Den menneskelige verden, som vi kender den, er kollapset. En ny, ukendt art har indtaget Europa, og resten af menneskeheden holdes fanget i forskellige gårde.
På gården kendt som Opfostringen vokser M24 op under brutale og forfærdelige forhold. Hun ved ikke, hvem hun er, eller hvor hun kommer fra, men flygtige erindringer minder hende om, at hun engang levede i frihed. Nu er hun forvist til et liv, hvor overlevelse er det eneste mål. Bliver man først fragtet væk fra gården, er man død.
Da tiden løber ud, må M24 træffe et valg. Ønsker hun at acceptere sin skæbne og dom, eller vil hun gøre et sidste desperat forsøg på at genfinde friheden udenfor? Hvor langt er hun parat til at gå for sin og andres frihed? Og hvad er der egentlig tilbage af menneskeheden uden for fjendens gårde? Én ting er sikkert i det mørke paradis: Kun den stærkeste overlever.
Mørkt Paradis præsenterer læseren for et smukt, men brutalt Europa i forfald. Det er en barsk historie om venskab, retfærdighed og viljen til at leve frit. Bogen behandler temaer som miljø og dyrerettigheder blandet med elementer, der også ses i The Hunger Games og Abernes Planet.
Maria Hernius är född 1993 och uppväxt i det natursköna samhället Rävlanda utanför Göteborg. Sen barnsben har hon varit en drömmare och än idag älskar hon att resa- både i verkligheten och till fiktiva världar genom böcker och film. Hon har bott i England och USA men bor idag i Göteborg. Hon är utbildad grundskollärare med förkärlek för ämnena svenska, engelska och historia. Under åren som student skrev hon sitt allra första bokmanus Mörkt Paradis, som är hennes debut.
Jag älskar det! En blandning mellan Hunger Games och Apornas planet. Det är mörkt, dystopiskt och fyllt av spänning, och får en att tänka till om mänskligheten.
Alltså wow, vilken bok! Jag kommer att bära med mig den länge och längtar ihjäl mig efter kommande böcker i trilogin. Jag trodde att den skulle vara bra, men inte SÅ bra. Maria är verkligen skicklig på att bygga upp karaktärer som man bryr sig om, och eftersom det var så många som dog (samt eventuellt dog) i början, satt man på helspänn hela tiden och tänkte att många fler skulle dö i slutet.
Det blev också en ögonöppnare för mig. Det var först i slutet när Eld fick reda på hur människan behandlat djuren genom tiderna, som jag drog parallellen till att det är exakt likadant som varelserna gör mot människorna. Det är ju sjukt. Jag hade ingen aning om hur illa djuren behandlas på t.ex. mjölkfabriker. Och herregud vilka djurförsök som görs egentligen ... Kan säga att jag aldrig tidigare varit så sugen på att bli vegan som nu!
Mörkt paradis av debuterande Maria Hernius är en mörk, hemsk, dystopi utspelad i ett parallelluniversum. Nervig, rakt-på-sak skriven hamnar jag i en värld där inget hopp finns, där vänskap är det enda som får jag-karaktären att stå ut. Budskapet i boken kommer smygande inpå och skakar om; hur människan behandlar djur för sin egen vinning. Jag blev så imponerad av Hernius språk, närvaro, spänningstempo och jag kunde inte sluta läsa. Älskade att jag inte kunde förutse alla vändningar och bokens filmiska kvaliteter.
Det är nästan ett år sedan jag läste boken men den finns fortfarande kvar i mitt huvud känslomässigt och det måste ju vara en författares dröm, att göra avtryck. Längtar efter nästa bok i trilogin!
Det er altså ikke fordi jeg selv har siddet og oversat den, at jeg giver den fem stjerner! Det fortjener den virkelig, godt den kommer til Danmark!! Its freaking amazing and scary and I love it!!!😱🫣
En spännande brutal värld där människorna har hamnat en nivå lägre i näringskedjan. Lite för lik anime och mangan The Promised Neverland, vilket gjorde att jag jämförde berättelserna, karaktärerna och dess brutalitet. Annars var det en mörk berättelse med sina oklarheter och hastiga personligheter.
