Den tredje och avslutande delen i Ulltuna serien var väldigt vacker men också med en nivå av mörker, sorg och djup. Att analysera dem som en hel bokserie ger mig känsla av hopp då jag genom raderna läser hur samhällsstruktur och mänskligt medkännande växer till sig under de cirka 30 åren som vi för följa Ulltunas vackra individer. Varje bok har en kvinnlig huvudroll, en kvinna som befinner sig på olika ställen i sin livsresa men alla har en individuell kamp gemensam; en kamp för frigörelse och att slå sig fri från de ’demoner’ som antingen har funnits eller finns i deras liv och påverkat dem mer än vad de tror. Kvinnokamper för cirka 150-120 år sedan är vackra att se, då de fortfarande finns här idag och aktuella.
Den här historien handlar om Harriet, en tjej som trots en tuff start i livet har hittat sin trygghet och lycka. Hon är otroligt duktig på att sjunga och drömmer givetvis om de större scenerna, då att sjunga i den lilla lokala teatergrupp hon är en del av inte ger tillräckligt betalt. Hon lyckas landa en huvudroll på en av de stora teatrarna inne i den stora staden och här finns en värld som hon nog inte var förberedd på. I hennes närhet finns hennes bästa vän och följeslagare Isak som spelar piano som en Gud. Han representerar lugn och trygghet för Harriet. Och för att summera handlingen i den här boken, så refererar jag till det citatet, ’ibland måste man ge sig ut på en resa för att hitta hem’. Slutet är lite förutsägbart, men som sagt det gör inget alls, har snarare en motsatt effekt av lugn. Vägen till slutet dock innehar många twists och överaskningar.
En vacker historia fylld av romantik, sorg, kärlek, passion, julstämning och musikglädje. Kom på mig själv att pausa och spela de sångerna som Harriet sjunger när jag kunde hitta dem. Varm rekommendation på alla dessa böcker, det är julromaner som har så mycket mer än bara feelgood.