Życie warte życia. Esej o samobójstwie, czymś typowo ludzkim

by Christian Rück

Christian Rück jest psychiatrą, profesorem psychiatrii w sztokholmskim Instytucie Karolinska, doradcą do spraw naukowych w American Foundation for Suicide Prevention oraz jednym z ekspertów w największym szwedzkim dzienniku „Dagens Nyheter”. Życie warte życia to jego druga książka, wcześniej napisał Olyckliga i paradiset. Varför mår vi dåligt när allt är så bra? (2020, Nieszczęśliwi w raju. Dlaczego czujemy się tak źle, kiedy mamy tak dobrze?).

Śmierć dziecka – koszmar wszystkich rodziców. Ponad stuletni profesor wydaje ostatnie tchnienie w klinice eutanazyjnej w Szwajcarii, co spotyka się z powszechnym zrozumieniem jako rozsądna decyzja. W jednym ze szwedzkich więzień osadzony odmawia jedzenia, co prowadzi do jego śmierci – nikt go nie powstrzymuje. Człowiek jest jedyną istotą, która sama odbiera sobie życie – próba samobójcza jest częstszą przyczyną zgonu niż wojny i morderstwa razem wzięte. W dwunastu rozdziałach profesor psychiatrii Christian Rück rzuca nieco światła na ten tragiczny w skutkach czyn i różne jego niuanse. Szwecja jako pierwszy kraj na świecie zamierza ograniczyć liczbę samobójstw do zera, chociaż szwedzkie społeczeństwo w dużym stopniu popiera samobójstwa wspomagane. Kto ma prawo umrzeć i o czym mówi sam fakt, że w ogóle dochodzi do samobójstw? Czy zdołamy lepiej zrozumieć życie, z całym jego pięknem i kruchością, jeśli zestawimy je z tym, co najkoszmarniejsze? Rück pisze w swojej książce także o nadziei – o tym, jak człowiek odnajduje poczucie, że życie ma sens. Czym więc właściwie jest życie warte życia?

Książka zdobyła prestiżową nagrodę August Prize 2024 w kategorii Najlepsza książka non-fiction. W uzasadnieniu werdyktu jury pisze: Książka o samobójstwie w historii, kulturze i ludzkiej świadomości.

Christian Rück, profesor psychiatrii z Instytutu Karolinska w Szwecji, pisze z ogromną wrażliwością, głębokim zrozumieniem i niezwykłą klarownością o tym wyjątkowo trudnym zagadnieniu. Choć na pierwszy rzut oka tekst wydaje się anegdotyczny, jednak krótkie historie osób, które odebrały sobie życie, chciały to zrobić lub obawiały się tego, tworzą spójną, poruszającą całość. Książka przemawia do tych, którzy doświadczyli mroku życia, tych, którzy stali obok, oraz tych, którzy tylko słyszeli o tym, nie będąc bezpośrednio zaangażowani. To publikacja, która przełamuje wszystkie tabu otaczające ten temat.

Genres: Nonfiction, Psychology, Audiobook, Death

248 pages, Paperback

First published January 22, 2024

Reviews

[Alexander Carlson]

Bra bok, särskilt för den som ej har stora förkunskaper om psykiatriska sjukdomar och suicid. Intressant information om historiska förhållningssätt till självmord, samt hur olika länder/kulturer förhåller sig till det idag. I synnerhet intressant är det som skrivs om dödshjälp/assisterat självmord, och hur det ser ut med det i olika delar av världen.

Mycket respektfullt och varmt skriven. Eloge för att författaren trots att han är psykiatriker och tydligt har en egen ståndpunkt ändå är mycket öppen för andra synsätt.

[tindra]

Otroligt lärorik & tankeväckande bok, kommer ta med mig mycket från denna läsning!

[Moa]

3.5/5

[Mary Lennox]

Viktigt ämne, men tar upp lite för många historier för att ägna tillräckligt med uppmärksamhet åt dem alla. Vissa behandlas rätt ytligt, som seppuku i Japan och dess påverkan på självmordsstatistiken där idag. Tydligt driv i texten som trots det mörka ämnet inger hopp: det finns hjälp att få. Kruxet är hur samhället ska bli bättre på att erbjuda den i tid.