Jag har läst ”Mörkt paradis” av Maria Hernius. En dystopisk berättelse där människan inte längre står högst i näringskedjan. Vi får följa M24 som växer upp på en gård som kallas för Uppfödningen, en hemsk och totalt avhumaniserad plats där människor behandlas som djur. I alla de mest avskyvärda avseenden ... Mina tankar går tidigt till andra världskrigets koncentrationsläger, men kanske mest av allt till kommersiell djuruppfödning där mjölk, kött och päls hägrar. Detta är utan tvekan också en del av bokens syfte, att få läsaren att tänka till, och det gillar jag. Men boken innehåller så mycket mer - mod, vänskap, överlevnad, hopp och kärlek.
En väldigt spännande bok jag bara måste läsa fortsättningen på.
En gripande, nervkittlande och tankeväckande historia som inte kan lämna någon oberörd. Om levande varelsers olikheter och värde, om vikten av att vårda vår planet och om människans förmåga att sätta andras behov framför sitt eget. Jag ser mycket fram emot en uppföljare.
Det er en meget dyster dystopi som på visse steder var svær at kapere! Men det er også en spændende og interessant historie som giver mindelser om fx Hunger Games og District 9. Måske er den mest for unge mennesker, men jeg var godt underholdt. Men jeg er også lidt barnlig og en sucker for dystopier! Glæder mig til efterfølgeren.
Mörkt paradis är en dystopisk fantasy som utspelar sig i en annorlunda framtid än vad man kan tänka sig. M24 växer upp, utan minne om sitt liv innan, på en gård som kallas Uppfödningen. I den här världen har den värld som vi känner till gått sönder och istället härskar en annan art över världen. Men hon tänker inte stå still medan hon väntar på sin död, och med ett gäng av sina vänner försöker hon göra allt för att fly från stället hon är på. Även om vildmarken kanske också innebär en säker död.
Hernius har lyckas skapa en värld som både är väldigt samhällskritisk mot hur vi människor lever idag och samtidigt skrämmande. Det är läskigt att läsa detta och få reda på vad människorna är med om, samtidigt som Hernius sakta men säkert får oss att inse att det är så för många djur som lever i dagens samhälle. I hennes värld så har vi människor blivit djuren som bor på slaktningsgårdar och djur som blir utsatta för experiment. Miljötänket är också en viktig aspekt i boken och hur vi människor höll på att förstöra den jord vi lever på. Budskapet är starkt och genomforsars genom hela romanen!
Huvudkaraktären, M24, är en stark kvinna som vet vad hon vill. Men samtidigt så är hon också sårbar, känslig och vill alla väl. Det märks tydligt hur Hernius har jobbat med att bygga upp karaktärer, för hon är inte nådig över hur hon sedan dödar dem. Och det är ju bara så jädra bra, för det är väl så en bra dystopisk bok är? Man ska aldrig känna att karaktärerna är säkra.
Tempot i boken är oerhört snabbt och ibland önskar jag att Hernius bara hade kunnat slappna av i sitt skrivande i tempo, och fokusera mer på att få karaktärerna att prata med varandra om vardagliga saker. För mig blir det då jag verkligen bryr mig om karaktärerna och lär känna dem. I vissa fall var det så mycket karaktärer att jag knappt visste riktigt vem som var vem. Och användandet av ordet "plötsligt" hände alldeles för ofta, speciellt i början av boken. Jag hoppas Hernius hittar några synonymer till det ordet i fortsättningen.
Men en oerhört stark, otroligt spännande och tankeväckande debut som får mig att längta efter bok två!
Alltså wow, vilken bok! Jag trodde att jag skulle tycka om boken innan jag började läsa den, men att den skulle va såhär bra förväntade jag mig inte. Den tog mig med en rejäl storm. Den är en sann bladvändare. Samtidigt ville jag bara veta vad som skulle hända härnäst ville jag heller inte att den skulle ta slut. Det var nästintill omöjligt att sluta läsa, jag fick slita mig från boken. Den var så spännande från först meningen till den sista!
Boken har bra miljöbeskrivningar och språk. Under tiden jag läste kändes det som att jag tittade på en serie. Världen Maria skapat är både fantastisk och hårresande. Dom hemska varelserna är väl beskrivna. Jag fick en bra bild i huvudet på hur dom kunnat se ut och det var inte en trevlig syn. Det märks att karaktärerna är väl genomtänkta. Alla karaktärer sticker ut på sitt sätt men är ändå lättsamma och lätta att tycka om.
