På ytan ser det inte ut att vara något fel på Matildas liv. Hon och hennes fru Jenny har en fin villa i Stockholm, de har bra jobb, och i Matildas mage växer ett efterlängtat barn. Men fostrets sparkar fyller inte Matilda med den förväntan hon borde känna, utan rör i stället upp ett inre mörker. En känsla hon trott att hon lyckats förtränga, men som nu hotar att förgifta henne.
Matildas före detta pojkvän Patrik rör sig apatiskt mellan jobbet som spärrvakt, alkishaket och Systembolaget. Hans liv är uttorkat och dött som en öken. Men innerst inne drömmer han fortfarande om att en dag få tillbaka det som han en gång haft: Matilda.
En dag väcker en till synes oskyldig tidningsartikel deras gemensamma förflutna till liv. Femton år tidigare inträffade ett dödsfall, och ett enda misstag är allt som behövs för att avslöja deras inblandning. Samtidigt överskrider både Patrik och Matilda allt fler gränser för att döva smärtan och skammen över det som hände den natten, omedvetna om att de långsamt rör sig mot avgrunden.
Detta är Eva Hildén första spänngingsroman och första delen i sin nya serie, Villebråd.
Växelvis och skickligt av Hildén, följer man Patrik, Matilda, Jenny och Vedergällaren i olika tider och rum. Från nutiden (2020) till och från 2003. Hur hon får till denna röda tråd?! Jag fattar inte men det är så bra dirigerat. Referenserna faller så rätt och bra till under läsningen.
Sakta lägger Hildén fram ett pussel för läsaren. Ledtrådar och ett spår som avslöjas för varje sida. Vad den grova hemligheten som gjorde att Patrick och Matilda gick skilda vägar - sakta får man veta sanningen...
De korta kapitlerna är en bra strategi att hålla läsaren på tårna och språket är enkelt. Trots hoppen och de olika perspektiven, kan man enkelt följa med på detta rysliga mysterium.
Sakta får man förståelse mellan karaktärernas roller och personligheter. De är komplexa, lömska, giriga, trasiga och mänskliga. Matilda visar sig vara mer manipulativ än vid första anblicken. Patrik är mer sorgligare än anat. Och Jennys tveksamma barnväxt till svenne liv är en drivkraft man inte ska se ner på.
Matildas illvilja och offensiva personlighet mot allt och alla. Även sitt havandeskap var något som Matilda var emot - det här råa, mörka, cyniska och tvivelaktiga beteendet - var på något sätt befriande att läsa om. Asså förstå mig rätt, såklart ska man älska sitt barn men förlossningsdepression förekommer och ibland är man skeptisk att älska sitt barn. För mig var det intressant och underhållande att läsa om detta pessimistiska och motstridiga beteende hos en mamma.
Boken är ocensurerad med många sexuella och intima scener. Det är kukar och oral sex. Det förekommer även droger, alkohol och andra olagligheter - men det är rätt typiskt i spänningsromaner - leken och gränsfallet till brottslighet och normalitet.
Bisexualitet och lesbiska par, samt graviditet och moderskap - det är något unikt att se i en spänningsroman - men jag gillade det starkt.
Romanen lyckas verkligen med att skildra livets råa och mörka sidor. Man blir något mörkrädd när ens egna farhågor besannas i romanen. Inbrott, lögner, hat, utpressning och känslan av att vara iakttagen - otäckt men så närliggande äkta.
Skamgrepp är både en komplex spänningsroman med en fantastisk skicklighet. Cynisk och galet bra, man kunde inte släppa boken. Sidorna rafsade och hjärtat pulserade/pumpade. En perfekt spänningsroman. Befriande och mörk.
Skamgrepp är författarens spänningsdebut för vuxna läsare och jag gick in i boken med stor nyfikenhet då jag inte hade hört någonting om boken innan jag plockade upp den. Jag hade därför inga förväntningar mer än de jag fick av det otroligt fina omslaget och det jag kunde läsa mig till av baksidestexten.
Redan första sidorna satte stämningen i boken. Man kastades direkt in i efterdyningarna av en fruktansvärd händelse som man förstod skulle komma att va av stor vikt för resten av boken men man fick inga detaljer om vad det var som hänt utan lämnas med en cliffhanger på sida 8.
Tiden spolades sedan fram 15 år i tiden och man fick lära känna bokens karaktärer. Och om det är något författaren gör otroligt skickligt så är det att beskriva karaktärerna på ett mångfacetterat och mänskligt sätt. I boken får man följa karaktärer som är helt fantastiskt verklighetstrogna i all sin bristande moral och själviskhet. I sin rädsla och sin osäkerhet. Språket i boken är lätt att läsa och beskrivningarna av miljöer och personer är målande och levande.
Boken är uppbyggd av korta kapitel som håller läsaren på tårna och skapar en vilja att hela tiden läsa lite till. Berättelsen är komplex och suggestiv. Egentligen händer det inte särskilt mycket och ändå förs berättelsen framåt med en intensitet som nästan går att ta på. Man är både nyfiken på vad det är som hänt i det förflutna och nervös för vad karaktärerna kommer göra framöver. Det är en berättelse med mycket mörker i det vardagliga och jag som småbarnsförälder blev otroligt tagen av slutet och kunde verkligen känna Matildas ångest.
Jag gillade allt med boken. Allt från omslaget till handlingen till språket och jag kan varmt rekommendera den vidare till andra läsare.