Christian Rück jest psychiatrą, profesorem psychiatrii w sztokholmskim Instytucie Karolinska, doradcą do spraw naukowych w American Foundation for Suicide Prevention oraz jednym z ekspertów w największym szwedzkim dzienniku „Dagens Nyheter”. Życie warte życia to jego druga książka, wcześniej napisał Olyckliga i paradiset. Varför mår vi dåligt när allt är så bra? (2020, Nieszczęśliwi w raju. Dlaczego czujemy się tak źle, kiedy mamy tak dobrze?).
Śmierć dziecka – koszmar wszystkich rodziców. Ponad stuletni profesor wydaje ostatnie tchnienie w klinice eutanazyjnej w Szwajcarii, co spotyka się z powszechnym zrozumieniem jako rozsądna decyzja. W jednym ze szwedzkich więzień osadzony odmawia jedzenia, co prowadzi do jego śmierci – nikt go nie powstrzymuje. Człowiek jest jedyną istotą, która sama odbiera sobie życie – próba samobójcza jest częstszą przyczyną zgonu niż wojny i morderstwa razem wzięte. W dwunastu rozdziałach profesor psychiatrii Christian Rück rzuca nieco światła na ten tragiczny w skutkach czyn i różne jego niuanse. Szwecja jako pierwszy kraj na świecie zamierza ograniczyć liczbę samobójstw do zera, chociaż szwedzkie społeczeństwo w dużym stopniu popiera samobójstwa wspomagane. Kto ma prawo umrzeć i o czym mówi sam fakt, że w ogóle dochodzi do samobójstw? Czy zdołamy lepiej zrozumieć życie, z całym jego pięknem i kruchością, jeśli zestawimy je z tym, co najkoszmarniejsze? Rück pisze w swojej książce także o nadziei – o tym, jak człowiek odnajduje poczucie, że życie ma sens. Czym więc właściwie jest życie warte życia?
Książka zdobyła prestiżową nagrodę August Prize 2024 w kategorii Najlepsza książka non-fiction. W uzasadnieniu werdyktu jury pisze: Książka o samobójstwie w historii, kulturze i ludzkiej świadomości.
Christian Rück, profesor psychiatrii z Instytutu Karolinska w Szwecji, pisze z ogromną wrażliwością, głębokim zrozumieniem i niezwykłą klarownością o tym wyjątkowo trudnym zagadnieniu. Choć na pierwszy rzut oka tekst wydaje się anegdotyczny, jednak krótkie historie osób, które odebrały sobie życie, chciały to zrobić lub obawiały się tego, tworzą spójną, poruszającą całość. Książka przemawia do tych, którzy doświadczyli mroku życia, tych, którzy stali obok, oraz tych, którzy tylko słyszeli o tym, nie będąc bezpośrednio zaangażowani. To publikacja, która przełamuje wszystkie tabu otaczające ten temat.
Bra bok, särskilt för den som ej har stora förkunskaper om psykiatriska sjukdomar och suicid. Intressant information om historiska förhållningssätt till självmord, samt hur olika länder/kulturer förhåller sig till det idag. I synnerhet intressant är det som skrivs om dödshjälp/assisterat självmord, och hur det ser ut med det i olika delar av världen.
Mycket respektfullt och varmt skriven. Eloge för att författaren trots att han är psykiatriker och tydligt har en egen ståndpunkt ändå är mycket öppen för andra synsätt.
Viktigt ämne, men tar upp lite för många historier för att ägna tillräckligt med uppmärksamhet åt dem alla. Vissa behandlas rätt ytligt, som seppuku i Japan och dess påverkan på självmordsstatistiken där idag. Tydligt driv i texten som trots det mörka ämnet inger hopp: det finns hjälp att få. Kruxet är hur samhället ska bli bättre på att erbjuda den i tid.
Boken är perfekt för människor som inte har någon förkunskap om ämnet, men även för personer som är intresserade av psykologi och sociologi. Sättet som författaren presenterar ämnena och skriver på fångar verkligen ens uppmärksamhet. Personligen gillar jag författarens stil och språk väldigt mycket. Jag hade velat att det publicerades en längre version av boken som är ännu mer djupgående och utredande. Överlag väldigt läsvärd! 3-4 stjärnor. (Inledningen av boken var också otroligt berörande och gripande).
