Året är 1898, och mellan de arktiska fjällen byggs järnvägen som ska förena Kiruna med världen. Mitt i snöstormar och andra faror anländer Anna, en gåtfull kvinna från Norge, till rallarlag 52. Den unge samen Urbi ger henne namnet Svarta björn, ett namn som snart sprids längs järnvägen, fyllt av mystik och beundran. Bland slit och svett, där ett kamratskap för allas överlevnad byggs och konflikter uppstår, växer en oväntad passion fram mellan Svarta björn och rallaren Sörmlands-Viktor.
Svarta björn tar dig med på ett äventyr i en kritisk punkt i historien. Det här är en berättelse om mod, överlevnad och att våga följa sina drömmar.
"Hon såg ut över landskapet och pekade med hela handen. "Titta bara, vi far fram som en pil genom det här, ett landskap som annars skulle ta dar eller veckor att gả igenom. Det har vi varit med att bygga"
Svarta Björn är en fängslande historisk roman om den mytomspuna kvinnan Svarta Björn, som var kokerska i rallarlaget 52. Ett av rallarlagren som byggde malmbanan mellan Kiruna och Narvik på slutet av 1800talet. Det var ett hård liv för både männen och kvinnorna som slet och gjorde byggen av järnvägen möjligt. Deras mödor, svett och tårar men också kamratskap i lagret och lojaliteten kommer tydligt fram i boken. Var och en bär på sin historia och sina drömmar och hoppet om att pengarna från bygget ska hjälpa de till ett bättre liv sedan. Lika tydlig är dock alla vedermödor, pressen från bolaget, riskerna med bygget, hur farligt sprängningarna var, hur lätt ett fel ord kunde leda till våld i ett läger fullt av ofta nära till bristningsgränsen pressade människor.
Det här är en del norrländsk historia beskriven på ett väldigt vacker sätt, som låter den vackra och farliga fjällvärlden kommer till liv samtidigt som 1800talets tankesätt får ta plats. Det inkluderar också synen på samerna, som fick vika undan bit för bit inför malmbanans framfart. Samernas levnadssätt och traditioner men också hot, våld, rasismen och fientlighet mot de finns med som del i berättelsen. "Det var rent av livsfarligt att vara same i dessa dagar. Aslak visste bestämt att ingen skulle straffas för det dådet heller" Just att också ett samisk perspektiv är med i berättelsen uppskattar jag väldigt mycket.
Det är något alldeles speciellt med att läsa om människor som verkligen fanns, liv som levdes just såhär. Svarta Björn, eller Anna som hon egentligen hette, var en stark kvinna som stod fast vid vad hon tyckte om rätt och fel och vek inte undan från att stå vid sina principer. Hon har med tiden blivit en legend och symbol för kvinnorna som var med och gjorde bygget av malmbanan möjligt. En av många kockor som sörjde för sina rallarlag och bökade med mat, tvätt och städ dagarna till ändå så att männen kunde jobba så tungt som de gjorde.
Boken bjuder på det vackra fjället, konflikter, slit och svett - men också kamratskap, drömmar, oväntad kärlek och ett fascinerande livsöde.
Det här låter som en perfekt bok för mig. En sekelskiftes-roman om en grupp rallare som lever i farliga förhållanden när de bygger järnväg i vildmarken. Ett svenskt slags vilda västern, där landet vill framåt med nybyggaranda och samerna med deras traditionella och naturtrogna liv blir hotat.
Förhoppningarna var rätt höga för mig. Det finns en bra grund att stå på för en historisk roman, med ett redan existerande källmaterial och legender att utgå från. Däremot blir jag besviken av berättandet. Tyvärr utnyttjas inte den historiska kontexten till dess fullo. Miljön finns där, de intressanta människorna finns där och även den spännande atmosfären. Men författarna låter inte läsaren in och visar på djupet vad som känns och vad som händer. Varje scen känns mer som den är uppbyggd för en filmatisering än för en läsare. Varje stycke känns som en sammanfattning av en händelse. Karaktärerna beskrivs inte på djupet, vilket gör att man heller inte känner för dem. När det är många karaktärer som porträtteras kan det ta tid innan man lär känna dem eller förstår deras plats i berättelsen. Men här går det för fort fram och man får bara hintar av något som skulle kunna bli ganska fantastiskt. Känslorna och händelserna blir i stället hela tiden avhuggna vilket stör flödet hos läsaren och den röda tråden tappas.
