Det var en gång ett hus av spruckna skallar och brutna ben
Skogen andas ett löfte om mörker när Ylwa och hennes yngre bror vandrar hem från den frostbitna midvintermarknaden. Dagen har runnit i väg, och de tvingas välja den farliga genvägen genom träden en plats där midvinternattens fasor vaknar till liv för att hinna hem i tid. Där möter de bergstrollen som tillfångatar hennes bror och Ylwa tvingas lämna honom bakom sig för att fly. Hennes hjärta brinner av ett enda löfte, hon ska återvända för att rädda honom, kosta vad det kosta vill.
Roderick har genomsökt rikena efter den mytomspunna Illuminis amulett. När Ylwa stormar in i hans tillhåll, vild av desperation och kräver att han ska leda henne till trollens håla mitt under årets farligaste natt tänker han att hon är galen. Men när han inser att hon menar allvar och misstänker att hon har vad han söker gör han henne till viljes. Men han kan inte ta det ifrån henne med våld hennes förtroende är nyckeln. Om han ska få svar måste han följa henne in i mörkrets hjärta och möta de fasor som väntar där.
Ett hus av ben och knotor är en magisk re-telling av den klassiska sagan om Hans och Greta med hemligheter, förtrollade hus och grymhet i en värld där sagor får liv med en gotisk tvist. Det är den fjärde delen i den fristående serien Skymningssagor.
En mörk retelling av Hans och Greta, vars live-action film är en av mina comfort movies (säkert sett minst 30 gånger 😅). Så safe to say att jag älskar denna saga, och denna retelling gjorde mig inte besviken! Vi får tydliga spår av Kangas förkärlek till skräck, du gillar verkligen att skrämma upp oss med din detaljrikedom och mörka världsuppbyggande 😂🫣 Det är också en sak jag verkligen älskar med denna serie, det är en tydlig röd tråd mellan alla fyra böcker, att det är ingen tvekan att dem utspelar sig i samma universum. Men, vi kan också urskilja varje författares distinkta stil och egenheter i sitt skrivsätt! Författare som verkligen funnit sin egen röst. Men tillbaka till denna fjärde delen då, jag gillade skarpt valet kring ”vad” som ligger bakom förtrollningen av godis- och kakhuset, en stor förändring mot den klassiska sagan, som gjorde det så mycket läskigare. En förändring som kräver mycket från våra huvudkaraktärer för att lyckas undkomma detta hemska öde. Vi får en enemies to lovers, med en sprakande kemi som växer sig glödhet i det dystra mörkret. Uppskattade också det mörkare slutet, att det inte slutar helt ”hunky dory” liksom.
En sagolikt mörk och gotisk värld, fylld med faror som vill döda dig bakom varje hörn, magi och kärlek, men framförallt familjens obrytbara band. Gillade verkligen denna bok och hade gärna hängt med på de vidare äventyr som slutet hintar om.
När jag fick veta att Elina Kangas skulle skriva en mörk re-telling på Hans och Greta så blev jag direkt taggad då jag sedan innan vet att hon är duktig på att skriva obehagliga och läskiga böcker vilket jag tänkte skulle passa perfekt till just Hans och Greta - och det gjorde det verkligen!
Wow! Så många scener i den här boken fick mig verkligen att rysa av obehag och de troll jag har stående som dekoration i mina bokhyllor funderar jag nästan på att gömma undan då de är mer skrämmande än söta efter att ha läst den här boken… Så spännande från start till slut, en helt otrolig re-telling på Hans och Greta! Och som om inte det vore nog så älskar jag också huvudkaraktärerna Ylwa och Roderic, den kemi de har från start men som de försöker göra allt för att motstå, älskade att följa deras resa!
Otrolig mörk fantasy retellning av Hans och Greta som Elina har lyckat göra till sin egen med bravur, men som också tydligt refererar till orginalet.
Jag har väldigt få triggers när det kommer till böcker, men jag vill börja med att varna känsliga läsare då där är vissa väldigt mörka scener där barn är inkluderade. Det kunde du säkert ana då det är en retelling av Hans och Greta, men vet att detta kan vara känsligt för väldigt många.
Jag tyckter däremot att Elina lyckats fenomenalt att väva samma hennes skicklighet för att skriva skräck i denna fantasy retelling. Det är egentligen det bästa av båda världar och jag tycker det är så kul att Elina behöll mycket skräck i denna även om det inte är klassad som en skräckbok.
Det enda jag känner är att jag önskar att den varit längre, att vi fick ta del mer av världen och karaktärerna innan vi slängdes in i denna spännande och mörka storyn. En 4.5 stjärna då jag avsludade boken med en känsla av att inte vara hundra procent tillfredsställd då jag ville ha mer, men annars en bok helt i min smak!
Den fjärde boken i antologin Skymningssagor är lite otippat en retelling av Hans och Greta.
Den berättelsen skriker inte direkt romance, men dock skräck, och det är skräcken som Elina tagit fasta på. De otäcka trollen, grottans labyrintliknande gångar och mörker, den svarta magin som förvrider både människor och deras syn. Hopplösheten som de upplever i trollens förvar är klaustrofobisk. Det är mycket äckel men till en nivå som jag klarar av. Men att vad barnen utsätts för i trollens gödningshålor är direkt jobbigt att läsa!
Detta är den första i serien som varit direkt obehaglig, de andra har mest varit spännande med drag av mörker. Visst har vi mött ren ondska, svart magi och mord, men detta är första gången som det verkligen känns som en skräckhistoria.
Ylwa har fått med sig Rodderik in i trollen näste för att rädda hennes bror, men Rodderik har sina egna orsaker att hjälpa henne och fastän de inte litar på varandra blir de tvungna att samarbeta för att komma ut. Deras förhållande fördjupas långsamt, även om det nog hintas om att det funnits en attraktion där mellan dem länge, en attraktion som de bägge förnekat. Trängtan är naturlig, jordisk. Men kan det finnas något magiskt bakom varför de har dragits till varandra? Det undrar jag - det är inget som står i boken, men jag undrar.
Är der bara jag elker könns det fom lm vi bygger upp mot en Avengers-liknande uppställning längre fram? Det finns något som binder dessa historier samman mer än att de utspelar sig i samma värld. Eller så är det bara önsketänkande från min sida 😊
Idk kanske jag som inte vet vad man kan räkna som retelling, men HUR kan detta räknas som en?? Typ någon enstaka liten grej i två sekunder som faktiskt kommer från Hans och Greta. Det här är en helt ny grej med några element från originalet, vilket är fine men snälla kalla det då inte för retelling😭
Also, romansen var otroligt forcerad. Jag vet inte hur många gånger jag cringeade när de beskrev sina icke-logiska begär av varandra. Men kan också ha att göra med att uppläsaren av ljudboken pratar mer som en robot än en människa. Lite av båda?
Dock gillade jag atmosfären hos trollen (som också är den klassiska moderna dumma, stora, våldsamma och klumpliga tolkningen, men samtidigt också mästare på illusioner). Riktigt obehagligt och välskrivet på sina ställen.
Bra bok, en hyfsad retelling, men där bara slutet var bra om du frågar mig. Det var inte mycket som var läskigt, utan fler delar som jag försökte förstå. Författaren gjorde ett bra jobb, men jag tror att denna genren inte riktigt var i min smak!❄️🩸