Finns pappa är död, söp ihjäl sig. Finn vill gå vidare, men det är som att det inte går, som att något hindrar honom och resten av familjen. Något i lägenheten, som har att göra med sakerna som plötsligt försvinner, tv:n som ibland sätts på av sig själv, och Finns mystiska huvudvärk. Ingenting blir heller lättare av att det flyttar in en tjej på våningen under, med en utstrålning som gör Finn mållös.
Rävsång är en genreöverskridande skildring av komplicerade familjerelationer, sorg och förlåtelse. Och brännande förälskelse. Precis som i Christin Ljungqvists tidigare romaner Kaninhjärta och Fågelbarn, får vi även här möta Hanna, som ser sådant som andra inte ser.
Christin Ljungqvist är en svensk författare känd för sin stämningsfulla och genreöverskridande prosa som ofta rör sig i gränslandet mellan det övernaturliga, psykologiska och djupt mänskliga. Hon debuterade 2012 med Kaninhjärta, en ung vuxen-roman som hyllades för sitt poetiska språk och sina suggestiva teman.
Sedan dess har hon gett ut flera kritikerrosade romaner för både barn och unga, där fantastik och övernaturlighet flätas samman med socialrealism och ett starkt bildspråk. Hennes verk kretsar kring starka kvinnliga karaktärer, komplexa relationer och frågor om identitet, tro och förlust.
Ljungqvist är född och uppvuxen på västkusten, har studerat skrivande och även arbetat i bokhandeln. Förutom romaner skriver hon kortromaner/lättläst, och besöker regelbundet skolor och bibliotek för att prata om sitt författarskap, läsande och fantasi.
Hon bor i Fjärås, Halland, med sin familj. När hon inte skriver tycker hon om att läsa, göra ett riv i trädgården och träna. Just nu arbetar hon på en ny roman inom romantasy samt en lättläst kapitelbok för 9+ som släpps 2026, och som blir första alstret där hon även står som illustratör.
English version:
Christin Ljungqvist is a Swedish author known for her atmospheric, genre-defying prose that often moves in the borderlands between the supernatural, the psychological, and the deeply human. She made her debut in 2012 with Kaninhjärta (The Rabbit Heart), a young adult novel praised for its poetic language and evocative themes.
Since then, she has published several critically acclaimed books for both children and young adults, where elements of speculative fiction and the supernatural are interwoven with social realism and vivid imagery. Her work often centers around strong female characters, complex relationships, and themes of identity, belief, and loss.
Ljungqvist was born and raised on the west coast of Sweden. She has studied creative writing and has also worked in the book industry. In addition to novels, she writes short novels/easy reads and regularly visits schools and libraries to talk about her work, reading, and the power of imagination.
She lives in Fjärås, Halland, with her family. When she’s not writing, she enjoys reading, getting her hands dirty in the garden, and working out. She is currently working on a new romantasy novel as well as an easy-to-read chapter book for ages 9 and up, set to be released in 2026 — her first book as both author and illustrator.
Min avslutaserier-utmaning flyter på och turen hade nu kommit till Rävsång. Sista delen i den väldigt löst sammanhållna serien med djurnamn. Jag har verkligen gillat de två tidigare böckerna och det är ju med lite skräckblandad förtjusning som i alla fall jag ger mig på sådana här efterlängtade böcker. Läs mer på min blogg
I liked this, as I've liked Christin Ljungqvist's other books, but the main character annoyed me a little too much for me to give it five stars. I understand that a lot of his actions are meant to be seen as bad, that he is acting ego and all (I mean he ran away to South Asia without as much as a word, leaving people to think he DIED!? That's just a fucking HORRIBLE thing to do, even if you are mourning), but by the end of it I think he is being waaaay too much of a creep (especially towards Hanna, come ON girl, you could do so much better) and the narrative is on his side on it. I didn't like that.
But it was still a great book! Seeing Finn not deal with his father's passing and his feeling, running away from his problems while literally being haunted by his father's ghost? It's a great story. Maybe it should've been told from Ester's perspective, because she wasn't nearly as annoying as Finn made her out to be.
I also like how all three books are connected and overlap. I spent a lot of time going "oh, yeah, this is refering to this, right?" to Chriss when I read it. It's a cool way to tell a story.
Visste inte att det skulle vara så mycket paranormal stuff i denna bok, men det störde egentligen inte mig. Jag gillade karaktärerna och själva historien i sig också. Finn var inte perfekt (åkte till Thailand och fick alla att tro att han hade hoppat från Älvsborgsbron? Really?) men det förstärkte bara hans trasighet och det var på grund av trasigheten som jag tyckte så mycket om honom. Jag fick aldrig ett tydligt grepp om Hanna men kanske skulle jag ha behövt läsa böckerna som kom före, innan. Extra bonuspoäng för en väldigt sorlig berättelse samt Göteborg!
Eftersom jag inledde sommarlovet med en triologi blir det en gemensam recension. Eller - egentligen är det recension i sig: jag läste en hel triologi, rakt av, i rad... Det har nog inte hänt sedan Sagan om ringen...? Isfolket...? Ljungqvist är inte i lika magiska marker som Tolkien och Sandemo, men övernaturligt är det, alldeles självklart, och - bare with me - naturligt. Författaren för liksom ingen grej av att det finns spöken, trots att det är grejen - eller i alla fall en av grejerna - med romanerna. Mest handlar det nog om att hon skriver bra. Jag är ju svag för citat och låttexter som får ackompanjera fiktionen, men Ljungqvist är en lika god skribent som både Berg (Jocke) och vem som nu skriver i Mumford and Sons (hon fick mig dock att lyssna på både Kent och de engelska folkrockarna på sommarens första tågresor). Jag kommer ge alla böcker fyror rakt av. Det är främst YA-grejerna som gör att jag har svårt att ge en hel femma någonstans; det där tonårsveliga, lite överdrivna känslomässiga - visserligen trovärdigt, men lite segt att läsa på sina håll. Den första boken, Kaninhjärta, är riktigt bra, men handlar om två systrar i symbios (och ni vet ju var jag står i "två tonårstjejer som lever sjukt nära varandra"-frågan...). Den andra, Fågelbarn, är bäst och jag älskar att huvudpersonen Hanna får vara med i övriga böcker också. Rävsång är segast och inte lika känslomässigt givande. Samtidigt ger oss författaren en ny typ av udda, rätt osympatisk, roman-kille i Finn, och jag gillar ambitionen. Hade jag bara läst den sista hade den riskerat en trea (språket är dock bättre än mycket annat, så förmodligen hade jag gett med mig ändå). Nu blir det fyra med en liten extra triologi-stjärna i kanten.