What do you think?
Rate this book
Tre män funna mördade i Klippan
En stilla septembermorgon 1999 hittas tre män mördade i ett naturområde i utkanten av skånska Klippan. Det är två pensionärer, Gert och Stig, samt Stigs son Christer. De har alla tre har skjutits på nära håll. Några dagar därefter grips den lokale musikentreprenören Ricard och döms senare mot sitt nekande för morden.
I denna dokumentära serieroman Tre män funna mördade i Klippan berättar deras närstående om livet före och efter det som hände. Om hur det är att leva med detta nu närmare 25 år senare. Det är en bok om kärlek, förtvivlan, hat, sorg och att leva vidare.
Helene, som precis planerat bröllop med Christer berättar om deras uppväxt och liv tillsammans, och hur hon föll i djup depression efter mordet. Den snart 80-åriga Josefa var i Brasilien för att köpa hus åt sig och sin sambo när hon fick ett telefonsamtal om att han blivit mördad. Ricards syster beskriver hur det kändes att se sin bror på löpsedlar som misstänkt för ett trippelmord. Och Ricard själv berättar varför han 13 år efter domen till slut erkände allt, och hur det är att leva med trippelmord på sitt samvete.
Max Hebert och Steve Nyberg har intervjuat anhöriga, gamla kollegor och barndomsvänner, en polis, en domare, en präst och mördaren själv. De väver samman deras skilda och ibland motstridiga berättelser. Det är en bok som gör nedslag i Helsingborgs fattigkvarter på 40-talet, FN-tjänstgöringar i Palestina och Filippinerna på 70-talet, Los Angeles på 80-talet och bland hårdrockare och knegare på skånska landsbygden under 90-talet, fram till det ofattbara trippelmordet.
I denna dokumentära serieroman Tre män funna mördade i Klippan berättar deras närstående om livet före och efter det som hände. Om hur det är att leva med detta nu närmare 25 år senare. Det är en bok om kärlek, förtvivlan, hat, sorg och att leva vidare.
Helene, som precis planerat bröllop med Christer berättar om deras uppväxt och liv tillsammans, och hur hon föll i djup depression efter mordet. Den snart 80-åriga Josefa var i Brasilien för att köpa hus åt sig och sin sambo när hon fick ett telefonsamtal om att han blivit mördad. Ricards syster beskriver hur det kändes att se sin bror på löpsedlar som misstänkt för ett trippelmord. Och Ricard själv berättar varför han 13 år efter domen till slut erkände allt, och hur det är att leva med trippelmord på sitt samvete.
Max Hebert och Steve Nyberg har intervjuat anhöriga, gamla kollegor och barndomsvänner, en polis, en domare, en präst och mördaren själv. De väver samman deras skilda och ibland motstridiga berättelser. Det är en bok som gör nedslag i Helsingborgs fattigkvarter på 40-talet, FN-tjänstgöringar i Palestina och Filippinerna på 70-talet, Los Angeles på 80-talet och bland hårdrockare och knegare på skånska landsbygden under 90-talet, fram till det ofattbara trippelmordet.
235 pages, Hardcover
First published April 29, 2025
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 10 of 10 reviews
May 26, 2025
Så fin och så noggrann men samtidigt varsam och varm skildring av alla drabbade av morden. Därtill mycket snygga och skickliga växlingar mellan olika perspektiv och tider, rekommenderar starkt denna pärla!
February 5, 2026
Annorlunda och spännande format för true crime. Tyckte den enade perspektiv från förövare och offer på ett ganska ovanligt sätt. Kanske att ribban för att intervjuas blir lägre när man inte ska synas eller höras och att illustratör och författare kan hjälpa till att sänka tempot och inte gå upp i "snaskiga detaljer"?
