Året är 1942 och ryssarna har flytt Hangö. Staden är vandaliserad men ändå sig lik när Hjalmar, Disa och Aino äntligen återvänder hem. Efter den stora uppstädningen ska var och en forma sig ett liv i det nya.
Hjalmar strävar framåt, inställd på att bygga nytt och bättre. Han vill göra rätt för sin fru och sonson efter de mörka åren i Bromarf, men det råder brist på allt och staden genomströmmas av främlingar. Varför har lilla Nisse så svårt att finna sig tillrätta när han nu äntligen är hemma?
Aino trivs allt sämre i sin roll som fästmö och styvmor. Hon vill fortsätta att skriva för Tidningen Hangö, men det innebär både svåra val och nya bekantskaper. Hon ser sin kära Berndt med nya ögon, och är inte säker på att hon tycker om det hon ser.
Disa lever med en smugglarkung i en tullkaptens villa och tampas med skuldkänslor över att hon har så mycket i en tid av lidande. Hon stöter på många gamla bekanta medan hon hjälper till där hon kan, men det är svårt att se hur allt ska kunna sluta lyckligt när livet är skört och frågorna så stora.
Är så glad att jag spontanköpte den här trilogin på årets bokmässa. Vi är i Finska Hangö där första boken tar oss tillbaka till maj 1939 och så får man genom böckerna följa ett gäng älskvärda karaktärer fram till november 1942. Först utspelar sig en fantastisk sommar som bland annat fick mig att googla och lyssna på Hangövalsen och nyfiket titta på bilder från sommarpensionatet Bellevue. Men historien har ingen pardon utan brakar rakt in i vinterkriget när ryska bomber faller över den fina hamnstaden. Men trots att det handlar om krig, sorger och slit så är det så varsamt och fint beskrivet. Kärlek spirar för de unga och naturen som bara ger och ger och aldrig tar är läkande. Och det där sista som aldrig överger människan, hoppet, är ständigt närvarande.
Jag önskar att fler ska få upp ögonen för de här böckerna för de förtjänar verkligen att läsas!
Mielenkiintoista Hangon historiaa, monenlaisia ihmiskohtaloita. Paljon menee ohikin, kun ei Hanko ole itselle ollenkaan tuttu paikkana. Loppui niin, että piti ihan tarkistaa, että tämä on viimeinen osa.
Karin Collinsin upean historiallisen trilogian kolmas kirja on nimeltään Tuo aika mieleen palaa. Suomi oli ajanut saksalaisten avulla venäläiset pois maasta. Edellisessä kirjassa Hanko oli luovutettu venäläisille 30 vuodeksi. Nyt oli edessä Hangon siivous ja jälleenkorjaukset, ennen kuin asukkaat pystyisivät palaamaan. Paikka oli täynnä miinoja ja kranaatteja.
Berndt Blomqvist oli siirtynyt esikunnasta Hankoon ensimmäisten suomalaisjoukkojen kanssa saamaan paikat käyttökuntoon mahdollisimman pian. Nisse oli Berndt Blomqvistin 6v. poika, jonka hän oli lähettänyt turvaan Ruotsiin sodan ajaksi. Poika oli kuitenkin palautettu Suomeen, ja Berndt oli vienyt yllättäen pojan hoitoon nuorelle naisystävälleen Ainolle Kemiöön. Pojalle oli todella traumaattista joutua ensin tuntemattomien ihmisten luokse Ruotsiin ja sieltä tuntemattomien ihmisten luokse Suomeen.
Nuori ja lahjakas kirjoittaja Aino oli haahuilevassa suhteessa Berndtin kanssa, kipinää ei enää löytynyt kummaltakaan. Aino päätti palata Hankoon, kun lehden päätoimittaja oli pyytänyt sitä. Sitä ennen Aino vei Nissen isovanhemmilleen, Hjalmarille ja Saralle, jotka luulivat Nissen olevan vielä Ruotsissa.Hjalmar ja Disa ovat olleet koko trilogian ajan kirjan ihanimmat henkilöhahmot. He ovat olleet sydämellisiä ja muista ihmisistä huolehtivia ja auttavia persoonia.
Karin Collins on kirjoittanut kirjassaan Tuo aika mieleen palaa uskomattoman kuvauksellisesti noista traagisista ajoista Hangon historiassa.
Kolmas osa tavallaan kokoaa yhteen aiemmista osista tutut ihmiset. Kirja jättää vielä avoimeksi joitakin asioita, joten sarjaa voisi hyvin vielä jatkaa toisen maailmansodan loppuun. Vaikka eletään sota-aikaa, kirja kertoo siviilien elämästä ja siitä, miten hankolaiset palasivat kotiseudulleen. Näkökulma on erilainen kuin monissa muissa sota-aikaa kuvaavissa romaaneissa.
Det är bara nånting med den här bokserien som virar in en så totalt. Alla karaktärer, med sina skavanker och blessyrer, är ändå trots allt älskvärda och varma. Det lönar sig definitivt att ge Aino, Hjalmar och Disa en chans!