What do you think?
Rate this book
491
From the 1966 dust jacket:
The novel tells of seven delinquent boys, ranging in age from fifteen to seventeen, who have either been condemned by the Criminal Court or taken in off the street. The boys agree - in return for room, board, and a little pocket money - to act as guinea pigs for a psychological testing project. The hostel in which they live, in a condemned building, becomes the scene for a merciless battle among the boys and the authorities.
The 1964 film of 491, which is a faithful realization of the novel, has caused a furor in Sweden and has been seized by Customs in the United States. Judith Crist has said of it: "The intent of 491 is a serious and artistic one.... Here is the ultimate struggle between good and evil, described in an admittedly shocking film [which] goes beyond homosexuality into perversion and sadism.... The 'dominant effect' [is] to arouse repulsion, disgust, horror at the human instinct for depravity and, hopefully, compassion for the agonies of the human soul...."
Also from Wikipedia on the film:
491 is a 1964 Swedish black-and-white drama film directed by Vilgot Sjöman, based on a novel by Lars Görling. The story is about a group of youth criminals who are chosen to participate in a social experiment, where they are assigned to live together in an apartment while being supervised by two forgiving social workers. The tagline is: It is written that 490 times you can sin and be forgiven. This motion picture is about the 491st.
This controversial film, which featured a male homosexual rape scene, was first banned in Sweden, but released after reediting. Amongst other things, a scene in which a woman is raped by a dog was cut. The film was also banned in Norway until 1971. The reactions from especially conservative elements in Sweden were of disgust and outrage, and it was one of the reasons why the Christian Democratic Party was founded in 1965.
The novel tells of seven delinquent boys, ranging in age from fifteen to seventeen, who have either been condemned by the Criminal Court or taken in off the street. The boys agree - in return for room, board, and a little pocket money - to act as guinea pigs for a psychological testing project. The hostel in which they live, in a condemned building, becomes the scene for a merciless battle among the boys and the authorities.
The 1964 film of 491, which is a faithful realization of the novel, has caused a furor in Sweden and has been seized by Customs in the United States. Judith Crist has said of it: "The intent of 491 is a serious and artistic one.... Here is the ultimate struggle between good and evil, described in an admittedly shocking film [which] goes beyond homosexuality into perversion and sadism.... The 'dominant effect' [is] to arouse repulsion, disgust, horror at the human instinct for depravity and, hopefully, compassion for the agonies of the human soul...."
Also from Wikipedia on the film:
491 is a 1964 Swedish black-and-white drama film directed by Vilgot Sjöman, based on a novel by Lars Görling. The story is about a group of youth criminals who are chosen to participate in a social experiment, where they are assigned to live together in an apartment while being supervised by two forgiving social workers. The tagline is: It is written that 490 times you can sin and be forgiven. This motion picture is about the 491st.
This controversial film, which featured a male homosexual rape scene, was first banned in Sweden, but released after reediting. Amongst other things, a scene in which a woman is raped by a dog was cut. The film was also banned in Norway until 1971. The reactions from especially conservative elements in Sweden were of disgust and outrage, and it was one of the reasons why the Christian Democratic Party was founded in 1965.
271 pages, Hardcover
First published January 1, 1962
2 people are currently reading
141 people want to read
About the author
Lars Görling
10 books4 followersLars Görling, born Aug 23 1931 in Stockholm, Sweden, was a writer and director. An odd figure among artists, students and bohemians in the early 60's in Stockholm. His father was a prominent jazz musician. Lars left home early, lived in community homes and identified with troubled youth. In 1961 he published his first novel, "Triptyk". Already one year later came his breakthrough with "491". A socially critical novel and harsh study of forgiveness and oppression. A world he knew far too well. Ingmar Bergman was deeply touched by the story and involved director Vilgot Sjöman in a possible film project. Lars Görling wrote the screenplay himself, Sjöman directed and SF (Svensk Filmindustri) produced in 1963. Besides literature and film, Lars was fascinated by racing. He directed a short "Konfrontationer" about the famous sports car race, Le Mans. In 1965 he wrote and directed "Guilt: Together with Gunilla". After a car accident, in the spring of 66, he was seriously injured and never really recovered. Alone in a summer cottage he ended his life at 34, Aug 1st 1966.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 19 of 19 reviews
September 26, 2023
i think in the context of its era of publication and the socio-economic atmosphere at the time it would have been interesting but in the current day and in translation it’s rather unremarkable.
