What do you think?
Rate this book
Swedish Machines: Ein illustrierter Roman
Kunst meets Science Fiction: Nach dem von Netflix verfilmten "The Electric State" der neue illustrierte Roman des Ausnahmekünstlers Simon Stålenhag
Zwei Jugendliche, ein Sommer in den Nullerjahren in Schweden. Linus hat gerade seinen Abschluss an einem Stockholmer Musikgymnasium gemacht, als er Valter wiedertrifft, einen alten Schulfreund. Valter nimmt Linus mit auf seine Expeditionen in die Sperrzone Svartlöten: ein riesiges Ödland, das entstand, als eine gewaltige Explosion nach einem fehlgeschlagenen Waffentest im Juli 1980 Zeit und Raum auseinanderriss. Gigantische, in der Landschaft zerstreute Architekturen beherbergen Artefakte mit rätselhaften Eigenschaften. Und während sie gemeinsam die mysteriöse Zone erforschen und die verwaisten Maschinen plündern, kochen die Gefühle unter der Oberfläche hoch.
"Ein Wahnsinnskünstler [...], ich bin aus dem Stand Simon-Stålenhag-Fan geworden.“ Juli Zeh
Zwei Jugendliche, ein Sommer in den Nullerjahren in Schweden. Linus hat gerade seinen Abschluss an einem Stockholmer Musikgymnasium gemacht, als er Valter wiedertrifft, einen alten Schulfreund. Valter nimmt Linus mit auf seine Expeditionen in die Sperrzone Svartlöten: ein riesiges Ödland, das entstand, als eine gewaltige Explosion nach einem fehlgeschlagenen Waffentest im Juli 1980 Zeit und Raum auseinanderriss. Gigantische, in der Landschaft zerstreute Architekturen beherbergen Artefakte mit rätselhaften Eigenschaften. Und während sie gemeinsam die mysteriöse Zone erforschen und die verwaisten Maschinen plündern, kochen die Gefühle unter der Oberfläche hoch.
"Ein Wahnsinnskünstler [...], ich bin aus dem Stand Simon-Stålenhag-Fan geworden.“ Juli Zeh
- GenresScience FictionArt
184 pages, Hardcover
First published May 20, 2025
6 people are currently reading
75 people want to read
About the author
Simon Stålenhag
21 books887 followersKonstnären och författaren Simon Stålenhag är mest känd för sina digitala målningar som ofta visar vardagliga scener med fantastiska inslag. Efter sitt genombrott 2013 har Stålenhag publicerat två böcker om ett alternativt 1980- och 90-tal på Mälaröarna utanför Stockholm. Ur varselklotet (2014) och Flodskörden (2016) har hyllats både i Sverige och utomlands. Den ansedda tidningen The Guardian korade Ur varselklotet till en av tidernas bästa dystopier, i sällskap med Franz Kafkas Processen och Andrew Niccols Gattaca.
Simon Stålenhags evokativa och filmlika bildspråk har väckt uppmärksamhet även i film- och datorspelsvärlden. Han har verkat som konceptillustratör och manusförfattare i ett flertal projekt. Stålenhag har medverkat i Searching for Sugarman (regisserad av Malik Bendjeloull) och i datorspel så som Ripple Dot Zero (2013).
Simon Stålenhags evokativa och filmlika bildspråk har väckt uppmärksamhet även i film- och datorspelsvärlden. Han har verkat som konceptillustratör och manusförfattare i ett flertal projekt. Stålenhag har medverkat i Searching for Sugarman (regisserad av Malik Bendjeloull) och i datorspel så som Ripple Dot Zero (2013).
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 16 of 16 reviews
December 20, 2025
War okay.
Die "coming of age" Geschichte war unnötig. Man muss als Autor nicht jeden Zeitgeist bedienen.
Die "coming of age" Geschichte war unnötig. Man muss als Autor nicht jeden Zeitgeist bedienen.
June 14, 2025
En kontemplativ alternativ-värld sci-fi i svensk småstad. Eftersom jag bara är några år äldre än personerna i boken, så är det vardagliga väldigt igenkänligt. Vilket gör det ovardagliga desto mer anmärkningsvärt.
När det kommer till texten så är det märkbart hur Stålenhag har utvecklats som författare. Var bok han skriver är bättre än den som kom tidigare.