Detta är en gripande, tankeväckande och fantastisk bra bok. Rekommenderar verkligen att läsa denna. Mörkt Paradis är en utav de bästa böcker jag läst!
Oj oj oj vilken debut! Den mesta tiden satt jag klistrad och var tvungen att läsa mer, veta mer, behövde mer!
Mitt hjärtat värkte när vi träffas M24 på den så kallade Uppfödningen och vi får lära känna deras vardag. Ännu jobbigare blev det att läsa när man vet att författaren har haft vår djurhållning som inspiration!
Beskrivningar av denna dystopiska värld var så målande att jag bara behövde blunda för att vara där på plats med karaktärerna. Och vilka karaktärer! Jag älskar att boken innehöll flera starka kvinnliga karaktärer som inte behövde en man för att räddas, utan att de fann styrka hos varandra i en värld där endast den starkaste överlever, att de vågade visa kärlek på ett ställe där kärlek inte existerar. 4
Oj, oj, oj. Alltså. Den här boken översteg vida mina förväntningar, och då var de inte låga. Maria Hernius har skrivit en dystopi som rymmer precis allt som jag kan vänta mig av en bok i genren. Och här finns också en kritik inbäddad mot modem, industriell djurhållning där djur lider för att föda oss människor. Det är ett intressant tankeexperiment som författaren bjuder på när hon stökar om i näringskedjan. Mörkt Paradis har en intressant och spännande story med karaktärer som jag tycker om och känner ett starkt engagemang för. Här finns så klart fokus på att överleva, men även relationer får ta plats i bokens handling. Vänskap och kärlek utgör viktiga grundstenar i den dystopiska värld som Maria Hernius skapat. Mitt i allt det mörka och svåra finns också en känsla av hopp. Och en stark vilja att överleva och att bekämpa ondskan. Den här boken är så bra!! Men jag ska erkänna att jag under de första kapitlen kände ett ljummet intresse inför vad boken bjöd. Men sakta blev det varmare och rätt som det var blev det riktigt svettigt. Jag var fast. Och jag sträckläste. Sedan kom slutet och jag kände mig knockad. En sån bok jag precis hade läst!! Mörkt Paradis tog sig från ☕☕☕ till ☕☕☕☕ + en sjuhelsikes påtår.
"Mörkt Paradis" utspelar sig på jorden men långt i framtiden där människorna förlorat kriget mot "varelserna" - en överlägsen art. Europa är nu övertaget av varelserna som håller människorna fångna på olika gårdar.
M24 lever på "Uppfödningen" en plats där människobarn förts med endast några få minnen av livet innan denna plats. Varelserna som håller dem fångna bär människohud och hår på kropparna och är starkare än människorna - att fly är inget alternativ, ändå är det vad M24 inser att hon måste göra för att överleva.
En riktigt skarp dystopi med tydlig kritik riktad mot djurhållning och klimatpåverkan. Jag är glad att jag varit vegetarian i många år när jag läser boken, då den vänder på det grymma sätt vi behandlar djur för mat, kläder och forskning till att det nu är människor som utsätts.
Skulle ge en varning till de som vill läsa boken och inte är vana vid dystopier, skräck eller är så insatt i djurindustrierna/djuruppfödning/djurförsök att det stundtals blir en jobbig läsning - men förhoppningsvis kan den också få oss som läser att reflektera över vår egen roll i behandlingen av djur. Trots ett tydligt budskap skulle jag inte påstå att det på något sätt kompromissar med kvaliteten utan snarare att handlingen stärks enligt mig.
Jag tycker Hernius grundtanke med en ny överlägsen art som befolkat jorden är intressant och gör boken väldigt spännande trots sitt mörker. Som läsare kommer jag M24 väldigt nära vilket gör boken svår att lägga ifrån sig!