March 13, 2018

Min föräldrageneration är antagligen bekant med den här glödande satiren, även om jag gissar att fler hört om den än själva läst den (kanske sett filmatiseringen). För mig var den oavsett helt okänd tills jag hittade Babels fina lilla bokserie om ”Böcker som skakade folkhemmet”.
”491” är en provocerande klassiker som fortfarande är tänkvärd. Görling berättar om några ”grundligt snedslitna pojkar”, som samhället testar ett nytt grepp om och förhållningssätt till. För att bryta vandringen från barnhem till ungdomsfängelse och sedan fängelse eller sinnesjukhus försöker man med ett socialt experiment om fri fostran. Mat, husrum men inga straff. Vi får inget större politiskt sammanhang till berättelsen, men det är inte svårt att se hur Görling vill dra ner byxorna på folkhemmet och blotta det fula, det sjuka som döljs av fina ord om 'medmänsklighet'. En dystopi byggd på trimmad social demokrati.
Det godtrogna representeras främst av den nybakade socionomen Krister, som bor med killarna i samma lägenhet och gör sitt bästa för att få dem att fungera, men utan att sätta press eller tvinga dem till något. Krister börjar som en sympatisk och fin karaktär, men Görling låter honom utvecklas till en patetiskt ynklig figur som utnyttjas hejvilt av killarna, samtidigt som han håller fina tal inför sin egen chef eller pojkarna själva:
”Om någon protesterar, tar man inte till andra orsaker än de rent psykologiska – för att eventuellt 'bota' med något preparat. På så sätt slipper man undan frågan om protesten var berättigad eller ej. Och en sak till, hur väl formulerad måste protesten vara för att formellt tas på allvar?”
Boken blev, efter vad jag förstår, kontroversiell dels på grund av attacken på social demokratin och på de välmenande samhällsinstanserna (kompasslösa sociala institutioner, cyniska poliser, en svamlande pastor). Men sedan finns också scener med fysiska, psykiska och sexuella övergrepp på både barn och vuxna (en speciellt obehaglig scen tyckte jag var den med portvakten och flickan på vinden, även om rent innehållsmässigt ”värre” händelser skildras.). Som med all provokativ konst måste en ställa sig frågan om det är berättigat, om det utspelar sig i en kontext och har något att säga, eller om snusket och våldet i sig blir fokus. ”491” passerar utan problem, det grova finns där för att skapa insikt, inte som egensyfte.
”Mänskligheten var splittrad i 'dem' och 'vi', och 'vi' betydde för var och en av oss 'jag' Vi hade alla argument färdigformulerade och kunde alla svar.”
Boken är skriven i jagform av en av killarna. En karaktär som lyhört snappar upp alla andras svaga punkter och utan att blinka nyttjar dem till sin egen vinning när helst det passar honom själv. En som hittar kryphålen i alla system, som snor allt som inte sitter fast, som lurar den som inte vet bättre. Kontinuerligt under läsningen funderar jag på varför karaktären överhuvudtaget väljer att berätta historien, och Görling bygger på så vis spänning inför slutet.
Görling skildrar obarmhärtigt hackordningen bland samhällets utstötta, hur alla slår nedåt i hierarkin, de hämnas och straffar den som egentligen inte har gjort något, men som man kan rå på, eller komma åt. Det resulterar i en tänkvärd illustration av vilken infekterad värld trasiga individer hamnar i, skapar och upprätthåller, och hur svår denna är för utomstående att förstå. Och det är så jag läser ”491”, som ett försök att få mig och andra utanför att förstå alienering och kriminalitet utan att ta bort skuld från den enskilde. Görling har sagt i en intervju att ”491” är hans egen uppväxt, och han skriver för att ingen ska ha det som han haft det.
Det är svårt att inte tänka på Anthony Burgess fantastiska ultravåldsklassiker ”A clockwork orange”. En dystopisk framtid där socialt experimenterande på problemkillar skildras. Bägge kom dessutom ut 1962 och är runt 200 sidor långa. När socialarbetaren Krister utbrister: ”En påtvingad handling saknar allt moraliskt värde." är det som en sammanfattning av Burgess bok. Böckerna har olika budskap och tema, men jämförelsen håller, bägge böckerna triggar mig på djupet, men där ”A clockwork orange” handlar om godhet och ondska (går det att vara god om man inte kan välja ont?), handlar ”491” om förlåtelse och förståelse. Titeln ”491” kommer från Bibeln och Matteus 18:20-22:
”Då trädde Petrus fram och sade till honom: »Herre, huru många gånger skall jag förlåta min broder, om han försyndar sig mot mig? Är sju gånger nog?» Jesus svarade honom: »Jag säger dig: Icke sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger.”
