Ancient Monuments

by Stig Claesson

Mitt emellan två samhällen leder en grusväg in till en gammal bondgård med två boningshus. Där bor skomakare Gustafsson och hans syster Elna och Öman och Eriksson. De har alla gjort sitt, dvs. de arbetar inte längre, de är pensionerade. Knappast någon vet längre att de bor där. Nu ska Gustafsson bygga en ny brevlåda eftersom det inte duger att flytta över den gamla till andra sidan vägen nu när det ska bli högertrafik. Gustafsson bestämmer sig också för att göra en skylt så att folk ska veta, när de passerar i sina bilar, att här ligger Bråten. Fast det heter ju inte Bråten, det bara kallas för det så det kan han inte skriva. Och inte kan han skriva Östentorp heller, för ingen vet ju vad Östentorp är. Gustafsson skriver helt enkelt "Fornminne", för det är vad Elna säger att de är, skomakaren, Öman, Eriksson och hon. Plötsligt börjar det hända saker för folk är ju intresserade av fornminnen. Turister kommer och frågar. Gustafsson visar dem Yngve Frejs gamla husgrund och säger att det är hans grav...

Genres: Fiction, Swedish Literature, Sweden, Classics, Scandinavian Literature

142 pages, Paperback

First published January 1, 1968

About the author

John Stig Claesson, also known under his signature Slas, was a Swedish writer, visual artist, and illustrator. Claesson was born on 2 June 1928 in Huddinge, south of Stockholm. He attended the Royal Swedish Academy of Arts between 1947 and 1952, during which time he began to illustrate Swedish literature such as the novels of Per Anders Fogelström. Claesson was the father of actor Leif Claesson.

Claesson debuted in his writing career in 1956, when he was 28 years of age. During his career Claesson published more than 80 books. A number of his books are based on travel abroad and move in the frontier between reporting and fiction. Among his best-known works include En vandring i solen (Walking in the Sun, 1976), which was made into a film with Gösta Ekman in the role of the main character. Claesson provided works about the remote and rural regions of Sweden and describe the conflict between the town and the country in books such as Vem älskar Yngve Frej (1968; Who loves Yngve Frej), which was translated into 10 languages and was filmed for television in 1973 starring Allan Edwall. A stage adaption was created in the 1990s. His last book was God Natt Fröken Ann (Goodnight, Miss Ann), published in 2006.

Stig Claesson's work has received many awards, such as the literature prize of the newspaper Svenska Dagbladet and the Selma Lagerlöf Prize. The University of Uppsala awarded him an honorary doctorate degree in 1974.

The elder Claesson died on 4 January 2008 in Stockholm.

Reviews

[Mina Widding]

Främst lyssnat som ljudbok. En fin liten bok om utarmningen av landsbygden och hur samhället förändras och blir mer industriellt, det jordnära livet som går förlorat. Med humor, förstås, missförstånd och ett skämt som dras långt och skapar lite intressanta förvecklingar. På få rader kommer man nära karaktärerna, som inte gör sig till på något vis, och det är kanske det finaste i det här.

Har nu även sett filmen, ett stycke slow entertainment jag kan rekommendera. Har insett att jag tycker rätt bra om äldre svensk film, men har fortfarande rätt svårt för nyproducerat. Här Allan Edwall och Loffe Carlsson, what's not to love?

[Paki Genbrugge]

Een eenvoudig boekje over 'mannen som har gjort sitt'. Een grappige momentopname over drie boeren die hun tijd voorbij zijn, die leren omgaan met verandering en hun eindeloze vrije tijd.

[Emma Lotta]

lugesin rootsikeelset paralleelselt eestikeelsega. ja sain isegi aru! meeldib Claessoni soe ja irooniline toon, üksteise kallal lõõpimisest võib ühe nipsuga saada õrn suveõhtu. rootsikeelsel oli isegi selline õigem toores maik küljes. jaa, nüüd võib küll yngvet armastada.