[Sofia]

"Det är viktigt att komma ihåg att sökandet efter mening inte ska bli en stress i sig. Det är helt okej att äta en korv och vara nöjd"

[Maja]

Bra att varva enskilda exempel och principiella problem, perspektiv, studier osv. Ibland för ankedotiskt med krystad koppling, överlag för ambitiös i relation till angränsande fält som gör att jag studsar till mot de grova förenklingarna och hade snarare föredragit fördjupningar i det han kan bäst. Jag lärde mig lite nytt och då ansåg jag mig ändå vara relativt okunnig, så de flesta får nog inte några revolutionerande insikter.

[Emil]

Nattsvart men intressant ämne, som här ges en snabb överblick och några filosofiska ingångar.

[Monika]

https://open.spotify.com/episode/1pBQ...

[Alva Liss]

Boken är perfekt för människor som inte har någon förkunskap om ämnet, men även för personer som är intresserade av psykologi och sociologi. Sättet som författaren presenterar ämnena och skriver på fångar verkligen ens uppmärksamhet. Personligen gillar jag författarens stil och språk väldigt mycket. Jag hade velat att det publicerades en längre version av boken som är ännu mer djupgående och utredande. Överlag väldigt läsvärd! 3-4 stjärnor.
(Inledningen av boken var också otroligt berörande och gripande).

Edit: Jag hoppas verkligen författaren skriver fler böcker i framtiden. Jag hade omedelbart läst alla böcker han författar.

[Jagoda]

4,5

Szeroko i ciekawie rozpatrzony temat od kulturowego spojrzenia na samobójstwa po prawa do eutanazji i środki zapobiegania zachowaniom suicydalnym. Język jest przystępny, mimo że tematyka jest
ciężka. Autor w niektórych przypadkach dywaguje, jak do pewnych rzeczy podejść, lecz nie narzuca jednej słusznej opinii. Obalane są mity na temat samobójstw. Książka jest napisana z dużą wrażliwością i wnikliwością. Polecam :))

[Niklas Laninge]

Väldigt fint att AB kostar på sig att ge ut den här typen av idéböcker! Läsvärd!

[Adam Hermansson]

Ett liv värt att leva är på många sätt en fantastisk bok, inte minst för dess förmåga att ge insikter i olika förhållningssätt till dödshjälp. Rück presenterar olika perspektiv – från att vara för till att vara emot, och allt däremellan – utan att själv inta en tydlig ställning, även om han senare betonar att han föredrar att rädda liv framför att ge verktyg för att nå döden. Genom fallstudier, eller snarare berättelser om människor i olika livssituationer med varierande utgångar, leds vi genom en rad verklighetsnära tankeexperiment.

Dock finns en potentiell problematik i den distans som författaren skapar till känslor. Berättelserna saknar till stor del patos, vilket visserligen kan förstärka en känsla av akademisk objektivitet, men samtidigt riskerar att missa något fundamentalt mänskligt – särskilt i vår samtid, där frågor om känslor och mänsklighet är centrala, som exempelvis i AI-debatten.

Samtidigt är det just denna saklighet och förmåga att belysa olika förhållningssätt som gör boken imponerande. Rück väver in intressanta – om än begränsade – kulturella och historiska reflektioner, som belyser självmord och dödshjälp genom olika tidsepoker och i olika kulturella kontexter. Det är dessa insikter som ger boken sin styrka och relevans.

[Karin]

Otroligt upplysande! Jag hade låga förväntningar, var dåligt påläst, hade en del argument, men alla baserade på tro och tyckanden. Mycket läsvärd!

[Maja]

Tyckte vissa historiska inslag haltade lite och hade velat ha mer djupdykning i vissa personers historier, men annars bra och tankeväckande bok!