7 gånger 70 blir 490. Görling lägger i titeln till ett, och den handlingen sammanfattar väl bokens budskap.
Leta upp boken i bibblans magasin, köp på ditt antikvariat eller beställ en nyutgåva i pocket. Boken filmtiserades 1964 med Lena Nyman i en av huvudrollerna, givetvis med censur och upptrissad debatt som följd. Hela går tydligen att se här.
Lars Görling tog tragiskt livet av sig bara några år efter ”491” publicerades.
Min föräldrageneration är antagligen bekant med den här glödande satiren, även om jag gissar att fler hört om den än själva läst den (kanske sett filmatiseringen). För mig var den oavsett helt okänd tills jag hittade Babels fina lilla bokserie om ”Böcker som skakade folkhemmet”.
”491” är en provocerande klassiker som fortfarande är tänkvärd. Görling berättar om några ”grundligt snedslitna pojkar”, som samhället testar ett nytt grepp om och förhållningssätt till. För att bryta vandringen från barnhem till ungdomsfängelse och sedan fängelse eller sinnesjukhus försöker man med ett socialt experiment om fri fostran. Mat, husrum men inga straff. Vi får inget större politiskt sammanhang till berättelsen, men det är inte svårt att se hur Görling vill dra ner byxorna på folkhemmet och blotta det fula, det sjuka som döljs av fina ord om 'medmänsklighet'. En dystopi byggd på trimmad social demokrati.
Det godtrogna representeras främst av den nybakade socionomen Krister, som bor med killarna i samma lägenhet och gör sitt bästa för att få dem att fungera, men utan att sätta press eller tvinga dem till något. Krister börjar som en sympatisk och fin karaktär, men Görling låter honom utvecklas till en patetiskt ynklig figur som utnyttjas hejvilt av killarna, samtidigt som han håller fina tal inför sin egen chef eller pojkarna själva:
”Om någon protesterar, tar man inte till andra orsaker än de rent psykologiska – för att eventuellt 'bota' med något preparat. På så sätt slipper man undan frågan om protesten var berättigad eller ej. Och en sak till, hur väl formulerad måste protesten vara för att formellt tas på allvar?”
Boken blev, efter vad jag förstår, kontroversiell dels på grund av attacken på social demokratin och på de välmenande samhällsinstanserna (kompasslösa sociala institutioner, cyniska poliser, en svamlande pastor). Men sedan finns också scener med fysiska, psykiska och sexuella övergrepp på både barn och vuxna (en speciellt obehaglig scen tyckte jag var den med portvakten och flickan på vinden, även om rent innehållsmässigt ”värre” händelser skildras.). Som med all provokativ konst måste en ställa sig frågan om det är berättigat, om det utspelar sig i en kontext och har något att säga, eller om snusket och våldet i sig blir fokus. ”491” passerar utan problem, det grova finns där för att skapa insikt, inte som egensyfte.
”Mänskligheten var splittrad i 'dem' och 'vi', och 'vi' betydde för var och en av oss 'jag' Vi hade alla argument färdigformulerade och kunde alla svar.”
Boken är skriven i jagform av en av killarna. En karaktär som lyhört snappar upp alla andras svaga punkter och utan att blinka nyttjar dem till sin egen vinning när helst det passar honom själv. En som hittar kryphålen i alla system, som snor allt som inte sitter fast, som lurar den som inte vet bättre. Kontinuerligt under läsningen funderar jag på varför karaktären överhuvudtaget väljer att berätta historien, och Görling bygger på så vis spänning inför slutet.
Görling skildrar obarmhärtigt hackordningen bland samhällets utstötta, hur alla slår nedåt i hierarkin, de hämnas och straffar den som egentligen inte har gjort något, men som man kan rå på, eller komma åt. Det resulterar i en tänkvärd illustration av vilken infekterad värld trasiga individer hamnar i, skapar och upprätthåller, och hur svår denna är för utomstående att förstå. Och det är så jag läser ”491”, som ett försök att få mig och andra utanför att förstå alienering och kriminalitet utan att ta bort skuld från den enskilde. Görling har sagt i en intervju att ”491” är hans egen uppväxt, och han skriver för att ingen ska ha det som han haft det.