[Sillerdis]

Ömanil oli koguni viisteist kana, kelle eest ta hoolitses, kui mitte muu pärast, siis selleks, et oleks, kelle peale vihastada. Ta vihkas oma kanu.

lk. 13

Kanadel pole selle jutuga õigupoolest suurt midagi pistmist, peale selle, et nad seal olemas on.

[Íñigo Alfonso Asama]

Será el mejor libro que he leído en sueco, verdaderamente fantástico, en 172 páginas, Stig Claesson ha conseguido captar el alma de Suecia, retratandola cariñosamente y fielmente, para que quien no la haya conocido la conozca en toda su profundidad. Una lastima que no se lea en la escuela!

[Elin Lindén]

”Och det här, sa Pettersson till Anita, är tre fria män. Tre intendenter i vår nybildade fanklubb Yngve Frejs vänner.”

[Axel Sacilotto]

Helt fantastisk.

[Krista Esta]

Kurvast alatoonist hoolimata muhe ja mõnus lugemine. Kolm vanameest, poolkurt õde ja üha vaiksemaks jäävad külad, nii et Ömann on endale lihtsalt hääle pärast 15 kana võtnud. Vähemalt on, kelle peale vihastada. Noored on lahkunud, bussid ei käi, eurotoetusi veel ei ole.

Küla kingsepp Emil Nataniel Gustafsson, 72 aastat vana, otsustab, et aitab küll. Tema enam tööd ei tee. On aasta 1967, Rootsi on just üle läinud parempoolsele liiklusele ja Gustafsson mõtleb postkasti tee teisele poole tõsta. Gustafssoni kõva kuulmisega õde Elna konstanteerib ohates, et eks nad ühed muistised ole, nemad, need allesjääjad. See paneb Gustafssoni pähe riualiku mõtte sättida samsse üles viit vana Yngve Frej talu suunas, millest on alles vaid maja asemik. Viit kirjaga "MUISTIS" toob õuele huvilisi - noored, kes ostavad 25 krooni eest vikativarre, seltskonna, kes on kaltsuvaipade eest nõus 10 krooni meeter maksma. Pikemalt jääb paigale fotograaf Pettersson oma tüdruksõbra Anitaga, kes isegi maatüdruk.

Ajatutest teemadest kantud lugu, mida täieliku naudingu saamiseks tuleks tarbida sooja suveilmaga kuskil kauges külas, naabriteks kolm vanameest ja poolkurt õde.

[Emma kask]

Nii armas raamat. Linnainimeste ja maainimeste hirmud. “Miski maailmas ei kaalu üle rootsimaa suvepäeva, suveõhtut või suveööd.”

[Tyra Sandström]

3,5 kanske, men det var så fin bara❤️

[Veronica Szabat]

Hjärtskärande och hjärtevärmande samtidigt<3

[Hilda Hammarstedt]

4,5* så fin

[Alve]

3,5. Verkligen en pärla, så enkel och så fin.

[Ellen Moberg]

Om att åldras och inte längre vara behövd…😔Speciellt i relation till en utvecklad samtid där vi värderar materiella ting estetiskt!! Läääääss!!!!!!!

[Disa]

Perfa bok

[Thomas Stroemquist]

Slas was in many ways an author for an earlier generation than mine I feel, but he had some unique touch that made me read and like his books at an age when I mostly devoured Alistair MacLean, Wilbur Smith, Tom Clancy and early Stephen King. In contrast to these, the laconic and slow stories featuring old, grey and non-energetic characters and protagonists. They do possess an low-key and often dark humor, which may explain something.

In this book, the former shoemaker Gustavsson's live-in sister states that "you and I are ancient remains..." prompts him to make a sign noting this and placing it at the through road, pointing to their small house in the woods. Much to his surprise, the tourists are not slow in coming around asking. He points them to the foundation remains of an old farmers house nearby, claims they are viking remnants. The sister serves coffee and sells a rug or two, and the ball is set rolling...

