Den solidariska genen

by Göran Greider

248 pages, Hardcover

First published January 1, 2014

Reviews

[meandermind · Rating 3 out of 5]

I'm having major problems with this book. I absolutely haaate the way he writes, it's three pages of interesting analysis of research and then, all of a sudden, "I saw a bird outside my window today". You can't really get into the book without being constantly interrupted by the text. If you want to incorporate day-to-day observations of the world or your freaking garden, it better be relevant to the chapter!

With that said, the parts that aren't general observations of gardening are pretty outstanding. He offers a new perspective on research and puts emphasis on science trends emerging to support the current political movements. Of course a book about genes that seem like Gordon Gekko wrote it is gonna have a huge impact in the 80's. But you kind of think of science as neutral, like it is separate from society and humans. Of course it isn't. It feels good to be reminded of that.

I also enjoyed the political standpoints, being a lefty at heart you get bogged down in small matters, it felt good to be reminded to take a step back and realize that no, this isn't the only society possible. Human nature isn't competitive. Humans aren't built for war.

A lot of interesting thoughts are squeezed in between the annoying comments about his pets. I keep implementing his reasoning on other things. That is the result of a good book, so I guess I can't rage too bad about his writing style. But I can grumble!

[Kamali · Rating 4 out of 5]

Greider blandar fakta med poetiska funderingar. Det är intressant och, överlag, väldigt lättläst. Följ med på en svindlande resa om biologi via den själviska genen, spegelneuroner, empati, samarbete och jämlikhet. Och fundera sedan på detta: är människan av naturen solidarisk eller egoistisk?

[Lexie Lööw · Rating 5 out of 5]

Känner mig tacksam och stärkt av att den här läsupplevelsen lyckades knyta samman många trådar av intresseområden som hängt löst åtskilda. Tvinnar ihop marxism, etologi, antropocentrism, evolution och framtid med hjälp av skiftandet från känsliga iakttagelser till åskådlig idéhistorisk undersökning. Många intressanta referenser och tankar som får mig att vilja fördjupa mig.

[Waldemar Ingdahl · Rating 4 out of 5]

Se min recension i Svensk Tidskrift https://www.svensktidskrift.se/katrin...

[Robert Jonsson · Rating 3 out of 5]

Är människan till sitt väsen egoistisk eller altruistisk? Föds vi som vita blad, och vilken betydelse har egentligen arv och gener? Hur präglas vi av miljön vi växer in i? Är vi ett gäng krigiska vildar som lärt oss samverka över en fernissa av solidaritet helt enkelt för att det gynnar oss som enskilda individer? Eller är det så att vi egentligen från allra första början är en solidarisk art som har ett inbyggt behov av osjälvisk samverkan?

Med Darwin, Hobbes, Marx och Krapotkin - för att nämna några klassiska namn, till sin hjälp går Göran Greider en sommar och resonerar kring de här frågorna. Biologiska och vetenskapliga teorier om människans roll i samhället nu och då blandas med dagboksliknande nedslag i verklighet. Nedslag som på ett sätt syresätter boken, då jag personligen stundtals upplever den som väl ”surrig”. Annars, som alltid då det gäller Göran Greider, intressant att ta del av hans tankar. En man som besitter mycket kunskap inom många olika områden, men kanske speciellt inom samhälle- och klassfrågor.

Och också här tar han upp paradfrågan klass, hur i mångt och mycket orättvisorna fortfarande är desamma och bara maskeras för att få ett annat namn. Etnicitet, det numera sprängande ämnet som kanaliseras till rasism. Som han skriver:”Etnicitet döljer klassfrågor. Förortskravaller är oftast sociala kravaller. Men nyhetschefer vill helst ha det till etniska kravaller, det är enklast så och deras höga inkomster blir då inte en del av problemet.”


Slumpstycket: Rasismen tjänar överklassen och splittrar den breda arbetarklassen. Sverigedemokraterna är ett överhetsparti. Det rasisterna fruktar mest av allt är klassmedvetandet, där det varken finns svensk eller invandrare, kvinna eller man.

[Per Kraulis · Rating 2 out of 5]

Jag är inte nöjd med denna bok. Greider kan skriva, men stilen är litet väl litterär. Greider skriver ur ett explicit socialistisk perspektiv, vilket inte är ett problem i sig, eftersom han är så tydlig med det. Men ibland blir det litet väl mycket agitprop. Trots att han ägnar stor energi åt att dissa Richard Dawkins idé om den "själviska genen" så förklarar han aldrig ordentligt vad den idén går ut på. Det är illa. Det egna resonemanget hade förmodligen stärkts om han tagit sina meningsmotståndare på större allvar.

[Hillevi Forsgren · Rating 3 out of 5]

Greider är god filosof, intelligent tyckare. Njutbart att tvingas reflektera över vårt beroende av vår medmänniska. Boken är väl baktung på referenser som fort blir tråkigt och trist.