Mannen hängde stelt med en rännsnara runt halsen. Skjortan var söndersliten, buken genomstungen med ett grovt spjut. Oförskämda vita flingor landade i mannens hår. Kanske naturens eget sätt att dölja det inträffade - ett midvinterblot. Polisassistent Maria Wern och hennes kolleger står handfallna inför den bestialitet de möter. Ett liknande mord inträffade i Uppsala nio år tidigare. Mördaren hade den gången omkommit i en bilbrand. Kan det trots allt finnas något samband? Tack vare Marias kamp och envishet tonar bilden av en mördare fram - en människa sviken och förnedrad till den punkt där verkligheten ger plats för vansinnet. Men det blir en kamp där Maria är nära att mista allt som betyder något för henne. Stum sitter guden är Anna Janssons romandebut och första delen i succéserien om kriminalinspektörern Maria Wern som nu finns i nyutgåva.
Band 1 dieser Reihe hat mir gut gefallen. Der Anfang war sogar sehr vielversprechend. Der seltsame Mordfall macht neugierig... Die ganze Ermittlungsarbeit war dann auch okay, und der Ausflug in die nordische Mythologie interessant. Gut gefallen hat mir auch, dass wir die Protagonistin Maria Wern auch privat kennenlernen. Im Großen und Ganzen ein guter Start in diese Buchserie. Sie hat mich noch nicht ganz gepackt, macht aber neugierig auf mehr.
Jag vet att jag har sett Maria Wern på teve när jag har varit i Sverige. Jag är ganska säkert att jag har sett den här mordutredningen på teve också, men jag kommer inte ihåg hur de löste upp det. Och ärligt talat bryr jag mig inte heller. Jag tror att Maria får duga som tevekaraktär för mig. I boken är hon väldigt tråkigt, gnäller (okej, med bra anledning, mannen är hopplös och svärmor är en troll) och bidrar inget till utredning som jag har sett än förrutom att hon råkar finnas på platsen. Jag har läst fram till sida 80 och jag orkar inte något mer. Livet är för kort för tråkiga böcker man kommer att glömma så fort man har läst klart. Det finns en hel del i boken som handlar om hennes familjliv och... naj,,, inte min grej.
Als Auftakt für eine Serie hatte das Buch viele Stärken - es wurden jede Menge interessante Charaktere eingeführt und ich bin ein großer Fan des Settings. Zudem fand ich die Verbindung von Kriminalfall und nordischer Mythologie sehr gelungen.
Einzig die Beziehung Marias zu ihrer Familie (insbesondere ihrem Mann) hat mich enttäuscht.
Ich bin gespannt, wie es an der Stelle weitergeht und freue mich auf Band 2.
En ok på början på serien, men har lite problem med hur den är skriven. Dock intressant med nordisk folktro. Länk till recension: https://ewelinasbokblogg.blogspot.com...
Ik kon de moed niet meer opbrengen om verder in dit boek te lezen. Op 90 pagina's van het einde afgehaakt. Verhaal zat misschien niet slecht ik elkaar, maar hoe verder ik in het boek vorderde, hoe oppervlakkiger het allemaal aanvoelde. Jammer maar ik vond het zonde om er verder mijn tijd in te stoppen...
Detta är författaren Anna Janssons debutroman och den kom ut för första gången 2000 och efter det har hon varit väldigt produktiv och kommit ut med över sextio böcker, blandat mellan deckare, skönlitteratur och barnböcker.
Jag har aldrig läst en bok tidigare av Anna Jansson och när jag börjar med, en för mig oläst författare, så vill jag gärna börja från första boken och fortsätta från där.
Jag uppfattade boken som lättsam att ta till sig. Språket flöt på bra och likaså med handlingen, var kanske små bitar som kunde ha utvecklats lite mera då man kände som läsare att man inte fick med sig allt för att förstå att som hände just då i de scenerna. Det var dock inget som störde läsningen.
När jag läste boken så kom jag att tänka på att om man drar det till en rätt så stor generalisering så finns det två grupper när det kommer till deckare. Vi har dels de deckare som lyfter fram något specifikt ämne, som till exempel gängkriminalitet eller barns utsatthet på nätet, och bygger en handling runt detta. Sedan har vi deckare som har ett slumpmässigt fall, ofta ett mordfall, som inte lyfter fram någon direkt social diskussion utan det är en ensam persons onda gärningar som lyft fram. Anna Janssons debut tycket jag faller inom den sista kategorin.
