Anna-Lena Laurénin Sodassa ei ole sovintoa kertoo sodasta Ukrainassa. Laurén toimi Hufvudstadsbladetin ja Dagens Nyheterin Venäjän-kirjeenvaihtajana 16 vuoden ajan, kun Venäjä oli pikkuhiljaa muuttumassa Putinin hallitsemaksi täydeksi diktatuuriksi. Kun Laurénin viisumia Venäjälle ei enää uusittu, hän siirtyi jatkamaan raportointia Kiovasta.
Kirjaan on koottu Laurénin kolumneja, muita kirjoituksia sekä ennen julkaisemattomia tekstejä. Ne kertovat, millaista on ihmisten elämä sodan arjessa, rintamalla, hyökkäyksen ja vapaataistelun paineessa, surussa ja toivossa.
Anna-Lena Laurén (born 1976) is an award-winning Finnish-Swedish journalist and author. She lives in Berlin, but has worked as an editor and correspondent for news media in both Finland and Sweden. Her journalistic career has a distinct focus on Russia, from where she has worked as a correspondent for Hufvudstadsbladet and Dagens Nyheter. Laurén has written several books with focus on Eastern Europe. For her articles from Russia she was voted The Journalist of the Year in Finland in 2020.
Jag har i många år läst Anna-Lena Lauréns kolumner i Hufvudstadsbladet (Hbl) och alltid uppskattat dem. Dels gillar jag hennes språk, hennes svenska är bättre än många av hennes kollegors. Men likaså innebörden i hennes skrivande, vilket ju är det viktigaste. Jag kommer förstås inte ihåg kolumnerna i detalj, men nu när jag läste den här samlingen av Ukraina-relaterade texter kände jag igen många element i dem. De kändes ännu högst aktuella och fräscha. Anna-Lenas penna överträffar på ett förträffligt sätt genomsnittsjournalistens. Den här samlingen bildar en fin helhet. Det känns som om de enskilda texterna skulle ha skrivits just för den här boken. Vissa upprepningar i texten är förståeliga med tanke på hur boken uppkommit, men det stör mig inte det minsta. Boken avslutas och avrundas med fem texter skrivna enkom för den här boken. Även utan dem skulle man få en synnerligen bra bild av vad som försiggått i Ukraina från och med 2022, liksom orsakerna till händelsernas utveckling därefter. Hon öppnar även för framtidsutsikterna, vilka oftast inte är hoppingivande. Hur gärna man än skulle villa vara optimist, är det svårt även efter att man läst denna bok. Men vi skall ändå minnas, att utan hopp finns det ingen framtid.
Anna-Lenas texter är insiktsfulla. De kombinerar fint det enskilda och det allmänna. Greppet är personligt utan att ändå tappa det allmänna. Den krassa verkligheten bakom allt det hon berättar om öppnas för läsaren. Förutom hennes stora engagemang, är hennes kunskap om de teman hon skriver om beundransvärd. En stor fördel för henne är att hon kan ryska och att hon nu även lärt sig ukrainska, så att hon kunnat verka bland befolkningen i Ukraina utan tolk. Jag lyfter på hatten för det. På ort och ställe både ser och inser man hurdant livet är i Ryssland och varför det blivit så. Samtidigt som hennes texter bjuder på mycket fakta, är det alltid en äkta värme i dem.
Läsaren får här en fin inblick i hur diktaturen fungerar, även på mikroplanet. Bilden är väl nyanserad. Hon sluter inte ögonen för oppositionens inre slitningar, t.ex. mellan de oppositionella som stannat i landet och de som lever i exil. Hon dömer inte ut ryssarna, endast Putins diktatur och hans statsapparat med sina medlöpare. Bland annat uppmanar hon oss att fortsätta läsa Dostojevskij och andra klassiker. Det som förbryllar en allra mest är hur även de flesta bildade och tänkande människor i Ryssland fortsätter att sluta ögonen för verkligheten och vägrar ta ställning. Det förekommer mycken intellektuell oärlighet och projicering. Kanske det ändå helt enkelt är frågan om en sund överlevnadsstrategi.
