Frånskilda deckarförfattaren Hedda Strömberg kan inte längre skriva. Den ekonomiska ruinen kommer allt närmare henne och åttaåriga sonen Hugo. Hon måste hitta inspirationen igen. Nu genast. Det känns som en livlina när den framgångsrika kollegan David Ridings bjuder henne till familjens lantställe. Långt borta från vardagen kanske fantasin kan flöda fritt igen.
”Lantstället” visar sig vara den enorma Villa Thamyris, som i slutet av 1800-talet blev en viktig knutpunkt för dåtidens kulturelit. Under veckan försöker Hedda kämpa mot den förlamande avund som David Ridings alltid väcker hos henne. Det vackra huset och dess invånare påminner om allt hon själv inte har. Familjen har både pengar och kulturellt kapital som sträcker sig många generationer bakåt i tiden.
Hedda hittar inspirationen på Villa Thamyris. Det känns äntligen magiskt att skriva igen. Men hon upptäcker också att de ståtliga tegelväggarna döljer mörka hemligheter. Kreativiteten har ett högt pris, och allt ställs på sin spets när Heddas son anländer lagom till midsommarfirandet.
I sin nya roman Musan vässar Mats Strandberg sin omisskännliga kombination av skräck och mördande skarpa samtidsobservationer som redan fångat läsarna av Färjan, Hemmet och Konferensen.
Mats Strandberg is an award-winning novelist and journalist. He is a regular columnist for Sweden's biggest evening newspaper, has been named Columnist of the Year by Sweden's Newspapers and Magazines organization, and had published three previous novels, with rights sold in numerous countries.
Som någon som i många år älskat gotisk litteratur: avskilda herrgårdar, rika förmögna familjer med hemligheter, hemsökelser, lockelsen av människans mörka sidor, mystiska dödsfall och försvinnanden - så är "Musan" av Mats Strandberg en ren fröjd! Det är en modern Jane Eyre, Dracula eller Haunting of Hill House (för att nämna några av mina favoriter) som utspelar sig i den svenska midsommaridyllen.
Tidigare i år läste jag Brideshead Revisited (en förlorad värld) som Musan vid några tillfälle i handlingen refererar till. Precis som där bjuds en utomstående in till en aktad familjs herrgård. Betraktar och försöker förstå en värld den aldrig kommer få tillgång till. I Musan är det författaren Hedda som bjuds in till sin kompis David Ridings familjs lantställe, den enorma "Villa Thamyris", uppförd på 1800-talet, där medlemmar av den aktade kulturfamiljen Ridings huserat sedan dess. Hedda har blivit sviken av David men valt att förlåta och resan till "Villa Thamyris" ska bli försoningen. Istället blir resan något helt annat. Heddas avundsjuka finner inga gränser på familjens kreativa ådra. En kreativ ådra som långsamt börjar utforskas och ifrågasättas. Vad kommer egentligen all denna kreativitet ifrån? Vad är priset för att vara aktuell inom sitt kulturella område? Och vad är det egentligen för skumt med huset de befinner sig i?
En välskriven och skickligt berättad roman, med skarpa personporträtt och med en otrolig kännedom om genren den verkar i. Ett nöje att läsa!
Betyg: 4 av 5. . Den här boken, Musan, är den tionde boken som jag har läst av författaren Mats Strandberg. Dom tre första var romaner, och dom sju senaste har varit spänning/skräck. Jag har tyckt väldigt mycket om alla böcker av honom, och hans böcker har typ bara blivit bättre och bättre för varje bok, tycker jag. Men i och med den här boken, så måste jag nog säga att den tyckte jag inte var riktigt lika bra som författarens tidigare böcker. Absolut bra, men inte riktigt så bra som dom tidigare. . Fast jag kan ändå rekommendera boken, som är välskriven och lättläst, och även spännande och berörande. Dom första sjuttiofem procenten av boken så är det mest relationerna mellan människorna som det handlar om. Men dom sista tjugofem procenten då är det både spännande, otäckt, och läskigt. . Och så vill jag ju även rekommendera dom fyra böckerna som jag tycker är författarens bästa böcker: Färjan, Hemmet, Konferensen och så den allra, allra bästa: Slutet. . Jag varvade e-boksläsning med ljudbokslyssning, i 1,25 hastighet, bra inläst av Johan Ehn. .
Hedda Strömberg har drabbats av skrivkramp och hennes första deckare säljer inte så bra som förväntat. När hennes framgångsrika kollega och tidigare vän David Ridings hör av sig med en ursäkt och en inbjudan att fira midsommar med hans familj så verkar det vara svaret på hennes böner. Men Villa Thamyris döljer många mörka hemligheter och snart ångrar Hedda att hon tackade ja till Davids inbjudan.