March 30, 2026
Min fascination för brott och kriminalitet är stor, vissa i min närhet skulle kalla den ohälsosamt stor. Den är lätt att avfärda som ett cyniskt vältrande i andra människors lidande och olycka eller ett frossande i hur man på olika sätt kan taga en person av daga, men där har de helt fel. För mig handlar det om en vilja att förstå det ofattbara. Vad är det för mekanismer som driver en människa till att medvetet skada eller döda en annan och, framförallt, hur kan vi förhindra att det händer igen. Min diet när det gäller true crime sträcker sig bara till radio- och TV-dokumentärer som har samma inställning som jag och jag undviker medvetet de snaskigaste poddarna av den enkla anledningen att de är just snaskiga och saknar empati för offren. När Galago publicerade den dokumentära serieromanen Tre män funna mördade i Klippan kändes det som en befrielse för mig. Här finns nu äntligen ett verk i genren som har ett helt annat fokus när det gäller att skildra ett brott, nämligen med respekt, värdighet och medmänsklighet, och för mig finns inget större.
2017 gjorde skribenten och manusförfattaren Max Hebert en intervju med Ricard Nilsson. Ricard hade samma år fått sitt livstidsstraff tidsbestämt till 30 års fängelse och blev 2019 villkorligt frigiven efter 19 år i fängelse. Brottet som Ricard begått, och som han senare även erkände, var trippelmordet på pensionärerna Gert och Stig, samt Stigs son Christer vid Forsmöllans rekreationsområde utanför Klippan i Skåne 1999. Intervjun hade inget med detta att göra utan var en del av en radiodokumentär där Max sökte efter kärleksbrev som skickats till män som sitter i fängelse, men i samma veva väcktes ett intresse hos dem bägge två att skildra hela historien, inte bara ur Ricards perspektiv utan med många fler som drabbats indirekt av dådet. Max ville göra en seriebok om trippelmordet och fick till slut kontakt med serietecknaren Steve Nyberg som debuterade 2016 med Trygga lilla Sverige, en seriedokumentär om äldre våldsbrott, och Steve nappade på erbjudandet.
Åtta år senare, efter ett gediget arbete med många och långa intervjuer, nyhetsartiklar, rättegångsprotokoll, med mera, så gavs boken ut och den är på många sätt en helt unik bok, både som seriebok men framförallt inom true crime-genren, och jag hoppas att den blir stilbildande för det har den alla förutsättningar att bli. Först och främst innehåller den inte själva mordakten vilket känns mycket befriande eftersom detta beslut klart visar vilken berättelse Max och Steve var ute efter. Istället ligger tyngdpunkten på ett före och efter hos alla inblandade oavsett om det är Helene, som skulle gifta sig med Christer, eller Gerts sambo Josefa, Ricards syster, vänner och kollegor till både mördaren och de mördade, med flera. Anhörigpespektivet är mycket kraftfullt och Steves underbara och rofyllda klara linjen-stil bidrar starkt till helhetsintrycket.
Boken lyfter viktiga frågor som varför man hamnar i ett destruktivt beteende och om man verkligen kan förlåta en mördare, frågor som är omöjliga att svara på men som ändå alltid finns där. Max Hebert och Steve Nyberg ska ha en stor eloge för sitt fantastiska arbete med att vända på varje sten, låta varje människa få tala till punkt och att försöka förstå det ofattbara.
2017 gjorde skribenten och manusförfattaren Max Hebert en intervju med Ricard Nilsson. Ricard hade samma år fått sitt livstidsstraff tidsbestämt till 30 års fängelse och blev 2019 villkorligt frigiven efter 19 år i fängelse. Brottet som Ricard begått, och som han senare även erkände, var trippelmordet på pensionärerna Gert och Stig, samt Stigs son Christer vid Forsmöllans rekreationsområde utanför Klippan i Skåne 1999. Intervjun hade inget med detta att göra utan var en del av en radiodokumentär där Max sökte efter kärleksbrev som skickats till män som sitter i fängelse, men i samma veva väcktes ett intresse hos dem bägge två att skildra hela historien, inte bara ur Ricards perspektiv utan med många fler som drabbats indirekt av dådet. Max ville göra en seriebok om trippelmordet och fick till slut kontakt med serietecknaren Steve Nyberg som debuterade 2016 med Trygga lilla Sverige, en seriedokumentär om äldre våldsbrott, och Steve nappade på erbjudandet.