Det som gör mig extra ängslig är hur hjälpen från väst egentligen är en chimär. Även på denna punkt bidrog boken inte till någon större optimism. Nu möter vi det här dagligen i nyheterna och än mer naken blir sanningen i den här boken. Det viktigaste är ändå inte det man säger, utan det man gör. Trots att Finland hör till de få europeiska länder, som upprätthållit ett hyfsat försvar, krävs stora satsningar även hos oss. Det kan bara inte hjälpas, så är det.
Intressant och angeläget om Ukraina och Ryssland och deras historia men framförallt får jag läsa många knivskarpa skildringar om kriget i Ukraina och livet i en diktatur. Laurén skriver som korre först från Ryssland, sedan från Ukraina. Från båda platserna berättar hon om vardagen under kriget och om respektive lands historia och språk och hur dessa har betydelse för det som händer just nu. Jag har lärt mig mycket av hennes texter.
Insiktsfullt, intelligent och tankeväckande! Anna-Lena Laurén är alltid läsvärd. En välskriven bok som hjälper en att minnas händelseförloppen i detta vansinniga krig och ger en insyn i de båda ländernas syn på vad som skett - med belysande och många berörande exempel ur vardagen. En extra eloge för språket!
Upplysande, analytiskt, levande och välskrivet. till viss del finns det upprepning i texterna, men det må vara Anna-Lena Laurén förlåtet med tanke på att de har publicerats i dagspressen tidigare.
”Det sovjetiska systemet var baserat på lögner och för människan är det inte normalt att ständigt leva i en lögn. Man förlorar sin orienteringsförmåga. Den vanligaste slutsatsen är att alla ljuger. Den slutsatsen gör man framför allt för att den är bekväm. Då behöver man inte ta reda på något, istället väljer man att tro det som passar en själv. Man bestämmer sig för att alla ljuger – och eftersom alla ljuger går det att välja sin egen sanning. Man kan välja sitt eget sätt att stå ut med tillvaron.”
Sekä Venäjällä että Ukrainassa sodan alkamisen jälkeen työskennellyt toimittaja onnistuu mielestäni hyvin tilannekatsauksiensa antamisessa. Mielenkiintoinen kirja, oikeastaan vähän karmivakin, tavallisen kansan mietteet sodasta eivät sinänsä ole yllättäviä, mutta ehkä se jotenkin konkretisoituu suorien sitaattien myötä. Tuntui että kirjoittaja onnistui kriittisesti tarkastelemaan tilannetta, eikä päänsilittelyä ollut. Oikein hyvä teos, Laurénin muutkin teokset menevät lukulistalle.
Selkeää, kirkasta kieltä ja pieniä, pysäyttäviä tuokiokuvia ihmisistä, kielestä ja yhteiskunnasta sodan keskeltä. Kiovasta ja Ukrainasta Laurénin tuttuun tyyliin. Yksityiseen yhdistyy napakasti yleinen. Nopealukuinen, tosin osa teksteistä olisi tarvinnut kirjoitusajankohtansa vuoksi alaviitteitä/jälkihuomautuksia.
Kirja kuvaa ihmisten elämää sodan arjessa, rintamalla, hyökkäyksen ja vapaustaistelun paineessa, surussa sekä toivossa Laurénin kolumnien kautta. Ajankohtaista kerrontaa siitä, mitä sota merkitsee yksilötasolla, mutta myös yhtteiskunnan tasolla. Kun vihapuha ja propaganda hallitsee, mitä voi kirjoittaa ja mitä merkitsee sananvapaus.
Insiktsfulla och skarpa texter som samtidigt är fyllda med empati och en tro på mänskligheten. Väldigt nyanserade bilder ges från ett väldigt personligt perspektiv. Ljudboken är uppläst av Malou Zilliacus som gör ett ypperligt jobb. Rekommenderar starkt!
Näissä teksteissä korostuu ihmisten arkielämä sota-aikana niin Venäjällä kuin Ukrainassa. Kiinnostavia ja oman työn kannalta hyödyllisiä huomioita kulttuurista ja kielestä.
Lärande. Lauren väver in vardagen för att förklara stora skeenden. Gillar att alla kolumner rubriceras med datumet. Det ger en skildring av hur kriget mot Ukraina pågår.