När det gäller konsten så tyckte jag nog bäst om hans första böcker, rent estetiskt. Men konsten i denna är väldigt, väldigt bra. Och funkar otroligt gott med texten. Stålenhag har ett otroligt bra öga för ljus, och framförallt i hur det speglas i andra typer av material. Kvällshimmelen som speglas i ett fönster i bakgrunden på en bild fick mig nästan att minnas lukten av sommarnatt ifrån min barndom. Underligt hur dessa saker hänger samman.
När det kommer till texten så är det märkbart hur Stålenhag har utvecklats som författare. Var bok han skriver är bättre än den som kom tidigare.
När det gäller konsten så tyckte jag nog bäst om hans första böcker, rent estetiskt. Men konsten i denna är väldigt, väldigt bra. Och funkar otroligt gott med texten. Stålenhag har ett otroligt bra öga för ljus, och framförallt i hur det speglas i andra typer av material. Kvällshimmelen som speglas i ett fönster i bakgrunden på en bild fick mig nästan att minnas lukten av sommarnatt ifrån min barndom. Underligt hur dessa saker hänger samman.
June 17, 2025
Dies ist der fünfte Bildband des schwedischen Illustrators und Autors Simon Ståhlenhag. Wie bereits in seinen, bisher auf deutsch veröffentlichen Bildbände, "The Electric State", "Tales from the Loop", "Things from the Flood" und "Das Labyrinth" zeichnet der Autor und Illustrator wieder eine düstere und bisweilen heimelige Atmosphäre in der Einsamkeit Schwedens, wo sich geheimnisvolle und gefährliche Apparaturen ihr Dasein nach einem missglückten militärischen Experiment fristen. Nachdem zwei junge Männer, die hier am Rande des militärischen Sperrgebiets aufgewachsen sind um Jahre später die gesperrte Zone heimlich zu erforschen, entdecken sie schließlich eine geheimnisvolle Aktivität, die nur an bestimmten, sehr seltenen Tagen zu registrieren ist...
Leider widmet sich der Autor eher nebensächlich der Erforschung dieser “verseuchten” Zone und stattdessen viel mehr die Annäherung der beiden jungen Männer, die, wenn nicht homosexuell, zumindest bisexuell sind, sich ihre homoerotischen Neigungen aber nicht wirklich eingestehen wollen. Die Geschichte, ob in textlicher oder visueller Hinsicht, erinnerte mich etwas an den großen SF-Klassiker "Picknick am Wegesrand" der Gebrüder Strugatzki (und an dessen geniale Verfilmung von Andrej Tarkovski unter dem Titel "Stalker") oder an die "Southern-Reach-Trilogie" von Jeff Vandemeer. Ich fand wieder mal die genialen Bilder des Malers Simon Ståhlenhag, die mir durch die Verdunkelung zwar etwas düster erschienen, aber ich muss auch konstatieren, dass sie zu der zurweilen deprimierenden Stimmung des Textes passen.
Wie immer ein Gewinn, einen Ståhlenhag zu lesen !...
Leider widmet sich der Autor eher nebensächlich der Erforschung dieser “verseuchten” Zone und stattdessen viel mehr die Annäherung der beiden jungen Männer, die, wenn nicht homosexuell, zumindest bisexuell sind, sich ihre homoerotischen Neigungen aber nicht wirklich eingestehen wollen. Die Geschichte, ob in textlicher oder visueller Hinsicht, erinnerte mich etwas an den großen SF-Klassiker "Picknick am Wegesrand" der Gebrüder Strugatzki (und an dessen geniale Verfilmung von Andrej Tarkovski unter dem Titel "Stalker") oder an die "Southern-Reach-Trilogie" von Jeff Vandemeer. Ich fand wieder mal die genialen Bilder des Malers Simon Ståhlenhag, die mir durch die Verdunkelung zwar etwas düster erschienen, aber ich muss auch konstatieren, dass sie zu der zurweilen deprimierenden Stimmung des Textes passen.
Wie immer ein Gewinn, einen Ståhlenhag zu lesen !...
June 6, 2025
So another of Simon Stålenhag amazing books - which I was able to support through Kickstarter. The book follows the same size and print format as his other books (The Electric State, Labyrinth) and I have to say that I am building up quite a nice little collection.
