Första delen i Åsa Hellbergs nya deckarserie Kostermorden!
En död kropp hittas bakom en sjöbod på Sydkoster under höstens första storm och Vega Vargs lugna helg i stugan är borta. Det blir hennes jobb att utreda Kosteröarnas första mord någonsin. Och detta på den lintott som lekt med hennes barn och som hon har sett växa upp. Alla kände den charmige Fredde och såvitt hon vet hade han inga fiender. Ändå har någon uppenbarligen haft ihjäl honom. Vad gjorde han för att förtjäna det?
Kort därefter försvinner den norska kvinna som upptäckte kroppen. Eftersom hon är känd och gift med en politiker dras norsk polis in, och Vegas bästa vän, polisinspektör Leopold Posse, anländer till Koster.
När ännu en död kropp hittas vid Ekenäsbryggan står Vega och Leopold handfallna. Vad handlar det här om egentligen?
Åsa Hellberg is a bestselling Swedish author published in almost 20 countries around Europe. Her stories about strong, sexy, 50-plus women -their love life and struggles, has been on top lists since the first release of "Sonjas sista vilja" in 2012.
Inte utan min syster, (Not without my sister) based on a true dramatic story from Åsa´s own family, is the first book in a new 3-book series of historic novels and will be released in aug 2022 in Sweden. The first novel is set i Fjällbacka and tells the story about Anna and Cornelia, two sisters and nurses 1903, who have hopes and big dreams for the future. Just a few years later everything is destroyed.
Typ 2.5✨ Kul att läsa om Strömstad och Koster, även om det kändes som att det kunde ha varit vilken ö som helst. Hade gärna sett mer lokal förankring i detaljerna.
Dock är jag ganska trött på svenska polisdeckare och inte särskilt imponerad av upplösningen. Tyckte den var intressant när twisten kom, men när det sedan vände en gång till kändes det mest lite löjligt tyvärr.
Upplevde även att det gick alldeles för fort på slutet. Majoriteten av boken är ganska utdragen, men så levereras så snabba vändningar under de sista sidorna att jag -när jag stänger igen sista sidan- typ inte riktigt fattar hur det slutade egentligen. Eller vilka som blev skyldiga i slutändan och vilka som friades.
Summan. Kul med en lokal bok. Men inte min cup-of-tea…
4⭐️ Då jag är uppväxt i Strömstad kände jag direkt att denna boken var ett måste. Det har varit en otroligt rolig upplevelse att få läsa om händelser som ska utspela sig i sin egen stad och igenkänningen i de beskrivna scenerna.
Boken sätter från början upp ett högt tempo med intriger som hela tiden driver berättelsen framåt. Jag som annars kan tycka att deckare kan bli utdragna uppskattade författarens förmåga att hela tiden hålla läsarens uppmärksamhet.
Miljöbeskrivningarna är ihållande detaljerade genom hela boken. Man kan riktigt få en känslan av att det är en själv som sitter ute på klipporna vid Koster. I slutet finns det även en hel del oväntade tvistar som lyfter berättelsen till en mer komplex nivå.
Om jag ska peka på något hade jag önskat att man fått se en tydligare utveckling av karaktärerna, och framförallt Vega under berättelsens gång. Men det är något man kan hoppas på tills nästa bok. Jag är spänd på att få läsa fortsättningen.
Betyg: 4 av 5. . Författaren Åsa Hellberg har gett ut drygt tjugofem böcker, och jag har läst cirka femton av dom. Alla har varit romaner/feelgoodböcker, och jag har tyckt om dom alla. Nu har hon skrivit sin första deckare, som heter Den femte dagen och är den första delen i en planerad bokserie som kallas Kostermorden. . Och visst är Åsa lika bra på att skriva deckare, som hon är på att skriva feelgood. Jag tyckte om den här boken, som var välskriven, lättläst, spännande, och inte alls förutsägbar. Kan rekommendera den, och jag kommer följa serien i framtiden. . Jag varvade e-boksläsning med ljudbokslyssning, i 1,25 hastighet, bra inläst av Anna Maria Käll. .
