O lume plină de spaime, de prejudecăţi şi de superstiţii, căreia un chirurg plin de curaj încearcă, fără a reuşi întotdeauna, să-i opună raţiunea, ştiinţa şi cercetarea omului „pe dinăuntru“. O lume plină de suferinţă, de boli, de nesiguranţă, la care se adaugă invidia şi ura împotriva oamenilor de valoare. Tocmai de aceea fiecare victorie a medicului, a medicinei devine o sărbătoare. Oare nu este la fel şi astăzi? Observaţia criticului: Numele chirurgului, Schützer, înseamnă în limba germană "ocrotitor", "apărător", "protector".
Agneta Pleijel is a Swedish novelist, poet, playwright, journalist and literary critic. She was assigned professor at Dramatiska Institutet from 1992.She was awarded the Dobloug Prize in 1991.
Det är spännande det här med läkekonst på 1700-talet, välskrivet, väldigt explicit stundtals vilket framförs med glimten i ögat som jag uppfattar det. Men jag går ändå inte helt igång. Kanske pga att jag lyssnar på ljudboken och inte har fullt fokus. Det är i alla fall inte du Agneta Pleijel, det är jag.
„Așa fusese Herman dintotdeauna: încăpăținat și neînduplecat, nevoind să renunțe la ce-i intrase în minte și incapabil să primească sfaturi; iar atunci când nu reușea, devenea disperat și scos din fire.”
„Fiecare întâmplare luată în sine poate fi lipsită de sens. Când toate sunt strânse la un loc, ele pot deveni infernale. Una sare pe cealaltă, așa încât încheieturile lumii încep să se desfacă. Până când măruntaiele țâșnesc în afară și lumea se arată a fi făcută din noroi și excremente.”
„Dar deși vrăjitoarea de la torcătoria de lângă Danviken aproape mă scosese din minți de frică, moșul m-a învățat o grămadă de lucruri despre femei, și spre folosul meu. Ca atunci când aveam doisprezece ani, sau cam așa, și ar fi trebuit să mă distrez printre picioarele artistelor. Să mă distrez? Eram speriat ca un iepure. Dar ele mă prețuiau, pentru că datorită moșului puteam să denumesc toate umflăturile, grotele și gropile din colosala întunecime a femeii. - Nu trebuie să te temi de nimic din ceea ce este uman, zicea moșul.”
Every age has its prophets and charlatans and this book interestingly stays within an early age of the medical science highlighting a couple of those characters.
För mig är Agneta Pleijel en fulländad skönlitterär mästare. I den här första boken av tre verklighetsbaserade släktberättelser trollbinder hon mig från första till sista bokstaven. Språket är vackert, spänningen olidlig och det Bellmanska Stockholm hon målar upp så fullt av stämningsfulla små detaljer att man vill kliva in i texten och bo där, allt fattigt och lungsjukt elände till trots. Från det att jag öppnade första sidan på den här boken tills långt efter att jag stängt den sista har den funnit kvar hos mig och det är givetvis en solklar femma.
Pleijel lyckas med att skriva riktigt bra historisk fiktion genom att hon inte är anakronistisk. Pleijel har med andra ord god koll på sin samtid och kunde skärskåda den till sin absoluta fördel. Ändå lyckas hon ta upp ämnen som är intressanta för vår samtid, t.ex. kvinnans situation i samhälle/relation mm och frågan om etnicitet och det utan att varken kompromissa med vad hon kunde skriva eller förvanska eller förställa sin berättelse för att få den att framstå som aktuell för vår tid.
Korte roman over het leven en werk van de arts van de koningin. Speelt zich af in Zweden einde 18e eeuw. Roman in de geest van “Het bezoek van de lijfarts” van P.O.Enquist en “Het Parfum” van Süskind.
Inget större fel på denna roman, men den är ju så livlös och tråkig. En faktabok om kirurgins ställning på 1700-talet kan ju få vara så här trist, men inte skönlitteratur.
Agneta Pleijel är den enda jag vet som har ett sätt att skriva som ibland liknar Ranelid. Det är en intressant historisk roman, men jag blev lite trött på slutet och ville skynda på...
(Nee, ik kan geen Zweeds, ik heb het boek in het Nederlands gelezen (De chirurgijn van de koningin).)
Wat een vreselijk boek. Het begon wel interessant ivm de operaties, maar na zoveel keer 'het lijk/de vrouw/de buik werd geopend' heb je het ook wel gezien. Er zit totaal geen verhaal in, het gaat nergens heen, maar soms toch ook wel - er zijn boeken die er mee wegkomen dat er niets gebeurt, maar in dit boek lijkt het eerder een soort van start-stop dan complete bewegingloosheid. De schrijfster wil een heleboel vertellen, ze probeert een reactie aan haar personage te ontlokken dmv de vrouw van de hoofdpersoon, een patiënt die toch overleed, een mysterieuze casus, maar het komt niet tot leven, het 'klikt' niet. Het lijkt nog het meest op een soort van nonfictionboek over hoe die man zijn leven leidde.
Dit is het eerste boek in een serie over chirurgijn Schützer aan het Zweedse hof. Historisch gezien een interessante tijd (eind 18e eeuw) waar ik best meer over wilde weten, maar helaas vond ik het een uitermate vlak geschreven verhaal. Ik kon niet meegaan in de gevoelens van noch Schützer, noch zijn wanhopige vrouw Nella en tegelijkertijd draaft het verhaal maar door over ongetwijfeld waargebeurde historische feiten (zoals de polemiek met zijn collega-artsen) die de zeggingskracht van het verhaal nog verder teniet doen. Of dat vervolg ook in het Nederlands zal verschijnen, betwijfel ik dan ook.
In the beginning, I thought the title suited the book very well: "The Queen's surgeon". There were many medical details, well informed and spoken. For a medical student like myself, I found it to be interesting. But at some point, the same surgical-theme so to speak kept repeating itself, which by the time I had finished half of the book, lost its charm. I kept looking forward only to a few details.
A book about a surgeon from the late 18th century, about his victories and defeats in his job. It was horrible, and I really disliked it. Perhaps, I wasn't prepared for this kind of story. It really paints a picture of his operations.
2/2.5 Stars Can't give any more because it wasn't anything out of the ordinary or awesome about it. I did like one concept thou.... it was interesting.