Det börjar med ett bestialiskt mord som verkar ha sina spår av fornnordiska kultur. Vi följer polisen, med Maria Wern i fronten, då de försöker få en klarhet i fallet. Även om det är ett brutalt mord som boken börjar med så är det en mildare deckare och inte så blodig, den är inte så ingående beskrivande när det kommer till dessa bitar.
Vi lär känna de olika karaktärerna, poliser som övriga som på något sätt är inblandande i fallet. Nu vet jag inte om Anna Jansson, när hon skrev denna, hade planer på att det skulle bli en längre serie. Men jag får en aning om det i alla fall då hon bygger upp Maria Werns privatliv under resans gång och det känns som att hon bygger upp det på ett sådant sätt att det är något som kan växa under flera böcker, vilket med facit i hand det verkligen har gjort.
När det kommer till stilen och hur den är i språket så skulle jag placera Anna Jansson i samma fack som Björn Hellberg, skillnaden är då att Hellberg inte bygger någon direkt röd tråd mellan böcker när det kommer till huvudkaraktärens privatliv, annars känns det som att de ungefär fördelar samma när det kommer till själva utredningen av fallet och de olika karaktärernas liv som berörs av de aktuella fallet.
Jag fann boken som sagt lättläst och även underhållande, den var spännande och ett härlig tidsfördriv. Jag kommer absolut att fortsätta mig igenom hennes långa serie om Maria Wern, skall bli spännande och se hur hennes liv utvecklas under resans gång. Skall bara få tag i de böcker jag saknar så att jag kan läsa i rätt ordning.
Äiti eli sankari eli poliisi Maria Wern on oikea eloveena-tyttö: paksut vaaleat palmikot. Mutta ajjaa moottoripyörää! Ja tuntee huonoa omaatuntoa kun vastenmielinen anoppi ( Psyko-mainen ) tuppaa paikalle aina kun ei pitäisi, eikä tuo niin kuin voisi, häiriintynyt suhde nahjus poikaansa - kuten Simpsoneissa, jossa myös Psyko -viittaus. Alipalkattu, ylityöllistetty, onko sveduissa naisen kruunu 80 äyriäkään?
Pohjoismaalaisessa dekkarissa on hienoa kannanotto mm pakkosterilisaatioita ja -abortteja kohtaan, mielenterveydenhoidosta, itsemääräämisen oikeudesta. Ja lobotomian "keksijä" saa nobelin palkinnon. Kirjoitin pienellä koska voin pahoin.
Nyt 26.01.2015 tapetilla on ollut kansankodin kansallissosialistinen historia - niin puhdas, kuten: - "Ruotsikin oli rodunjalostuksen suurvalta 1920-30-luvuilla" hs - " Dokumentärfilm Hur gör man för att rädda ett folk? 58 min Dokumentärfilm. Om Herman Lundborg, chef för Rasbiologiska institutet.Han varnade för hotfull degeneration och rasblandning i norr,men fick också barn med en kvinna i Lappland. " SVT play aikoinaan
Taustaa: Freija (Freyja, Freya, Freia, Freja, Fröja) Lucia-pullat, Lucifer, Hel Freija = Lusse, lussekattien eli luciapullien kiekura muoto tullee Freijan vaunun pyöristä jota vetivät komeat kissat ;)
Ásatrú, Yggdrasil, saarni Hugin, Munin, Fenrir nagelfare Loki Ragnarök Torin vasara Torstai, Torsdag Valhalla ( miten sen Udo Kier lausuu! ) leikkaa, leikkaa kauraa -leikki / laulu sirppi ja vasara = hedelmällisyys pyhä pihlaja 9 = pyhä luku
Oon tässä kipeänä ollut hyvää aikaa jatkaa oman mukavuusalueen ulkopuolella lukemisen projektia ja valitsin randomilla jonkun skandi-dekkarin.
Mielenkiintoista oli huomata, että Systembolaget oli suomennettu Alkoksi. Sehän on kyllä ihan johdonmukaista, mutta eipä ole ennen tullut vastaan!
Siinäpä tämän kiinnostavin anti. Tuskailin ohuiden ja yksiulotteisten hahmojen kanssa, juoni ei oikein vienyt mukanaan - keskiverto true crime -podcasti saa usein aikaan enemmän sydämentykytyksiä.
Erityismiinukset tökerösti toteutetusta yhteiskunnallisesta kritiikistä. Totta kai on hyvä keskustella siitä, miten lobotomian ja pakkosterilisointien kaltaiset asiat olivat kauheita, mutta pelkkä näin toteaminen hahmojen suulla on vähän yksiulotteista ja tylsää.