Jag har läst flera feelgoodböcker av Åsa Hellberg som jag gillat, och det är alltid intressant när en författare ger sig in i en ny genre. Så Den femte dagen har stått på läslistan sen jag såg att den skulle komma. På resande fot bestämde jag mig för att läsa den (på mobilen).
Den femte dagen har de komponenter som jag tycker en deckare ska ha. Ett mysterium med tempo och förvecklingar som lurar läsaren, intressanta karaktärer och bra miljöbeskrivningar. Vad jag förväntade mig när jag började läsa den är också vad jag fick. Jag har aldrig varit på Kosteröarna, och trots att vädret inte alltid är det bästa i Den femte dagen så blir jag lockad att åka dit. Det är något med öar och skärgård…
Den femte dagen är välskriven, det märks att Åsa Hellberg är en rutinerad författare som kan bygga en historia. Vi får både en historia i nutid och en i dåtid, som handlar om polisen Veras bakgrund. Under läsningen upplever jag dåtiden som lite ostrukturerad, men när jag läst klart boken så förstår jag varför. Åsa Hellberg har också skapat ett persongalleri av poliser som jag kan tänka mig att läsa mer om. Min favoritkaraktär är polisen Leopold, jag vill veta mer om hans bakgrund och vad som format honom. De karaktärerna som är inblandade i mysteriet är också väl tecknade, men tämligen osympatiska allihopa i någon utsträckning.
Ännu mer central är polisen Vera, och där är jag kluven. Hon är en kvinna som reder sig själv, och gillar att vara ensam, och sådana karaktärer läser jag gärna om. Men hennes beteende är ganska gränslöst, och även om jag har sympati med henne så agerar hon av olika skäl helt oprofessionellt. Jag läser väldigt många deckare, och har med tiden förstått vad som inte funkar för mig (men som kan funka för andra). En av sakerna är just när huvudpersonerna (polisen, journalisten, privatspanaren osv) inte kan hålla sig inom de gränser de borde. Det finns ytterligare ett moment som fungerar dåligt för just mig som dyker upp i Den femte dagen, men jag vill inte spoila historien. Men trots detta är helhetsintrycket gott och jag tycker Åsa Hellberg har lyckats med att byta genre. Jag kommer att läsa nästa del också.
Detta är den första delen i serien Kostermorden. Denna kom ut 2025 och andra delen, Ske din vilja, har precis kommit ut.
Åsa Hellberg har flera böcker bakom sig, då först och främst feel good. Denna är, om jag inte misstar mig, hennes första deckare.
Det är något speciellt när man läser en bok som utspelar sig i en miljö som man känner till, om man sedan är uppväxt och bor där så blir det lite mera extra. Just denna bok utspelar sig på Kosteröarna, som jag misstänker de flesta har i alla fall hört talas om. Jag bor i lilla Strömstad, staden som öarna ligger utanför i skärgården. Så det var med spänning som jag började läsa denna bok, dock skall det tilläggas att jag nästan aldrig varit ute på Koster.
Det börjar spännande med att några norrmän är ute och paddlar runt Kosteröarna. De stöter på en död person när de går iland. Detta är starten på detta stämningsfulla och mystiska fall. Boken utspelar sig under bara några dagar men även med en del tillbakablickar som leder fram till vad det var som hände.
Man märker att författaren har en del böcker i bagaget, samt att det är feel good, för i dessa är det viktigt med uppbyggnaderna av karaktärerna och deras relationer till varandra. Men denna bok är verkligen ingen feel good när det kommer till detta, nästan motsatsen. Det knakar i relationerna och är inte så sockersött, mera mörkt och bitter, men inte nattmörkt.
