Ett år av apokalyptiskt tänkande

by Linda Spåman

På en ranglig båt över floden Styx berättar Linda för körkarlen om sin pappa, som ligger i liksvepning i båten.

Han var min bästa vän, ibland var han min värsta vän med När jag var i tonåren tänkte jag ibland på att förgifta honom Att någon av oss måste försvinna.. som att vi inte båda fick plats.

2020 diagnosticeras konstnären och serieskaparen Linda Spåmans pappa Walter med sjukdomen ALS. En drastisk, fantastisk och relativt självupptagen man, som omedelbart beslutar sig för att ta sitt eget liv. Frågan är bara hur det ska gå till? Linda Spåman bestämmer sig för att vara med honom varje dag det sista året. Hon döstädar, uppfyller hans sista önskningar (vilket visar sig vara många), lyssnar på hans utbrott och på de inställsamma stödgrupper som mest vill prata om tacksamhet över livet och hur bra det är med ljudböcker.

Ett år av apokalyptiskt tänkande är en mörk komedi, en tragikomisk feelbad som i expressiva bilder pratar om döden, livet, kärlek och såriga relationer. Men framför allt handlar den om att själv få välja hur livet ska sluta.

Genres: Graphic Novels, Comics

248 pages, Paperback

Published April 3, 2025

Reviews

[Antonia · Rating 5 out of 5]

Så rolig och så sorglig. Belyser också hur Kafka-artad vården kan vara, systemet kommer i vägen för människan.

[Jenny · Rating 5 out of 5]

19 november och då kommer den seglandes: årets andra fempoängare och den bästa boken jag läst i år.

Jävlar vad mycket känslor.

[David Karlsson · Rating 4 out of 5]

Jag har alltid gillat Linda Spåmans böcker. Det är något med de till synes slarvigt tecknade bilderna som rymmer mer än vad man kanske först inser, valen av tunga och mörka ämnen som behandlas med en svart humor och de ofta geniala titlarna. I alla tre hänseenden lever hennes senaste bok upp till förväntan och mer därtill.

Ämnet är den här gången döden. När Lindas pappa Walter får diagnosen ALS bestämmer han sig för att han inte vill bli någon grönsak utan själv avgöra när han ska dö, och Linda blir den person han delar detta med. Boken varvar skildringen av Walters sista år i livet med scener när han som död förs till dödsriket av en färjkarl som Linda samtalar med (och på så vis får chans att redogöra för sina egna känslor och tankar kring det som hänt).

Det är brutalt och ärligt och hemskt och roligt på samma gång, och med tanke på att det är självbiografiskt är det nästan omöjligt att förstå hur man ror (no pun intented) ett sånt här projekt i land men det gör hon verkligen. Varm rekommendation!

[Online Stig · Rating 4 out of 5]

Jättebra!

[Sanna · Rating 4 out of 5]

Det är bra för själen med en serieroman då och då, även om temat är apokalyptiskt tänkande. Lättsmält om svårsmält ämne.

[Maja · Rating 4 out of 5]

Riktigt fin, ärlig, rå, smärtsam och sorglig. Gjorde ont i exakt hela hjärtat.

[Princess Consuela Bananahammock]

fy i helvete vad jag lipade. jag vet inte hur man betygsätter en sånhär bok med sån hemsk och sorglig handling över en människas livsöde.

[Johanna Hammarström · Rating 4 out of 5]

"Ett år av apokalyptiskt tänkande" är en otroligt sårbar och sorglig autofiktiv serieroman av Linda Spåman.
Om en pappa med ALS och en dotter som försöker hjälpa till. Pappan får diagnosen och det som skrämmer honom mer än döden är sjukdomen, att bli "en jävla grönsak".
Han sätter en deadline, om max 9 månader ska han dö genom självmord.

Att låta bokens Linda prata med döden och reflektera över sin pappas sista tid i livet, tyckte jag var ett smart grepp som gav historien en extra effekt. Linda låter oss komma nära. Se alla sidor av dödsångesten, nedbrytningen och hur det påverkar dem båda.
Just ensamheten och den knappa hemsjukvården tror jag många kan relatera till. Den sorgen av att ett värdigt liv måste skötas av släktingar, och har man inte den lyxen? Hur blir livet då?
Lindas pappa har tur för han har henne, men det skapar också som en medsjuka hos Linda. Hon smittas av självmordstankarna, dras in i depressionens bubbla. Morgon, eftermiddag, kväll är hon där och sköter om, och hon förstår ju, för vem vill egentligen se livet gå vidare utan en och själv ligga i en säng som en grönsak?

Den här boken känns. En bok som sätter livet i perspektiv. Blandat med de målande serierna gjorde det boken kämpig. Tårarna satt i mina ögon på flera sidor.
Och jag älskade den. Att beskriva lidandet så rättframt och att utlämna det innersta, all eloge till Spåman för denna bit litteratur, denna bit konst.

[Josefine ✨ · Rating 5 out of 5]

Jag grät som en bebis. En väldigt ärlig skildring av tankar och känslor kring det här med att existera i nära relation till svår sjukdom, som vanligtvis är för ”fula” att yttra. Kommer definitivt ta med mig boken i mitt vårdyrke.

[Eva Gustafsson · Rating 4 out of 5]

4-

[Fia Borglin · Rating 4 out of 5]

Den här känns lite extra i hjärtat. Min pappa hade närbesläktade PLS, en mycket långsammare variant men lika handikappande. Inte för att de verkade vara lika alls och min pappa ville inte heller ta sitt liv (inte då i alla fall), men det fanns ändå gemensamma beröringspunkter. Den var fin, ful, hemsk, rolig och sorglig. Idag saknar jag pappa ännu mer än vanligt.

[Åsa · Rating 3 out of 5]

Intressant upplägg med berättelsen för döden och rolig på sättet som döden beter sig. Tungt ämne, ALS och att få bestämma när ens liv ska ta slut. Ritad med väldigt speciell stil, skickligt och fult.

[Torbjörn Nilsson · Rating 5 out of 5]

Den här boken får mig att jubla! Särskilt bilderna och inledningsvis. Färjkarlen Charon är en mänsklig och älskvärd ciceron. Givetvis mörknar boken, ja, den är väldigt mörk från början, men det blir ändå en livgivande färd för mig som läsare och betraktare.

[kniven · Rating 5 out of 5]

En fantastisk bok jag hoppas blir översatt till många språk.

[Therese · Rating 5 out of 5]

Mörk, rolig, frustrerande, ful och ett vackert konstverk.

[wilma · Rating 4 out of 5]

Fin :(<3

[Wiktoria Holmström · Rating 5 out of 5]

Den här boken kom lite för nära. Måste smälta den innan jag sätter något betyg. Men kolla upp trigger-varningar innan du börjar läsa den ifall du vet att det finns ämnen som du inte mår bra av att läsa.

Edit: Ok. Nu har jag återhämtat mig. Först måste jag erkänna mina fördomar mot grafiska noveller. Jag ser dem inte som riktigt litteratur nästan. Det är hemskt. Den här boken tog ner mig på jorden. Wow. Orkar inte diskutera innehållet men vilken känslostorm den skapade. Grät som ett barn. Tack Spåman för ditt verk!