Divna växer upp med en jugoslavisk pappa och en norsk mamma i Oslo. Varje sommar packar de bilen med mat och presenter och kör sedan genom Europa för att tillbringa lovet hos pappas släkt i den lilla sömniga staden Zlatibor. Pappa tar pauser på samma ställen varje år och allt är som det brukar; alla är glada, maten är god, grannarna är snälla och Divna är lycklig. Under den sista sommaren upptäcker Divna uniformerna som hänger längst bak i garderoben och en dag sätter en av kusinerna på sig de främmande kläderna och reser därifrån. Långsamt börjar sommaren förvridas till något som Divna inte kan förstå eller förklara, bara känna. Och när de åker hem är pappa rädd. I rasande fart kör de genom Europa, stannar inte där de brukar, pratar och skojar inte som vanligt. Och hemma i Norge fortsätter allt att vara annorlunda, inget blir sig någonsin likt igen. ”Divnas bok” är en originell och mångdimensionell roman om att leva med dubbla nationella identiteter, om krig och splittring och lojaliteter i ett Europa som nu återigen – bara ett ögonblick bort från den här konflikten – står mitt i ett nytt rasande krig.
Det här var en så fin läsupplevelse. Jag blev omedelbart förtjust i författarens språk och berättande. I Divnas barndom är det andra hemlandet Jugoslavien just sådär skimrande som livet kan vara när man är barn. Mycket handlar om att det kommer en sista sommar, och jag tycker att det känns väldigt symboliskt att det förblir lite oklart i vilken ordning Jugoslavien och Divnas barndom tar slut. Jag uppskattar verkligen att författaren inte lägger in några förklaringar åt den nutida läsaren utan håller fast vid Divnas synvinkel och allt som hon betraktar utan att helt förstå.
unapologetic in it's bilinguality, which i loved, felt like us ex-yu norwegians were allowed to sit in on an inside joke, like the book was written primarily for the community (even if it's way more important to be read by everyone else). cockta mentioned
ei viktig og fin historie om å vokse opp jugoslavisk, skreve på en approachable måte for nordmenn. men ej trur ej rett og slett ikkje klare å nyte norske bøker. det e nokke som mangla i måten setningene e konstruert på, det føles nesten som om ej sitt og les ei punktliste.
i tillegg va det litt som om forfatteren prøvde å tvinge fram kvar einaste stereotype om å vokse opp serbisk for å bevise etnisiteten sin like girl we get it kiki bombone whatever.
en anna ting som plagde mej va at ho skreiv ting som «sir-ost», «pita-pai», «šlag-krem» osv, når orda literally he akkurat samme betydning. chai te og naanbrød but make it serbian?
Det starter med gode minner om fellesskap med besteforeldre, tanter, fettre og kusiner i Zlatibor i Jugoslavia, og migrantfelllesskap med andre frå Jugoslavia på Veitvet. Ho har norsk mor og jugoslavisk far. Dei har skule, dans og festar. Latter, sang og dans. Så kjem krigen og endrar alt. Konsekvensane for alle, for fellesskap, tryggleik og framtid. Sterkt framstilt gjennom augene til ei ung jente.
This novel is the story of a child, Divna, raised in Groruddalen in Oslo in the 1980s, with a mother from Northern Norway and a father from Yugoslavia. Yugoslavia holds a big place in the family's life and heart. In Oslo, Divna learns the language and folk dances with other children from Yugoslavia. Every summer, the family travels to the father's homeland, the Zlatibor mountains located in the west part of today's Serbia. Life there is simple. They help with the farm work, have fun with cousins. Divna describes folk beliefs and customs that are so different from Norwegian ones. Everything changes when the war in the Balkans breaks out. Divna is not allowed to dance with children from other regions of Yugoslavia. The family is not allowed to travel and the father's homeland, Yugoslavia, disappears. Karoloine Mirkovic depicts Divna's life in a vivid and warm way, a bit naively seen from the child's point of view. It is a moving story that mixes humor and sadness.
Det er mye å like her. Jeg liker fortellerstemmen, temaet, de fine skildringene. Men det er kanskje sånn med debutanter at det er litt smårusk - denne boka kunne godt hatt litt strammere redigering (feks veldig mye "som om" i teksten). Absolutt en forfatter å følge med på videre. (Pluss for god lydbok!)
En fin liten bok om barndomssomrar och Jugoslavien. På ett annat plan en bok om hur krig polariserar, bryter upp och gör att nya linjer dras mellan vän och fiende, gemenskap och utanförskap – allt sett genom barnets ögon.
For en debut! Stilsikker og følsom oppvekstroman, om hvordan en meningsløs konflikt (Balkan-krigene på 90-tallet) pipler inn i livet til hovedpersonen. Skriv mer!
kluven, den är ganska fin om att höra hemma/inte höra hemma och om att vara lite för ung kanske, men också lite väl fragmentarisk och jag hänger inte riktigt med.
Fin blanding mellom kulturelt og historisk minne - ikkje noko spesielt som driv historia fremover, men held likevel en viss spenning med krig som bakteppe. Nærmere en 3 enn 5.