The book itself now contains more of a story although the illustrations are still just as generous. However for me the storyline here is more relatable than say the Labyrinth as I feel it covers more human motivations, such anxiety, loss, isolation and fixation - though I am sure there are far more eloquent dissertations on the topics.
For me though its all about the McGuffin - the mysterious events that created the landscape (and ultimately the people who inhabit it) that I love to see - the brilliance of weaving something so fantastic and weird and in to a story so understandable
The book itself now contains more of a story although the illustrations are still just as generous. However for me the storyline here is more relatable than say the Labyrinth as I feel it covers more human motivations, such anxiety, loss, isolation and fixation - though I am sure there are far more eloquent dissertations on the topics.
For me though its all about the McGuffin - the mysterious events that created the landscape (and ultimately the people who inhabit it) that I love to see - the brilliance of weaving something so fantastic and weird and in to a story so understandable
October 25, 2025
This was just beautiful. From start to finish.
June 22, 2025
Das ist bereits der 5. Roman von Simon Stålenhag und auch der 5. den ich gelesen habe. Ich bin großer Fan seiner Werke und ich finde auch, dass es nichts Vergleichbares gibt und Stålenhags Art Geschichten zu erzählen völlig einzigartig ist.
Die besondere Mischung aus Science-Fiction und Neofuturismus, die durch Retro-Elemente geprägt ist. Ein Art apokalyptisches Setting liegt den Geschichten stets zugrunde, Maschinen und Roboter spielen eine Rolle und auch Paralleluniversen. Geheime Forschungen der Regierung, die zum Kollaps geführt haben und deren Auswirkungen zu spüren sind. Das sind die übergeordneten Themen, die alle seine Geschichten verbinden und die mit den einzigartigen Illustrationen beeindruckend zum Leben erweckt werden. Hierbei handelt es sich um digitale Zeichnungen, die an Ölmalerei erinnern und angelegt sind.
Mit „Swedish Machines“ bekommen wir eine Coming-of-Age-Geschichte.
Linus und Valter sind auf der Insel Åkerö in Svartlöten miteinander aufgewachsen. Bei der Forschung mit einer Langstreckenwaffe ereilte die Insel im Sommer 1985 ein Supergau, durch den große Teile der Insel langfristig kontaminiert sind und ein Sperrgebiet errichtet wurde. Während Linus sein Glück fernab der Heimat sucht, ist Valter wie besessen von den Ereignissen in seiner Heimat und möchte mehr darüber herausfinden. Besonders, weil sein Vater auch durch die Folgen der Katastrophe den Tod fand.
Die Erzählung startet im Jahr 2025 und dann springen wir nach 1999, Linus erzählt, was damals geschah und wir reisen durch die zurückliegenden Jahre bis zum heutigen Tage. Es geht um eine Freundschaft zwischen zwei Kindheitsfreunden, die letztendlich mehr füreinander empfinden, das Erkunden des Sperrgebiets und Aufdecken von Geheimnissen, persönliche Krisen, Verarbeiten von Traumata, das Finden der eigenen Identität und seinen Platz im Leben.
Der Roman war wieder ein besonderes Erlebnis, auch wenn er mich emotional nicht so erreichen konnte wie „The Electric State“ und „Das Labyrinth“ (nachwievor meine persönlichen Favoriten).
Wer außergewöhnlichen Lesestoff sucht, dem seien Stålenhags Illustierte Romane wärmstens empfohlen!!
Die besondere Mischung aus Science-Fiction und Neofuturismus, die durch Retro-Elemente geprägt ist. Ein Art apokalyptisches Setting liegt den Geschichten stets zugrunde, Maschinen und Roboter spielen eine Rolle und auch Paralleluniversen. Geheime Forschungen der Regierung, die zum Kollaps geführt haben und deren Auswirkungen zu spüren sind. Das sind die übergeordneten Themen, die alle seine Geschichten verbinden und die mit den einzigartigen Illustrationen beeindruckend zum Leben erweckt werden. Hierbei handelt es sich um digitale Zeichnungen, die an Ölmalerei erinnern und angelegt sind.
Mit „Swedish Machines“ bekommen wir eine Coming-of-Age-Geschichte.