Åtta år senare, efter ett gediget arbete med många och långa intervjuer, nyhetsartiklar, rättegångsprotokoll, med mera, så gavs boken ut och den är på många sätt en helt unik bok, både som seriebok men framförallt inom true crime-genren, och jag hoppas att den blir stilbildande för det har den alla förutsättningar att bli. Först och främst innehåller den inte själva mordakten vilket känns mycket befriande eftersom detta beslut klart visar vilken berättelse Max och Steve var ute efter. Istället ligger tyngdpunkten på ett före och efter hos alla inblandade oavsett om det är Helene, som skulle gifta sig med Christer, eller Gerts sambo Josefa, Ricards syster, vänner och kollegor till både mördaren och de mördade, med flera. Anhörigpespektivet är mycket kraftfullt och Steves underbara och rofyllda klara linjen-stil bidrar starkt till helhetsintrycket.
Boken lyfter viktiga frågor som varför man hamnar i ett destruktivt beteende och om man verkligen kan förlåta en mördare, frågor som är omöjliga att svara på men som ändå alltid finns där. Max Hebert och Steve Nyberg ska ha en stor eloge för sitt fantastiska arbete med att vända på varje sten, låta varje människa få tala till punkt och att försöka förstå det ofattbara.
June 6, 2025
Första typ halvan av boken tycker jag är rätt trist. Rent krasst: bara för att nån kommer att mörda eller mördas betyder inte det att hela personens livshistoria och allehanda anekdoter blir intressant litterärt stoff.
Det mest intressanta så långt är väl ändå hur magstarkt klena de förklarande faktorerna i mördaren Ricard Nilssons bakgrund är. Han har det rätt gott ställt, och en mycket kärleksfull familj. Han blir lite retad under en period som liten för att han är lite tjock. I ungdomen upptäcker han hur häftigt det är med pengar och en flott livsstil. Därför (??) mördar han ett gäng random oskyldiga offer för att komma över stålar. Jaha. (Jag är säker på att det går att få till bättre snyfthistorier om typ vem som helst av alla de tonårsskyttar som lejts av gängkriminella till att döda folk under de senaste åren.)
Ricard Nilsson har lagt mycket energi på att försöka förmänskliga sig, och Hebert och Nyberg hakar typ på (utan att jag som läsare ska beskylla dem för att skriva mig på näsan i någon riktning – de bara återger vad deras intervjuobjekt säger). På så vis är det lite paradoxalt att Nilsson genom dessa ansträngningar, och genom de narcissistiska drag som kan urskiljas, framträder alltmer som psykopat – och ärligt talat allt mindre som en person som det känns riktigt lämpligt eller säkert att rehabilitera som fri man i samhället. Det säger jag fastän jag absolut anser att vi som samhälle självklart ska sträva efter att även grova brottslingar ska kunna hitta en väg tillbaka och få nya chanser (hur otrendig den ståndpunkten än är i den hjärndött populistiska politiska samtiden) (samt att det viktigaste är att jobba förebyggande och minska den socioekonomiska grogrunden för kriminalitet – vilket dock inte har nämnvärt med just Ricards bakgrund att göra).
Fastän Ricard Nilsson verkar se sig själv som en utmärkt talesperson för en human kriminalvård – för att han är så intelligent, för att han älskar att stå i uppmärksamhetens centrum – så är han i realiteten en särdeles svårsmält representant för saken. Men på så vis blir den här boken trots allt riktigt intressant, och provocerande. Den borrar och bränner ordentligt i svåra frågor som egentligen förblir obesvarade och det är inte fy skam.
Och även om jag som sagt inte drogs med så mycket av mordoffrens bakgrundshistorier, så blir det desto starkare när vi får följa de anhöriga i åratal efter morden. De skarpa, evigt utdragna konsekvenserna av att en människa rycks bort har väl sällan framställts så mycket tydligare. Det här berör förstås mycket mer än sådan "true crime" som bara borrar i brutala, äckliga brottsförlopp i sig. Den vidriga digniteten av Ricard Nilssons så futtigt motiverade brott understryks. Det blir kusliga kontrastverkningar mellan å ena sidan det livslånga lidandet hos de anhöriga, och å andra sidan hur Ricard Nilsson förvisso uttrycker skuldmedvetenhet, men hur jämförelsevis platt den skuldkänslan framstår som, och hur självrättfärdigt han begär att få gå vidare i livet.