Edit: Jag hoppas verkligen författaren skriver fler böcker i framtiden. Jag hade omedelbart läst alla böcker han författar.
Ett liv värt att leva är på många sätt en fantastisk bok, inte minst för dess förmåga att ge insikter i olika förhållningssätt till dödshjälp. Rück presenterar olika perspektiv – från att vara för till att vara emot, och allt däremellan – utan att själv inta en tydlig ställning, även om han senare betonar att han föredrar att rädda liv framför att ge verktyg för att nå döden. Genom fallstudier, eller snarare berättelser om människor i olika livssituationer med varierande utgångar, leds vi genom en rad verklighetsnära tankeexperiment.
Dock finns en potentiell problematik i den distans som författaren skapar till känslor. Berättelserna saknar till stor del patos, vilket visserligen kan förstärka en känsla av akademisk objektivitet, men samtidigt riskerar att missa något fundamentalt mänskligt – särskilt i vår samtid, där frågor om känslor och mänsklighet är centrala, som exempelvis i AI-debatten.
Samtidigt är det just denna saklighet och förmåga att belysa olika förhållningssätt som gör boken imponerande. Rück väver in intressanta – om än begränsade – kulturella och historiska reflektioner, som belyser självmord och dödshjälp genom olika tidsepoker och i olika kulturella kontexter. Det är dessa insikter som ger boken sin styrka och relevans.
Den här boken har sina starka sidor i det att den lyckas fånga flera viktiga perspektiv och punkter (trots dess få sidor). Samhällsperspektivet lyfts, det existentiella, filosofiska, det medicinska förstås, ett historiskt också. Gillade även delen om dödshjälp och hur det skiljer sig åt från självmord. Boken är också lättillgänglig för gemene man, den blir inte för komplex men lyckas ändå beröra väldigt svåra frågor.
Ibland känns dock boken rätt så banal, särskilt i början. Där författaren skriver på ett rätt så platt och ointressant sätt. Det verkar som så att författaren gjort en halvdan semislarvig ansträngning att gräva fram intressant fakta om självmord, vilket verkar ha bestått av att han typ googlat ”top 10 most bizarre suicide cases” och tagit de första bästa.
Tycker också att de personliga skildringarna var rätt så identitetslösa och distanserade. Däremot tyckte jag att författarens empatiska sida fick lysa igenom i bokens primära ståndpunkt, att självmord alltid ska försöka förhindras. Vilket lades fram på ett väldigt övertygande sätt.
Sammantaget blir boken ganska så medelmåttig, på sin höjd strax över medel. Där vissa delar är klart bättre än andra. Men jag älskar verkligen att det finns bildade och erfarna personer som skriver denna typ av böcker. Trots att jag kanske har lätt att klanka ner på innehållet och ”the execution” så är det ändå ett viktigt ämne och bara det att författaren tagit sin tid och energi till att skriva boken förtjänar cred.
Riktig bra, om än kortfattad. En välskriven och nyanserad essäbok som klokt ringar in ämnet självmord. Detta ämne, visar Rück, inkluderar i allra högsta grad även det vi kallar dödshjälp (som inte i någon sakligt hållbar mening kan definieras och avgränsas som något slags väsensskilt annorlunda praktik). De knöliga dödshjälpsfrågorna – och inte minst de införda systemen i Nederländerna och Belgien, där psykiskt lidande hos en fysiskt friskt person godtas som möjligt, fullt tillräckligt (för mig och Rück svårsmält) skäl till beviljad dödshjälp – är således ett högintressant inslag i boken och bidrar med en del av bokens över huvud taget stora, fascinerande och tunga perspektivrikedom. Rück problematiserar och komplicerar självmord som mänskligt och samhälleligt fenomen – han belyser sansat och flyhänt detta fenomen på ett väl avvägt vis, och förklarar det hjälpligt, i den mån det nu på ett tillfredsställande vis kan "förklaras", och i den mån han nu inte raskt och elegant hastar vidare till nästa aspekt han vill lyfta fram, nästa intressanta exempel från historia eller samtid. Som sagt är boken kortfattad.
Jag gillar ju att läsa Augustpris-vinnarna, men jag ska ärligt säga att jag kände mig lite orolig inför att läsa en hel bok om suicid. Jag var rädd att det skulle bli tung och lite deppig läsning.