Efter att ha läst flera böcker av Mats Strandberg får jag nog konstatera att jag ska hålla mig till att läsa hans ungdomsböcker. Jag gillade Cirkeln-trilogin som han skrev med Sara Bergmark Elfgren och älskade både "Slutet" och "Pestblommor". Den första boken skriven för en vuxen publik som jag gav mig på var "Färjan". Den läste jag inte ut. Sedan läste jag "Konferensen" som jag tyckte var okej, men lite väl parodisk för min smak. Efter att nu ha läst "Musan" fastnar jag också i att den är "okej". Det är mer spänning á la deckare än skräck, och skräck var det jag ville ha. Jag gillar inte någon av karaktärerna (förutom Hugo, Heddas 8-årige son) och det gör att jag har svårt att engagera mig och bry mig om hur det går. Dessutom är det mycket prat om konst och konstnärer och hur mycket de behöver offra för sin kreativitet. Tyvärr känner jag att det inte intresserar mig speciellt mycket. Det är den sista fjärdedelen som till slut blir spännande och gör att mitt betyg ändå landar på medel. Men om man gillat Strandbergs tidigare vuxen-böcker så kommer man säkert att gilla även den här!
Kan tillägga att jag mestadels lyssnat på ljudboken, som är utmärkt uppläst av Mats Strandbergs make Johan Ehn, men jag har även haft tillgång till - och läst ibland - ett fysiskt exemplar.
Min första Strandberg bok! Jag gillade den men jag tror inte jag läste den helt helhjärtad..
Tror jag ska ge Mats en chans till med hans ”Slutet” och se om den är mer för mig, annars är det solid läsning med ”Musan”. Jag har inte bekantat mig så väl med hans sätt att skriva och boken för mig led nog lite av detta.
Mats Strandberg blandar och ger i sin fjärde skräckroman. Det är framförallt en historia om skrivkramp och prestationsångest men som sakta och säkert vecklar ut sig till en pyrande mardröm som slutligen blossar ut i fullskalig brand, inkletad i klistrig honung. Musan är utan tvekan Strandbergs mest välskrivna bok och den kommer stanna kvar i huvudet en bra stund efteråt. Tankarna förs många gånger till Jordan Peeles fantastiska värld och hela boken känns som skapad för att filmatiseras. Det ska bli kul och se vilken undergenre inom skräcklitteraturen som Strandberg ger sig i kast med härnäst!
Älskar Mats Strandbergs tidigare verk så mina förväntningar inför ”Musan” har varit skyhöga. Inte min favorit av hans verk men absolut läsvärd och rekommenderar starkt ❤️
De första två tredjedelarna är en roman med tydliga personbeskrivningar och lite lagom fart på handlingen. Den sista tredjedelen är ett fyrverkeri av action, skräck och vidrigheter.
det finns en anledning till att jag alltid rekommenderar hans böcker till mina kunder. hans sätt att skriva är olikt allt annat jag läst i svensk spänningslitteratur. förutom den konstanta obehagliga kusligheten och att den är en absolut nagelbitare, är hans anmärkningsvärda research speciellt synlig i den här.
musan, som är en gotisk spänningsroman, utspelar sig på en herrgård där en rik framgångsrik familj tillsynes lever ett tillfredsställande liv. däremot gömmer det sig mörka hemligheter under ytan, i denna riktigt rysare till bok. den har även enorma inslag av grekisk mytologi, vilket jag fastnade för direkt. men även konst och konstnärlighet, och dess mening och identitet. han skriver om de på sånt sätt att man själv blir inspirerad, och det är något jag inte ofta får ut av böcker.
trots att den inte har särskilt snabbt tempo, satt jag bänkad från första sidan. det är ett mönster alla hans böcker har, man sitter och flyger genom sidorna och har genuint svårt att lägga den ifrån sig, ju närmare man kommer slutet, desto svårare var det att slita ögonen från sidorna.
jag kommer alltid sitta bänkad för en mats strandberg bok. inte nog med att de alltid har nervkittlande och absoluta skräckinjagande teman, men också att det totalt trollbinder och fängslar en.
jag har läst alla hans böcker, inklusive ungdomsböckerna. denna tar nog priset för den bästa, onekligen mest researchade och spänningsrika boken han skrivit hittills. karaktärerna är sjukt fascinerande, komplexa, intressanta och jag får nästan inte nog med lore om familjen svantesson. sådan sinnesrubbad familj, men obestridligen häpnadsväckande.
Har läst nästan alla Mats Strandbergs böcker och har väldigt delade åsikter om dem: tyckte om Hemmet men ogillade däremot Färjan och (speciellt) Konferensen starkt.