[Arvid Hamrin]

Om dödshjälp och självmord. Vem får dö? Hur fyller man livet med mening. Välskrivet och nyanserat inlägg från en eutanasiskeptiker.

[Linda]

Mycket intressant fakta omkring forskning och prevention av suicidi. Att Sverige är det 1a land i Sverige med den visionen.

[Louise Fleren]

Väldigt bra och intressant vissa stunder men den blev också ganska repetitiv och tråkig ibland

[Johanna Bergman]

tung men nyttig söndagsläsning
—
”Livets mening handlar om livets värde, att det finns goda gärningar som gör ett liv bättre.”

[Johan Larsson]

En tidigare vinnare av Augustpriset och summerar det vi vet so far om suicid. Ett väldigt svårt ämne som dock inte hindrar författaren att diskutera och analysera. Krackelerar något mot slutet men annars helt klart värt läsningen om man har orken att ta sig an ämnet.

[Kristin Malmqvist]

Så bra, nyanserat och välskrivet om suicid ur olika infallsvinklar.

[Lovisa]

Rücks böcker är tydligen alltid essäsamlingar snarare än samlade fackböcker. Saknar en röd tråd, men annars ger han fina perspektiv på livet, meningen och döden.

[Lina]

Intressanta och viktiga resonemang om ett känsligt ämne, men även denna lite ytlig?

"Man brukar säga att suicid är den ensammaste döden. En död som man möter ensam efter förberedelser gjorda i smyg, som en tjuv om natten. Men att som barn hitta sin ende förälder död i en bil i ett garage på en bondgård där kossornas råmande rullar över kullarna, det öppnar upp ett rum till den ensammaste ensamheten."

"Självmordets modersmål är skam, och om det finns ett fadersmål är det tystnaden."

"Om jag i Sverige planterar tomater utomhus i april varje år kommer plantorna dö av kyla och kanske brist på sol. Om jag då tänker att problemet är att jag fått för klena plantor så gör jag ett misstag. Det är förutsättningarna, årstiden, som är fel. Samma resonemang för suicid skulle innebära att bara fokusera på individernas sårbarhet och missa hur livets förutsättningar påverkar. Alltså, hur undviker vi torka och kyla som får människor att vissna likt tomatplantor och vad är motsvarigheten till sol och vatten för oss? Det handlar om saker som gör livet mer värt att leva. Ett meningsfullt liv, eller i alla fall ett tillräckligt meningsfullt liv."

"Alltså, hur väl kan en läkare korrekt bedöma om någon kommer försöka ta sitt liv? Svaret är att det är svårt att korrekt förutsäga. 85 procent av dem som dog i suicid i England hade vid senaste vårdkontakten bedömts ha låg suicidrisk på kort sikt, 59 procent ansågs ha låg risk även på lång sikt."
"Samtidigt som sjukvården inte alltid kan upptäcka den som kommer dö i suicid, så gäller också det omvända – en stor majoritet av dem som klassas ha hög risk kommer dessbättre inte att dö."

"I antikens Grekland var suicid förbjudet och självmördarna begravdes avskilt på ett vanhedrande sätt. Platon tillhörde dem som fördömde suicid starkt men undantog dem som led av en smärtsam prövning eller outhärdlig skam. Aristoteles, Platons elev, inkluderade också svår smärta och sjukdom i rimliga skäl."

"Men Lisette lät sig inte bevekas. »Mind your own business, det här har inget med dig som läkare att göra. Jag vill bara ha informationen om läkemedlen, jag fattar besluten, inte du. Problemet med dig är att du åker landet runt och tvingar på andra människor din egen föreställning om vad som är ett liv värt att leva. Det funkar med din mall om vad som är lidande, du delar ut information när du tycker kriterierna stämmer med din uppfattning. Du bedriver den värsta sortens outhärdlig medicinsk paternalism.«"

"En del av metoden [för nollvision for trafikdöda] var också att Trafikverket började värdera ett liv till 20 miljoner kronor. Summan är viktig eftersom det innebar att det räknades på den när man skulle beräkna om det lönade sig att lägga pengar på ombyggnader av vägar. En hög summa var en förutsättning för att investeringarna skulle anses motiverade."