Wow, vilken debut! Redan i början av boken blir jag fängslad av den mörka verklighet som möter mig. För det är mörkt, riktigt mörkt. Varelserna är vidriga och skrämmande. Döden är ständigt närvarande, det är omöjligt att lista ut hur M24 ska klara sig eller vilken riktning berättelsen kommer ta. Boken är riktigt spännande med ett högt tempo från första till sista sidan. Hela tiden finns där drivet till överlevnad och ett aldrig sinande hopp. En bit in i boken går upp för mig att den är en samhällskritisk käftsmäll – utan att vara övertydlig. Oerhört snyggt konstruerat tankeexperiment.
Mörkt paradis är skriven för unga vuxna och bitvis märks det av men kan absolut läsas och uppskattas lika mycket även av oss äldre (ja nu kallade jag mig själv äldre) läsare. Jag fick nästan panik när det bara var några sidor kvar av boken och känner mig tom nu när berättelsen är över. Kommer definitivt att läsa uppföljaren.
Rekommenderas till som älskar dystopier, skräck och spänning.
Fy farao för vidriga varelser! Det kryper i skinnet på mig när jag läser (och tänker på) om varelserna. Atmosfären och miljöerna är väldigt välbeskrivna och jag förfasas över människornas utsatthet och tillvaro. Det går snabbt att koppla varelsernas behandling av människorna - till hur vi människor behandlar djur och hur människorna behandlade djur tidigare i denna bok. Det är snyggt skrivet, hemskt och förtvivlande.
Första delen av boken är bäst. Andra delen är även den bra, men jag måste tyvärr säga att det är för mycket text ibland. Jag finner mig själv hoppa över sidor som bara innehåller text som inte riktigt känns behövligt i min mening.
@mariahernius skriver lättsamt och bygger upp miljöer som är ruskiga och jag kan på riktigt känna stanken från varelserna in i mitt vardagsrum.
Jag gillar M24. Hon är ball, modig och totalt galen. Och hon gör allt för rättvisa!
Oj, oj, oj vilken välskriven debut! Den för tankarna till A Handmaid's Tale, Det sextonde året och Flickan med gåvorna. Jag är helt såld och vill ha mer!
Och vilket världsbygge! Fin gestaltning, miljöbeskrivningar och språk. Bra driv i berättelsen som väcker min nyfikenhet och fångar in mig i denna dystopiska skrämmande värld. Jag ville hela tiden läsa ett kapitel till och få veta mer! Omöjlig att lägga ifrån sig och nu känner jag mig helt tom. Helvete vilken bra bok! Läs, läs, läs!
OMG vilken debut!! Här har vi en som kan trollbinda sin läsare från första till sista sidan.Tror knappt jag upplevt något liknande förr. Kommer på mig själv att hålla andan för den är sjukt spännande och otäck på samma gång. Ett driv som slår det mesta. Läsupplevelsen är helt magisk man är ett med boken och man blir helt uppslukad. Upplevs nästan som man är en bifigur under hela boken. När sista sidan var slut var jag helt tom. Gillar man hungerspelen och apornas planet så är detta en bok för dig.
Läs bara läs och upplev bokens magi för ni kommer att ångra er om ni inte läser denna debut!!
Mörkt paradis är en fantastiskt välskriven dystopi som lyfter viktiga och aktuella frågor och får en att ifrågasätta våra värderingar och den värld vi lever i. Språket är levande och läsaren rycks in i berättelsen från första sidan. Karaktärerna är välutvecklade och fängslande, och boken blir aldrig tråkig! Det är nästan omöjligt att lägga ifrån sig boken om man väl börjat läsa.
Värd varje minut som det tar att läsa boken! LÄS LÄS LÄS
Detta är författarens debutbok och det är den första delen i en dystopisk serie som riktar sig till unga vuxna och uppåt. Denna kom ut första gången 2020, då på Visto Förlag, i år kom den ut i nyutgåva på Storyfi Publishing AB, som även har gett ut andra delen som heter Mörkt paradis: Förvildad.
Jag har läst den första utgåvan men jag tror ingenting har ändrats i nyutgåvan. Vi kastas rätt in i handlingen och det är verkligen en handling som suger tag i en och drar in en i denna värld som målas upp. Tidsmässigt så befinner vi oss i framtiden, eller om det kan vara en alternativ tidslinje, där en okänd art, troligen utomjording, har invaderat Europa, eller kanske till och med hela världen dock detta vet vi läsare inte med säkerhet, och tagit över herraväldet.