Musan måste jag säga är den bästa av hans skräckböcker hittills. Historien är unik och har intressanta historiska kopplingar medan spänningen sakta byggs upp. Under första halvan av boken går det lite väl sakta - det kunde ha hänt lite mer, men andra halvan tar igen det som saknades med bravur. Slutet är välgjort med flera bra twists, även om vissa gick att räkna ut så är de ändå absolut spännande nog för att jag inte ska vilja sluta läsa någon gång; det finns liksom tillräckligt med frågor att vilja ha svar på.
Karaktärerna är extremt välgjorda och känns som äkta människor, och barnets perspektiv känns verkligen som ett barns. Språket är enkelt men på grund av själva historiens djup stör det mig inte alls. Tycker den var väldigt intressant och det är få skräckromaner som är! Till skillnad mot Konferensen är obehaget krypande och inte överdrivet med onödigt splatter.
Väldigt engagerande, griper tag från första stund och håller sig kvar. Perfekt sommarläsning, och alltid kul med böcker som utspelar sig i kulturvärlden.
Men det är också något med Strandbergs språk som jag inte riktigt gillar. Det är lite ungdomsbokskänsla över det hela, även om detta inte är någon ungdomsbok. Karaktärerna känns lite väl överdrivna.
De groteska detaljerna är heller inget för mig - psykologisk kuslighet, som det finns mycket av i första halvan av boken, tilltalar mig mycket mer än body horror. Uppgörelsen tog också för lång tid för att kännas tillräckligt spännande hela vägen.
Sammanfattning: 7/10 Bra! Läbbigt! Inte den bästa jag läst av Strandberg, men helt klart läs/lyssningsvärd. Jag tycker att Strandberg på allvar utmanar Ajvide om tronen i genren svensk skräck. Tyckte att slutet var ovanligt klent och "otwistat" för att vara Mats Strandberg men kan inte bestämma mig för om det är en bra eller dålig grej. Hatten av för Johan Ehns inläsning också. 🎩
Man hade ju kunnat kapa 2/3 av inledningen i boken.
Boken var sömnig och pumpade en med information som var onödig och tråkig. Jag skiter i borgarnas syn på färger på omålade dukar. Det här upprepandet av tavlor och vad de föreställer kändes enbart som utfyllnad i boken. Den sista tredjedelen var bra och spännande, men det är jävligt segt att i typ 50 sidor läsa om hur karaktärer tar sig ut och igenom gångar i underjorden. Är så urbota trött på allting som har med sekter att göra också. Det är inte läskigt, de människorna är bara dumma i huvudet.
Nä, boken får en 2 1/2 stjärna.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Skrivande och skrivkramp, klasskillnader och ett stort ensligt gods - ni fattar väl att boknördar kommer att lapa i sig den här boken som honung? 🍯
För egen del läser jag nästan aldrig skräck, men Mats Strandbergs böcker vill jag läsa. Personligen föredrar jag den mer krypande psykologiska stämningen i den första halvan-ish av boken, medan det mer utstuderat.. groteska (?) senare inte är riktigt min grej.
Mats Strandberg är i mitt tycke en av de skarpaste berättarna vi har just nu. ”Musan” är inget undantag, han fortsätter i vinnande stil efter ”Konferensen” som jag också uppskattade.
Den här gången står mystiken i centrum istället för överdrivet blodigt våld. Styrkan i den här romanen är uppbyggnaden och en närvarande stämning som får boken att slita tag i mig som läsare.
”Han vet allt om hennes egna uppväxt. Men han har ingen aning om att det är en särskild sorts sorg att önska att ens barn ska bli olikt sig själv.” - Musan, S.156
mats strandberg är så himla bra på karaktärer!! här sveptes man med och boken kändes välbalanserad. möjligen lite väl skräckfilmsaktigt mot slutet, men det är liksom ingen fara - man kan också se det som att karaktärerna mest har opålitliga berättarröster. bra bok!
Helt klart en av Strandbergs svagaste, historien har men sett i ett antal filmer de senaste åren så man kunde räkna ut hur det skulle gå väldigt tidigt i boken. Lite väl seg början, om drygt halva boken kan räknas som början.
Riktigt stark. Bästa av hans skräckisar hittills. Älskar hur han balanserar på linjen mellan människors ondska och "något mer". jag blir lämnad med en obehagskänsla som inte riktigt går att skaka av sig, precis som det ska vara.
Mats bygger upp spänningen successivt och man får följa författaren Hedda i ett mer och mer mardrömslik verklighet. Annorlunda och mycket bra. Sista 100 sidorna gick inte att släppa och älskar de relativt korta kapitlen.
Hmm.. nä. Tyvärr. Har älskat Strandbergs andra skräckisar, men den här var…. Alltså förlåt, men så dålig. Enda anledningen till varför den får två stjärnor är för att sista 20% började likna hans andra böcker och fick till lite mer spänning och skräck. Men nä, väldigt besviken. Vet inte om jag gick in med för höga förväntningar pga hans andra böcker eller hur alla har hyllat denna? No bueno, iallafall.