I Marsfjällets skugga är ett Norrlands-epos som till stor del bygger på folkminnen som Bernhard Nordh själv samlat in under sin tid i Jämtland och Västerbotten.
I Marsfjällets skugga utspelar sig i den lilla nybyggarbyn Vilhelmina på 1850-talet. Huvudpersonen är Lars Pålsson, som sätter bo med sin fru och sina barn vid Marsfjället. Det är ingen lugn och fridfull plats att bo på. Samerna vill inte gärna ha nybyggare omkring sig. Dessutom stryker vilda djur omkring den lilla täppa där familjen Pålsson bor.
Bernhard Nordh berättar insiktsfullt och kärnfullt om Lars Pålssons vedermödor. I detalj beskrivs Pålssons strävan efter att överleva i vildmarken. Familjen levde på vad naturen kunde erbjuda. I tider var det inte mycket mat man kunde få av skogen och sjöarna. För att få tag på verktyg och jaktredskap var Pålsson tvungen att jaga vilda djur och sedan bege sig till den närmsta staden Åsele för att idka byteshandel.
Oh boy...I don't like reading books in my own language (Flemish/Dutch)... But this book was never printed in English, which is a shame, and my Swedish isn't good enough to try it in the original language.
It's a well written simple story about the hardships/life of a family of colonists living on a piece of land in the shadow of Marsfjallët (mountain in Sweden) in 1856. Even though it's historical fiction and in Flemish/Dutch, I loved every second of it! The book gave me Dances With Wolves, Grey Owl and Dersu Uzala vibes.
(I have no idea about the full history between the Sami and the Colonists, so I can't comment on the stereotypes or liberties the author took in this book)
"I Marsfjällets skugga" är frejdigt skriven och rak på sak utan omsvep. Den enkla prosan passar väl till den fåordige huvudkaraktären Lars Pålsson och det karga landskapet som ligger som fond.
Boken har inslag av romantiska drag som påminner om böcker som "Dansar med vargar". Pålssons försök att närma sig samerna och tämja en varg är några av de mer påfallande parallellerna.
Då boken handlar om nybyggare så känns vedermödorna från Mobergs utvandrarserie också igen. Pålsson och Karl-Oskar har många likheter. De är båda kraftkarlar, envisa och lyckas stå emot religiösa/vidskepliga vanföreställningar.
På minuskontot måste nämnas att Nordh överdriver och tar ut svängarna väl mycket i syfte att driva upp spänningen. I verkligheten hade nybyggarna nog mer problem med mygg än blodtörstiga järvar och vargar.
Jag läste utgåvan från 1958 (inte denna som finns i GoodReads). Jag hade låga förväntningar. Dels var jag orolig för svårt språk men även att historien inte skulle vara relevant. Jag fick en mycket spännande historia om livsöden. På köpet en historieskrivning i hur relationen mellan samer och nybyggare kunde te sig. Nybyggarnas bild av samerna. Hur de levde tillsammans. Tror denna bok kan vara viktig att läsa för att få en bild av hur svår situationen när nybyggare kom in i bilden. Sen gjorde det ju sitt att jag hade koll på närliggande fjäll. Skalet, stugor och fjäll som nämns har jag själv vandrat i. Jag tyckte denna bok var toppen, spännande och viktig!
Jag fick för mig att börja läsa Bernhard Nordh efter att ha läst att han varit bidragande till att bygga upp en stereotyp bild av samerna. Och även om jag kunde reagera på kontrasten mellan den okontrollerade vilden och den sansade nybyggaren, så var inte stereotypen så tydlig som jag hade väntat mig.
En bok jag hade mycket glädje av som barn men som kanske har spelat ut sin roll. Stereotyper om samer känns inte rätt att föra vidare till våra unga även om huvudpersonen i boken ser välvilligt på dem.