De många rösterna i boken – inklusive några vänner till Ricard och hans villkorslöst (provocerande) kärleksfulla syster – ger förstås komplexitet. Ingenstans röjer upphovspersonerna Hebert och Nyberg någon egen inställning eller synpunkt, utan som läsare får vi själva fundera när vi möter alla dessa olikartat drabbade personer och deras syn på Ricard. Många perspektiv finns, och allt är svårförenligt och svårt över huvud taget. Till exempel medverkar en gammal vän till Ricard som sympatiserar med honom men som klartänkt ser hans bestående narcissistiska drag och potentiella farlighet och som egentligen tycker att han aldrig borde släppas fri.
Nybergs stela figurer och teckningsstil kan knappast ses om intresseväckande, men det är habilt uttrycksfullt och berättande flyter definitivt på slipat, mycket tydligt och effektivt. Ett ganska imponerande dokumentärarbete.
Det mest intressanta så långt är väl ändå hur magstarkt klena de förklarande faktorerna i mördaren Ricard Nilssons bakgrund är. Han har det rätt gott ställt, och en mycket kärleksfull familj. Han blir lite retad under en period som liten för att han är lite tjock. I ungdomen upptäcker han hur häftigt det är med pengar och en flott livsstil. Därför (??) mördar han ett gäng random oskyldiga offer för att komma över stålar. Jaha. (Jag är säker på att det går att få till bättre snyfthistorier om typ vem som helst av alla de tonårsskyttar som lejts av gängkriminella till att döda folk under de senaste åren.)
Ricard Nilsson har lagt mycket energi på att försöka förmänskliga sig, och Hebert och Nyberg hakar typ på (utan att jag som läsare ska beskylla dem för att skriva mig på näsan i någon riktning – de bara återger vad deras intervjuobjekt säger). På så vis är det lite paradoxalt att Nilsson genom dessa ansträngningar, och genom de narcissistiska drag som kan urskiljas, framträder alltmer som psykopat – och ärligt talat allt mindre som en person som det känns riktigt lämpligt eller säkert att rehabilitera som fri man i samhället. Det säger jag fastän jag absolut anser att vi som samhälle självklart ska sträva efter att även grova brottslingar ska kunna hitta en väg tillbaka och få nya chanser (hur otrendig den ståndpunkten än är i den hjärndött populistiska politiska samtiden) (samt att det viktigaste är att jobba förebyggande och minska den socioekonomiska grogrunden för kriminalitet – vilket dock inte har nämnvärt med just Ricards bakgrund att göra).
Fastän Ricard Nilsson verkar se sig själv som en utmärkt talesperson för en human kriminalvård – för att han är så intelligent, för att han älskar att stå i uppmärksamhetens centrum – så är han i realiteten en särdeles svårsmält representant för saken. Men på så vis blir den här boken trots allt riktigt intressant, och provocerande. Den borrar och bränner ordentligt i svåra frågor som egentligen förblir obesvarade och det är inte fy skam.
Och även om jag som sagt inte drogs med så mycket av mordoffrens bakgrundshistorier, så blir det desto starkare när vi får följa de anhöriga i åratal efter morden. De skarpa, evigt utdragna konsekvenserna av att en människa rycks bort har väl sällan framställts så mycket tydligare. Det här berör förstås mycket mer än sådan "true crime" som bara borrar i brutala, äckliga brottsförlopp i sig. Den vidriga digniteten av Ricard Nilssons så futtigt motiverade brott understryks. Det blir kusliga kontrastverkningar mellan å ena sidan det livslånga lidandet hos de anhöriga, och å andra sidan hur Ricard Nilsson förvisso uttrycker skuldmedvetenhet, men hur jämförelsevis platt den skuldkänslan framstår som, och hur självrättfärdigt han begär att få gå vidare i livet.
De många rösterna i boken – inklusive några vänner till Ricard och hans villkorslöst (provocerande) kärleksfulla syster – ger förstås komplexitet. Ingenstans röjer upphovspersonerna Hebert och Nyberg någon egen inställning eller synpunkt, utan som läsare får vi själva fundera när vi möter alla dessa olikartat drabbade personer och deras syn på Ricard. Många perspektiv finns, och allt är svårförenligt och svårt över huvud taget. Till exempel medverkar en gammal vän till Ricard som sympatiserar med honom men som klartänkt ser hans bestående narcissistiska drag och potentiella farlighet och som egentligen tycker att han aldrig borde släppas fri.