Det är svårt att inte tänka på Anthony Burgess fantastiska ultravåldsklassiker ”A clockwork orange”. En dystopisk framtid där socialt experimenterande på problemkillar skildras. Bägge kom dessutom ut 1962 och är runt 200 sidor långa. När socialarbetaren Krister utbrister: ”En påtvingad handling saknar allt moraliskt värde." är det som en sammanfattning av Burgess bok. Böckerna har olika budskap och tema, men jämförelsen håller, bägge böckerna triggar mig på djupet, men där ”A clockwork orange” handlar om godhet och ondska (går det att vara god om man inte kan välja ont?), handlar ”491” om förlåtelse och förståelse. Titeln ”491” kommer från Bibeln och Matteus 18:20-22:
”Då trädde Petrus fram och sade till honom: »Herre, huru många gånger skall jag förlåta min broder, om han försyndar sig mot mig? Är sju gånger nog?» Jesus svarade honom: »Jag säger dig: Icke sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger.”
7 gånger 70 blir 490. Görling lägger i titeln till ett, och den handlingen sammanfattar väl bokens budskap.
Leta upp boken i bibblans magasin, köp på ditt antikvariat eller beställ en nyutgåva i pocket. Boken filmtiserades 1964 med Lena Nyman i en av huvudrollerna, givetvis med censur och upptrissad debatt som följd. Hela går tydligen att se här.
Lars Görling tog tragiskt livet av sig bara några år efter ”491” publicerades.
November 8, 2011
This book is A Clockwork Orange on steroids. And where Orange features that goofy dialect that makes it read absurd/comic, 491 is delivered with a brutal, clinical precision.
Read
July 1, 2017I quit halfway through--it just wasn't holding my interest and I have another book I'm eager to start.
November 12, 2019
I bought this book after reading a review of the film adaptation. The film caused controversy, so I thought the book may be of interest. It was ... and wasn't. I must say, don't believe the hype.
Part of the problem is the fact that this was originally written in 1962, and the times were different. Also, it being a Swedish book there are definitely cultural differences. What seems shocking then and to the Swedes does not exactly translate the same now to myself, an American.
The plot of this book is fairly simple. A group of young boys, who have committed various crimes, are housed together in a hostel as part of an experiment. Things go awry. Sexual assaults happen (one involving a dog). Things are stolen. Blackmail occurs. Honestly, the thing I found most shocking was the trauma one character went through trying to get his stolen furniture and piano back. It seemed cruel beyond belief the trouble the boys put this man through. That is what bothered me in a book riddled with rape.
If you do decide to jump into this, be aware that the version I read provided to be a bit difficult due to the fact that there were no quotation marks. Instead, dashes denoted conversation, and it was often quite unclear who was doing the talking. It wasn't impossible, but it did make some passages more difficult than others.
Part of the problem is the fact that this was originally written in 1962, and the times were different. Also, it being a Swedish book there are definitely cultural differences. What seems shocking then and to the Swedes does not exactly translate the same now to myself, an American.
The plot of this book is fairly simple. A group of young boys, who have committed various crimes, are housed together in a hostel as part of an experiment. Things go awry. Sexual assaults happen (one involving a dog). Things are stolen. Blackmail occurs. Honestly, the thing I found most shocking was the trauma one character went through trying to get his stolen furniture and piano back. It seemed cruel beyond belief the trouble the boys put this man through. That is what bothered me in a book riddled with rape.
If you do decide to jump into this, be aware that the version I read provided to be a bit difficult due to the fact that there were no quotation marks. Instead, dashes denoted conversation, and it was often quite unclear who was doing the talking. It wasn't impossible, but it did make some passages more difficult than others.
January 21, 2024
Maybe not the worst book I’ve read but it’s up there. I like gore and horrible topics in books but I just feel like a lot of the stuff that happens in the book are just there to make u react. Like the purpose of the book was just to white about awful and disgusting topics with a lack of explanation and background. I couldn’t tell u the name of any character even if I wanted to because I have no connection with them whatsoever. Some may like it for its way of bringing light to the problems in Sweden during that time period but I just feel it was portrayed in a very tasteless way.
July 31, 2019
En jätte bra bok som tar upp samhällsproblemet med problem ungdomar 60 tals Sverige. Då jag själv arbetar med detta idag är boken extra intressan. Lars Görling har lyckats fånga den råa miljön och jargongen som finns bland ungdomar, en tung och bra
March 7, 2021
Glad to have these characters out of my head. Kinda like Swedish Hubert Selby, I guess. Took about halfway through before anything got going. There’s a fair amount of escalating delinquent acts, and taboos violated. Only recommended as a curiosity of its time.