En man hittas hängd i ett träd några dagar innan julafton. Polisassistent Maria Wern börjar utreda fallet och får Får reda på att ett liknande mord inträffade i Uppsala för nio år sedan. Finns det ett samband mellan morden? Maria kämpar med fallet och långsamt blir bilden av mördaren mer och mer tydlig. Det blir en kamp där Maria nästan mister allt som betyder något för henne. Första boken i en lång serie. Berättelsen var ibland långsam men tog mer fart i mitten. Gillade karaktärerna även om det ibland kändes lite ytligt. Gillade boken och kommer nog att läsa nästa del.
Uutta nordic noir -suosikkisarjaa edelleen etsimässä, osa Maria Wern. Elävää kieltä, hyviä juonenkäänteitä ja kiehtovaa miljöön kuvausta. Henkilöhahmoihin, etenkin päähenkilöön, olisin kaivannut lisää syvyyttä ja kompleksisuutta. Lukijalle annettiin vähän turhan ilmiselviä vihjeitä, joskin yllätys onnistui siitä huolimatta. Jännitys ei tiivistynyt missään kohtaa ihan äärimmilleen. Varsin luettava viihdepläjäys kuitenkin, kokeilen vielä toisen osan verran samaa sarjaa, kun nyt tuli samojen kansien mukana lainattua. ;)
Maria Wern -sarjan eka kirja. Rituaalimaisia ja raakoja murhia, joihin liittyy Odin, Freja ja moni muu pohjoisen mytoologian hahmo. Onkohan Janssonilla dekkarikaava, jossa suht kiinnostavaan ihmis- ja miljöökuvaukseen sekoitetaan mytologiaa tai harhoja, ihan liikaa sattumia, Mariaan/poliisiin kohdistuva henkilökohtainen uhka ja aivan pähkähullu, omassa todellisuudessaan elävä murhaaja, joka pitkään vaikuttaa normaalilta? Kolme dekkaria peräjälkeen on kaikki tuollaisia. Enempää en ainakaan vähään aikaan lue.
Mah 'Sto "grande thriller" promesso dalla copertina non è grande, e pure poco thriller: la protagonista è piuttosto incapace, per essere una poliziotta, e poco profonda; i personaggi comprimari sono così abbozzati che finiscono per diventare della macchiette stereotipate; la colpevole è la più probabile possibile, e facilmente identificabile da almeno metà libro; la vicenda non avvince e il finale è scialbo. Per fortuna che il lettore dell'audiolibro è stato all'altezza e ha permesso che comunque scorresse velocemente.
Tämä oli nopea autolukemispala, enkä sitä oikein muuhun kelpuuttaisikaan. Mielenkiintoisinta itselle olikin nähdä, mistä Jansson on sarjansa aloittanut - kehitystä on todella tapahtunut. Tässä ekassa Maria Wernissä kaikki henkilöhahmot ovat vielä tosi mustavalkoisia ja pinnallisia, uskottavuutta puuttuu roppakaupalla, ja samaa pitää valitettavasti sanoa juonesta. Voi olla että olen aika kriittinen, mutta kirjan paras puoli oli tosiaan tieto siitä, mitä myöhemmin tapahtuu.
I wanted to love this, but ended up skipping pages to reach the end. Too dramatic, the mother-in-law ridiculously over the top dominant figure who pesters the main character’s life for the sake of creating unnecessary drama and contrasts for the author without any good reason, just get on with plot, I would say, but too late for that as there are already more than 20 in this series. I wonder why the Sweden apparently love it, seeing there is a TV-series based on it.
Jag tyckte inte om den här boken. Den var tung att läsa. Korta meningar uppradade efter varandra. Handlingen hoppade hit och dit utan förvarning. Väldigt få beskrivningar av miljö och personer. Handlingen i dig helt ok. Jag har andra delen av serien men sen vet jag inte om jag läser fler.
Sarjan ensimmäinen kirja osuu todella hyvin ja avaa mielenkiintoisia näkökulmia vanhoihin pohjoismaisiin jumaltarustoihin. Tarina tempaa hyvin mukaansa ja toimii loppuun asti. Viime hetkiä oli pakko viettää yöaikaan, jotta loppuun pääsi.
En kriminalare om Maria Wern som ska lösa ett mord med fornnordisk asatro som tema. Inte så mycket till mordgåta utan mer en thriller. Större delen av boken handlade om Maria och hennes personliga problem med diverse problematiska människor.
This book & translation is written well & the narrator does a fantastic job. The only reason I give it three stars is because of the main character’s personal family drama- it takes away from the story. I found myself becoming anxious & not able to enjoy the book during those parts.