Linus und Valter sind auf der Insel Åkerö in Svartlöten miteinander aufgewachsen. Bei der Forschung mit einer Langstreckenwaffe ereilte die Insel im Sommer 1985 ein Supergau, durch den große Teile der Insel langfristig kontaminiert sind und ein Sperrgebiet errichtet wurde. Während Linus sein Glück fernab der Heimat sucht, ist Valter wie besessen von den Ereignissen in seiner Heimat und möchte mehr darüber herausfinden. Besonders, weil sein Vater auch durch die Folgen der Katastrophe den Tod fand.
Die Erzählung startet im Jahr 2025 und dann springen wir nach 1999, Linus erzählt, was damals geschah und wir reisen durch die zurückliegenden Jahre bis zum heutigen Tage. Es geht um eine Freundschaft zwischen zwei Kindheitsfreunden, die letztendlich mehr füreinander empfinden, das Erkunden des Sperrgebiets und Aufdecken von Geheimnissen, persönliche Krisen, Verarbeiten von Traumata, das Finden der eigenen Identität und seinen Platz im Leben.
Der Roman war wieder ein besonderes Erlebnis, auch wenn er mich emotional nicht so erreichen konnte wie „The Electric State“ und „Das Labyrinth“ (nachwievor meine persönlichen Favoriten).
Wer außergewöhnlichen Lesestoff sucht, dem seien Stålenhags Illustierte Romane wärmstens empfohlen!!
June 26, 2025
Detta är ett praktverk, precis som det brukar vara när det kommer från Simon Stålenhag. Det är både en konstbok och en gripande berättelse.
För de som har läst tidigare verk av Stålenhag vet vad man har sig att vänta sig när man börjar läsa en bok av honom. Det är bilder som i sig berättar en historia, som vanligt så är det en stil av retro samtidigt som det är science fiction, det är som det skulle vara en alternativ verklighet. Varje bild i boken är mer eller mindre ett konstverk i sig och tillför historien viktiga bitar.
I tillbakablickar så får vi ta del av två killars relation till varandra, de bor nära en skyddszon, ett område som är avspärrat då en olycka skedde här och får ej vistas inom. I en berättelse som utspelar sig flera år så får vi veta mer om denna version av värld och även vad som hänt i detta skyddsområde.
Stålenhag väljer att inte förklara allt som vi upplever och det behövs inte, när man läser texten och ser på bilderna så får vi en tillräcklig klar bild över hur det är i denna verklighet för att kunna greppa historien. Allt vissa saker är osagda tillför bara stämningen så mycket mera.
Det är något unikt med Stålenhag och hans stil, att han sedan för varje bok han gett ut även utvecklar själva texten i böckerna är positivt. Han visar att han inte bara har ett öga för bilder utan även har en röst som vill berätta något. Med väl valda ord så målar han upp en berättelse som griper tag i en och att han sedan kan skapa i sin fantasi denna alternativa verklighet och delar med sig av den är tacksamt. Bara genom hans bilder så känns det som att det här är en värld som verkligen finns, den känns så genomarbetad.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en science fiction-berättelse i form av ord och vackra bilder som trollbinder en, en berättelse som är större än så då den ömsint berättar om två personers relation till varandra och om att kanske hitta hem.
https://hakanshylla.blogspot.com/
För de som har läst tidigare verk av Stålenhag vet vad man har sig att vänta sig när man börjar läsa en bok av honom. Det är bilder som i sig berättar en historia, som vanligt så är det en stil av retro samtidigt som det är science fiction, det är som det skulle vara en alternativ verklighet. Varje bild i boken är mer eller mindre ett konstverk i sig och tillför historien viktiga bitar.
I tillbakablickar så får vi ta del av två killars relation till varandra, de bor nära en skyddszon, ett område som är avspärrat då en olycka skedde här och får ej vistas inom. I en berättelse som utspelar sig flera år så får vi veta mer om denna version av värld och även vad som hänt i detta skyddsområde.
Stålenhag väljer att inte förklara allt som vi upplever och det behövs inte, när man läser texten och ser på bilderna så får vi en tillräcklig klar bild över hur det är i denna verklighet för att kunna greppa historien. Allt vissa saker är osagda tillför bara stämningen så mycket mera.
