Ingenting, tycks de som lämnat trebarnspappan Marcus mördad i en snöhög i Umeå tycka. Det visar sig att Marcus var adopterad och hans bakgrund oklar.
Polisaspiranten Ina Johansson hjärta blöder för barnen som förlorat sin pappa. Och trots att hon egentligen inte är redo för att utreda mord dras hon in när spåren leder till hennes hemort Jokkmokk.
Det är nog meningen att Ina-Lena Johansson ska framstå som en tuff ung kvinna som brinner för sitt kall som polis, men i mina ögon blir hon mer av en obstinat tonåring som vägrar göra som man säger till henne. Det kan ju visserligen vara en bra egenskap ibland, men jag tror inte att man blir särskilt långvarig inom polisen om man inte kan ta order.
Förövrigt har storyn flera intressanta angreppspunkter, t.ex. den om flytten av Kiruna stad. Och för en sydlänning om mig är det alltid trevligt att läsa mer om livet i norr.