Författaren lyckas väva ihop en historia som både är spännande, när det kommer till utredningen, men även intressant när det kommer till relationsbiten. Jag vet att det finns de som när de läser deckare vill avstå från relationsbiten, det är fallet och spänningen. Jag tycker själv att båda sakerna fungerar, det är på vilket humör man är på. Vill ändå säga att jag tycker att det är en bra balans mellan utredningen och relationerna.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en underhållande och spännande deckare, en bra start på en serie. Och ja, jag kände igen min stad, även om den till största delen utspelade sin på Koster, vilket jag verkligen gillade.
Ett företag har konferens på Kosteröarna och vid en utomhusaktivitet träffar de på en död kropp. Polisinspektör Vega Varg blir den som kallas till platsen och till sin fasa känner hon offret.
Senare samma dag försvinner en ung kvinna, tillika hon som fann den döde. Då hon är gift med en norsk politiker blandas norsk polis in och Vegas kollega och vän Leopold kommer till Koster.
Tillsammans börjar de nysta i de ledtrådar och vittnesmål de har, men allt är väldigt förvirrande. Samtidigt brottas Vega med sin bakgrund och det som hände när barnen var små.
”Den femte dagen” är en spänningsroman/deckare och första delen i en ny serie fristående böcker. Hellberg har härmed gett sig på en ny genre och hon gör det bra. Man känner sig trygg med karaktärs- och miljöbeskrivningar som hon är så bra på, men hon lyckas även hålla och bygga upp en spänning med vindlande ledtrådar.
Det här är en deckarstart som verkligen överraskade mig – på ett bra sätt. Åsa Hellberg visar att hon behärskar deckargenren lika bra som feelgood och historiskt, och resultatet blir en berättelse som både är lätt att dras in i och svår att släppa.
Precis som i Åsas andra böcker så finns det ett driv i språket som gör att man snabbt kommer in i handlingen, samtidigt som karaktärerna får ta plats och växa. Jag gillar särskilt hur relationerna får utrymme – det ger en extra tyngd och gör att man faktiskt bryr sig om vad som händer. Alltid kul med lite extra drama och Vega är en intressant karaktär!
Miljön på Koster och i Strömstad är ny för mig, så jag har noll koll på hur det är där. Men jag tyckte det bidrog lite till spänningen. Berättelsen blir stundtals ganska intensiv, med mycket som händer på kort tid, men det gör att jag hela tiden vill läsa vidare.
Det här är en engagerande och lovande start på en serie som jag definitivt vill läsa mer av.
Egentligen är 2,5 betyget jag vill ge, men det får bli avrundning uppåt. Boken är väl ett bevis på att det inte är så enkelt att skriva deckare, som man kanske vill tro med tanke på mängden som publiceras. Jag vet inte hur det fungerar på norska mäklarfirmor, men är det troligt att firman skulle överleva ett år med det här skruvade gänget i fronten? Annars är det en hel del klyschor som passerar under läsningen för att avslutas med ett smatterband av avslöjanden och vändningar hit och dit under de sista femtio sidorna.
Kul att läsa en deckare som är på en ö med platser som nämns som man känner till, som Uddevalla och Trollhättan. Men kändes som det kunde vara varsomhelst, inget speciellt typiskt nämndes för att vara just Strömstad och Koster tyckte jag.
Annars rätt bra med alla olika karaktärer som skulle kunnat ha dräpt personen. Många alternativ och anledningar, kanske något tråkigt med hur det faktiskt var och varför, med båda morden.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Spännande bok, men saknar bättre avslut med mycket mer drama och mer detaljerade detektivarbete. Annars bra skrivet och tycker om hennes beskrivning av miljö och omgivningen, man kan nästan föreställa sig vara där på Sydkoster bland alla innvånare.
1:a delen i en serie. Den utspelar sig på koser. Man får följa polisfamiljen Varg, det är mamma Vega och hennes två polissöner och dotter. Hennes man blev skjuten när pojkarna var små och det mordet är inte uppklarat än så boken hoppar lite i tiden.
Betyg 3,5 Intrigen känns inte så trovärdig men det säger kanske mer om mig än om andra människors val, begär och känslor. Jag ville hur som helst läsa vidare hela tiden och tyckte att boken var bra och fängslande.