Rakastettu kirjailija on palannut! Armoitetun tarinaniskijän romaani on eeppinen tarina työväen oloista, rakkaudesta, taistelusta ja halki aikojen kantavasta rakkaudesta pohjoiseen luontoon.
Suonkaivuu keskeytyy Pajalassa, kun kaivauksista löytyy vanhoja ihmisjäänteitä. Jäljet vievät sukupolvien takaiseen ankaraan aikaan, jolloin Tornionjokilaakson työläiset nousivat köyhyydestään ja alkoivat vaatia oikeuksia.
Kaukana menneessä torppariperheen elämä mullistuu, kun Pajalan metsien halki rakennetaan tietä. Heidän unelmansa ja ylpeytensä yhdistyvät nykypäivään, uppsalalaiseen naiseen, joka näkee päivittäin toistuvia näkyjä. Jokin vetää häntä takaisin pohjoiseen, esi-isien äänet huutavat.
Mikael Niemi is a Swedish author. He wrote the novel Populärmusik från Vittula (in English as Popular music from Vittula). It became a best-seller in Sweden and was subsequently translated into 30 languages. He first became famous by writing poetry, and he has published many collections of poetry, such as Änglar med mausergevär (Angels with mauserguns), Med rötter här uppe (With roots up here) and his very first, Näsblod under högmässan (Nosebleed during the high mass). He has also written many works for the theatre. Many of his books contain some Meänkieli language, the local variety of Finnish. Niemi was educated in Luleå but currently resides in Pajala.
”Som ung författare handlade mycket om jaget, man söker sin plats i tiden, sina gener. Ju äldre man blir desto mer överblick får man. Jag tror att det är typiskt för alla människor.” Så säger Mikael Niemi i en jättefin intervju gjord i samband med att hans hittills största och viktigaste bok publicerades tidigare i år. Det här är ett stycke fenomenalt berättad, feministisk arbetarklasslitteratur, ”en kärleksförklaring till det hårt arbetande folket i Tornedalen”.
Jag har längtat efter en läsupplevelse i stil med Koka björn och här har vi den. Istället för religionen (Laestadianismen) är det nu klass som är huvudfokus. Sten i siden är en skönlitterär roman om arbetarnas strejk och kamp, det är en släktkrönika som spänner över ett helt sekel som inkluderar folkhemmets uppgång och fall. Författaren låter i efterordet hälsa mången tack till Arne Ylipää och Arne Isaksson vars böcker varit viktiga historiska källor. Romanens karaktärer bygger på delvis riktiga personer vars namn är fingerade.
Det börjar med bröderna Vanhakoski som lever i Pajala på trettiotalet, i en tid före semestern och då högerpartiet vinner med över 70 procent av rösterna. Wilhelm och Eino hatar varandra som Kain och Abel och representerar ett flertal motstående dikotomier. Wilhelm är den vältaliga storebrodern som roffar åt sig, har makt och pengar, är en kyrkans man, han står som typ för högern och arbetsgivarna. Lillebror Eino är en fattig torpare med fru och barn, han är arbetare och socialist. När arbetarna bildar fackförening och går in i strejk kulminerar brodersfejden. Wilhelms kainsmärke kommer att påverka framtida släktingar ända in i vår moderna tid. Egentligen är dessa karaktärer alltför övertydliga och stereotypa, kan man tänka, men Mikael Niemi får det att fungera. Snarare än stereotyper är de arketyper.
Berättelsen växlar fram och tillbaka mellan olika tider och karaktärer i släktkedjan. Det är lika spännande att läsa om svälten, politiken och kampen på 30-talet som Siws vuxenblivande i modern tid. Jag imponeras av hur väl Niemi lyckas skildra en ung kvinnas sexualitet. Jag älskar att höra författaren sjunga Pajalas strejkarvisa och uppskattar också att han lägger stor vikt vid en sidensjal. Han underskattar inte ett kvinnligt hantverk. Det känns givande att ta del av en bit viktig politisk historia som varit med och lagt grunden för Vänsterpartiet. Läsaren får lära sig om fyrktalslängd, allmän rösträtt och statens tvångssteriliseringar.
Hade de inte varit för de magiska inslagen och att jag kastas ut ur diegesen vid varje tidshopp hade den kanske fått högsta betyg.
Tack Niemi för 582 sidor helt magisk litteratur. Nu måste jag djupandas lite innan jag kan läsa nåt annat. Lämna Norrland, ilska, ångest, sorg, övernaturligheter, strejker och släktfejder. Allt beskrivet med ett underbart flödande språk. Sen kanske jag kan lockas in i en annan bokvärld. Puh.