Nybergs stela figurer och teckningsstil kan knappast ses om intresseväckande, men det är habilt uttrycksfullt och berättande flyter definitivt på slipat, mycket tydligt och effektivt. Ett ganska imponerande dokumentärarbete.
May 28, 2025
Under en period för många år sedan plöjde jag i princip alla avsnitt av P3 Dokumentär som fanns då och som allt som oftast handlade om olika brottsfall i Sverige. Om det fanns ett om trippelmordet i Klippan 1999 minns jag inte, men när jag läser den här boken kan jag nästan se ett sånt avsnitt framför mig.
Bortsett från ämnesvalet är den här boken dock väldigt långt ifrån ett avsnitt av programmet. Själva brottet, hur tre män skjuts ihjäl i en bil i utkanten av Klippan, är förstås avgörande men skildringen ligger istället på vad som skedde innan och efter med fokus på offren, de anhöriga och mördaren själv. Övergångarna mellan de olika narrativen sker sömlöst, så pass att det kan vara svårt att hitta naturliga ställen att pausa läsningen vilket gjorde att jag i princip plöjde boken i en sittning till långt inpå natten.
Att låta de olika personerna få ta plats och berätta sina versioner skapar en bred bild av en sån här tragedi som handlar mer på effekterna av händelsen än händelsen i sig. I slutet av boken får tre av dem också ge sina egna kommentarer efter att ha läst själva verket vilket också är intressant, och som öppnar upp för många viktiga och svåra frågor. Kan man någonsin förlåta en mördare, och har man som mördare någonsin avtjänat sitt straff?
Nyberg har tidigare också ofta tecknat och skildrat historiska brott och har en teckningsstil som jag nog i andra typer av berättelser hade kunnat uppfatta som lite torftig, men som just eftersom det är verkliga människor och händelser som skildras fungerar väldigt bra.
Bortsett från ämnesvalet är den här boken dock väldigt långt ifrån ett avsnitt av programmet. Själva brottet, hur tre män skjuts ihjäl i en bil i utkanten av Klippan, är förstås avgörande men skildringen ligger istället på vad som skedde innan och efter med fokus på offren, de anhöriga och mördaren själv. Övergångarna mellan de olika narrativen sker sömlöst, så pass att det kan vara svårt att hitta naturliga ställen att pausa läsningen vilket gjorde att jag i princip plöjde boken i en sittning till långt inpå natten.
Att låta de olika personerna få ta plats och berätta sina versioner skapar en bred bild av en sån här tragedi som handlar mer på effekterna av händelsen än händelsen i sig. I slutet av boken får tre av dem också ge sina egna kommentarer efter att ha läst själva verket vilket också är intressant, och som öppnar upp för många viktiga och svåra frågor. Kan man någonsin förlåta en mördare, och har man som mördare någonsin avtjänat sitt straff?
Nyberg har tidigare också ofta tecknat och skildrat historiska brott och har en teckningsstil som jag nog i andra typer av berättelser hade kunnat uppfatta som lite torftig, men som just eftersom det är verkliga människor och händelser som skildras fungerar väldigt bra.
June 12, 2025
Det här är verkligen en gripande och varsam skildring av morden. Det märks att författarna har lagt ner stor omsorg på att porträttera alla som drabbats, och att människorna bakom händelserna får ta plats på ett sätt som känns äkta, varmt och respektfullt. Jag tycker också att sättet som berättelsen växlar mellan olika perspektiv och tidsperioder är så bra gjort. I vissa stunder var det som att jag var tom på känslor samtidigt som jag kände allt på samma gång.
4,5⭐️
4,5⭐️
September 21, 2025
Åh, en dokumentär i serieform!
Snyggt och gripande.
Snyggt och gripande.
November 2, 2025
Interesting idea but I have some doubts about the execution
November 21, 2025
Började segt, men blev väldigt fin. Förstår dock inte varför mördaren fick utrymme att skriva efterordet
April 21, 2026
Rött bra
Displaying 1 - 10 of 10 reviews