"90 procent av alla människor uppger att deras liv har mening, trots att det vi gör just idag egentligen inte är särskilt viktigt satt i ett större perspektiv. Har vi bara missat hur banala våra liv är?Men för de flesta ligger inte meningen enbart i att föra livet vidare, utan kan hittas i alla möjliga aktiviteter. Ett lokalt fotbollslag som sällan vinner sina matcher kan för vissa kännas meningsfullt att engagera sig i, inte för någon konkret egen vinning, utan bara för att man känner för att hålla på just det laget. Människor är fågelskådare, samlar på basebollkort, syltar lök och bloggar om det, är med i en förening för orkidéintresserade och mycket mer. Vi är väldigt skickliga på att skapa en känsla av mening ur nästan ingenting. Mycket handlar om samhörighet. När känslan av att höra ihop med andra luckras upp, av separationer eller en depression, ökar risken för suicid."

"En övning för att utforska vad som är ens värderade riktning kan vara att föreställa sig sin egen begravning och vad man skulle vilja att ens vänner skulle säga om en då. Det är inte så ofta människor hoppas att vännerna säger att man hade finast bil i kvarteret eller var den som var kvar längst på jobbet. Oftare handlar det om att vara en bra vän, någon som hjälpt andra. Personens värderade riktning skulle alltså i detta fall kunna vara att prioritera relationer mer. Om personen nu knappt hinner träffa sina kompisar så kan en omprioritering föra personen mer in i sin värderade riktning. Att sluta jobba över eller att ägna tid åt att scrolla på mobilen skulle kunna ersättas av att möta andra. Se där, ett mer meningsfullt liv i vardande."

[Akad Hanna]

Den här boken har sina starka sidor i det att den lyckas fånga flera viktiga perspektiv och punkter (trots dess få sidor). Samhällsperspektivet lyfts, det existentiella, filosofiska, det medicinska förstås, ett historiskt också. Gillade även delen om dödshjälp och hur det skiljer sig åt från självmord. Boken är också lättillgänglig för gemene man, den blir inte för komplex men lyckas ändå beröra väldigt svåra frågor.

Ibland känns dock boken rätt så banal, särskilt i början. Där författaren skriver på ett rätt så platt och ointressant sätt. Det verkar som så att författaren gjort en halvdan semislarvig ansträngning att gräva fram intressant fakta om självmord, vilket verkar ha bestått av att han typ googlat ”top 10 most bizarre suicide cases” och tagit de första bästa.

Tycker också att de personliga skildringarna var rätt så identitetslösa och distanserade. Däremot tyckte jag att författarens empatiska sida fick lysa igenom i bokens primära ståndpunkt, att självmord alltid ska försöka förhindras. Vilket lades fram på ett väldigt övertygande sätt.

Sammantaget blir boken ganska så medelmåttig, på sin höjd strax över medel. Där vissa delar är klart bättre än andra. Men jag älskar verkligen att det finns bildade och erfarna personer som skriver denna typ av böcker. Trots att jag kanske har lätt att klanka ner på innehållet och ”the execution” så är det ändå ett viktigt ämne och bara det att författaren tagit sin tid och energi till att skriva boken förtjänar cred.

3.5/5

[Erik Sundblom]

Riktig bra, om än kortfattad. En välskriven och nyanserad essäbok som klokt ringar in ämnet självmord. Detta ämne, visar Rück, inkluderar i allra högsta grad även det vi kallar dödshjälp (som inte i någon sakligt hållbar mening kan definieras och avgränsas som något slags väsensskilt annorlunda praktik). De knöliga dödshjälpsfrågorna – och inte minst de införda systemen i Nederländerna och Belgien, där psykiskt lidande hos en fysiskt friskt person godtas som möjligt, fullt tillräckligt (för mig och Rück svårsmält) skäl till beviljad dödshjälp – är således ett högintressant inslag i boken och bidrar med en del av bokens över huvud taget stora, fascinerande och tunga perspektivrikedom. Rück problematiserar och komplicerar självmord som mänskligt och samhälleligt fenomen – han belyser sansat och flyhänt detta fenomen på ett väl avvägt vis, och förklarar det hjälpligt, i den mån det nu på ett tillfredsställande vis kan "förklaras", och i den mån han nu inte raskt och elegant hastar vidare till nästa aspekt han vill lyfta fram, nästa intressanta exempel från historia eller samtid. Som sagt är boken kortfattad.