En oförglömlig läsupplevelse. Den här boken kommer sitta kvar hos mig livet ut.
Mikael Niemi tar med oss på en resa tillbaka i tiden. Till Pajala, Tornedalen kring 1930-talet. Vi följer en fattig och skuldsatt torparfamilj under en tid då idéer som arbetarrörelse, fackföreningar, strejk, klasskamp, socialism och kommunism börjar florera i Sverige.
Sten i siden berättar om politisk historia men också om människors tragiska förutsättningar som föranledde den. En stor del av handlingen kretsar också kring hur en splittrad familj kan föra med sig avgrundsdjupa avstånd långt ner i generationerna.
Det går inte säga mer än att det är mästerligt. Jag har gråtit, svurit, firat och känt en enorm frustration men också empati och tacksamhet för de människor som bidragit till bättre förutsättningar för arbetarklassen.
Mikael Niemi har atter givet os en fantastisk skildring af sin hjemstavn omkring Tornedalen i det finskprægede Nord Sverige. Dennegang tager han udgangspunkt i de voldsomme sociale ændringer som mellemkrigstiden bragte til området. Præget af Finlands løsrivelse fra Sovjet og kommunismens indflydelse på en gryende arbejderbevægelse med udgangspunkt i vejarbejdernes kamp for en levedygtig hyre. Men Sten i silke er også en stor vildtvoksende slægtsroman og en dyb kærlighedserklæring til Tornedalen og dens skæve og forurettede eksistenser. Den kan på mange måder også betragtes som en rigtig arbejderroman i klassisk forstand. Lidt a la Staalesens Bergen-trilogi. Læs den. Eller rettere: læs begge forfattere.
Intressant att läsa om händelserna runt vägkonflikten, strejken, strejkbrytare och hur allt blev till en kamp mellan två läger. Händelserna är väl beskrivna och baserade på vad som verkligen hänt. Sedan finns också en parallell historia som utspelar sig i nutid och denna tycker jag inte tillför så mycket till handlingen. Visst finns det kopplingar mellan dem, men jag känner att detta blir sekundärt och jag tycker att det var lite oklart vad boken egentligen ville säga mig.
Pajalan pajasta kajahtaa taas. Mikael Niemi on kirjoittanut upean eepoksen, sukukronikan, ajankuvan ja tutkielman Ruotsin kansankodin synnytystuskista kaukana pohjoisessa. Tapahtumien ytimessä on vuoden 1931 katkera lakkoilu Pajalassa ja sen raskaat ylisukupolviset vaikutukset.
Niemi elävöittää lukuisia henkilöitä torppareita, päälliköitä ja alamaisia, poliiseja, vaimoja, tyttöjä ja poikia. Kuinka hienosti hän osaakaan kuvata esimerkiksi nuoren Marthan haaveita ja haluja. Jos kirjassa on joku sankari, se on Marthan vahva veli Algot. Häviäjiä ovat näiden kahden vanhemmat. Niemi on tehnyt perusteelliset taustatyöt 1930-luvun Pajalaan. Silti minua kummeksuttaa se tavaton eriarvoisuus, joka on tarinan keskiössä. Voin uskoa, että niin köyhiä on ollut kuin Niemi kuvaa, mutta oliko pohjoisessa tuohon aikaan sellaista rikkautta kuin hän antaa ymmärtää? Ei Suomen puolella kyllä ollut.
Huono-osaisuuden ja hyväosaisuuden ylisukupolvisuus tulee tarinassa väkevästi esiin. Niemen kieli soljuu vapautuneesti ja hänen rakas Väylänsä virtaa pohjoisen soiden, itikoiden ja risukoiden, talven pimeyden ja kesän valon ohella hienosti sanoitettuna. Niemi malttaa pitää huumoriveikon aika tavalla piilossa vakavassa tarinassa. Toki kohtaus, missä huono-osainen veli ripittää hyväosaista veljeään, on hieno verbaalinen tulitus. Mutta en voi kuin ihailla kuvausta vaaleista lapinlehmistä suoniityllä "siinä kostean sammalen päällä ne märehtivät ja piereskelivät, kuin lumikinokset joissa oli tummia läikkiä, samalla kun utareet täyttyivät rasvaisesta kesämaidosta."
