotter. Annika bor ihop med Rikard. Karaktärerna är vanliga, de skulle kunna vara personer i min bekantskapskrets, personer som man kan relatera till. Styrkan är att Annika är lite äldre, och att hennes relation med Rikard är sund. Han verkar vara en pärla, och det är ju inte så ofta som män porträtteras så. Annikas relation till sin syster Helena har jag svårt att begripa, och jag saknar Helenas perspektiv. Och så har vi karaktären Göteborg. Jag gillar att det är så många ställen som jag känner till som vävs in naturligt, och att läsa Tredje dagboken gillt på plats förhöjer känslan. Jessika Devert skriver med humor och känsla för personer på ett sätt som jag tycker om.
Men Tredje dagboken gillt funkar inte lika bra för mig som de två tidigare, jag blir inte lika engagerad. Jag tror det delvis beror på att igenkänningsfaktorn från Dagboken jag aldrig skrev och Dagboken jag faktiskt skrev är betydligt lägre. Även om det är fint att läsa om Annikas och Rikards resa och yogaretreat så är det inte så nära mig. Annikas dotter är också i en annan plats i livet än våra barn. Det är ju inget som säger att man behöver känna igen sig, men eftersom jag gjort det i tidigare så hade jag den förväntan. Det finns också fler moment i Tredje dagboken gillt som ska driva historien framåt som gör att det är mindre vardagslivcentrerat.
Jag kommer säkert att läsa mer av Jessika Devert, hon skriver bra och jag gillar karaktärerna hon tecknar.
Efter att ha bearbetat sambon ett tag så lyckades jag övertyga honom att vi skulle ta en helg i Göteborg. Det var så längesedan vi var där och bara strosade runt, helt utan planer. Naturligtvis så hade jag redan funderat ut vilken bok jag skulle läsa när vi var där, nämligen Tredje dagboken gillt, som ju är tredje delen i den här dagboksserien. Nu slumpade det sig så att jag läste ut den redan på tåget på väg till Göteborg, men det funkade också.
Det finns mycket jag uppskattar med de här böckerna, men det som står överst på listan är att karaktärerna är helt vanliga (nåja, men nog känner vi alla någon som liknar alla som är med), med helt vanliga liv. Till och med männen är som vanliga människor. Jag tycker det är så skönt och avstressande att läsa något som inte är tillskruvat in absurdum, bara för att göra det "intressant". Det är både intressant och bra utan det.
Egentligen är det kanske inte rätt att kalla Tredje dagboken gillt för feelgood. Det händer ju faktiskt mer dåliga saker än bra, men för det mesta slutar det på ett bra sätt och vägen dit skildras hoppfullt, ja, till och med inspirerande. Jag får helt enkelt en bra känsla av allt, till slut, och allt är fortfarande i stort sett ett helt vanligt år i en helt vanlig kvinnas liv. Slutet lämnar en öppning för en fjärde dagbok. Jag hoppas att det blir det.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
Tredje dagboken gillt” är ännu en helt underbar feelgoodroman av Jessika Devert. De här dagboksböckerna är härliga, händelserika och känslostarka. Jessika skriver med ett underfyndigt humoristiskt språk, men väjer heller inte för det svåra som destruktiva relationer och familjeförhållanden. Boken bjuder både på skratt och tårar, ger ett lugn och ökar pulsen, relationer prövas, gränser sätts och nya upptäckter görs.
Jag har läst och tyckt om alla böckerna i serien och den här är nog min favorit hittills. Jag sträcklyssnade i princip för att få veta hur det skulle gå för Annika och människorna omkring henne. Karaktärerna är så fina och väl beskrivna, med sina styrkor och svagheter. Det är en vardaglig berättelse som är så varmt beskriven. Det är en känslosam ch hoppfylld historia om livet, kärleken, vänskapen, familjen och om att våga släppa taget, sätta gränser och om att hitta sig själv på nytt.
Så bra! Och underbara Klara Zimmergren förstärker berättelsen med sin underbara inläsning!
Bokrecension och recensionsexemplar: Tredje dagboken gillt av Jessika Devert
Handling: Annika söker lugn efter femtio, men livet vänder när hon hjälper en misshandlad kvinna och dottern föder för tidigt. En berättelse om omtanke, relationer och livets oväntade vändningar.
Recension: Jessika Devert levererar ännu en gång med tredje delen i sin charmiga dagboksserie – en varm, humoristisk och ärlig berättelse om kärlek, vänskap och livets alla små och stora skiftningar. Jag är så tacksam över att få följa Annikas resa genom hela serien, från första boken till nu. Det är något särskilt med att få växa med en huvudkaraktär över tid – att följa hennes utveckling, reflektioner och alla vändningar som livet bjuder på. Språket har ett härligt flyt, och dagboksformatet skapar en känsla av närhet, nästan som att tjuvläsa i någons innersta tankar. Kapitlen är korta, lättlästa och får mig att hela tiden vilja läsa bara ett till. Det är lätt att skratta, känna och tänka till under läsningen – författaren blandar på ett skickligt sätt humor med allvar utan att tappa vare sig djup eller värme. I just denna del märks det dock att fokuset är något mer spretigt än i de tidigare böckerna. Annikas relation är stabil, vilket gör att berättelsens centrum glider över till personerna runt omkring henne – ibland på bekostnad av den känslomässiga fördjupningen jag önskade få. Vissa karaktärer hade jag gärna lärt känna mer på djupet. Det finns trådar jag hade velat att vi fick följa längre. Det är också lite svårt att hänga med i vissa relationer, som historien mellan Annika och Helena, som kunde ha fått en kort återblick. Däremot uppskattar jag verkligen hur boken lyfter relationers vardag – att det inte alltid handlar om att hitta kärleken, utan att vårda den man redan har. Det är uppfriskande med en berättelse där kampen inte är att bli förälskad, utan att fortsätta välja varandra – i både skratt och i sorg. Hela serien rekommenderas varmt.
Feelgood och vardagsreflektioner. Känner igen mig i tankegångarna även om flera saker verkligen inte hör till min vardag. Lämnar mig med känslan att det inte behöver vara så svårt eller knäppt att helt plötsligt välja ny riktning…