"Du tar dig igenom det här, Desdemona. Ända sedan vi förväxlade din mammas aborttid med bilbesiktningen så har du inte gjort något annat än överlevt. Slår man upp överlevare i en ordbok så hittar man en bild av dig."
26-åriga Desdemona "Destiny" Ohlsson blir lämnad av sin pojkvän Ludwig på det som skulle ha varit deras förlovningsfest. Medan Ludwig istället roar sig i Dubai tillsammans med den 19-åriga dykinstruktören Bambi sitter Destiny ensam i den nyinköpta våningen som går i kaffekulörer och funderar ut en plan i sex steg för att få Ludwig tillbaka. Tillsammans med vännerna Daphne, Tessan och Tessans lillasyster parerar hon bakfylleångest, åldersnoja och begynnande livsleda med flärd, förmiddagscocktails och champagne samtidigt som hon gör allt i sin makt för att omvandla sex-stegs-systemet till praktik. Men en tablettmissbrukande glamourmodell som återvänder från Los Angeles, ogifta gifta män med klotformade presenter och Destinys pappas pojkvän (som anser att hon bör anpassa sin livsstil efter sin ekonomi) riskerar att komplicera, inte bara Destinys framfart, utan även hela sex-stegs-systemet. Stockholm rosé är en rolig och fräck roman om en livskris. Och om skor.
jag började läsa den här med öppet sinne. jag kan inte relatera alls till överklasslivet, men jag dras till den, och hoppades att det skulle kunna vara intressant. jag hade fel. i 400+ sidor är Desdemona och hennes kompisar för upptagna av sex, fylla, droger, märkesmode och hennes ex Ludwig för att vara något än våpiga. att Desdemona dessutom gick med på att fixa tuttarna när det inte ens var något hon egentligen ville är vansinne.
ibland kändes det som om det var en parodibok om överklassen, men jag tror inte det. de tar sexuella sjukdomar alldeles för lättsamt, och det är synd att det dröjde till de sista 10 sidorna för att något märkvärdigt skulle hända. jag hade hoppats på en mer Elle Woods utveckling av Desdemona och om slutet hade varit i mitten hade man haft en spännande roman om självutveckling. nu istället fixar hennes pappa ny lägenhet åt henne, så frågan är om det inte bara kommer bli samma vända igen för den här tjejen.
språket var lättläst och roligt till en början, men nånstans halvvägs började liknelserna och onelinersen bli för många och agerade mer som fyllnad för en avsaknad handling. att hon dessutom inte kan släppa en kille som lämnat henne för en annan tjej för nio månader sedan utan att ta tag i någonting i sitt liv, är bara sorgligt och jag tycker i slutändan bara synd om de här tjejerna.
Jag kan verkligen inte relatera till den överklassmiljö huvudperson(erna) befinner sig i. Handlingen känns inte realistisk, men boken har ändå ett visst underhållningsvärde. Jag älskar hur ingenting är tabubelagt för Destiny och gänget.
Vet inte riktigt varför jag hade den här boken hemma. Har fått den från Bokia om jag inte minns fel. En roman om en 26-årings livskris och om skor. Så den var väl passande. Jag gillar ju skor.
På baksidan står det: "Du tar dig igenom det här, Desdemona. Ända sedan vi förväxlade din mammas aborttid med bilbesiktningen så har du inte gjort annat än överlevt."
Den beskriver bratkulturen i huvudstaden på ett ganska underhållande vis. Desdemona blir lämnad av sin blivande fästman på självaste förlovningsfesten. Hennes liv rasar ihop och hon lyckas med möda flytta sig mellan soffan och köket. Boken är bitvis sorglig, alkohol- och drogproblematik tas upp då en av vännerna läggs in på grund av överdos. Tjejerna diskuterar skor, champagne och kläder i all oändlighet. Sitter vid samma bord, men de pratar ständigt förbi varandra.
En fundering kanske kan vara att i alla fall ibland fråga: - Hur mår du? Och sedan lyssna på svaret. Dit kommer de dock aldrig. Allt handlar om att konsumera bort sin ångest.
Svårt att tycka något om boken. Lite kul ibland, men på det stora hela rätt trist. Kommer nog inte att läsa fler böcker i genren.
Well it might be my general lack of interest in fashion, or the fact that I am too old for chicklit, or maybe this book really was as rubbish as I thought it was. It raised a smile twice but I was hung over at the time. At over 400 pages it was at least 200 pages too long so the editor had as little self control as the main character. So don't pick this up and don't read it because it has a cute name, now the only mystery that remains is why I bothered to read it the whole way through?
omogen satir om livsodugliga stureplansbrudar. trist tema. ett försök till en handling men blir snarare än ögonblicksbild. taskigt konsumköp i brist på bättre. dock några sköna oneliners. förhållandevis välskriven.
Gillade verkligen språket och på något vis även karaktärerna. Visst fick en utbrott på dem ibland, men de fanns alltid där för varandra. Boken var lite händelsefattig. Kändes som att en inte riktigt kom någonstans. Sammanfattningsvis var det en skön feel-good roman.