Niemi osaa rakentaa vetäviä kohtauksia, paras esimerkki ehkä nyt on erään laihan Kalevin ihmeellinen onnettomuus ja selviytyminen turpeen polttohankkeen uumenista. Myös lakkolaisten ja poliisien kohtaamisessa on draamaa.
Kirjan isoa juonta ei voi paljastaa, se on kätketty kirjan nimeen, mutta kerrankin eri aikatasoihin upotettu kertomus toimii eikä tunnu joutavalta kikkailulta. Ehdin kyllä pitää yhtä 1970-luvun episodia omituisena oharina. Sekin tulee kuitenkin lopussa perustelluksi. Sitä ei kuitenkaan voi perustella, että yli 500 sivuisessa kirjassa ei ole mitään sisällysluetteloa. Lukijaa auttaisi jos edes eri aikakausien jaksottumisen voisi nähdä sisällysluettelosta.
Silkkiin kääritty kivi tuo mieleeni kirjallisena sukulaisenaan tuoreen Markus Nummen Käräjät kirjan. Molemmat ovat intensiivisiä ajankuvia 1930-luvulta maaseudulta köyhyydestä sekä vanhan ja modernin murroksesta. Niemi onnistuu kuitenkin kirjan lopetuksessa paremmin kuin Nummi. Niemi olisi voinut ottaa Nummelta esimerkkiä suuren henkilögallerian kartasta alkusivulla.
En voisi hehkuttaa Niemen kieltä, ellei kääntäjä Jonna Joskitt-Pöyry olisi tehnyt upeaa työtä.
Jag valde boken pga dess övernaturliga inslag, men nu efter att ha läst den är det de delar jag gillade minst. Berättelsen om arbetarklassrörelsen i Pajala är stark nog i sig själv, och jag kommer på mig själv med att sakna att höra Mikael Niemi framföra deras historia.
Bredspektret historisk generationsroman der foregår på Mikael Niemis hjemegn op gennem det 20. århundrede til vore dage i det nordligste Sverige på grænsen til Finland ved Torneelven blandt det finsksprogede mindretal.
Romanen fremstår som en socialrealistisk arbejderroman med stor kærlighed til egnen og dens mennesker og viser de barske levevilkår - og ikke mindst kampen for overlevelse - blandt de fattige landarbejdere. Mange af personerne føler sig tæt knyttet til og ser sig selv som en del af en ubarmhjertig natur der bliver beskrevet særdeles sanseligt og med megen humor.
En stor del foregår i 30'erne og omhandler modsætningen mellem landarbejdere, gårdejere, byfolk og den lokale øvrighed. Vi bliver vidne til arbejdskampe, strejker, oprør mv der får mig til at tænke på Pelle Erobreren og ikke mindst på Bo Wiederbergs fine film 'Ådalen' hvis nogen kan huske den.
Mange af de fattige landarbejdere slutter sig til tidens nye -isme, kommunismen, og opretter lokale fagforeninger - mens andre holder sig til den bestående orden. I modsætning til Pelle Erobreren tager romanen ikke tydelig stilling til landarbejdernes valg, men har forståelse for begge dele. I vid udstrækning lægger den dog afstand til borgerskabet og øvrighedens måde at agere på over for den udbredte fattigdom.
Romanen omhandler mange personer som jeg langsomt knyttes til. Den indledes med at man i nutiden finder et lig i en mose. Hvad der er sket afdækkes langsomt i fortællingen - uden at jeg synes man kan sige at der er tale om en kriminalroman...
En oförglömlig läsupplevelse. En sån bok som man kommer ihåg hela livet.
Mikael Niemi tar med oss på en resa tillbaka i tiden. Till Pajala, Tornedalen kring 1930-talet. Vi följer en fattig och skuldsatt torparfamilj under en tid då idéer som arbetarrörelse, fackföreningar, strejk, klasskamp, socialism och kommunism börjar florera i Sverige.
Sten i siden berättar om politisk historia men också om människors tragiska förutsättningar som föranledde den. En stor del av handlingen kretsar också kring hur en splittrad familj kan föra med sig avgrundsdjupa avstånd långt ner i generationerna.
Det går inte säga mer än att det är mästerligt. En bok för dig som vill har gråta, svära, fira och känna enorm frustration och tacksamhet.
