Vad gör man om man hittar en livs levande haj i sitt badkar?
Först blir man livrädd såklart! Sen visar det sig att hajbäbisen gråter och är ännu räddare, den har tappat bort sin mamma. Nu är det viktigt att vara modig och att hitta hajbäbisens mamma så fort det bara går!
Det är sen kväll när pojken och hajen kommer ut på gatan. Hajen ligger tryggt i mammas shoppingväska. De måste hitta Vattenverket så att de kan kolla upp var röret från badkaret rinner ut i havet. Där borde hajmamman vänta på sin unge ...
En stackars liten haj är ett spännande och fascinerande bilderboksäventyr om vänskap, mod och att övervinna sin rädsla.
"Han låg där i det ljumma, salta vattnet och tänkte på litet av varje. Han tänkte på hajar och mammor och på hur skönt det var att bada. Men att han hade varit väldigt rädd för hajar tänkte han inte alls på, för det hade han alldeles glömt bort."
Super mysig bilderbok. Köpte den till mig själv för att jag älskar hajar. Super mysig beeättelse om en haj som kommit bort från sin mamma och en pojke som älskar att bada men är rädd för hajar.
Läste boken för mina brorsbarn, de tycker om den. "Vad bäst med boken?" "Att läsa den och hjälpa hajen till sin mamma." Svarade den minsta. Vi stannade och tittade lite extra på kartan för att hitta Solvägen 2 bland alla rören.
Nu vet jag inte riktigt hur en recenserar bilderböcker och som alltid misstänker jag som vuxen ser helt andra sorters bra i bilderböcker än barn (med andra ord, barnen är mycket bättre på att plocka ut vad som är en bra bilderbok än jag är).
I alla fall, jag gillar verkligen illustrationerna och berättelsen i boken. Båda delarna känns lätt drömaktiga a la Shaun Tan. Det är också roligt att följa den parallella berättelsen som pågår i bakgrunden på bilderna. Utöver huvudpersonen och hajen händer det en massa mystiska saker i bilderna som inte alls nämns i texten. En flicka skjutsar runt en bläckfisk i skottkära, utomjordingar som kapar en taxi, två flickor med jättestora ballonger och ytterligare några underliga kufar.
Kärnan i handlingen är kanske att våga ta itu med sina rädslor och kunna växa som person från den erfarenheten?