Min själ är inte vek: Dikter i urval

by Emily Brontë, Isabella Nilsson (Översättare), Josefin de Gregorio (Förord)

Starka begär, mörk natur och kärleken som skapande kraft: Emily Brontë (1818–1848) är utan tvivel en av romantikens viktigaste och mest tongivande författare. Systrarna Brontës liv på den vindpinade heden i Yorkshire har fascinerat generationer av läsare.

Liksom mästerverket Svindlande ­höjder fångar Brontës känsloladdade och passionerade poesi essensen av den ­romantiska perioden. Isabella Nilssons djärva tolkningar präglas av samma akuta närvaro och angelägenhet som originalet – det är en Emily Brontë för vår tid!

Denna tvåspråkiga urvalsvolym har ett förord av författaren, forskaren och kulturskribenten Josefin de Gregorio. Här presenteras poeten Brontë för första gången på svenska.

Genres: Poetry

72 pages, Paperback

First published February 7, 2025

About the author

Emily Brontë was an English novelist and poet whose singular contribution to literature, Wuthering Heights, is now celebrated as one of the most powerful and original novels in the English language. Born into the remarkable Brontë family on 30 July 1818 in Thornton, Yorkshire, she was the fifth of six children of Maria Branwell and Patrick Brontë, an Irish clergyman. Her early life was marked by both intellectual curiosity and profound loss. After the death of her mother in 1821 and the subsequent deaths of her two eldest sisters in 1825, Emily and her surviving siblings— Charlotte, Anne, and Branwell—were raised in relative seclusion in the moorland village of Haworth, where their imaginations flourished in a household shaped by books, storytelling, and emotional intensity.
The Brontë children created elaborate fictional worlds, notably Angria and later Gondal, which served as an outlet for their creative energies. Emily, in particular, gravitated toward Gondal, a mysterious, windswept imaginary land she developed with her sister Anne. Her early poetry, much of it steeped in the mythology and characters of Gondal, demonstrated a remarkable lyrical force and emotional depth. These poems remained private until discovered by Charlotte in 1845, after which Emily reluctantly agreed to publish them in the 1846 collection Poems by Currer, Ellis, and Acton Bell, using the pseudonym Ellis Bell to conceal her gender. Though the volume sold few copies, critics identified Emily’s poems as the strongest in the collection, lauding her for their music, power, and visionary quality.
Emily was intensely private and reclusive by nature. She briefly attended schools in Cowan Bridge and Roe Head but was plagued by homesickness and preferred the solitude of the Yorkshire moors, which inspired much of her work. She worked briefly as a teacher but found the demands of the profession exhausting. She also studied in Brussels with Charlotte in 1842, but again found herself alienated and yearning for home. Throughout her life, Emily remained closely bonded with her siblings, particularly Anne, and with the landscape of Haworth, where she drew on the raw, untamed beauty of the moors for both her poetry and her fiction.
Her only novel, Wuthering Heights, was published in 1847, a year after the poetry collection, under her pseudonym Ellis Bell. Initially met with a mixture of admiration and shock, the novel’s structure, emotional intensity, and portrayal of violent passion and moral ambiguity stood in stark contrast to the conventions of Victorian fiction. Many readers, unable to reconcile its power with the expected gentility of a woman writer, assumed it had been written by a man. The novel tells the story of Heathcliff and Catherine Earnshaw—two characters driven by obsessive love, cruelty, and vengeance—and explores themes of nature, the supernatural, and the destructive power of unresolved emotion. Though controversial at the time, Wuthering Heights is now considered a landmark in English literature, acclaimed for its originality, psychological insight, and poetic vision.
Emily's personality has been the subject of much speculation, shaped in part by her sister Charlotte’s later writings and by Victorian biographies that often sought to romanticize or domesticate her character. While some accounts depict her as intensely shy and austere, others highlight her fierce independence, deep empathy with animals, and profound inner life. She is remembered as a solitary figure, closely attuned to the rhythms of the natural world, with a quiet but formidable intellect and a passion for truth and freedom. Her dog, Keeper, was a constant companion and, according to many, a window into her capacity for fierce, loyal love.
Emily Brontë died of tuberculosis on 19 December 1848 at the age of thirty, just a year after the publication of her novel. Her early death, following those of her brother Branwell and soon to

Reviews

[Johan Fahlvik Thilander]

Denna är som bäst när Isabella Nilssons otvungna formsäkerhet lyser igenom:

Och sedan bittra tårars ström
Och sedan ledans döda dimma

[Antonia · Rating 3 out of 5]

"Twas grief enough to think mankind
All hollow servile insincere -
But worst to trust my own mind
And find the same corruption there"

[Lena]

...
"Hope, whose whisper would have given
Balm to all my frenzied pain,
Stretched her wings, and soared to heaven,
Went, and ne'r returned again!"

ur Hope

[Irma Åkesson · Rating 4 out of 5]

Okej, tidigare i mitt liv har jag varit pretentiös och jobbig och tänkt att poesi inte ska översättas för att det aldrig går att förstå poesin rätt när den översätts. Titta bara på bibeln och hur mycket missförstånd dess olika översättningar har lett till. Men den här boken (och att jag har tagit på mig att översätta dikter själv) fick mig att ändra mig. När översättningen görs av en poet som inte bara rimmar utan också skriver med rätt antal STAVELSER och med jambisk betoning smäller man bara av. Förordet till den här boken beskriver exakt vad den här boken har för syfte. Isabella Nilsson har inte bara gjort en poetisk översättning av Emily Brontës poesi, utan hon har också gjort en tolkning, och det är viktigt att urskilja rena översättningar från tolkningar. Tolkningarna kan ge ett annat perspektiv som inte tar bort den ursprungliga meningen, utan snarare fördjupar den. Isabella Nilsson citerar andra böcker och dikter i sina tolkningar, och refererar också till Marx när hon pratar om ”massans opium”. Vissa strofer är också väldigt moderna i sitt språk, vilket gör dikterna mer relaterbara och relevanta för idag. Det är så otroligt skickligt gjort och den här samlingen dikter kommer alltid att vara mig kär.

Det blir dock lite tjatigt med nästan samma struktur på dikterna, samma ABAB-rim (för det mesta) och rytmen är också lite uttråkande ibland. Det var så man skrev på den tiden, jag vet, men jag hade önskat lite mer variation. Dock väldigt lyxigt att få ta del av poesi som inte blev särskilt känd, det enda Emily Brontë faktiskt blev känd för var ju hennes roman Svindlande Höjder (som jag nog inte kommer orka läsa någon gång).

[Farbror the Guru · Rating 4 out of 5]

Många tolkningar är fina och djärva. Det går väl inte att översätta poesi? Nilsson är Mästerlig. Hon väver fint med bilder och ljud. Dock är det ibland något i tolkningarnas rytm som stör mig. Jag tycker att det fattas en stavelse här och där. Om det är en ”brist” som finns redan i originalet så tycker jag att en förbättring finns inom tolkningens rättigheter.

[Alekz · Rating 5 out of 5]

Två favoriter i ett.

[Ellen Rääf · Rating 5 out of 5]

Det fanns inte stars men idk, Emilys poesi slaps ändå