Det känns som författarna låtit den grova jargongen och den hårda miljön få tala för sig själv om livet som rallare, snarare än låta personernas egna tankar och känslor komma fram och göra de mer levande. Med en mer bearbetad text hade boken kunnat bli fantastisk, men i nuläget är det inte en historisk roman jag skulle rekommendera till andra.
Emellanåt tyckte jag om boken, emellanåt ville jag inte läsa färdigt den. Jag vill verkligen bry mig om händelserna och berättelsen, men nästan alla karaktärer saknar botten och blir därmed väldigt ointressanta. Författarna gör det väldigt tydligt vilka vi ska tycka om. Tyvärr faller de i fällan att ge historiska personer moderna uppfattningar, det är säkert med goda intentioner, men för mig blir det bara fånigt och jag tappar intresset för boken. Jag läste och lyssnade på boken och inläsningen uppskattade jag. Jag har svårt att rekommendera boken.
läste inte klart den tyvärr. Personporträtten var lite för grunda - en dum, en glad, en snygg, typ. handlingen var bra och intressant, men skriven som om det utspelade sig i en film. jag tror kanske inte jag har tillräcklig humor för en bok som denna.
Den här boken läser jag samma vecka som Kiruna kyrka flyttas till sin nya plats som ett led i stadens utveckling och anpassning till gruvbrytningen. En slump, men också en påminnelse om vilken påverkan malmen fortfarande har och har bidragit till samhällsutvecklingen i snart 130 år.
Rallarna möjliggjorde att malmen kunde transporteras på järnväg. Det var ett hårt och riskfyllt arbete i ett klimat med långa, stränga vintrar. Svarta Björn var en kocka som funnits i verkligheten och som blivit mytomspunnen. På denna spinns den här boken, med både historiska referenser och en skönlitterär berättelse om hur rallarna sprängde sig genom Njulla.
Berättelsen är spännande och med bra driv. Jag hade önskat mer av språket och att dialog och detaljer hade varit mer förankrade i förra sekelskiftets verklighet. Och den hade tjänat på att koncentrerats ytterligare. På det hela taget tycker jag den är läsvärd, främst för att den skildrar en historisk händelse som haft stor betydelse för Sverige och en plats som är mig kär.
En intressant bok, som belyser det slitsamma och hårda liv de modiga person levde för att bygga upp den civilisation vi har idag. Vackert skriven, man bokstavligen är på plats under läsningens gång.
Bra och stark berättelse om hur rallarlivet kan ha varit. Det som drar ner betyget är att man i berättelsen använder ord som ej användes på 1800-talet.
Trevlig läsning, som kanske inte känns helt trovärdig i sin dialog. Personbeskrivningarna känns lite tunna, men boken är lättläst och ganska spännande.
En fängslande roman som öppnar ett fiktivt tidsfönster till en mindre uppmärksammad del av svensk historia. Boken är snabbläst och lätt att sjunka in i, med miljöbeskrivningar och karaktärsporträtt som effektivt målar upp rallarnas hårda vardag, såväl som deras drömmar och slit, men även de människorna runtomkring och liv som påverkats av bygget av järnvägen.
Jag fastnade särskilt för skildringen av Anna, mer känd som Svarta Björn. En mytomspunnen, stark och självständig kvinna, som här får nytt liv i en berättelse fylld av både ömhet och dramatik. Även om det är fiktivt skildrat, väcks nyfikenheten kring hennes verkliga öde och roll i historien.
Det här är ett boktips för dig som gillar historiska romaner med hjärta, och som uppskattar berättelser som lyfter fram kvinnors plats i historien.