"Det finns ett litet antal mentalfall, vars sjukdom --- kan leda till antisociala störningar --- såsom störande av den allmänna ordningen, utspridandet av förtal ---. Oftast är de personer som lider av schizofreni eller en paranoisk patologisk utveckling av personligheten ---. Den skenbara normaliteten hos dessa personer, när de begår samhällsfarliga handlingar, begagnas av den antisovjetiska propagandan i lögnaktiga påståenden att dessa personer inte lider av sinnessjukdom."
Dessa rader är hämtade ur en skrivelse till väst från psykiater- och neurologförbundet.
De talar för sig själva.
Och de ger en oerhörd tyngd åt Eino Hanskis bok, som skildrar hur en individ som sitter inspärrad på ett sovjetiskt mentalsjukhus, som en följd av att ha fällt misshagliga yttranden angående staten. Han ges dock en respit från medicineringen, och får som ett led i ett psykiatriskt experiment tillgång till penna och papper. Man vill se hur han förmår att uttrycka sig. Medan han hämtar sig från drogernas nedbrytande verkan börjar han skriva på ett hemligt dokument. Han skriver om de märkliga människorna och miljön omkring honom, om ondskans mekanism, och om det godas omöjlighet på jorden. Någon gång också om den sällsammaste av drömmar, paradiset.
Bok kvarlämnad av tidigare husägare. Hanski okänd för mig innan. Före detta militär inspärrad på sovjetiskt mentalsjukhus. Helt ok men jag kommer nog inte att läsa om den.
Eino Hanski has some great stories to tell about the Soviet communism and its way of treating humans. This is a pretty horrific tale about a man who is placed in a mental hospital in the Soviet Union after publicly critizising the government. He gets a chance to secretly write about his experiences, and it is not a pretty read. But it is interesting and tragic, and it is a pretty good book.