Det är något unikt med Stålenhag och hans stil, att han sedan för varje bok han gett ut även utvecklar själva texten i böckerna är positivt. Han visar att han inte bara har ett öga för bilder utan även har en röst som vill berätta något. Med väl valda ord så målar han upp en berättelse som griper tag i en och att han sedan kan skapa i sin fantasi denna alternativa verklighet och delar med sig av den är tacksamt. Bara genom hans bilder så känns det som att det här är en värld som verkligen finns, den känns så genomarbetad.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en science fiction-berättelse i form av ord och vackra bilder som trollbinder en, en berättelse som är större än så då den ömsint berättar om två personers relation till varandra och om att kanske hitta hem.
https://hakanshylla.blogspot.com/
June 10, 2025
This book kept me on edge the whole time while telling a very serene story. Stålenhag is brilliant in his ability to combine his style of retro science fiction, mystery and - in this case - a story of friendship and love.
It’s the first of his „artbooks“ that deals directly with sexuality and desire. The strong focus on the two main characters is unusual for him and makes it more of a coming of age story than a SF or Mystery one. It impressed me even more that it was still able to hook me into an odd, depressing but very interesting world. In exploring different paths in his worlds, Stålenhag wrote and illustrated another masterpiece.
It’s the first of his „artbooks“ that deals directly with sexuality and desire. The strong focus on the two main characters is unusual for him and makes it more of a coming of age story than a SF or Mystery one. It impressed me even more that it was still able to hook me into an odd, depressing but very interesting world. In exploring different paths in his worlds, Stålenhag wrote and illustrated another masterpiece.
June 15, 2025
Since his last book ‘The Labyrinth’ I feel like Simon Stålenhag has started focusing even more on the narratives in his books, and not solely the worldbuilding, and I feel like Swedish Machines is his strongest work to date. Both the narrative and the awe-inspiring illustrations are more grounded, and more motivated by characters than before. It’s a great queer coming-of-age story with a moody early 2000’s sci-fi backdrop that not only makes for cool visuals, but also supports the themes the narrative sets up beautifully. It’s incredibly cinematic, incredibly human and a great read.
I’m already looking forward to whatever Stålenhag does next.
I’m already looking forward to whatever Stålenhag does next.
February 15, 2026
Stålenhag's trademark artwork is as usual something you want to sink into, a warm slightly dread inducing blanket made of adolescent nostalgia and technological angst.
This time he pairs it with a coming of age love story and it works again.
After four books by him I should grow tired of the narrative formula of "unknown technological advancement in rural Sweden leads to catastrophy" but he gets me every time.
Swedish Machines tells the story more continuous and direct as in Tales from the Loop but stays a tiny bit behind Electric State.
This time he pairs it with a coming of age love story and it works again.
After four books by him I should grow tired of the narrative formula of "unknown technological advancement in rural Sweden leads to catastrophy" but he gets me every time.
Swedish Machines tells the story more continuous and direct as in Tales from the Loop but stays a tiny bit behind Electric State.
July 2, 2025
Aufgrund der einfühlsamen, tiefgründigen, queeren Elemente der Geschichte, anders als ich erwartet hätte. Aber genau deshalb eine unglaublich starke Story, die immer wieder zum Nachdenken anregt und einen ins Staunen versetzt. Illustrationen stimmig von vorne bis hinten. Auch die Düsternis als Stilmittel zu wählen passt perfekt zu der deepen Coming of age Handlung.
July 24, 2025
I received this early as a backer/funder, but I never took so long reading one of Stålenhags books.
The drawings are splendid as ever, the story interesting. But somehow, I found it difficult reading all the text in one go. It's still good though.
The drawings are splendid as ever, the story interesting. But somehow, I found it difficult reading all the text in one go. It's still good though.
June 8, 2025
Haunting and aching. Theres a Black Fallow in every hometown. Until the next portal!
January 2, 2026
So good! Gorgeous art! Great story! perfect ending!
May 20, 2025
Vem är jag? Vem är du? Jag måste säga att jag har lite svårt för berättarstilen med jag och du.
Men i övrigt är det här en fantastiskt bra liten berättelse och med väldigt fint gjorda illustrationer, i samma nedtonade stillsamma folkhems-sf-stil som Simon Stålenhags tidigare böcker och som jag ser det lite av en återgång till de tidigaste, bästa av hans böcker.
Men i övrigt är det här en fantastiskt bra liten berättelse och med väldigt fint gjorda illustrationer, i samma nedtonade stillsamma folkhems-sf-stil som Simon Stålenhags tidigare böcker och som jag ser det lite av en återgång till de tidigaste, bästa av hans böcker.
Displaying 1 - 16 of 16 reviews