De överlevande människorna, eller rättare sagt barnen, för det verkar bara som denna art är intresserad av dessa, har satts i fångenskap. Vi läsare får snabbt en grym bild och öde för barnen då det inte endast verkar som fångenskap, som om det inte skulle vara illa nog så verkar det som att dessa varelser har barnen mer eller mindre som boskap av någon anledning. Varför är en sak som långsamt växer fram för läsarna och det lämnar jag för andra att få reda på när de läser boken. Jag fick en tidig känsla av att man skulle kunna dra en parallell med hur mänskligheten behandlar boskap i sina fabriker. Om nu författaren vill slå ett slag för djurens rättigheter vet jag inte eller om detta är en ren slump bara för att skapa en bra och spännande handling.
Det är dock ett intressant tema som boken lyfter fram. Att mänskligheten inte längre är den som står högst upp. Läste något omdöme om boken där den liknades med Apornas planet och jag håller absolut med om detta, det finns bitvis saker som påminner om detta.
Språket är målande och medryckande, det är en närvaro i det som gör att man verkligen känner som att man är på plats med huvudkaraktären. Det är en spänd och intensiv tillvaro med en miljö som känns klaustrofobisk och även stundvis hopplös. Det suger i magen och man kan inte sluta läsa då man oroar sig hur det skall gå. När en bok ger en sådan känsla, att man blir så engagerad, så vet man att det är en bra bok man läser.
Nu är kanske inte allt grönt och fint när det kommer till boken, så gott som alla böcker har någon slags brist, men en del brister måste finnas där för att skapa en handling som underhåller och fångar läsaren. Under resans gång så slog det mig att barnen som vi får lära känna är mera utvecklade än vad de borde vara i denna fångenskap. Det jag fick med mig av handlingen, men jag kan missat något, är att barnen blev tillfångatagna som små, men här har de dock ett rätt så utvecklat språk och även tankegångar. Med det menar jag att om de nu inte har några vuxna i sin närhet så borde de bli hämnade när det kommer till språkutvecklingen, de skulle bli mer primitiva, mera djurliknande. De skulle alltså stanna i sin mentala utveckling och kanske till och med gå tillbaka. Den okända arten kommunicerar inte med barnen utan mera får fram sina viljor med våld.
Detta är dock en av dessa saker som man kan ha överseende med då jag misstänker att det hade varit svårt att få handlingen att flyta på om huvudkaraktärerna hade varit mera primitiva utan direkt tankar och bara känslor. Så jag förstår absolut valet av detta.
En annan sak som slog mig är att denna okända art känns ändå lite primitiv på ett sätt, inte så att den är underlägsen mänskligheten men tanken att om några utomjordingar skulle komma till jorden så skulle de ha en sådan teknologi som ligger så långt framme när det kommer till vår egen. Men detta skall jag lämna öppet då vi kanske inte sett allt i denna serie, det kan komma svar på saker längre fram.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en riktigt spännande och medryckande dystopi som är lite av en avkomma mellan Apornas planet och Hunger game. Med ett språk som har en närvaro och är målande så tror jag de flesta kommer bli fångade av denna bok om man gillar genren. Jag ser verkligen fram emot att läsa nästa del i serien som redan har kommit ut. En riktigt bra debut.
Världen som vi känner den har gått under och en okänd art har tagit över Europa. Den håller de flesta som återstår av mänskligheten fångade på olika gårdar, där de används till olika saker. M24 växer upp på vad som kallas för Uppfödningen, men när hon blir äldre riskerar hon att försvinna iväg från Uppfödningen och vad som kan antas vara en säker död. Hon måste ta ett beslut. Ska hon acceptera att det är så här livet ser ut? Eller ska hon kämpa och försöka fly, kämpa och kanske lyckas bli fri? Men frågan är om det ens finns något kvar av mänskligheten utanför gårdarna, och om det finns något liv att tala om ens där.
Det är en dyster framtid som möter oss i Maria Hernius debutroman och jag tycker att det är en spännande grundidé som jag inte känner igen trots att jag läst en hel del dystopier å det senaste. Persongalleriet är relativt litet och det är inte så konstigt eftersom det är M24 och de personer som är runt henne som vi träffar. Mänskligheten är inte särskilt stor heller, så det kan ju inte vara mängder av karaktärer. Jag tycker om M24 som huvudperson för hon har sina problem och brister, men samtidigt besitter hon en viljestyrka och kämpaglöd som är beundransvärd när det kommer till allt hon utsätts för.