May 5, 2025
Förmodligen viktig ur ett historiskt perspektiv. Berättarjaget blir tröttsam mot slutet, och det känns som om boken inte riktigt kan säga det den vill säga då berättarrösten är så central till bokens identitet. Således måste den fuska lite ibland, men det är också här den skär igenom som mest.
September 22, 2023
Ack ja, en otäck bok, som jag läste när jag var alldeles för ung - hittade den i föräldrarnas bokhylla. Rått 1960-tal, värstingar på kant med samhället.
April 1, 2024
En käftsmäll till bok, det känns som att Nisses, och läsarens med honom, huvud håller på att explodera av aggression och uppgivenhet.
July 30, 2025
Controverso. Feroce. Provocatorio.
June 16, 2012
Un romanzo notevolissimo, praticamente sconosciuto, penso, perché fastidioso, scomodo, duro nello svolgimento e nell'esito. Il numero del titolo risulta dall'ammonimento evangelico secondo il quale bisognerebbe perdonare fino a settanta volte sette (= 490). In questo libro si tratta della quattrocentonovantunesima volta. Di un atto di superbia, addirittura di hybris, dunque, perché chi si crede di essere il giovane sociologo Krister per arrogarsi il diritto di perdonare più di quanto Cristo stesso non abbia stabilito?
Sette ragazzi delinquenti vengono scelti per un esperimento psico-sociologico dai presupposti inutili e velleitari. Vivono in una specie di comune sotto la supervisione di Krister, in completa libertà di agire e di continuare a delinquere. In verità le loro azioni non sono affatto scellerate come il sottotitolo capzioso dato ad alcune edizioni del libro farebbe pensare ("Le sfrenate orge dei giovani dannati svedesi"). Anzi, sono per lo più ingenue e prive di vera crudeltà. Ben peggiori sono le violenze che sono costretti a subire dagli adulti, o quelle alle quali tocca loro di assistere.
E Krister-Cristo con il suo buonismo dà la nausea. Lui non è ingenuo, è solo stupido. E al posto suo alla fine muore il povero Pietro di turno. Forse allora il perdono numero 491, quello impossibile, sarebbe nei confronti di Krister stesso.
Sette ragazzi delinquenti vengono scelti per un esperimento psico-sociologico dai presupposti inutili e velleitari. Vivono in una specie di comune sotto la supervisione di Krister, in completa libertà di agire e di continuare a delinquere. In verità le loro azioni non sono affatto scellerate come il sottotitolo capzioso dato ad alcune edizioni del libro farebbe pensare ("Le sfrenate orge dei giovani dannati svedesi"). Anzi, sono per lo più ingenue e prive di vera crudeltà. Ben peggiori sono le violenze che sono costretti a subire dagli adulti, o quelle alle quali tocca loro di assistere.
E Krister-Cristo con il suo buonismo dà la nausea. Lui non è ingenuo, è solo stupido. E al posto suo alla fine muore il povero Pietro di turno. Forse allora il perdono numero 491, quello impossibile, sarebbe nei confronti di Krister stesso.
May 28, 2014
I enjoyed this book because of it crass and realistic view of the disenfranchised youth of the 20th Century. It delves into every touchy subject except drugs. Religion and God are chastised, the status quo is shat upon and the sexual impulses and desires of man, woman, child and animal are detailed. The dialogue is tough to follow and at times mind-boggling. Instead of using quotation marks, the author just uses a double hyphen to indicate speech. It gets difficult to understand who said what when there are seven teenage hooligans shouting at each other in a single conversation. Overall, I enjoyed this book and would recommend it to anyone looking for dark entertainment and crude behavior.
June 12, 2012
This was apparently quite a controversial and shocking novel when originially published in the early 1960's, and was heavily censored at the time, but it is tame by modern standards and expectations. Of course many groundbreaking older novels were treated the same way and yet survived to become classics. 491 is not one of these and should be read as a historical curiosity only.
December 4, 2008
This book is an amazing and brutal portrait of troubled youth in Sweden and reminds you of the Stanford Prison Experiment! It was even banned for a time and was made into a controversial film that I can't find ANYWHERE! This was a random book sale purchase of a 1967 paperback!
July 23, 2014
A remarkable book and - considering the year in which it was originally published (1962) - almost certainly a trend setter for subsequent generations of authors writing about the violence of a troubled, disoriented younger generation.
September 14, 2025
Perfect
Displaying 1 - 19 of 19 reviews