Året är 1904. Erika Skog står med armarna i kors på en åker i Amerika. Återseendet med den far hon aldrig lärde känna blir närmast hjärtligt. Försoningen med modern Hilda, som övergav henne som barn, låter dock vänta på sig. Deras fundamentalt olika sinnelag, Hilda med sitt tystlåtna sätt och Erika med sitt framfusiga, gör det svårt för dem att närma sig varandra.
Erikas ankomst till Amerika blir chockartad även för Jacob Lund när han förstår att Erika väntar hans barn. Hon inser att hon inte kan stanna. Efter att barnet har fötts måste hon hem till Småland innan allt är för sent.
När isen sjunger är den sista fristående delen i trilogin om den utvandrande småländskan Hilda Skog och hennes dotter Erika. Boken handlar om kärlek, sorg, längtan och förlåtelse, och visar hur beteendemönster kan föras vidare genom generationer, hur gärna vi än vill göra annorlunda.
Vet ni vad? Jag känner mig faktiskt lite ledsen över att serien nu är slut. I tre böcker har vi läsare fått följa med på en resa fylld av kärlek, intriger, sorg – ja, allt man kan önska sig. Och nu är det över. Jag känner mig lite tom, för jag hade gärna fortsatt läsa om dessa karaktärer. Boken fungerar visserligen fristående, men jag förstår verkligen inte hur man inte skulle vilja läsa de två första också. De är grymma och ger den här sista delen en extra dimension. Jag upplevde boken som lång – på ett positivt sätt. På 372 sidor hinner vi läsare med så mycket, utan att tempot känns stressat. Allt fick ta sin tid, vilket jag verkligen uppskattar. Hur som helst – Edgarsson avslutar trilogin med flaggan i topp. Gillar du historiska romaner, är den här serien helt klart något att rekommendera.
När isen sjunger” är den tredje och avslutande delen i Linda Edgarssons historiska romantrilogi som har fokus på starka kvinnoöden i slutet av 1800-talet och börja av 1900-talet. Vi får följa den utvandrande småländskan Hilda och hennes dotter Erika som vet vad hon vill men är fångad av tidens tand. Boken handlar om kärlek, smärta, sorg, längtan och förlåtelse. Den visar hur beteendemönster kan föras vidare genom generationer, hur gärna vi än vill göra annorlunda. Kvinnor har i alla tider kämpat för rätten att forma sina egna liv och deras berättelser har oftast förpassats till historiens skuggor.
En historia om kvinnoöden, moderskap, förväntningar, sorger, saknad, längtan och avslöjanden. Det handlar även om uppgörelser, rötter och försoning. Ännu en fantastisk roman med välbyggda karaktärer, miljöer och tidstypiskt skildrat. Det här är en väldigt fin avslutning på en ljuvlig serie som du bara måste läsa om du inte redan har gjort det! Jag fängslas, våndas, berörs och njutläser.
Asså omg!😭 sååå fin men så sorglig 🥲 vet inte om jag blev besviken på slutet för det var bra, men fanns så många karaktärer man bara ville krama om😢 gillade verkligen dessa böcker, lite feel-good typ men med en tvister. Får 4⭐️ bara för att man ville att vissa karaktärer skulle få mer uppmärksamhet och bättre slut/liv. Annars 5 lätt🥹
Wow. Wow vilken trilogi! Jag levde med karaktärerna, kände deras sorg och längtan. Kärleken mellan Hilda och Erik löper som en porlande bäck tills det vackra slutet. Mästerligt skrivet!
Självklart vill jag läsa den här! Titta på framsidan, så snygg! Och titeln äkta poesi, ja t.o.m. författarens namn är ju lovande.
Och ok, det är mycket i boken som är bra. Boken följer mor och dotter, som skilts åt på olyckligt vis och detta påverkar deras handlande och beteende. Det sociala arvet förklaras än mer än den förra boken, och nu blir det tydligare. Jag tycker om att lära mig hur du brukade och skyddade jorden i början av 1900-talet, ex genom att göra upp eldar så röken skyddar grödorna mot nattfrost. Fint beskrivet är också en dement tant, och hur svårt det är att ta hand om henne och leva nära men också de där vakna ögonblicken som plötsligt kan uppstå.
Sen blev det ju lite väl tjatigt med alla dessa olyckliga kärlekar som på nåt vis tog sån enormt stora.