Genom hela sin barndom i lägenheten på Varvsgatan i Stockholm flyger Joel Spitfire. Fantasilekarna som stridsflygare blir hans tillflykt, ett skydd mot våld, svek och besvikelser, men också en möjlighet att nå kontakt med sin pappa Emil, civilingenjören och kärnvapenforskaren, som han på en gång fruktar och längtar efter.
Bilderna av Joel växer fram, först genom hans flickvän Erna som vägrar finna sig i att han inte på allvar släpper in henne i sitt liv. Därefter i tillbakablickarna på hans uppväxt tillsammans med Emil och den älskade systern Zoe, som överger dem båda.
Elefantens öga (1992) är ett drama om kärlek mellan barn och föräldrar, mellan syskon, men också mellan två unga människor som i sin förälskelse konfronteras med varandras svårigheter och hemliga sår från den barndom som präglar oss alla i våra förhållanden till varandra.
En roman om förhållanden: mellan föräldrar och deras barn, mellan syskon, mellan partners. En roman om hur barndomen sätter sina spår och hur ens föräldrar för alltid gör anspråk på det de tror är deras.
Så himla smart skriven genom bytet av perspektiv mellan huvudpersonen Joel, hans föräldrar, syster och flickvän. Man får känna på Joels ångest och själv försöka förstå varför han beter sig som han gör och om det är pga hans föräldrar.
Romanen känns nära mitt eget liv och drabbade mig. Samtidigt som krigsskildringarna var långsamma att läsa, var det dem som styrde romanens intensitet. Läs och förundras.