Något jag verkligen gillar är att det dröjer en hel del tid innan jag får läsa om vad det egentligen var som drabbade världen och gjorde att mänskligheten sattes i underläge och hamnade i det rådande läget och det är verkligen en tankeställare att läsa eftersom jag blir så förskräckt över hur M24 och hennes kamrater behandlas av varelserna på gårdarna.
Språket är bra och lättläst. Det flyter hela tiden på väldigt bra och eftersom det är så spännande finns det väldigt lite transporttid där det inte händer så mycket. Antingen är det actionfyllt i handling, eller i M24:s tankar. När slutet kommer är det väldigt spännande och upprivande, och även om just det här kapitlet känns avslutat och utan löst hängande trådar, finns det också en öppning för en fortsättning.
Jag älskar dystopier och har således skyhöga krav. Hernius lyckas inte bara uppfylla dessa, utan hon gör det även extremt svårt för mitt nästkommande läsprojekt att ha en chans att svara upp mot kvalitén som genomsyrar Mörkt paradis. Världsbygget och bakgrunden är fantastisk. Budskapet är viktigt och tydligt, men verkligen inte övertydligt (ni fattar vad jag menar...). Gestaltningen är stark, både vad gäller miljö och känslor. Karaktärerna fastnar hos en, som om de smyger sig in i hjärtat och gör sig hemmastadda där, antagligen för alltid, som en naturlig del av en själv.
Under läsningen ler, lider, gläds, snörvlar och ryser jag. Att genom det skrivna ordet lyckas framkalla fysiska reaktioner och äkta känslor är det högsta betyget en bok kan få, åtminstone enligt mig. Språket är vackert formulerat och har ett driv, vilket, tillsammans med den eggande storyn, gör att sidorna fladdrar förbi i en rasande hastighet. Bladvändare är ett begrepp som inte räcker till. Mörkt paradis är en bladslukare som suger in en i berättelsen och vägrar låta en lämna. Maria, snälla, skriv klart uppföljaren helst igår. Jag kan inte vänta längre.
Oj vad jag gillar bokens premisser. Det är en bra debut som gör att jag ivrigt ger mig på nästa del i trilogin. Det som drar ner på betyget något för min del är att jag inte upplever att det händer så mycket mellan berättelsens mer aktiva delar; det blir lite för långa och stillsamma stopp. Jag förstår dock att det är så för dels behöver läsaren bekanta sig med den värld vi befinner oss i, dels behöver läsaren lära känna karaktärerna på djupet. Boken är bitvis väldigt känslosam och Hernius skriver på ett sätt som gör att jag som läsare förstår karaktärerna och deras utveckling. Jag gillar hur det inte är uppenbart vad som kommer att hända, mer än de stora dragen. Detta gör att jag ser fram emot de två nästkommande böckerna då jag knappt har en aning om vad exakt som kommer att hända, för jag vill verkligen veta. Hernius har fångat mitt intresse.
Oh, how I like the premise of the book. It's a good debut that makes me eager for the next part in the trilogy. The book is very emotional and I like how it's not obvious what's going to happen.
Har varit lite nervös för att läsa boken då jag tycker att dystopier kan vara obehagliga och ganska mörka. Mörkt Paradis var inget undantag, dock en väldigt bra bok ändå! Varelserna är riktigt läskiga och motbjudande, inga man vill stöta på. Att människorna sen behandlas som vi människor ibland behandlar djur är genialiskt skrivet, det får en att tänka. Ovissheten som finns av bland de som befinner sig på Uppfödningen gör inte boken mindre spännande, ingen är säker, ingen vet vad som händer. Och kontrasten som då uppstår när det i en sån miljö ändå skapas vänskap är fängslande. Även om historien är hemsk så gör interaktionerna mellan människorna att det finns hopp för framtiden. Dystopier brukar inte vara min favorit genre men Mörkt Paradis var helt fantastisk.
Slukade boken på några timmar och längtar så efter uppföljaren!