Men Christian Rücks bok hanterar ämnet så fint genom att vara faktabaserad, hoppfull, avdramatiserande och väldigt mänsklig. Det jag framförallt tar med mig av läsningen är hur otroligt svårt det är att exakt förutse vem som faktiskt kommer göra ett försök. Jag förvånas också över hur lite som ändå kan räcka för att förhindra ett suicidförsök. Att ett litet avbrott – en låst dörr, ett räcke, en person som dyker upp, ett väntande samtal – kan vara tillräckligt för att bryta en akut impuls är nästan chockerande hoppfullt.
I slutänden blev det inte en bok om mörker, utan om möjligheten att göra skillnad. Jag är tacksam att jag vågade läsa den.
Extremt välskriven och nyanserad. Tror exempelvis det är väldigt lätt att bara se självmord utifrån offret och missa att sätta in anhöriga och omgivning i sammanhanget. Också intressant hur självmord faktiskt kan vara något som plötsligt dyker upp. Har alltid uppfattar det som något som växt fram efterhand. Tror det är lätt att också glömma bort faktorer som förstärker respektive försvagar sannolikheten att man tar livet av sig. Kan därför tänka att detta är en bidragande orsak till att det är vanligare bland äldre.
Rück visar hur självmord bara kan förstås genom att grundligt undersöka människans natur.
Med utgångspunkt i det mentala (speciellt meningens direkt fenomenologiska karaktär) så blottlägger författaren tunnheten i vurmen för autonomi. Även benhårda libertarianer (politiska, inte filosofiska) står på livets sida i regel, så jag har svårt att se hur vår växande förståelse för medvetandet kommer möjliggöra en vid dödshjälp.
För att vara en så kort bok kändes det ändå som det fanns en hel del ”filler”. Jag saknade en tydlig riktning; en bok som denna behöver inte driva en tes men jag upplevde att den hoppade runt lite i sitt stora ämne istället för att bygga upp ett narrativ steg för steg.
Stora delar av boken var ändå intressant och den väckte några nya tankar, men som helhet blev jag besviken då jag hade högre förväntningar.
För mig som fått livet krossat av min dotters sjäkvmord är detta en bok skriven utan medkänsla. Visst finns det intressanta aspekter men man måste närma sig detta område med stor försiktighet och omsorg. Och av alla sätt man kan närma sig frågan och hur man förebygger föstårr jag inte att valfrågan är den viktigaste att lyfta i DN.
En väldigt viktig och intressant bok som fått mycket uppmärksamhet i media. Har även lyssnat på alla poddar med Christian jag hittat. Tycker han pratar om suicid på ett så himla bra sätt. Vill bara fortsätta lyssna och lära mig. Har lärt mig mycket och fått en så mycket mer nyanserad syn på suicid och eutanasi.
På gränsen till fyra stjärnor. Livsviktigt ämne. Jag var för dödshjälp innan jag lyssnade på den här boken. Nu vet jag inte, det lutar nog åt att jag numera är emot. Vissa delar tycker jag var onödiga och mest kändes som utfyllnad, som anekdoten i kapitel sex, men boken i stort är väl värd sin tid.
Mycket välskrivet och intressant om mekanismerna bakom självmord. Dessutom ger boken en god inblick i svårigheten att försöka förutsäga vilka individer som kommer att begå självmord kontra vilka som faktiskt kommer att välja livet till sist.
Inte en trösterik bok för någon som förlorat en nära genom suicid. Däremot är det en välskriven bok om ämnet, med olika infallsvinklar som belyser suicid på ett undersökande sätt. Väckte många tankar hos mig!
3.5✨️ Det finns väldigt många intressanta fakta, perspektiv och historier i den här boken. Men det jag inte uppskattade så mycket var författarens alltför personliga inställning. Boken kändes inte som en bok skriven av en läkare, och det störde mig.
Till största delen bra men kanske lite för försiktig. Det blir lite ytligt och okonkret. Det viktigaste är väl att boken är skriven så att vi kan ha någonting att diskutera vidare utifrån i detta viktiga ämne
Väldigt intressanta tankar om suicid och vår syn på det. Känns viktig för att öka förståelsen både för patienterna och vårdens förhållningssätt. Rekommenderar verkligen!
Christian skriver medelmåttiga böcker om sitt eget liv. Jag undrar bara hur många minderåriga har hamnat på fängelse på grund av honom. Läs Carl Jung istället. Det här är kioskböcker utan kvalite.