[Jakob Norée]

Jag kan inget annat än att sträckläsa denna fantastiska lilla berättelse om ett Sverige i förändring, om det Sverige som inte längre finns (på gott och på ont). Boken rymmer så mycket på så lite. Petterssons tankar om vad som kommer hända med platsen om den tillåts exploateras, och vad som kommer hända med de människor som finns kvar, är så satans bra och välformulerade att jag blir helt golvad. Gubbarnas öde i allmänhet, och Skomakarens i synnerhet - att anses vara klar men fortfarande ha så mycket mer att ge - säger så otroligt mycket om åldrande och att bli gammal att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Dra åt helvete, säger jag bara. Vilken jävla bok!

[Jenny Valegren]

Ville läsa eftersom jag var nyfiken både på Slas samt just den här titeln. Handlar om en man som varit skomakare på landet men nu ”gjort sitt ”. Han är alltså en pensionär och man kan läsa mellan raderna samt i klartext att han egentligen inte vet vad han ska göra nu och vad han är värd utan sitt yrke. Tillsammans med några äldre vänner skämtar de om att de nu är fornminnen. Det dyker upp en yngre man med husvagn som de bygger en ny flyktig vänskap med under sommarveckan. Det dricks brännvin och fiskas.

[Elina]

Jag älskar den här boken.

Den är ett stillsamt ett vykort av liv som vi tänker tillhör det förgångna men som fortfarande pågår ute på våra landsbyggder. Vardagen som beskrivs innehåller både stora och små händelsrr med existentiella funderingar, utan att det nödvändigtvis behöver vara en kris.

Ett mycket vackert språkbruk.

Yngve Frej lämnar mig rofylld och berörd.

[Ellinore]

Sjukt att denna inte är mer känd än vad den är. En fantastisk bok om övergången till det moderna samhället i Sverige och om hur det är att vara gammal och lämnas kvar i utvecklingen när alla andra försvinner från landsbygden och flyttar in till städerna. En perfekt uppföljare på Strindbergs "Hemsöborna". Borde vara obligatorisk läsning i skolan, speciellt då den är så kort.

[Jonas Lindmark]

En korthuggen berättelse om skomakaren, hans yngre syster och de två bönderna Eriksson och Öhman, som blivit kvar när skogsbygden avfolkas. Skylten "Fornminne" gör att fotografen Pettersson stannar vid sjön med sin husvagn.

Tänkvärt om de gamla som saknar bil och blir låsta i skogen när bussen slutat gå. Hur de hittar mening i vardagen när tystnaden sänkt sig

[Tove]

Helt jävla otrolig! En skildring av det Sverige som är påväg att vara blotta minnet, ett Sverige som har gjort sitt. Humoristisk men samtidigt in i det minsta så allvarlig. Blev lockad att läsa då titeln tog mig tillbaka till Carl Jonas Love Almqvists ”Det går an”. På de ställen där romanen höll sig fåordig så slog orden extra hårt och gav sammanhanget ett helt annat djup. Vacker.

[Daniel Sandin]

Långt in på 1900-talet tar det gamla bondesamhällets era slut som i denna fina berättelse. Det ena och det andra avvecklas, också livet. De som är kvar har inget val och vill heller inte något annat - de är ett med sin jord. Besökarna förskräcks av tidens tand och skogens tystnad. Skomakaren som gjort sitt och hans vänner tar dagen som den kommer och gör det som bör göras, annat vore inte rätt.

[Federico]

Well… I’m 64 and i don’t live secluded from the world as the Shoemaker does but I’ve felt a sense of brotherhood with him since the first pages of this short and small masterpiece. One of the most cinematographic novels ever read, you see images of the lake, of the forest and of the characters gently rising from the pages as soon as you go on reading.

[Grittel]

3.5⭐️

[Michael Jacobson]

På Bråten sätts en skylt upp om fornminne. Lite småtrevlig bok om en svunnen tid.

[Sofia]

2,5

[En bok i veckan]

Behaglig och mysig läsning. Det repetitiva var motigt i början innan jag vande mig.

[Erik Wallmark]

Ett ganska fantastiskt porträtt av stad-land-konflikten. Tredimensionella karaktärer och med många fina, vemodiga scener.

[Clara]

En bok som handlar om hur livet förändras med nya generationer. Fin, rolig och dagarna upprepas om och om igen.