Wow! Som en tornedalsk Andarnas hus! Man tyckte att Niemi var bra när han skrev Populärmusik från Vittula, men han blir ju bara bättre och bättre! Jag lyssnade på boken uppläst av honom själv och det gjorde läsupplevelsen ännu starkare: genom anknytningen till min tornedalska sida av släkten. Det här är en bok som jag behöver smälta ett par dagar innan jag kan börja på något nytt. Det är också en bokklubbsbok för jobbet, så jag ser fram emot diskussionen där om två dagar.
Silkkiin kääritty kivi on Mikael Niemen historiallinen romaani Tornionjokilaaksosta 1900-luvun alkuvuosikymmeniltä. Tarinassa seurataan kahden veljeksen elämänkohtaloita, jotka samalla toimivat suurempien yhteiskunnallisten jakolinjojen ja muutosten mallintajina. Privaatin jännitteen veljesten välille tuo yhteinen mielitietty ja hänen valintansa.
Vanhempi veljeksistä perii perheen tilan, nuorempi joutuu raivaamaan tiensä itse. Kun nuoremman veljen riskinotto tervakaupoissa räpsähtää omille näpeille, on hänen polkunsa - alamäkensä - jo vääjäämättömästi viitoitettu. Veli puolestaan kohoaa arvostettuun yhteiskunnalliseen asemaan ja paikkakunnan porvariston suosioon.
Vaikka teoksessa ei pyritä lyhyeen ilmaisuun ja Niemen teksti on hyvin soljuvaa, jäivät henkilöt silti itselleni etäisiksi tai ainakin ohuiksi. Ehkä siksi, että teoksen asetelmallisuus oli niin selkeää, ja henkilöt sen vuoksi asettuivat kuin liikuteltaviksi hahmoiksi edustamaansa tyyppiä demonstroimaan. Kirjan avaava nykypäivään asettuva rikoslöydöskin jätti siksi melkein välinpitämättömäksi.
Sterk fortelling om arv og miljø og hvor vanskelig det kan være å bestemme sin egen skjebne og også om å akseptere « livets lodd». Også interessant rent historisk og påminnes om at endringer for et mer rettferdig samfunn koster noe for noen, og kommer ikke av seg selv. Boken gir også refleksjon til verdens situasjonen i dag, med den rike kontra fattige delen og ansvaret for den retningen verden utvikler seg i. Liten detalj som jeg ikke helt klarte å fatte var begrunnelsen for at hun nektet å oppgi navnet på faren til barnet hun fikk?
16 i 2024 : En kjempefin leseopplevelse om streik, fattigdom, strev, natur og vanskelige familierelasjoner. Jeg koste meg med de ulike historiene, og selv om den overnaturlige dimensjonen var litt spesiell, så likte jeg den også. Han skriver veldig poetisk og fint, og grepet med å hoppe litt frem og tilbake i tid fungerte bra. Litt usikker på hva jeg egentlig synes om slutten, det var litt overraskende. (skal ikke røpe noe mer...)
Har sansen for måten Niemi skriver. Leste Populær musikk fra Vittula for ikke lenge siden og måten han skriver engasjerer meg. Det gjelder også denne selv om det er en helt annen type bok med historisk handling. Handlingen foregår i samme område men skildrer forhold som virker nesten uvirkelig i våre dager.
Mycket spännande och livfull beskrivning av livet i Norrbotten på 30-talet med politiska spänningar, levnadsumbäranden och splittring mellan generationerna. Tyckte ibland (särskilt i början) att det var lite hoppigt med de olika tidsepokerna som gick omlott.
Kanske var mitt fel att den här inte kravlade upp till en 4:a, läste och lyssnade för utdraget. Men gillar inte karaktären Siw och hennes övernaturliga ”krafter”. Övrigt bra, bra språk, bra historisk bakgrund, bra inläsare om du ökar hastigheten till 1,25 😬
Satakertaisen kaijun se saa! Sömlösa hopp mellan årtionden, karaktärer jag brydde mig om från först början och tornedalsk arbetarhistoria=toppenläsning.
Jättebra och spännande! Följer flera olika generationer så det blir lite mkt namn att hålla koll på ibland, annars 5a. Skriven på dialekt som jag älskar om arbetarrörelsen i Tornedalen men också lite mystisk och keeps you on your toes!
Lyssnade på denna och författaren själv gav mig exakt den upplevelsen jag önskade. En fin bok om revolt, socialism, och norra Sverige. Vad gör det med en familj där klassförakt och klasskillnaderna sliter. Hur långt sträcker sig blodsband, och vad är det egentligen för magiskt arv som lever vidare vid torneälv. Tyckte så så mkt om den här pärlan.