[Therese Granlund]

Jag gillar ju att läsa Augustpris-vinnarna, men jag ska ärligt säga att jag kände mig lite orolig inför att läsa en hel bok om suicid. Jag var rädd att det skulle bli tung och lite deppig läsning.

Men Christian Rücks bok hanterar ämnet så fint genom att vara faktabaserad, hoppfull, avdramatiserande och väldigt mänsklig. Det jag framförallt tar med mig av läsningen är hur otroligt svårt det är att exakt förutse vem som faktiskt kommer göra ett försök. Jag förvånas också över hur lite som ändå kan räcka för att förhindra ett suicidförsök. Att ett litet avbrott – en låst dörr, ett räcke, en person som dyker upp, ett väntande samtal – kan vara tillräckligt för att bryta en akut impuls är nästan chockerande hoppfullt.

I slutänden blev det inte en bok om mörker, utan om möjligheten att göra skillnad. Jag är tacksam att jag vågade läsa den.

[Tilda]

vad är ett liv värt att leva? vem bestämmer det? är det någonsin okej att ta sitt liv? i så fall, för vem och när?

om individen själv bestämmer sitt värde, kan hon då också bestämma att hon saknar värde?

om människan har ett inneboende värde – vem har bestämt det?

om värde är något som uppstår i relationer mellan människor, vad händer då om en människa själv upplever sitt liv som värdelöst, medan andra tillskriver hennes liv ett stort värde? vems värdering väger då tyngst?

var går gränserna mellan suicid, assisterat självmord, eutanasi, självuppoffring och mord?

är det integritetskränkande att hindra någon från att ta sitt liv? är det moraliskt fel att inte rädda någon som håller på att dö?

[Anders Rosen]

Extremt välskriven och nyanserad. Tror exempelvis det är väldigt lätt att bara se självmord utifrån offret och missa att sätta in anhöriga och omgivning i sammanhanget. Också intressant hur självmord faktiskt kan vara något som plötsligt dyker upp. Har alltid uppfattar det som något som växt fram efterhand. Tror det är lätt att också glömma bort faktorer som förstärker respektive försvagar sannolikheten att man tar livet av sig. Kan därför tänka att detta är en bidragande orsak till att det är vanligare bland äldre.

[Theo]

Rück visar hur självmord bara kan förstås genom att grundligt undersöka människans natur.

Med utgångspunkt i det mentala (speciellt meningens direkt fenomenologiska karaktär) så blottlägger författaren tunnheten i vurmen för autonomi. Även benhårda libertarianer (politiska, inte filosofiska) står på livets sida i regel, så jag har svårt att se hur vår växande förståelse för medvetandet kommer möjliggöra en vid dödshjälp.

Förtjänar att vinna Augustpriset 2024

[Helen]

För att vara en så kort bok kändes det ändå som det fanns en hel del ”filler”. Jag saknade en tydlig riktning; en bok som denna behöver inte driva en tes men jag upplevde att den hoppade runt lite i sitt stora ämne istället för att bygga upp ett narrativ steg för steg.

Stora delar av boken var ändå intressant och den väckte några nya tankar, men som helhet blev jag besviken då jag hade högre förväntningar.

[Birgitta Wollin]

För mig som fått livet krossat av min dotters sjäkvmord är detta en bok skriven utan medkänsla. Visst finns det intressanta aspekter men man måste närma sig detta område med stor försiktighet och omsorg.
Och av alla sätt man kan närma sig frågan och hur man förebygger föstårr jag inte att valfrågan är den viktigaste att lyfta i DN.